Testing testing

Testing testing

Hjärtat spricker

Min minsta kompis from Ruben Broman on Vimeo.

It's the end of the world as we know it

Nu flyttar jag Popmorsa till Nöjesguiden! Jag flyttade ju för några år sen, till Veckorevyn (don't ask) och där trivdes jag ej så bra. Men NG känns så himla logiskt, några av er URGAMLA människor kanske minns att jag faktiskt jobbade där 2004-2008.

Jag ska kämpa med näbb och klo för att den ska bli röd så småningom! Och jag ska försöka hålla kvar i... hmm, jag vet inte, mitt öppna sätt att skriva. Man vet ju inte, det är liksom svårt att förbli så pass naken inför helt nya läsare, på helt ny mark. Men vi testar. Det kommer bli kul! Åh, följ med. Det är ju dialogen med er som gör det kul, era kommentarer.

Här är jag nu: http://nojesguiden.se/blogs/popmorsa

Jag tror jag eventuellt ska ha mens för jag känner mej lite gråtig.

Moving on up

Okej, nu verkar det som att jag byter plattform imorgon så jag håller truten lite och spar alla godbitar dit. Närå, det har typ inte hänt ett skit. Men ni fattar. Återkommer!

Mmm, gråtdans!

Gyllene ord

Är hemma nu efter dunderfin weekend på Gotland. Här hemma landade jag head first i krönikeångest och jag låter Fran Lebowitz säga det bäst:

"Now that I realize that I don't hate to write, that I just hate to work, it makes writing easier."

Aah, förutom att det inte alls gör det direkt lättare.

Nej, nu tar vi helg hörrni!

Läppstift, mascara, high heels, rosé, Doo doo dance. Hej!

Dagens låt 2

Fan vad bra.

Dagens låt

Hurra!

Den här fabulösa personen har fyllt år, TJUFEM, och i kväll ska det firas så det står härliga till. Hemmafest i föräldrars våning? Check. Över 70 attending? Check. Maffiga r'n'b-hits? Check. Iiiiih, detta kommer bli så bra. Grattis Emilia!

Åh, jag gillar verkligen hemmafester. Det blir en helt annan grej än att träffas på krogen och man pratar mycket mer med de man inte känner från början. En mental note till mej ba: du ska upp till en Visby-färja supertidigt. Do not erase.

Visby my love

Jag åker till Visby på lördag. Bo på hotell, gulla med min kille. Och det är ju kul, men nåt mer ska väl hittas på. Nån som har några Gotlandstips? Bord på Surfers är redan bokat. Topp tio godaste jag ätit i Sverige.

Åh, om det ändå varit lite medeltidsvecka eller så. Hillebarder och träsvärd. Haha, jag och Hanna och Ante var på Livrustkammaren i helgen som var. Så himla coolt. Mitt fantasyhjärta slog dubbla slag.

"Jag älskar dig, Whiskeyjack" viskade jag i smyg när inte Ante hörde.

Detta är bara ljug, igår deklarerade Hanna: "mamma, jag ska bli cykelhandlare sen!". Man ba "ok".

En sån här och ett glas rödtjut, det blir en helkväll.

Taxin, trappen, hissen, hallen

Jag leker med tanken på (fruktansvärt äckligt uttryck det där, "leka med tanken") att lägga upp min nya lägga på Björns bostadsbytare. Bara för att. Bli en av de där oaktiva jävlarna som liksom inte vill/behöver byta de närmsta åren, som bara lättjefullt tar upp space och tid för såna som verkligen desperat behöver få något nytt, och det snabbt. En sån som jag själv förbannat under så många år. Men som sagt, "leker bara med tanken" än så länge.

Dagens hjälte

Jag har körkort faktiskt. Mycket märkligt. Jag fick det i artonårspresent av min dåvarande pojkväns föräldrar. Jag är ej så bra på att ratta, men det beror mest på att jag aldrig kör. Jag hinner aldrig bygga upp den där vanan, självförtroendet, mellan varven.

Kalle drog till New York förra veckan och lämnade sin bil i mitt förvar. Man ba "do you know me AT ALL??". Eller, jag skulle flytta den från Brännkyrkegatan i dag onsdag för det är städdag imorgon. "Ok" sa jag allafall. Så har jag liksom byggt upp en ångest inför detta, att behöva ratta runt mitt på Söder och leta parkering, enkelriktat hit och dit och TÄNK om jag aldrig skulle hitta en ny plats att ställa bilfan på och om jag gjorde det så skulle jag bergis ställa mej fel osv. Så vad gör man? Jo, man slänger ut en fråga på Facebook och VIPS fick man flytthjälp. TACK LUDWIG! Du är dagens hjälte. Så här ser Ludde ut.

Jag var lite förälskad i honom ca 2004, så där som man var i snygga popkillar med speciella frisyrer. Allafall, blev värsta failen. Kalle hade gett mej fel nyckel, till en himla Peugeot? Han har en SAAB. Så det gick så där. Men det var dagens äventyr och dagens hjälte, som tack för besväret bjöd han MEJ på kaffe.

