JAG ÄR POPMORSA. HITTILLS ÄR DET UR-KUL.

Hjärtat spricker

2011-07-11T10:02:00.001Z

Min minsta kompis from Ruben Broman on Vimeo.

It's the end of the world as we know it

2011-05-05T08:58:00.001Z

Nu flyttar jag Popmorsa till Nöjesguiden! Jag flyttade ju för några år sen, till Veckorevyn (don't ask) och där trivdes jag ej så bra. Men NG känns så himla logiskt, några av er URGAMLA människor kanske minns att jag faktiskt jobbade där 2004-2008.

Jag ska kämpa med näbb och klo för att den ska bli röd så småningom! Och jag ska försöka hålla kvar i... hmm, jag vet inte, mitt öppna sätt att skriva. Man vet ju inte, det är liksom svårt att förbli så pass naken inför helt nya läsare, på helt ny mark. Men vi testar. Det kommer bli kul! Åh, följ med. Det är ju dialogen med er som gör det kul, era kommentarer.

Här är jag nu: http://nojesguiden.se/blogs/popmorsa

Jag tror jag eventuellt ska ha mens för jag känner mej lite gråtig.

Moving on up

2011-05-03T13:39:00.000Z

Okej, nu verkar det som att jag byter plattform imorgon så jag håller truten lite och spar alla godbitar dit. Närå, det har typ inte hänt ett skit. Men ni fattar. Återkommer!

Mmm, gråtdans!

2011-05-03T09:43:00.001Z

Gyllene ord

2011-05-03T09:14:00.000Z

Är hemma nu efter dunderfin weekend på Gotland. Här hemma landade jag head first i krönikeångest och jag låter Fran Lebowitz säga det bäst:

"Now that I realize that I don't hate to write, that I just hate to work, it makes writing easier."

Aah, förutom att det inte alls gör det direkt lättare.

Nej, nu tar vi helg hörrni!

2011-04-29T13:36:00.000Z

Läppstift, mascara, high heels, rosé, Doo doo dance. Hej!

Dagens låt 2

2011-04-29T09:20:00.002Z

Fan vad bra.

Dagens låt

2011-04-29T09:15:00.002Z

Hurra!

2011-04-29T05:58:00.003Z

Den här fabulösa personen har fyllt år, TJUFEM, och i kväll ska det firas så det står härliga till. Hemmafest i föräldrars våning? Check. Över 70 attending? Check. Maffiga r'n'b-hits? Check. Iiiiih, detta kommer bli så bra. Grattis Emilia!

Åh, jag gillar verkligen hemmafester. Det blir en helt annan grej än att träffas på krogen och man pratar mycket mer med de man inte känner från början. En mental note till mej ba: du ska upp till en Visby-färja supertidigt. Do not erase.

Visby my love

2011-04-28T19:13:00.001Z

Jag åker till Visby på lördag. Bo på hotell, gulla med min kille. Och det är ju kul, men nåt mer ska väl hittas på. Nån som har några Gotlandstips? Bord på Surfers är redan bokat. Topp tio godaste jag ätit i Sverige.

Åh, om det ändå varit lite medeltidsvecka eller så. Hillebarder och träsvärd. Haha, jag och Hanna och Ante var på Livrustkammaren i helgen som var. Så himla coolt. Mitt fantasyhjärta slog dubbla slag.

"Jag älskar dig, Whiskeyjack" viskade jag i smyg när inte Ante hörde.

Detta är bara ljug, igår deklarerade Hanna: "mamma, jag ska bli cykelhandlare sen!". Man ba "ok".

En sån här och ett glas rödtjut, det blir en helkväll.

Taxin, trappen, hissen, hallen

2011-04-28T19:05:00.000Z

Jag leker med tanken på (fruktansvärt äckligt uttryck det där, "leka med tanken") att lägga upp min nya lägga på Björns bostadsbytare. Bara för att. Bli en av de där oaktiva jävlarna som liksom inte vill/behöver byta de närmsta åren, som bara lättjefullt tar upp space och tid för såna som verkligen desperat behöver få något nytt, och det snabbt. En sån som jag själv förbannat under så många år. Men som sagt, "leker bara med tanken" än så länge.

Dagens hjälte

2011-04-27T14:14:00.000Z

Jag har körkort faktiskt. Mycket märkligt. Jag fick det i artonårspresent av min dåvarande pojkväns föräldrar. Jag är ej så bra på att ratta, men det beror mest på att jag aldrig kör. Jag hinner aldrig bygga upp den där vanan, självförtroendet, mellan varven.

Kalle drog till New York förra veckan och lämnade sin bil i mitt förvar. Man ba "do you know me AT ALL??". Eller, jag skulle flytta den från Brännkyrkegatan i dag onsdag för det är städdag imorgon. "Ok" sa jag allafall. Så har jag liksom byggt upp en ångest inför detta, att behöva ratta runt mitt på Söder och leta parkering, enkelriktat hit och dit och TÄNK om jag aldrig skulle hitta en ny plats att ställa bilfan på och om jag gjorde det så skulle jag bergis ställa mej fel osv. Så vad gör man? Jo, man slänger ut en fråga på Facebook och VIPS fick man flytthjälp. TACK LUDWIG! Du är dagens hjälte. Så här ser Ludde ut.

Jag var lite förälskad i honom ca 2004, så där som man var i snygga popkillar med speciella frisyrer. Allafall, blev värsta failen. Kalle hade gett mej fel nyckel, till en himla Peugeot? Han har en SAAB. Så det gick så där. Men det var dagens äventyr och dagens hjälte, som tack för besväret bjöd han MEJ på kaffe.

My baby

2011-04-26T16:38:00.003Z

Åh, på med P3 nu! Quetzala ska spela musik och prata några dagar i Musikguiden, med start i dag. Hoppas det inte var igår? Fan. Aja, lyssna!

Åh, bara favvolåtar. Mindgames! Manics! Nu spelar hon en låt som hon introducerade för mej precis när vi började spela skivor tillsammans, säg... 2003, Adam Ants "Wonderful". Den är alltid med på mina ge bort-blandmixar, åtta år senare. ÄLSKAR. Did I tell you I didn't cry? Well. I lied.

Alltså den här copyn

2011-04-26T16:16:00.001Z

Hej lilla sommarplåga!

2011-04-26T11:38:00.000Z

Hej stekiga klubbar! Hej studentflak! Och hej lilla jag som inte kan låta bliiiiiii att gilla den.

VÄRLDENS BÄSTA BAND TILL POPAGANDA I AUGUSTI!

2011-04-26T10:49:00.001Z

Nu skiter jag i allt och blir gravid

2011-04-25T17:35:00.000Z

Närå, men köper ett par skor åtminstone. Har glott på de här himla pjucken sen i somras och nu är de på rea. Finns de kvar på fredag när mina pengar kommit in (förhoppningsvis kommit in) så köper jag dem. Må det bära eller brista.

Dag 13 – en låt som är guilty pleasure

2011-04-25T08:26:00.000Z

Det är ju lite svårt att ha guilty pleasures när man ständigt koketterar kring hur man lyssnar på exakt allt, inget är fult. Fast om man tänker efter så bottnar ju även det i nån sorts kreddtänk, eller hur man ska säga. Nog för att jag gillar radiohits och sjukt kommersiella artister, men även bland dessa är ju vissa mer okej än andra. Jag är ju tokig i t ex Pink, men jag skulle inte spela det ute exempelvis. Och inte den här, fast jag tycker den är ashärlig! Så här kommer en guilty pleasure. Haha, dör lite nu.

I'm an outlaw, quick on the draw

2011-04-24T20:02:00.000Z

I går kom Pelle, Pauline, Freja och Ante hem till mej och Hanna. På dagen hade jag och avkomman pyst runt på Söder med min mamma som var här för att fira att jag fyllt år. Det gjordes med snutkaffe i Björns trädgård. Sen åkte hon hem. Allafall. Vi skulle spela spel, det gör jag så himla sällan men efter igår kväll så kommer det bli ändring. Fan vad roligt det var! Vi spelade ett frågesportspel som hette Cube (?), Orangino och det roligaste av allt: Alias. Har träningsvärk i magen i dag av alla skrattanfall. Kommer ni ihåg när man var yngre, när man skrattade så man nästan gjorde i brallan? När det bara bubblade ur en, skrattet alltså, och man kunde för sitt liv inte sluta, ansiktet förvrids och man har ingen koll på anletsdragen, tårarna sprutar. Så skrattar jag så sällan nu. Men igår fanns det ingen hejd! Jag saknar igår! Pauline var kvällens stjärna. Pauline. Jag är TOKIG i dej. Dör av älsk när jag kollar de här bilderna.

Det är kört, kära kypare (krönika vecka 16 Sthlm City)

2011-04-24T07:56:00.000Z

Som infödd stockholmare kan det vara svårt att föreställa sej hur det var att växa upp i en mindre stad. Sala, i mitt fall. Den totalt döda känslan som infann sig efter 17.30 då alla gått hem och börjat laga middag och knäppt på TV:n. På somrarna kunde det vara lite annorlunda, men överlag så fanns ingen fika- eller äta ute-kultur att tala om. Utan att tråka ut er, låt mej bara få förklara: det fanns inget kafé öppet efter kl 18, utöver pizzerior och stekhus så fanns det två-tre restauranglokaler som med stadigt mellanrum bytte ägare.

