måndag 23 mars 2009

Keats and Yates are on your side, but you lose, cause Wilde is on mine

Haha, i min gamla Skunkdagbok hittade jag det här, det är skrivet 2004. Jag har tydligen alltid varit melodramatisk.

"fest hos mej. introtävling. bjöd visst på champagne, heh. baba. fint. typ. riche. skitmycket folk. fick ett skärsår. brännsår. blåmärke. hjärtat vet ingen skillnad längre. tillbaka till baba. max blev min livboj. alla borde ha en max."

Det här är min favorit: "skärsår. brännsår. blåmärke. hjärtat vet ingen skillnad längre." Jag borde bli poet!
kl.

4 kommentarer:

  1. Anonym23 mars 2009 kl. 20:18:00 GMT

    usch vilka dåliga vibbar jag fick nu. det där var ju en jättetung kväll.
    men ja, poet, det kan du väl bli.
    -freja

    SvaraRadera
  2. Anonym23 mars 2009 kl. 22:18:00 GMT

    Damn. Var du inte typ trettio '04?

    SvaraRadera
  3. Popmorsan23 mars 2009 kl. 22:25:00 GMT

    Käften. Var 27. Tio år äldre än alla andra på Baba mao.

    SvaraRadera
  4. Anonym26 mars 2009 kl. 20:31:00 GMT

    Fast det får mig bara att tycka mer om dig. Du är så jävla bra tjejen.

    SvaraRadera