My baby

Åh, på med P3 nu! Quetzala ska spela musik och prata några dagar i Musikguiden, med start i dag. Hoppas det inte var igår? Fan. Aja, lyssna!

Åh, bara favvolåtar. Mindgames! Manics! Nu spelar hon en låt som hon introducerade för mej precis när vi började spela skivor tillsammans, säg... 2003, Adam Ants "Wonderful". Den är alltid med på mina ge bort-blandmixar, åtta år senare. ÄLSKAR. Did I tell you I didn't cry? Well. I lied.

Alltså den här copyn

Hej lilla sommarplåga!

Hej stekiga klubbar! Hej studentflak! Och hej lilla jag som inte kan låta bliiiiiii att gilla den.

VÄRLDENS BÄSTA BAND TILL POPAGANDA I AUGUSTI!

Nu skiter jag i allt och blir gravid

Närå, men köper ett par skor åtminstone. Har glott på de här himla pjucken sen i somras och nu är de på rea. Finns de kvar på fredag när mina pengar kommit in (förhoppningsvis kommit in) så köper jag dem. Må det bära eller brista.

Dag 13 – en låt som är guilty pleasure

Det är ju lite svårt att ha guilty pleasures när man ständigt koketterar kring hur man lyssnar på exakt allt, inget är fult. Fast om man tänker efter så bottnar ju även det i nån sorts kreddtänk, eller hur man ska säga. Nog för att jag gillar radiohits och sjukt kommersiella artister, men även bland dessa är ju vissa mer okej än andra. Jag är ju tokig i t ex Pink, men jag skulle inte spela det ute exempelvis. Och inte den här, fast jag tycker den är ashärlig! Så här kommer en guilty pleasure. Haha, dör lite nu.

I'm an outlaw, quick on the draw

I går kom Pelle, Pauline, Freja och Ante hem till mej och Hanna. På dagen hade jag och avkomman pyst runt på Söder med min mamma som var här för att fira att jag fyllt år. Det gjordes med snutkaffe i Björns trädgård. Sen åkte hon hem. Allafall. Vi skulle spela spel, det gör jag så himla sällan men efter igår kväll så kommer det bli ändring. Fan vad roligt det var! Vi spelade ett frågesportspel som hette Cube (?), Orangino och det roligaste av allt: Alias. Har träningsvärk i magen i dag av alla skrattanfall. Kommer ni ihåg när man var yngre, när man skrattade så man nästan gjorde i brallan? När det bara bubblade ur en, skrattet alltså, och man kunde för sitt liv inte sluta, ansiktet förvrids och man har ingen koll på anletsdragen, tårarna sprutar. Så skrattar jag så sällan nu. Men igår fanns det ingen hejd! Jag saknar igår! Pauline var kvällens stjärna. Pauline. Jag är TOKIG i dej. Dör av älsk när jag kollar de här bilderna.

Det är kört, kära kypare (krönika vecka 16 Sthlm City)

Som infödd stockholmare kan det vara svårt att föreställa sej hur det var att växa upp i en mindre stad. Sala, i mitt fall. Den totalt döda känslan som infann sig efter 17.30 då alla gått hem och börjat laga middag och knäppt på TV:n. På somrarna kunde det vara lite annorlunda, men överlag så fanns ingen fika- eller äta ute-kultur att tala om. Utan att tråka ut er, låt mej bara få förklara: det fanns inget kafé öppet efter kl 18, utöver pizzerior och stekhus så fanns det två-tre restauranglokaler som med stadigt mellanrum bytte ägare.

Om man nu gick ut och åt, så var det för att fira något. Och man valde mellan Filet Mignon eller Filet Black & White. Och någon vuxet i sällskapet klämde ofelbart ur sig "det här måste vi göra oftare", underförstått menat att detta måste vi göra oftare HEMMA. Och jag tror inte att denna aversion mot uteätande bottnade i snålhet, eller, hmm... brist på sug efter flärd. Den karga sanningen var väl att maten smakade bättre hemma, inget direkt exotiskt erbjöds på inrättningarna i Sala på den här tiden. Man åt hemma, man söp hemma. Sen gick man på lokal. Det är så kommer ihåg det alla fall.

Jag minns mitt första restaurangbesök i storstan så himla starkt. Jag var 17 år och på kvällen skulle jag se Guns'nRoses på Stadion. Min farbror tog med mig till en, håll i er nu, mongolisk restaurang. Han hade lika gärna kunnat servera mig flamberat UFO, det var så vansinnigt sällsamt i min värld. Eat all you can-buffé, Sveavägen. Minns det som igår.

Så flyttade jag hit. Cirka 1998. Hit me, storstadskulturen! Tänkte jag. Och visst, jag fikade som besatt (hej kaffe i glas!). Åt kafémat (hej 113 50:s välj tre pastasallader på samma tallrik!). Och man kunde gå på bio en tisdag (i Sala var den bara öppen på helgdagar)! Men just restaurangbesök fortsatte att lysa med sin frånvaro väldigt länge.