Om man nu gick ut och åt, så var det för att fira något. Och man valde mellan Filet Mignon eller Filet Black & White. Och någon vuxet i sällskapet klämde ofelbart ur sig "det här måste vi göra oftare", underförstått menat att detta måste vi göra oftare HEMMA. Och jag tror inte att denna aversion mot uteätande bottnade i snålhet, eller, hmm... brist på sug efter flärd. Den karga sanningen var väl att maten smakade bättre hemma, inget direkt exotiskt erbjöds på inrättningarna i Sala på den här tiden. Man åt hemma, man söp hemma. Sen gick man på lokal. Det är så kommer ihåg det alla fall.

Jag minns mitt första restaurangbesök i storstan så himla starkt. Jag var 17 år och på kvällen skulle jag se Guns'nRoses på Stadion. Min farbror tog med mig till en, håll i er nu, mongolisk restaurang. Han hade lika gärna kunnat servera mig flamberat UFO, det var så vansinnigt sällsamt i min värld. Eat all you can-buffé, Sveavägen. Minns det som igår.

Så flyttade jag hit. Cirka 1998. Hit me, storstadskulturen! Tänkte jag. Och visst, jag fikade som besatt (hej kaffe i glas!). Åt kafémat (hej 113 50:s välj tre pastasallader på samma tallrik!). Och man kunde gå på bio en tisdag (i Sala var den bara öppen på helgdagar)! Men just restaurangbesök fortsatte att lysa med sin frånvaro väldigt länge.

Snabbspol till 2011 och jag har kommit en bit på vägen. Jag har betat av de flesta klassiska och de nyare, hippare krogarna. Det tog sin tid, ca tio år bara, men nu känner jag mej inte längre som Pretty woman-Julia Roberts bland olika bestick när jag äter på finkrog. Det är väl som allt annat, man måste träna innan man känner att man bemästrar. Och man bliiiir inte utkastad för att man frågar vad i hela friden en crouchutt är. Eller beställer en "chevrééé" och inte en "chääävre". Eller fnissar åt tokigheter som "lakritsrök". Hallå, det ÄR kul! Och vansinnigt nördigt. Just därför är jag så glad att det finns.

Vissa grejer får mej fortfarande att känna mej ytterst fånig, som det här med att man får en skvätt vin att smaka innan de fyller på hela glaset. Jag fattar ju anledningen, men de måste också förstå, att de här smaklökarna är sönderfrätta av California white och Aurora sedan tidig ålder. Det är kört, kära kypare. Men det säger jag så klart inte.

En av oss har superkul

2011-04-23T15:34:00.001Z

Skärtorsdag

2011-04-23T07:18:00.000Z

På Skärtorsdagen hämtade jag Hanna på dagis och sen gick vi på fest! Jag hade aldrig varit hos Wille Wintertidh (fint namn va!) förut och det var dit vi skulle, han bor i Hornstull med världens view över hela vattnet och stan. Umm, Riddarfjärden? Högt som satan allafall, hade hjärtat i halsgropen hela tiden jag inte hade Hanna i blickfånget, fönstren var öppna. Det skulle egentliges ställas till med påskmiddag men i slutändan blev det det som vi gillar mest och gör bäst: den hemlagade smörgåstårtan. Vi hann tyvärr inte käka för det drog ut så himlans på tiden och Hanna brukar ligga i säng senast åtta, så när klockan närmade sej halv nio smet vi hemåt genom ett ljummet Södermalm och sen fick Hanna somna i min säng och jag läste fantasy till ca elva och somnade strax efter.Totally o-riot men gud så skönt.

Jag: en lyllig person

2011-04-22T16:27:00.000Z

För precis en vecka sedan hade jag en stor födelsedags- och inflyttningsfest. Den blev precis så varm och mysig och minglig som jag hade tänkt mej att den skulle bli. I villervallan så glömdes liksom presenterna bort, för så klart hade mina gulliga vänner med sej sådana fast jag på ricko bett dem att INTE ta med sej. *tycker det är pinigt* Alla fall, dagen efter slog det mej att jag fått så himla fina grejer!

Det här är från min kille. En alldeles underbar present.

Fick tjusig blomma - tycker de här är så oerhört vackra, ser ut som aliens.

Och mängder av tulpaner!

Och godis!

Och den här fantastiska boken som jag tänkt köpa själv men bara inte kommit mej för.

My so-called life!

En nördig pop-bok med ett skitroligt skämt på framsidan!

Och en vansinnigt obehaglig påskhare i silikon. En kakform alltså. Superstor.

Och så fick jag ett överflöd av champagne! Säkert tio flaskor, men sju av dem bjöd jag bort under kvällens gång. Tre står kvar och ståtar i mitt kylskåp. Och så fick jag ett jättefint armband med mitt barns namn på. Och mängder av margarita mixades i mitt kök, utan att jag behövt köpa nånting eller lyfta ett finger. Och ett presentkort på Råkultur! Jag som längtat efter att äta där! Ååh. Vill fylla snart igen. 362 dar kvar ba. Går fort.

...överlevde

2011-04-22T15:40:00.001Z

En liten bön

2011-04-22T08:14:00.002Z

Om att jag är en av ca 150 föräldrar som tänker: mmmm, Skansen i dag! och inte en av ca 15 000. Fat chance. Hej då, nu hörs vi aldrig mer.

Nu är det fanimej vår

2011-04-21T09:21:00.001Z

RAW

2011-04-20T18:25:00.001Z

Vi gör lite smaskens

2011-04-20T16:42:00.001Z

Imorgon kommer Hanna till mig igen, wihoo. Under påsken. Dagis stängt fredag måndag. Jahopp. Vad 17 ska man hitta på dårå? Tänkte eventuellt Skansen men AJJE vad det kommer vara packat? Sen ska man väl göra nåt "påskigt". Vad nu det kan vara. Är ju inte flörtkule-personen. Vi målar väl nåt himla ägg. Och gör mer såna här! Så himla himla goa:

Just ja, innan jag kommer till the good stuff - vi tjuvstartade påsken förra veckan.

Varför slösa fjädrar på ett himla ris?

Tjusigt!

Vi hade en sån där vide också. För det är Hannas finaste sång. Sov du lilla osv.

Nu serrni! Supergoda påskgodisar gör man med vit choklad och nonstop. Man smälter chokladen, gör små kluttar, smackar på en gul eller orange non stop och voila: ett stekt ägg.

Hajja goda, va.

Ooops - här hade vi visst gjort ett ÖGA. Kreativiteten har inga gränser här hemma.

Sen tog de slut.

Så fint tycker jag

2011-04-20T15:20:00.002Z

Yeey me!

2011-04-19T14:57:00.000Z

Älskar att fylla år nu när Facebook finns, man får så sjukt mycket pepp och love och gratulationer. YEEY ME! Nu ska jag gå och möta min kille och han ska bjuppa mej på det godaste jag vet: dumplings. Hemligheten ligger i saucen. Mmmm, sauce.

Hemmakontor idag

2011-04-18T14:42:00.000Z

Dag 12 – en låt av ett band du hatar

2011-04-18T10:32:00.000Z

Jag hatar inget band eller artist. Eller genre. Det är för jobbigt, jag stänger bara av radion då det kommer nåt bedrövligt. Ute på klubb är det lite svårare. Umm, men hatar... Nä, inte direkt. Min gode vän Pelle Tamleht brukar spela en låt som jag tycker är provocerande dålig, och han vet att jag tycker detta, tror han spelar den lite lite just därför ibland.

Det är den här. Det är ju en skam att jag måste lägga upp denna skit i min egen blogg.

Just ja, den här är också skitdålig:

Och jag blir vansinnig om jag hör den här låten ute en gång till, totalt sönderspelad:

Och just ja, den här hatade jag faktiskt från dag ett, och den får avsluta detta hatiska inlägg.

Release för "Cirkeln"

2011-04-18T09:01:00.000Z

Carro håller på att läsa "Cirkeln" nu, och jag är nästan lite avis att hon har hela härligheten kvar så att säga. Jag tyckte verkligen om den, och TUR VAR VÄL DET, då det är en av mina favoritpersoner som skrivit den, nämligen MATSY tillsammans med Sara. I veckan var det releasefest för boken som släpptes till butik i fredags (tror jag). Och gissa vem som står på tack-listan! Moi! Inte ett ögav ar torrt när jag öppnade boken jag fick hemskickad för ett tag sen. Så himla fint.

Festen hölls på Riddarholmen, väldigt stämningsfullt.

Carro och Anton var redan där när jag kom, läs: var redan fulla när jag kom.

Supermysigt.

Två Bomben-brudar.

THE MAN OF THE DAY.

En sån här vill jag ha hemma.

När man inte orkar sminka sej: använd glasöga! *litet husmorstips*

Sen drack vi frozen margaritas en stund innan vi promenerade tillbaka mot Gamla stan i skymningen. Bra kväll. Och grattis igen Sara och Mats, vilken succé ni är! <3

Hmm

2011-04-17T10:43:00.003Z

Idag fick jag höra att jag var väldigt "välbevarad". Som ett skämt, apropå att jag just kallat Helena af Sandeberg det exakt samma, hon var med på Nyhetsmorgon och såg helt jävla fab ut. Hon är fem år äldre än jag.

Hittade ingen nyare bild på henne. Hon såg ut som typ nybakad student i TV i morse. Och alltså. Det är ju en komplimang, att vara "välbevarad". Hindrade mej dock inte från att känna mej som en mumie.

Läsvärt

2011-04-17T10:08:00.002Z

Den här texten av Jan Gradvall tycker jag är himla bra.

LÄS HÄR.

Vi unnar oss: indiskt

2011-04-16T17:36:00.001Z

ÄLSKADE igår

2011-04-16T14:02:00.000Z

35! Fyllde jag, eller egentligen på tisdag. Så det var en kombifest: inflytt och fölsis.

Fina Malena.

Och fina Lisa.

Och världens finaste kille.

Och underbara Sara som inte stannade så länge för natten innan hade hon firat sitt GULDÄGG! Grattis gullis. Och till Silverägget så klart också.

Det blev stojjigt rätt fort.

Lite köksgos. Marcus och Malena fyller också 35 i år.

Agnes och Axel - Agnes ska föda den kommande veckan. IIIIIIH.

Det här är Wille. Han är rolig.

Det här är Pelle. Han är blek.

Nämen! En Sala-person! Hej Jonas!

Rebecka, kanske världens mest härliga person.

Så här såg det ut utifrån. Himla mys.

Wayne är det här. Han pratar svenska, Carro.

BIG SMILE-PARISA. Så himla crushing.

Maggan, adore you.

Det minglades, pratades, gullades.

Så vansinnigt lyckad kväll (om jag får säga det själv).

Pizzan gjorde succé.

Mmmm, mums mums.

Hej Kristin!

Hej Oisin!

Hej Hanna! Du är min favoritradioröst! Du och Kaj Kindwall.

LOLLO. <3

*stämningsbild*

Hej Martin!

Hej Marcus! Märker ni hur min fantasi liksom trytit? Trytit. Trutit. Hmm.

Jonas gillar jag himla mycket.

Margret, här har du ÖGON SOM BRUNNAR. Jag har inga alls.

I köket fick man röka. Inomhus! kändes nästan olagligt!

Vackra Polly.

Här berättar någon nånting superintressant, tror jag.

Prati prati.

Fina Liiiiiisa. Jag vill också ha lugg. Precis en sån som Lisa. Går ej tyvärr.

SEBBI SUAREZ <3

Hej Anna!

Här var det livat!

Martin och Lisa (nr 3 på festen) är så himla gulligt kära.

Den sk "SVT-hörnan".

Sen klädde vi på oss och drog ut på stan. Hej hej!

When we were young

2011-04-16T12:31:00.000Z

iiiiiiih

2011-04-15T11:39:00.000Z

Ååååh, i kväll har jag fest här hemma! Jag är så glad, att mina fina vänner ska komma hem till mej, till min fina älskade egna lägenhet. Att de VILL komma! Extra fint också att Kalle ska komma. Jag har så underbara peeps i mitt liv. Jag glömmer det ibland. Nu har jag köpt plastvinglas, chips och oliver. Jag är inte typen som ställer mej i köket och grejar (ingen överraskning direkt va) de få gånger jag bjuder in till fest. Det är lite synd, men det ligger liksom inte för mej. Nää. Köpt pizza, chips och bibbor, bra musik och bra vänner. Det är ju ändå grundstommen. *enda stommen i kväll*

Nu ska jag till Systemet. Sen ska jag göra hundra andra grejer, mest jobbrelaterade, innan jag ska pipa in i duschobert.

Japp. Det var väl bara det just nu. Hej!

Ja just ja, jag och Margret har bestämt att den här ska gå på repeat.

Anammar en trend (ja, jag vet)

2011-04-15T10:34:00.000Z

Igår hade jag shorts på mej. Jag känner mej utklädd i shorts. Som att jag glömt lilla byxan hemma när jag gick ut. Med det sagt, jag tycker det är rätt snyggt. Nu. Har vant mej liksom, det tog skitlång tid. Men man kommer aldrig få se mej i bara ben i muskorta shorts.

Ruinerar mej på ny livsstil

2011-04-14T20:10:00.000Z

När jag jobbade på Nyheter 24 så satt ju vi ovanpå Sturehof, det gör de fortfarande. Då handlade jag rätt mycket på Blueberry, fattade aldrig riktigt varför, SCHWEINIGT dyrt för lite nöt- och banankross i smoothieform. Härom veckan så öppnade en ny Blueberry, på Rörstrandsgatan, ett tjejkast från min killes lägenhet och man måste ju testa nya grejer i kvarteret och VIPS skaffade jag mej en obsession. Det som inte riktigt fastnade förra vändan bet sej nu fast nåt så djävulskt. Jag drömmer om Health nut. Jag vill ha en här på Mariatorget, en Blueberry. Nu, tack.

Men alltså, 60 spänn. Det är liksom inte okej. Men det är väl den där känslan, man köper sig en livsstil man itne riktigt omfamnar i verkligheten. Man ba "oooh, börjar dagen med en SMOOTHIE med goji och sånt, är så himla healthy va" och går liksom med en spänst i stegen, vänder loggan så att de man möter ska se, kolla här minsann, "sån är jag!". Förtränger att resten av dagen består av kaffe, cigg och nån stekt falu med makaroner.

I tried to stay healthy for you

2011-04-13T20:27:00.000Z

Jag är så himla stressad? Drar igång nytt jobbprojekt imorrn, ett pågående ska förnyas nästa vecka med möten och brainstorm, jag ska flytta min blogg på fredag (?!), jag har möte med Folksam om pensionsspar, jag håller på med kvitton och grejs till deklarationen (har revisor, en underbar en!), det är snart påsk, något som tidigare betytt SUPA men numera betyder det göra påskpyssel, måla ägg, göra skattkarta till godisägg etc, jag ska ha inflytt/fölsefest på fredag och det ska städas, handlas grejs och bibbor, piffas och donas och det är kommande barnkalas och presenter som ska köpas, Hanna har fått öronremiss till nåt sjukhus jag glömt bort vad det var, och det är telefonkonferenser med England Frankrike Spanien, och en Ibiza-resa att peppa inför och jag har ingen baddräkt och ska jag sola solarium innan, gud vet. Och det är en träningscykel som ska cyklas på och en matsäck till Hanna som ska göras, en krönika som ska skrivas, lösögonfransar som ska köpas och jag har inget att ha på mej på fredag. Jag har en säng min kille hatar att sova i och den är för liten för oss alla tre, så jag måste köpa ny på IKEA och jag får låna Kalles bil för att åka tid men jag är för rädd för att köra själv! Fick en lapp i dag om att jag hade en tandläkartid i maj och jag ville börja GRINA.

Lite mycket nu ba. Mesta grejerna är ju superkul. Gör även detta: har gett mej själv rökförbud före klockan tolv varje dag. Snusar i stället. Kanske inte världens smartaste att byta cigg mot snus, tycker du nu, men vet du. Snus är bättre än cigg. Så resonerar jag. Slutar väl med att jag röker med prillan i. Dubbel-beroende. ORKAR INTE.

Nu ska jag kulturtantsmysa och unna mej ett glas rött och läsa lite fantasy. Eller, det kommer jag ju inte, jag kommer kolla på Fringe eller Supernatural eller Vampire diaries eller nåt annat equally menlöst tills sömnen tar mej i ett strypgrepp. Jo, jag älskar ju mina tv-serier men ibland så känns det svindlande att tänka på all denna tid som jag lägger på amerikansk (underhållande fab) skit, tid som aldrig kommer tillbaka.

Tanken har slagit mej att jag kanske ska ha mens snart. Känner mej så in i helvete labil. Jaha! Addera en till grej: måste verkligen beställa tid där också. Hej då.

Älskar internetz

2011-04-12T09:47:00.000Z

Internet hörrni, vilken himla grej!

På fredag ska jag ha fest. Jag fyller år nästa vecka och jag har ännu inte haft inflyttningsfest, så jag smäller till och har båda samtidigt. Det ska bli så himla kul! Modern (och lat) som jag är smackade jag ihop ett Facebook-event, hittills har 43 tackat ja, och det känns rätt lagom. Umm, rätt mycket egentligen, men vi ska bara hålla låda till elva, så jag tänker mej grannarna kan ha lite överseende. *ett trettiotal har inte OSA:t ännu, hjälp* Allafall! Jag har inte haft nån stereo, och nu när det vankas party, så kände jag att min bas-fria laptop kanske skulle bli lite väl diskantigt jobbig så jag köpte en på PC City online. En uragullig liten kompaktsak med iphone/pod-docka och cd. Och radio, radio är urviktigt för mej. Beställde IGÅR vid nioklippet på morgonen. Idag, NYSS, fick jag sms från Posten att den finns att hämta ut på Mariahallen från och med nu. Sjukt bra! Älskar internetz.

Så här fin är den, och jag hajjar ju att ljudet kanske inte är top notch, men jag bor ju bara i en liten trea, behövs inget mer.