Snabbspol till 2011 och jag har kommit en bit på vägen. Jag har betat av de flesta klassiska och de nyare, hippare krogarna. Det tog sin tid, ca tio år bara, men nu känner jag mej inte längre som Pretty woman-Julia Roberts bland olika bestick när jag äter på finkrog. Det är väl som allt annat, man måste träna innan man känner att man bemästrar. Och man bliiiir inte utkastad för att man frågar vad i hela friden en crouchutt är. Eller beställer en "chevrééé" och inte en "chääävre". Eller fnissar åt tokigheter som "lakritsrök". Hallå, det ÄR kul! Och vansinnigt nördigt. Just därför är jag så glad att det finns.

Vissa grejer får mej fortfarande att känna mej ytterst fånig, som det här med att man får en skvätt vin att smaka innan de fyller på hela glaset. Jag fattar ju anledningen, men de måste också förstå, att de här smaklökarna är sönderfrätta av California white och Aurora sedan tidig ålder. Det är kört, kära kypare. Men det säger jag så klart inte.

En av oss har superkul

Skärtorsdag

På Skärtorsdagen hämtade jag Hanna på dagis och sen gick vi på fest! Jag hade aldrig varit hos Wille Wintertidh (fint namn va!) förut och det var dit vi skulle, han bor i Hornstull med världens view över hela vattnet och stan. Umm, Riddarfjärden? Högt som satan allafall, hade hjärtat i halsgropen hela tiden jag inte hade Hanna i blickfånget, fönstren var öppna. Det skulle egentliges ställas till med påskmiddag men i slutändan blev det det som vi gillar mest och gör bäst: den hemlagade smörgåstårtan. Vi hann tyvärr inte käka för det drog ut så himlans på tiden och Hanna brukar ligga i säng senast åtta, så när klockan närmade sej halv nio smet vi hemåt genom ett ljummet Södermalm och sen fick Hanna somna i min säng och jag läste fantasy till ca elva och somnade strax efter.Totally o-riot men gud så skönt.

Jag: en lyllig person

För precis en vecka sedan hade jag en stor födelsedags- och inflyttningsfest. Den blev precis så varm och mysig och minglig som jag hade tänkt mej att den skulle bli. I villervallan så glömdes liksom presenterna bort, för så klart hade mina gulliga vänner med sej sådana fast jag på ricko bett dem att INTE ta med sej. *tycker det är pinigt* Alla fall, dagen efter slog det mej att jag fått så himla fina grejer!

Det här är från min kille. En alldeles underbar present.

Fick tjusig blomma - tycker de här är så oerhört vackra, ser ut som aliens.

Och mängder av tulpaner!

Och godis!

Och den här fantastiska boken som jag tänkt köpa själv men bara inte kommit mej för.

My so-called life!

En nördig pop-bok med ett skitroligt skämt på framsidan!

Och en vansinnigt obehaglig påskhare i silikon. En kakform alltså. Superstor.

Och så fick jag ett överflöd av champagne! Säkert tio flaskor, men sju av dem bjöd jag bort under kvällens gång. Tre står kvar och ståtar i mitt kylskåp. Och så fick jag ett jättefint armband med mitt barns namn på. Och mängder av margarita mixades i mitt kök, utan att jag behövt köpa nånting eller lyfta ett finger. Och ett presentkort på Råkultur! Jag som längtat efter att äta där! Ååh. Vill fylla snart igen. 362 dar kvar ba. Går fort.

...överlevde

En liten bön

Om att jag är en av ca 150 föräldrar som tänker: mmmm, Skansen i dag! och inte en av ca 15 000. Fat chance. Hej då, nu hörs vi aldrig mer.

Nu är det fanimej vår

RAW

Vi gör lite smaskens

Imorgon kommer Hanna till mig igen, wihoo. Under påsken. Dagis stängt fredag måndag. Jahopp. Vad 17 ska man hitta på dårå? Tänkte eventuellt Skansen men AJJE vad det kommer vara packat? Sen ska man väl göra nåt "påskigt". Vad nu det kan vara. Är ju inte flörtkule-personen. Vi målar väl nåt himla ägg. Och gör mer såna här! Så himla himla goa:

Just ja, innan jag kommer till the good stuff - vi tjuvstartade påsken förra veckan.

Varför slösa fjädrar på ett himla ris?

Tjusigt!

Vi hade en sån där vide också. För det är Hannas finaste sång. Sov du lilla osv.

Nu serrni! Supergoda påskgodisar gör man med vit choklad och nonstop. Man smälter chokladen, gör små kluttar, smackar på en gul eller orange non stop och voila: ett stekt ägg.

Hajja goda, va.

Ooops - här hade vi visst gjort ett ÖGA. Kreativiteten har inga gränser här hemma.

Sen tog de slut.

Så fint tycker jag