Ja, jag säger då det

2011-04-11T18:35:00.001Z

Det är med skammens rodnad jag kollar på de här bilderna Q just smsade mej, hon håller på att rensa ut nåt himla förråd i Solna. Som man brukar säga, det var liksom inte alltid bättre förr. Minns jag tyckte att den där brun utan sol-duschen verkligen var lyckad. Gjorde till och med TRE STYCKEN på raken den sommaren. Det kanske inte syns så bra på de här bilderna, men jag var verkligen helt ORANGE. Hjälp. Och de här bilderna är inte ens urgamla, så jag kan liksom inte skylla på nån sorts tonår eller så heller. Bara att suck it up!

Crack in the paint

2011-04-11T13:42:00.001Z

I lördags spelades en låt, och min nyfunna vän som är musiker osv, ba "åh vad bra den här är!". Låten var... umm, liksom sävlig knullig disco. Helt slätstruken i mina öron. Försökte för mitt liv hitta något jag gillade med den, för hon har ofantlig musikkoll och bör liksom veta. Och i stället för att bara acceptera att alla inte har samma smak, så känner jag att JAG inte fattar. Det störde mej nåt enormt. Alltså inte att hon tyckte som hon gjorde, utan min reaktion. Att jag så lätt känner mig... fan, hittar inte ordet, inte "tillrättavisad", men liksom... well, som att jag har fel? Att JAG missat något, att JAG saknar kunskaper som skulle fått mig att fatta.

Aja. Så nu lyssnar jag på Shuggie Otis allafall. Försöker få feeling, för jag vill också vara med i klubben som FATTAR. Haha. Gud, det är inte lätt att vara jag. Sökte dessutom på SHAGGY Otis och fick meddelandet "Did you mean Shuggie Otis?". Man ba MEN LÄGG AV!!

Alltså hur bra?

2011-04-11T12:56:00.000Z

Markus Krunegård & Adam Olenius: The Serenades. En lyssning, instant like. LYSSNA HÄR.

Apropå band man älskat

2011-04-10T19:21:00.000Z

När jag och Malin flyttade till London, tror det var hösten 98, så hade jag inte så många skivor i min cd-walkman (!). Det var Björks "Homogenic", Sneaker Pimps "Becoming X", Deftones "Adrenaline", Counting crows "August and everything after...", Radiohead "OK computer" och Korns "Life is peachy". Jag lyssnade sönder dessa fyra skivor, älskade sönder dessa skivor. Fortfarande när jag hör låtar från dessa, främst Björk, Radiohead och Sneaker pimps, så får jag den där känslan jag hade då. När jag var så olycklig i mitt förhållande med Linus, jag var förvirrad för jag hade känslor för en annan paradoxalt nog, min kropp behövde duscha för jag hade jobbat ett tiotimmarspass på Seattle coffee, klockan ca elva, mörker, duggregn och jag gick smågatorna fram, från Carnaby street mot Marble Arch där vi bodde. Åh, konstig period i livet det där. Vad skulle hända när vi kom hem till Sverige? Vad skulle det bli av mej? Vad skulle jag jobba med, dra in pengar på? VEM VAR JAG? Helt vanliga twentysomething-frågor. Jag blir fortfarande helt... apatisk stundvis när jag hör dessa låtar. Och nej, de kanske inte är superbra i dag, särskilt om man inte hört dem förr, men för mej har de ascendat, blivit något annat.Och de har faktiskt ett visst mörker över dem, ett sånt jag alltid gillat.

Okej, nu ska jag sluta spamma videor. Men fan, jag tycker på ricko att dessa låtar är så himla bra. Nostalgi eller ej.

Dag 11 – en låt av ditt favoritband

2011-04-10T18:58:00.002Z

Umm, jag har inget favoritband. Jag har aldrig varit ett megafan av något band eller artist exclusive liksom. Inget NKOTB-aktigt så där. Hmm, svårt. Men det finns ju några som jag verkligen tokälskat. Madonna, supercrush fram till 92 nånting. Pearl Jam. The Mission (!). Kent. Popsicle. Tori Amos. Suede. Säkert. Laakso. Pixies. Magic numbers. Arcade fire. Och många alster av dessa akter gillar jag ju fortfarande.

Men just i dag, de senaste åren, är det inget som utkristalliserar sig som FAVORIT? Så jag vettifan. Jag brukar säga att "Doolittle" med Pixies är min bästa skiva ever (och Suicides "Dream baby dream" världens bästa låt). "Doolittle" är bra rakt igenom, tycker jag. Så jag tar min favorit från den just i dag, de varierar ständigt, vilken låt som är favvo just nu, men alla låtar på den är alltid ALLTID bra.

Random från i helgen

2011-04-10T18:12:00.000Z

Jag hämtade Hanna på dagis på fredan, hade längtat ihjäl mej. Vi hade tacosmys. På lördan åkte vi till Bromma och hälsade på en sprillans ny liten person! Åke heter han och är Hannas första kusin! Hon var så MALLIG och stolt. Så himla fin. Plus detta: sjukt snygg unge. Ni vet, alla ungar är ju liksom inte... söta? Den här vidareför Karlsson-genen med den äran.

Min kusse Kalle tog sälle med oss dit. Kalle är alltså min kusse på mammas sida och inte alls släkt med min brolla Jerker. Däremot är de kompisar sedan barnsben.

Vi hängde lite på Louie Louie. Där träffade vi pappi och Zandra. Det var mys.

Vi chillade lite på vår gård. Här har Hanna ritat en kyckling. Hon är hemskt pepp på påsken. Godiset, fjädrarna, videkissar. Hennes favvosång är "Sov du lilla videung". Gölligt.

Vi hittade en rutschkana i Bromma.

Och så skulle vi möta Wille och Ante på Babylon, men de hade dragit till Dice i stället, så jag och Hanna chillade lite med en staty-kvinna en stund i brist på annat.

Och hängde lite vid skateboardgroparna i Björnsan.


Som vanligt var vi på Weekday - min bästa affär. Maja jobbade. Hon är för härlig. Och gör snuskig musik under det här aliaset.

Och jag köpte äntligen nya glasögon. Älskar glasögon. Det snyggaste som finns. Kan vara.

Partytajm!

2011-04-10T17:45:00.001Z

Idag var Hanna bjuden på kalas. En grabb på hennes dagis fyllde sex och hans föräldrar gjorde detta härligt demokratiska: bjöd hela Delfinen, dvs avdelningen på dagis han och Hanna går på. Missförstå mej rätt här, sjukt bra initiativ, MEN GUD, detta gav mej ångest. Måste jag nu ställa till med fiskdamm och gud vet vad när Hanna fyller nästa gång? Uuuuuuuh. Man bör ju bjuda igen, och jag gillar själva tanken, men att JAG ska stå som ansvarig för ett barnkalas med allt vad det innebär: hjälp. *googlar catering*

Sjukt lyckat kalas för övrigt. Hanna har pratat nonstop om detta sedan vi gick därifrån, och hon var så himla glad och sprallig.

Det här är en av Hannas bästa vänner. Han heter Sigge och gillar He-Man.

Tjolahopp tjolahej!

Dagens kul (nej, är inte bakis)

2011-04-09T16:10:00.001Z

Regel nr 1: Stå inte bakom en kompis med tjocka armar på krogen, då kan det se ut som du är naken.

Snott från internetz.

Hej Frej! (och Kalle)

2011-04-09T12:45:00.000Z

Det är något som jag glömt berätta för dej (er).

Social kompetens

2011-04-09T08:29:00.000Z

Åååh. Blir märkligt stolt över hur Hanna nu gick ut på gården och brände av ett tevksamt "Hej?" till de tre barnen som leker där. De är tre syskon, bor i lägenheten ovanpå oss. Minsta är en tjej och är fyra år, precis som Hanna. Nu, efter första tio minuternas awkwardness, så pratar de och leker med pärlplattor i sandlådan. ÅÅÅH. She's making a FRIEND.

Dag 10 – en låt som får dig att somna

2011-04-09T08:07:00.000Z

Det här kan man ju tolka lite hur som. Jag väljer att tänka en mysig låt som man kan ha som bakgrund när man ska till att somna, inte som i att den är så jävla tråkig att man somnar. Om ni fattar.

Det här är en relativt ny kärlek för mej, och jag tycker nog att det är en av de bästa låtar jag hört i år. Refrängen är... magisk, man vill grina. Och älska någon. Den gör lite ont faktiskt. Finns i två versioner, akustisk och "vanlig". Gud, har jag verkligen jobbat som musikrecensent? Kommer inte på vad det heter. Vanlig. Ni fattar. Här kommer den. Hör den, älska den.

Dag 09 – en låt du kan dansa till

2011-04-09T08:00:00.001Z

Jag älskar den här låten. Jag kan tycka att bruket av ordet våldtäktsman känns lite weird, men överlag, den här låten är så JÄVLA PEPP. Jag dansar alltid annars helst till gitarrbaserad musik, liksom armen i luften/allsång. R'n'b och hiphop går även bra. Afrikatrummor. Äsch, vad som helst går väl egentligen bra. Jag känner att jag underminerar mitt val av låt här nu. Aja. Skitbra allafall. Så himla hookig. Plus, jag är ju liksom TOKIG i Frej.

Smakråd

2011-04-08T20:14:00.001Z

Kalle hatade högklackat. Och läppstift. Så jag använde inte det när vi var ihop. Dels av allmänna slackerskäl, men också: man vill ju liksom vara tjusig för den man är kär i och vet jag att nåt framkallar kväljningar, well, då kanske jag inte använder det. Min nya kille, haha, vet inte hur jag ska uttrycka mej där? Han är ju inte direkt "ny", men allafall, han gillar klackar. Så jävlar vad jag sportat klackobert senaste månaderna. Hade glömt hur ASASNYGGA ben man får. Nu är jag peppad på de här. Är de tantiga? Jag tänker "klassiska". Och liksom tillräckligt cleana för att inte vara sommarens spex-sko.

Äsch, orka hänga, de får luta

2011-04-08T13:45:00.000Z

Förstoringsskörd

2011-04-08T11:31:00.000Z

Såg igår, gillade!

2011-04-08T08:26:00.001Z

Kör lite "häftig" och "farlig" stil

2011-04-08T08:20:00.001Z

Gegg!

2011-04-07T11:28:00.000Z

Det här med att Resumé gjort en lista över vilka som ligger med varandra i mediabranschen - har väl aldrig varit så pepp på att lägga vantarna på ett nummer som just i dag. Åååh, älska gegg! *går till Pressbyrån nu*

"Jag blir tre-tti-o-fem" (Krönika vecka 14 Sthlm city)

2011-04-07T11:16:00.000Z

Jag fyller snart 35. Japp. Trettiofem. Nu i april. Tack vare de senaste fem åren, oerhört komprimerade och för mig själv hemskt otippade, har jag hamnat lite närmare ett vuxet uppvaknande. Samboskap, barn, separation. Men inuti vettifan om jag är så mycket mer mogen än vad jag var vid, säg, 23.

Jag minns när jag bodde i Sala och gick på Statt. På juldagen och annandagen var det alltid allmän hemvändarkväll och jag minns hur jag såg alla dessa "äldre tjejer" som lämnat stan entra lokalen, festklädda och med en air av storstad, och hur jag liksom kräktes lite i munnen över att de var där. Hade de inget bättre för sig? Satt hemma med nån stickning eller ammade en unge eller så. Och hallå, minikjol? "Hon borde verkligen klä sig lite mer efter sin ålder", viskade vi sinsemellan. De här tjejerna var under 25, ska tilläggas.

Häromveckan var jag på American Apparel och köpte ett par knallröda spandexbyxor med världens högsta midja som knappt går att andas i, tänk slutscenen i "Grease", de svarta snortajta brallorna som Olivia Newton-John har på sig. Och det var först när jag kom hem, och stod och provade framför min egen spegel, omgiven av Hannas leksaker, som osäkerheten kröp fram. Att det kanske inte längre var helt okej? Mitt nittonåriga jag kräktes återigen i munnen, men den här gången över sin framtidsvy.
Trettiofem, va. Inte urmycket, men inte direkt purungt heller. Inte ens om man kisar kan man passera som "ungdom" längre.

Men jag vet inte. Jag tycker att Stockholms åldersrasism inte är lika grav som jag inbillar mig att den är "där ute". Utanför stan. Jag känner mig liksom inte gammal?

Det är lite lustigt att tänka på, förr trodde jag på riktigt att jag som genom ett trollslag skulle förändras över en natt, eller årstid, och vara någon helt annan efter att jag passerat en viss ålder. Men inte ens när jag blev mamma märkte jag någon nämnvärd skillnad. Jag blev ingen bullmamma. Den sista varje månad kommer fortfarande som en chock, "oops, räkningarna!". Blir fortfarande lyrisk över popmusik, köper nya strumpor och underkläder för att jag inte orkat tvätta, blir fortfarande så jävla arg och blockerad när jag grälar att det enda jag kommer på att säga som argument är ett klassiskt "... ahmen... ahmendurå!".

Men ändå. Det funkar för mig. Jag är stolt över att jag ännu inte sjunkigt ner i soffan för att aldrig riktigt ta mig ur den igen. Den dagen kommer, och jag ser fram emot den. Jag ser absoluta fördelar med att cocoona ner mig i hemmet. Men inte ännu. Jag tycker det är fint att jag är mig i stort sett lik. Och att jag inte krampaktigt håller mig kvar i något som en gång var jag, det är ingen kamp, för jag ÄR fortfarande hon. Lite mer fårad, lite smartare, definitivt mer förlåtande och ödmjuk. Och faktiskt, med en röv som ser helt okej ut i röda spandexbrallor.

Jag är så stolt att kalla denna kvinna, detta världskrig, denna fantastiska människa en av mina bästa vänner

2011-04-06T09:10:00.000Z

Hej! Lyssna på Radio 1 i dag mellan ett och tre, då har Lina (med 24 timmars varsel!) ett eget radioprogram. Kolla länken här. LÄS! LYSSNA!

Dag 08 – en låt som du kan hela texten till

2011-04-05T13:18:00.000Z

I told em all
All them little gangstas
Who you think helped mold 'em all
Now you wanna run around and talk about guns
Like I ain't got none
What?? You think I sold 'em all??

Haha. Älsk.

När jag ändå är inne på Eminem *vill fortfarande ligga med honom, can't help it, it won't go away* så kan jag den här utantill anytime anyday. Helt sjukt ju. Budskapet osv. But still. Den här och "Die Mauer" bör man hålla undan mej när jag är berusad. It can get pretty ugly. Umm, what's up med all den här engelskan?

Haha och den häääääär-a. Jävlar. "Y'all niggaz remind me of a strip club, cause every time you come around, it's like what, I just gotta get my dick sucked! And I don't know who the fuck you think you talkin' to, but I'm not him, aight? So watch what you do!" Haha åh. *the memories nu*

Kan tydligen bara rap-lyrics. Kan inte tänka mej nån mer patetisk syn än lilla white me stå aspackad och rabbla, utan nån som helst flow, saker som "I'm tired of weak ass niggaz, whining over puss
that don't belong to them, fuck is wrong with them?". Aja. Men så är det.

Jo, hörrni, jag fyller ju år snart

2011-04-05T12:54:00.002Z

Liten önskelista bara. Till exempel den här tröjan som Jeremy Scott har på sej.

Förlåt, men jag har så HIMLA bra hår-dag i dag!

2011-04-05T12:29:00.000Z

Dag 07 - en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

2011-04-05T11:34:00.000Z

Okej. Det här himla quizet triggar mina sentimentala sidor något så erbarmligt mycket. Det kanske är poängen.

Jag och Kalle hade setts i en vecka eller två. Det var fortfarande så himla nytt, alla visste inte ens om det ännu. Och det var så roligt, för vi hade ju så många gemensamma vänner, och vi hade alla känt varann så länge, och så helt plötsligt stod världens mest otippade par där, jag och Kalle, och bara var så himla superkära. Vi var på Metropolis. Kalle spelade skivor ute i trädgården med hela sin familj. Mamma, pappa, syskon, tror till och med mormor Ulla var med. Jag tror inte jag gick fram och sa hej. För blyg eller nåt. Stod en bit ifrån, rökte, drack öl. Minns exakt vad jag hade på mej. Mina Prada-stövlar, svarta Chloejeans, oerhört tajta, och ett instoppat vitt sjavigt herrlinne från typ Calida. Jag gillade att klä mej lite manligt back then. Mer än nu.

Allafall. Snabbspol till det speciella tillfället. Ögonblicket. Jag hade varit singel så länge. Olyckligt förälskad så länge. Och nu så vansinnigt kär i den här nya vackra underbara superlånga personen. Jag var som en liten liten sparv bredvid honom. *älskar den känslan* Mettan ska till att stänga, vi är ett tjugotal kvar ute i trädgården, hans familj har gått hem för längesen. Någon sätter på "Total eclipse of the heart". Och vi står i centrum där på uteplatsen, vi märker inga andra, ser bara varandra, och han lyfter upp mej, jag gränslar honom med benen runt om hans midja, och han bär mej som ingenting, och allting runt om liksom bara bleknar, det finns bara vi och han snurrar mej sakta sakta runt till musiken. Jag kände mej som i en slutscen på en amerikansk romcom, all denna skit och all detta slit och här är jag nu, äntligen är jag här, på exakt den här platsen, med den här människan och totalt omsluten av hans armar och den här känslan. Åh, det var fint.

Ja, sen gick det ju åt helvete. De där känslorna som fanns då mellan oss finns inte längre. Men ändå. Just där och då. Wow.

Dag 06 - en låt som påminner dig om ett ställe

2011-04-05T11:14:00.000Z

Fredsgatan. Trappjäveln. Hjärtesorgen. Varje natt till solen gick upp.

Brazil, Marocko, London to Ibiza

2011-04-03T19:22:00.001Z

Den här låten ovan är ju fruktansvärt dålig, det är inte därför jag postar den. Nej, jag vill bara prata lite om hur himla snygg J Lo är. Hon är 42 bast och födde tvillingar för tre år sen. Jag kollar lite på American Idol då och då, hon är ju judge där nu, och asså... HON ÄR SÅ SNYGG. Inte ens hennes tvivelaktiga klädsmak kan dölja det faktum att hon är döhet. Och jag är vanligtvis mer cynisk än så här, MEN: hon verkar ha en himla sweet personlighet också. Okej, jag känner mej urtöntig som ens skriver så. Aja. Älskar hennes leende. Älskar. Så himla gulli. Så. Det var allt. Hej hej.

Den hära snöhögen utanför min lägenhet vägrar dö

2011-04-03T17:31:00.000Z

Sunday morning come down

2011-04-03T13:59:00.000Z

Nu ska jag se den här filmen. Tror den är oerhört dålig, men ändå märkligt underhållande en dag som denna. Jag har ca ett kilo smågodis i en påse, lite tvätt som ska vikas och en plysch-soffa som skriker efter min uppmärksamhet. I dag har jag inte pratat med någon, och klockan är redan fyra. Den har bara runnit iväg på ingenting. Och det är jag glad för, för 21.30 kommer min kille hem från sin konferensresa med Acne. Ett rivet fjällhotell och några tomma dunkar som en gång var fulla med sprit. Det är hur jag föreställer mej den resan. Epic längt. Nu svinkall katastrof-film. Kolla kul den verkar:

ÄHMEN DÖR NU

2011-04-03T13:24:00.000Z

Eve var i stan igår! Jag är tokig i Eve. Åååh. Hade velat glutta lite på henne IRL. Lyllos Rebecca Simonsson va. Inte för att JAG hade velat stå där med Eve. Jag hade dött blyg-döden.

The way we were

2011-04-03T12:21:00.001Z

Okej, jag blev supernostalgisk av inlägget nedan. Så jag satte mej med alla mina fotoalbum och dök ner i den tiden jag just beskrivit. Mitt minne spelade mej vissa spratt, visade det sej. Så här var det, och håll i er nu, nu kommer en sörja av intressevimplar och fula kläder:

Det var tydligen tequila vi drack hemma hos Pillan. Malin och Sophia hade just kommit hem från sin au pair-tripp till USA.

Jahopp, här är då hemma hos Mejjan. Jag har inte alls Alanis-tröja. Jag har i stället valt en orange logotyp-tröja från Calvin Klein. Den hade jag lånat av Sophia. Och Linus, haha. Gud.

Helgen efter hånglade jag visst inte alls med Linus, för då åkte vi till Stockholm (så himla ballt!!) och gick ut, minns ej var nu. Här är jag återigen i lånade kläder av Sophia, heja orange! Linda var också med. Jag och Linda pluggade båda på Medieprogrammet och pendlade varje jävla morgon. det var vidrigt.

Nu så! Här är vi på hemmafest hos Hansson. Jag visste redan innan att Linus skulle vara där. Var så himla pepp. Sen på kvällen hånglade vi för första gången. Här har jag en senapsgul, kanske ev orange, sammetströja med utsvängda armar. Matchar håret. Tror den ev kan ha varit min, annars var den förmodligen Sophias. Haha nej! det är ju Sophia som har den på sej ser jag nu. Tror fan den var min.

Nu är vi ihop! Och så himla himla kära. Jag var så kär att jag inte kunde andas. Och han höll alltid mitt ansikte när han kysste mej. Varför gör så få killar det? Det enklaste i hela världen, och man älskar det ju. På Linus axlar sitter Fritte. Han var alltid med. Han kunde öppna stängda dörrar, vet inte hur han gjorde, men han kom alltid in på natten och lade sej ovanpå täcket, på oss.

Livet var en fest på den tiden. Vi hade så himla roligt. Och jag inser ju att det inte alls bara var vi "tre" som hängde. Vi var värsta maffiga härliga gänget. Malin, min allra äldsta vän, och Linda. Vi satt alla ihop.

Johan och Sophia.

Och Hultsfred! Det här var mitt femte Hultsfred, men det första som jag inte var ihop med J och vi hade alltid jobbat på festivalen de gångerna. Nu var jag vanlig besökare, bodde i tält osv. Här är vi på väg till K's Choice.

Sportade Psycho Cowboy. Helt vanligt på den tiden. Även den orange. WTF?!

På den här tiden så avskydde jag ju Carro, men jag var samtidigt så otroligt fascinerad av henne. Så på fyllan sökte jag mej ofta till henne. Här har vi tydligen bondat rejält. Dagen efter ignorerade jag henne förmodligen. Gud, vilken fittis jag var.

Henrik hadei nte börjat spara ut sina dreads ännu. Körde lite vanligt med kajal runt ögonen bara. Så där som man gör på festival.

I augusti hade Linda och Carro en episk åttiotalsfest. Ute på landet bland åkrar och kor och solnedgång hade trettio twentysomethings en fyllefestival utan dess like.

Jag tycker ändå Henrik lyckades bäst. Och låt mej introducera Mickan och Jimmy! Två fantastiska personer. Jag och Mickan började bli rejält tajta ungefär den här tiden, och Jimmy var Linus bästa vän och han hade jag känt sedan sexan sjuan nånting. Det var vi som praktiserade på Hemköp och sjöng Onkel Kånkel och "Sandy" med Popsicle hela tiden. Han är en av mina roligaste personer.

Gud vad små vi är? Bara barn?

Som de enda rödhåriga personerna höll jag och Jimmy oss gärna för oss själva. Närå.

Och så tog min och Linus första sommar slut. Han flyttade till London en termin. Här är sista kvällen innan han åker. Jag var jätteledsen men vi hade redan bestämt att jag skulle komma och hälsa på i november.

Och det gjorde jag.

Jag har nog aldrig varit så kär sedan dess? Inte på det sättet. Det där okomplicerade, utan bagage. Bara ren fnittrig ungdomlig kärlek.

Till jul kom Linus hem och vi firade nyår ute i Möklinta hos Henriks föräldrar. Det var en tradition vi hade jag och Linus. Även efter vi hade gjort slut och de andra fortsatte vara ihop ett par år, så var vi alltid på de här nyårsfesterna tillsammans, som ett par. Inte så poppis hos de efterföljande pojkvännerna. Men det sket jag i, för jag var fortfarande så himla kär i Linus i flera år. Även fast vi inte var tillsammans längre.

Våren gick, jag pluggade Komvux, sommaren kom. Även den försvann i öl, vin, gänghäng och romantik.

Här är från ett annat nyår, minns inte riktigt när. Henrik har pentat sej för att få bättre grogrund till sina dreads. Inte hans bästa look, men man måste ändå respektera hans effort.

Allafall. Linus drog till Norge och rensade fisk. Och så var han på kibbutz. Och jag och Malin bodde i London. Vi var där i två vändor, det här är vända 2. Jag, hon, Mickan, Linda och Carro bodde här. Ja, Carro. Vi pratade inte så mycket nu heller. Haha.

Det var himla roligt i London.

Vi hängde mest på popklubbar där klientelet var till 80% svenskar. Orka mingla med befolkningen. Linus var en andra vända på kibbutz och skulle komma i mars nånting.

Och det gjorde han, men nånting var fel. Vi umgicks inte så mycket. Minns det som en oerhört jobbig tid. Jag flydde mycket till mina nya vänner som jag lärt känna på stället jag jobbade. Seattle Coffee Company på Carnaby street.

Det här är sista bilden jag har på mej och Linus när vi fortfarande var ett par. Här kan man se att jag bytt stil lite. Har häftiga skor från Acupuncture t ex. Det här är veckan innan vi åkte hem till Sverige och Sala igen. En vecka senare gjorde vi slut. Jag var förkrossad. Så oerhört jävla ledsen.

Så när augusti kom flyttade jag och Mickan till en liten tvåa vid Mosebacke i Stockholm. Men det är en helt annan historia.

dag 05 – en låt som påminner dig om någon

2011-04-03T10:23:00.001Z

Jag var så himla kär i en kille som heter Linus. Det var en sån där instant love som jag aldrig varit med om förut. Jag hade precis blivit singel efter ett fyraårigt förhållande, tror det bara hade gått några veckor. Jag skulle fylla tjugo om några månader och allt var så annorlunda nu. Jag hade flyttat hem till pappa igen, J (mitt ex) som jag hade bott med hade flyttat till en annan stad. Jag gick sista året på Mediaprogrammet i Västerås. En helg i februari gick jag på hemmafest hos Pillan, det var tjejgänget, vi drack vitt vin och 7,2:or, om man bara fick ner två av de där oerhört äckliga ölen så kände man inte smaken på den tredje. Vi blev packade, dansade och skrålade till Alanis Morrissette. Sen gick vi vidare till Mejjan, en annan kompis. Där var han. Linus. Som jag känt i evigheter, utan att riktigt känna. Jag ville byta låt på stereon, och det ville han med. Jag ville höra "Digging the grave" och han ville höra "The gentle art of making enemies". Och på den vägen är det. En vecka senare hånglade vi och jag tror vi blev ihop kort därefter. Jag var så KÄR. Sen blev det vår och sommar och Sophia blev ihop med Johan och hennes syster var ihop med Henrik som var Johans bästis. Vi tre umgicks hela tiden. Jag säger tre och menar tre, på den tiden kände åtminstone inte jag att det var viktigt att ha ett eget "jag", man var ett "vi". En vecka reste Sophias föräldrar bort och vi hade hela hennes gula villa för oss själva. Vi grillade, hade fester, kollade på film. Det är svårt att förklara nu, men den där känslan av att vara ett kollektiv, ha ett helt hus för sig själva, utan vuxna. Den var magisk då. Jag och Linus bodde i hennes föräldrars rum hela den tiden. Fönstret stod öppet, utanför kunde vi höra svaga ljud av festen på verandan eller klinket av frukost och skratt från nedervåningen. Och vi låg där, två tonåringar, eller om vi redan fyllt tjugo och var bara så förbannat kära och lyckliga och hade eoner av tid framför oss. På en liten skruttig stereo snurrade Heather Novas "Siren". Jag minns den där sommaren som en av mina lyckligaste. Den var så okomplicerad. Vi hängde i gäng, vi hade alla känt varandra så länge, vi hörde ihop, vi hade samma bakgrund. Sala. Ekeby. Valla. Statt. Det var så fint och enkelt. Vi lekte vuxna men var ännu liksom barn. Det var alltid sol och vi cyklade till Månsan och badade varje dag. Kollade på filmer om kvällarna, lärde oss om sex på nätterna, lärde oss the basics om vad ett riktigt förhållande var, trodde vi visste allt om hur allt skulle bli. Sen förändrades allt, vi splittrades, nån började plugga i Uppsala, jag var kvar på Komvux, Linus åkte på kibbutz och några år senare fanns inget av den här sommaren kvar. Jag och Linus gjorde slut efter ett vidrigt halvår i London och jag flyttade till Stockholm, Sophia och Johan höll ihop längst men gjorde slut efter några år de med. Hon har barn nu, och är gift. Jag känner henne bara genom hennes statusuppdateringar och hon är en sånsom uppdaterar varannan månad. Så inte alls kan man säga. Johan har också barn. Stina bor nästan bredvid mej nu, hon har en liten dotter med en kille jag knappt träffat. Vi ses ibland på gatan och byter några ord. Linus bor också i Stockholm och han träffar jag faktiskt ibland. Han är fortfarande lika fin. Jag tror att han är singel nu, det varierar lite. Nån borde haffa honom. Han är ett sånt KAP. Hör ni det, ett kap. Och så Henrik. Fina fina Henrik. Vars bröllop jag inte gick på för jag var helt knäckt den sommaren, jag pallade inte andras lyckliga kärlek, jag var självisk och fucked up och spenderade förmodligen den helgen gråtandes utanför Berns eller nåt annat lika minnesvärt. Det ångrar jag nu. Just Henrik har jag tänkt så mycket på alla de här åren, vi har setts sporadiskt vartannat år, alltid på hans eller mitt initiativ, han är en sån som alltid känts som en vän på riktigt, även fast vi inte hörts av. Förra veckan ringde han och jag och Hanna var där på middag i torsdags. Han är sig på pricken lik. Snäll, rolig, orädd, spontan, nyfiken, insiktsfull. Så himla fin.

Umm. Så jag började skriva det här inlägget om Linus. Och Heather Nova är Linus för mig. Men jag inser nu att Linus är en del av nånting större, den största delen förvisso. Men. Den där sista tiden innan jag tvingades bli vuxen på riktigt. Hittar inte orden riktigt. Det är mer en känsla. Skitsamma.

Henrik har fortfarande sin ananas-frilla. Och lyssnar med all säkerhet fortfarande på bob hund ibland.

Äta på Babylon

2011-04-02T17:54:00.000Z

The state that I am in

2011-04-02T14:23:00.001Z

Vet inte om det är ett tecken på att jag är oerhört bakis, oh yes I am, men alltså, jag tyckte det här programmet med rödhåriga jobbletarpersonen på Femman var skitbra? Jag grinade till exempel när mamman Yvette och sonen Michel fick jobb! Och när det framgick att de aldrig kramats med varandra, aldrig bytt snälla ord och beröm inom familjen? Och lillasyrran som bröt ihop och grät när Michel fick veta att han hade chans på ett jobb i Västerås? Och när DE TVÅ kramades då? Buuuu-huu. Mitt bästa nya program.

Jag kollar ju aldrig på tv, ska tilläggas. Det är bara Hannas barn-TV som står på när den är på. Så jag tyckte det kändes så himla folkligt och fint nu när jag tittade, flippade runt och stannade till här och där. Tyckte till och med reklamen var kul! "Jaha, var det den hära de talade om förut". Allafall. Nu är jag uppdaterad. Såg en sekund av Uri Geller. Det gör jag helst aldrig om.

Men fan. Gick in på femmans webb nu och där hade eftersnack med Yvette. Michels provanställning har gått ut och nu är han arbetslös igen. Och Yvette med snart. Och detta broke my heart lite:

Hur mår ni i familjen? Har ni blivit bättre på att ge varandra beröm, kramar och stöd?
- Nej, knappast. Vi pratar inte så mycket med varandra.

Okej, nu började jag tåras lite igen och det är inte okej för jag ska träffa RUBEN (!!) på Babylon nu, han är hemma efter sin sjukt långa semme i LA och lite andra ställen. Om nån vid bordet dricker vin kanske jag måste spy. Fy fan vad jag mår. Hej!

Älsk

2011-04-02T13:37:00.001Z

Mental note:

2011-04-01T21:33:00.000Z

Emelie! Borsta dina rövinständer innan du lämnar huset inom femton, ok!

Sportar vårjacka!

2011-04-01T21:22:00.000Z

Spännande fakta

2011-04-01T19:11:00.002Z

Åt just en pizza på under sju (7) minuter. Man måste ju ha nåt att stå sej på i kväll. SJU MINUTER!!

Peppar med rödtjut hemma

2011-04-01T18:55:00.000Z

Poppin' bottles in da club

2011-04-01T14:19:00.000Z

I kväll (umm, i natt) ska jag spela på Gubbrummet/Spy bar. Eftersom jag brände så mycket skivor för nån vecka sen så behöver jag inte förbereda ett smack. Förutom kläder då så klart. Så nu har jag testat ungefär tio plagg och kommit fram till detta: ORKA. Högklackat och lylligt smink kommer lysa med sin frånvaro. Here comes tisha, jeans och Stan Lee. Åh, mys på mej i kväll. PS. Kommer bli odrägligt full, det blir jag alltid när jag inte har höga klackar. *släpper loss då*

Kom vetja! När Riche- och Kåkenruschen kommer vid två är det kört om man inte är stammis, men innan är det typ TOMT.

Just det, älskar Eurythmics så himla mycket i dag!

Omfamnar den där jävla shortstrenden - plus vita glitterjeans fick fnatt

2011-04-01T12:02:00.000Z

Dag 04 – en låt som gör dig ledsen

2011-04-01T10:11:00.000Z

Oh my. Detta är ju nästan svårare än världens bästa låt-frågan, för nästan varje låt jag gillar har nångång följt mej ner i nån avgrunds-dipp. Jag dör lite på det här inlägget. Gud. Hjälp. Vet inte. Vad ska jag välja. Jag klarar fortfarande inte riktigt av "Sorrow" med The National och "Song to the siren" med Mortal Coil, för de sitter fortfarande så tajt ihop med i somras. Umm. *kollar gråtdansa-listan på Spotify nu*

Jag kan ju bli lika ledsen av en "glad" låt som en medvetet ledsam låt, det handlar ju om hur man mådde när man gillade den som mest. Och jag är väl en rätt så glad person egentligen, men fan vad jag har mått skit de senaste femton åren ändå. Till och från så klart. Umm.

Gud. Kommer inte på nån.

Ok. Tar den här då. Gud vad jag bölat och känt mej utanför och ratad och värdelös till den här låten. Men den är ändå vacker. My favorite är ett så himla bra popband. Topp tio. Lätt.

In these towns that despise us, tonight the stars disguise us, synchronize us.
Everything old is new tonight. Everyone young is blue tonight.
Everything we do tonight is wrong, wrong, wrong.
And you belong with us. You belong with us.

Dancing at all-night raves or ice cold in shallow graves,
or sleeping on speeding trains with our mouths full of novocaine.
Everything old is new tonight. Everyone young is blue tonight.
Everything we do tonight is wrong, wrong, wrong.
And you belong with us. You belong with us.

Dag 03 - en låt som gör dig glad

2011-04-01T06:21:00.000Z

Den här gör mig glad. Bra text, bra låt, bra tempo. Och så får den mej att tänka på Carro, det gör mej också glad. Den gör mig också pigg, som nu då jag är på väg till dagis genom ett vidrigt grått och regnigt Stockholm. Yes please Markus come to me. Och så byter man ut Markus mot min killes namn. Som är och åker skidor långt åt helvete högst upp i Sverige.

If I could, would you?

2011-03-31T18:28:00.000Z

Hej. Skulle ni hata om jag flyttade till annan plattform? OBS! Ej Veckorevyn. Men en tidning. Och det skulle väl se lite annorlunda ut I guess, men jag skulle ju ändå vara... eeh, jag. Har inte så många andra att välja på liksom.

Nu är jag tydligen Popmorsa mä hela Sthlm

2011-03-31T11:42:00.000Z

Dag 02 – din hatlåt

2011-03-31T10:30:00.000Z

Fram tills cirka 199...0 kanske, så älskade jag Madonna över allting annat i musikväg. Jag hade allt, till och med den där remix-skivan där hon hade röd bolero-outfit. *beställde i lokala musikaffären, very special på den tiden, jag var 11 år* Allafall. Sen slutade jag lyssna på Madonna och nånstans efter Erotica så var allt hon gjorde, enligt mej, bara skit. Och det tycker jag nu med. Fy fan vad dålig musik hon släppt?? Här är några riktigt riktigt kassa låtar, alltså det SKÄR i mej:

Dag 01 – din favoritlåt

2011-03-31T10:10:00.001Z

Ehm, visste den som skapade detta himla "quiz" hur svår denna fråga är? Jag har ca hundra favoritlåtar. Kanske tusen. Ingen bättre än den andra, för var låt har sin tid, sin plats. Så jag tänker antingen en låt jag lyssnat på hela livet och liksom inte tröttnat på, ELLER, en låt som är skitbra just nu ba.

Och den här tycker jag är himla bra just nu:

Lite morgonkul

2011-03-31T06:29:00.000Z

Åh vad kul!

2011-03-30T13:41:00.003Z

Snodde detta av Quetzy, det här kan ju bli roligt:

dag 01 – din favoritlåt

dag 02 – din hatlåt

dag 03 – en låt som gör dig glad

dag 04 – en låt som gör dig ledsen

dag 05 – en låt som påminner dig om någon

dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe

dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

dag 08 – en låt som du kan hela texten till

dag 09 – en låt du kan dansa till

dag 10 – en låt som får dig att somna

dag 11 – en låt av ditt favoritband

dag 12 – en låt av ett band du hatar

dag 13 – en låt som är guilty pleasure

dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska

dag 15 – en låt som beskriver dig

dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar

dag 17 – en låt som du ofta hör på radio

dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio

dag 19 – en låt från din favoritplatta

dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg

dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig

dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen

dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop

dag 24 – en låt du vill ha på din begravning

dag 25 – en låt som får dig att skratta

dag 26 – en låt du kan spela på instrument

dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument

dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig

dag 29 – en låt från din barndom

dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Det går bra nu

2011-03-29T10:50:00.000Z

Hur fånigt det än är, och det ÄR ju det, men det här med att jag stod som singel så länge på Fejjan... det störde mej liksom. Inte störde som i att det var irri, men mer... som en osäkerhet kanske. Hallå, varför säger han inte att vi ska byta relationsstatusar, alla vet ju ändå att vi är ihoooop. Hrrrm, harkel harkel, kanske för att han är en vuxen man och tycker att det är skitfånigt, som du också hävdar att du gör men uppenbarligen INTE gör egentligen. Suck.

Sen vaknar man en söndagmorgon, den gråaste i världshistorien, och man har 1 nytt mail. En bekräftelseförfrågan från Facebook. Från honom. Och den lyckliga känslan som sipprade som mjuk och kladdig honung ut i venerna då.

Och så här såg det ut

2011-03-28T20:29:00.002Z

Alltså, vicket va-va-voom jag har i håret hörrni.

A wave came crashing like a fist to the jaw

2011-03-28T20:23:00.001Z

Puh! Nu är det över. Jag battlade grungen vs raven i P3 nyss, mot Calle Dernulf. Det gick väl så där, fick inte stamattack, men ni vet, man hade tänkt säga så mycket... profounda och smarta saker och inser att man bara gaggar på om lite allt möjligt och det är inte alltid helt genomtänkt. Men känslan: det var kul! Jag fick önska en låt från 91, så jag tog ju så klart en grungeobert, "Hungerstrike" med Temple of the dog. Men det bästa låten från 91 måste ju ändå vara "Save up all your tears" med Cher? Aja.

Helt sjukt det är 20 år sen jag hörde Nirvana första gången? Då fanns inte internets. Eller mobiltelefoner. Enda ingången till ny musik var radion, Kaj Kindwall var Gud. Fram till 91 var jag väldigt musikintresserad, köpte oerhört mycket vinylsinglar, men jag tog liksom det som erbjöds. Absolute music, Tracks osv. Nånstans tidigt nittiotal började jag kolla 120 minuter på MTV, insåg det fanns nånting mer än det där som jag senare fattade kallades för mainstream. Utan grungen och den svenska trallpunken hade jag förmodligen inte börjat lyssna på pop, sökt mej vidare. Mycket ska ju tillskrivas mina dåvarande pojkvänner ändå. De var båda supermusikintresserade och alternativa i sin musiksmak. Jag tog efter till en början, men hittade så småningom min egen smak. Min egen stil. Nördade ner mig. Insåg att det var coolt att inte vara som alla andra i stället för att som innan febrilt försöka smälta in. Sen gick det ju överstyr så klart, man blev kreddängslig och så fort nåt sålde mer än tusen ex övergav man det och kallade det "sell out". Haha, som när "Zombie" med Cranberries slog så himla stort och man hade lyssnat och dyrkat första skivan, man hade hört "Linger" på nån liten snutt nånstans, lusläst nån tidning, beställt skivan, ingen annan hade hört. Sen ba etta på Tracks med uppföljaren! Man ba UÄH! Haha. Så där var jag skitlänge, tills jag helt slog om nånstans efter 2000 nångång.

Men som sammanfattning, och detta låter pretentiöst, det ÄR väl det också, men utan grungen hade jag inte suttit här och skrivit Popmorsa. Jag hade inte åkt till Hultsfred, jag hade inte flyttat till London, jag hade inte flyttat till Stockholm, jag hade inte gått på Metropolis, jag hade inte känt någon av de vänner jag har idag, jag hade inte jobbat på tuffa tidningar, jag hade inte träffat Kalle. Jag hade inte fått Hanna. Jag hade varit någon helt annan, för det är mitt musikintresse som tagit mej hela vägen hit. Och den började på riktigt med brölig mansrock från Seattle. Så tack Eddie!

And if you gonna break, just let it break, I pick up the pieces and mistakes

2011-03-28T12:02:00.000Z

Jag har återigen tackat ja till att vara med i radio. WHY DO I DO THAT. Om ni hör nån stamma infantila meningar i etern, så är det med stor förmodan jag. Live dessutom. När ska jag lära mej??? Men det lät så KUUUUUUL att jag liksom helt blockade det stumma skriet inuti och ba: ja, det vill jag gärna. Och NEJ. Jag tänker inte säga när var hur. Ville bara gnälla lite.

Just ja, en av anledningarna till att jag sa ja också: jag måste utmana mej själv lite, sluta vara så himla tråkig och säga nej hela tiden. Jag går miste om så mycket, för att jag alltid tänker "nej, men inte ska väl jag, nån annan gör det bättre, uuuh, orka" osv. Som det här med att skriva bok till exempel. Jag skulle förmodligen skriva en helt okej bok. Inom nån sorts genre. Jag har till och med blivit kontaktad av tre förlag, varav två giganter, för att göra just detta. Det senaste ba "har du några idéer, vi vill gärna höra, kom på möte?" och jag ba... näää. Blir ju vansinnigt glad och smickrad, så klart. Och liksom stolt. De gillar vad jag gör! Men nej. Jag vill inte. Törs inte. Orkar inte. Eller iofs, i just bok-fallet så är det mest att jag faktiskt inte vill, har aldrig haft nån dröm om att bli författare. Verkar så oerhört ångestfyllt. Men ändå. Varför hoppar jag inte bara på tåget och GÖR det? Aja. Nu ska jag göra radiogrej allafall . Det får räcka på ett tag.

Gud vad jag är tråkig. Kände jag nu.

Grå jävla söndag

2011-03-28T11:50:00.000Z

Söndagen var så himla grå vädermässigt. Allt blev fult. Vi förgyllde dagjäveln med Glenn och Jonna och Nille, då blev den lite roligare. Men fan asså. GE MEJ VÅR.

Myslördag

2011-03-28T11:47:00.001Z

I lördags hade vi lite lördagsmys, jag och Hanna. Godis och Let's dance. Vi dog av uttråkma på Let's dance rätt fort, Hanna så till den vida grad att hon däckade i soffan. Ypperlig lördag.

Och det här med att jag numera säger ordet mys som att det är ett helt vanligt ord? Jag avskyr ju det ordet?"Mys". Vidrigt ord på härlig företeelse.

Nya brillor!

2011-03-28T10:30:00.000Z

En gång till, mamma

2011-03-27T08:19:00.002Z

Igår såg jag och Hanna den här fem gånger på raken. Hon är tokig i att se sej själv som liten. Jag blir lite sad av den här. Och glad. Konstig ambi-känsla. Aja. Nu ska vi bada.

PS. Blir pepp på att göra fler såna här powerpointiga filmer, det är så kul.

Yesterday when I was mad

2011-03-26T18:22:00.000Z

Mad sick, that is. Gillar dock att jag fick härligt sexig grogghaggeröst redan efter någon timma. Så himla konstig kväll igår, INGEN jag känner närmare var där. Ingen alls! Det gjorde inte så mycket, alla var upptagna på annat håll, de flesta var inte ens ute, och så får det ju vara så klart, men... superbisarr känsla. Stod där och hade liksom ingen att bolla med. Glodde ut på de andra, sjöng och trallade lite, klappade händerna, hade KUL, men liksom... enmanna-tennis? Jag var inte så jättebra igår, peppen var inte riktigt där pga sjukman, men det var helt okej. Gjorde några mindre lyckade låtval, eller snarare låtföljder, it's all about the context. Aja. Sen gick jag till Gubbi där min dude spelade med Mange Frykberg. Pallade bara en timma, sen tog jag taxi hem till honom och däckade i en hög med snor och chicky bits.

Så här såg det ut på Kauken: