Vi gör lite smaskens

Imorgon kommer Hanna till mig igen, wihoo. Under påsken. Dagis stängt fredag måndag. Jahopp. Vad 17 ska man hitta på dårå? Tänkte eventuellt Skansen men AJJE vad det kommer vara packat? Sen ska man väl göra nåt "påskigt". Vad nu det kan vara. Är ju inte flörtkule-personen. Vi målar väl nåt himla ägg. Och gör mer såna här! Så himla himla goa:

Just ja, innan jag kommer till the good stuff - vi tjuvstartade påsken förra veckan.

Varför slösa fjädrar på ett himla ris?

Tjusigt!

Vi hade en sån där vide också. För det är Hannas finaste sång. Sov du lilla osv.

Nu serrni! Supergoda påskgodisar gör man med vit choklad och nonstop. Man smälter chokladen, gör små kluttar, smackar på en gul eller orange non stop och voila: ett stekt ägg.

Hajja goda, va.

Ooops - här hade vi visst gjort ett ÖGA. Kreativiteten har inga gränser här hemma.

Sen tog de slut.

Partytajm!

Idag var Hanna bjuden på kalas. En grabb på hennes dagis fyllde sex och hans föräldrar gjorde detta härligt demokratiska: bjöd hela Delfinen, dvs avdelningen på dagis han och Hanna går på. Missförstå mej rätt här, sjukt bra initiativ, MEN GUD, detta gav mej ångest. Måste jag nu ställa till med fiskdamm och gud vet vad när Hanna fyller nästa gång? Uuuuuuuh. Man bör ju bjuda igen, och jag gillar själva tanken, men att JAG ska stå som ansvarig för ett barnkalas med allt vad det innebär: hjälp. *googlar catering*

Sjukt lyckat kalas för övrigt. Hanna har pratat nonstop om detta sedan vi gick därifrån, och hon var så himla glad och sprallig.

Det här är en av Hannas bästa vänner. Han heter Sigge och gillar He-Man.

Tjolahopp tjolahej!

Hej Frej! (och Kalle)

Det är något som jag glömt berätta för dej (er).

Social kompetens

Åååh. Blir märkligt stolt över hur Hanna nu gick ut på gården och brände av ett tevksamt "Hej?" till de tre barnen som leker där. De är tre syskon, bor i lägenheten ovanpå oss. Minsta är en tjej och är fyra år, precis som Hanna. Nu, efter första tio minuternas awkwardness, så pratar de och leker med pärlplattor i sandlådan. ÅÅÅH. She's making a FRIEND.

Grå jävla söndag

Söndagen var så himla grå vädermässigt. Allt blev fult. Vi förgyllde dagjäveln med Glenn och Jonna och Nille, då blev den lite roligare. Men fan asså. GE MEJ VÅR.

Myslördag

I lördags hade vi lite lördagsmys, jag och Hanna. Godis och Let's dance. Vi dog av uttråkma på Let's dance rätt fort, Hanna så till den vida grad att hon däckade i soffan. Ypperlig lördag.

Och det här med att jag numera säger ordet mys som att det är ett helt vanligt ord? Jag avskyr ju det ordet?"Mys". Vidrigt ord på härlig företeelse.

En gång till, mamma

Igår såg jag och Hanna den här fem gånger på raken. Hon är tokig i att se sej själv som liten. Jag blir lite sad av den här. Och glad. Konstig ambi-känsla. Aja. Nu ska vi bada.

PS. Blir pepp på att göra fler såna här powerpointiga filmer, det är så kul.

Freestyler (rock a rock the microphone)

Igår när jag piffade till mej för att gå till spelningen på Kåken blev Hanna så himla suktad, så hon stod superlänge och tog sats innan hon fick ur sig ett "får jag läppschtifjs". Hon vet hon inte får lajja med mina sminkprylar. Och så fick hon det just igår, och hon tyckte hon blev så himla fin.

Hmm, jag har faktiskt lite moraliskt huvudbry angående detta med smink och Hanna. Jag vill inte att hon liksom ska tycka att hon inte är fin UTAN. När jag var tretton hade jag hellre amputerat några fingrar än att gå till skolan utan ett kilo brunkräm och Idomin på läpparna. Men jag vet inte vad jag kan göra riktigt? Är inte direkt beredd på att gå amish i fejjan själv för att föregå med gott exempel.

Anger management

Ibland har jag tänkt: undrar hur arg man kan bli utan att spräcka ett blodkärl i hjärnan? Nu vet jag. Att inget ploppa i skallen för cirka en timma sen är blott ett under. Jag orkar inte gå in på detaljer, men hon sprang ifrån mej på skitstora Coop, hon vet det gör mej vansinnig. Okej, jag orkar lite detaljer, så här var det: Det började med att jag tog gurkan och inte hon. Alltså från hyllan och lade i vagnen. Då blev hon skitsur och VÄLTE kundvagnen så allt flög ut. Ursäkta?? Jag plockade upp, plockade i, med sammanbiten min. Vänder mej om en sekund för att kolla barnvagnen, så att ingen snott min väska som ligger i den. Hör ett brak bakom mej, HON VÄLTER VAGNJÄVELN IGEN PÅ REN DJÄVULSKAP. Och så kutade hon, jag JAGADE henne bland hyllorna, jag fick med henne till kassan, när jag lagt upp varorna på bandet är hon borta igen, jag betalar, packar, går in och letar, hon ser jag är arg, tjuter av skratt och kutar iväg, alltid tio meter ifrån mej och jag har himla nya skor med klack och kan liksom inte härja efter. Jagade i cirka hundra minuter, när jag väl haffar henne VÄGRAR hon sitta i vagnen, vägrar sätta på sej jackan. Böjde ryggraden bakåt av trots så jag trodde den skulle knäckas, vrålade av ilska. Hon alltså, inte jag, men å andra sidan, inte helt osannolikt scenario att även jag lade mej ner och ylade, det var på sista reserven att jag höll mej. På vägen hem gallskriker hon, jag ser förmodligen ut som jag ska hem och skinnflå henne. Which I didn't. Men för andra gången i sitt liv åkte hon in på rummet ögonaböj och där fick hon stanna en kvart. Sen försökte jag förklara för henne VARFÖR jag blir så arg, och hon vet ju det redan innan, och det är det som gör mej så jävla vansinnig. Nu är vi vänner och vi har pussats och kramats och sagt förlåt men FAN vad jag är trött på de här grälen.

Så sjukt, innan var vi på bio och vi var så sams! Supermysiga, glada, samspelta. *tänkte: ooooh nu är alla superavis på det här fantastiska mor/dotter-paret* Sen ba VANSINNIGA. Jekyll. Hyde. Osv.

BVC

Förra veckan var vi på BVC för Hannas fyraårskontroll. Det var hiskeligt tidigt. Det syns på Hannas hår bl a.

Och Kalles fejja.

Hanna fick testa synen.

 

Hon tyckte det var skitknäppt att bara kolla med ett öga. Hon har ju två?

Men det gick bra.

Sen var det hörseltest. Det däremot gick lite oklart, så vi fick en remiss. Hannas trumhinnor har spräckts massa gånger, hon är ett sk öronbarn med ungefär en miljard öroninflammationer i bagaget. *buuuu*

Är du fortfarande arg, mamma?

Jag blir så LEDSEN när jag och Hanna bråkar. Hon är himla lätt oftast, man kan resonera och hon är liksom ett glatt barn. Men jag märker att hon fnular på saker, det senaste årets förändringar. Eller så är det inte alls det, det är bara den vanliga "fasen" som ska infalla när man är tre-fyra-fem, men det är så SVÅRT att veta vad som är vad och oavsett orsak så försöker jag ta hennes utbrott och ilsketantrums på allvar. Men jag blir ju OCKSÅ så himla arg och trött och ledsen och VANSINNIG när hon till exempel springer ifrån mej när vi är ute på stan bland cyklar och bilar och gud vet vad fast hon så jävla väl VET att det är typ det värsta hon kan göra mot mej, eller när hon VÄGRAR GÅ och vagnen är inte med och bara slänger sej rakt ner i leran och VRÅLAR eller när hon skriker rakt i mitt ansikte att hon inte vill äta maten jag slitit med en timma i köket och det slutar med att hon slår och sparkar mej. Ibland vill jag också bara börja grina då och ibland blir jag så vansinnigt barnsligt arg tillbaka och det är så himla jobbigt. Vi blir alltid vänner, men det är liksom så ledsamt det med, att höra "är du fortfarande arg mamma?". Hjärtat går liksom sönder. Den där lilla rösten. Jag smulas i miljoner bitar. Sen bliiiir vi ju vanliga glada igen, det är oftast över på under tio minuter, och vi pussas och kramas och säger att det är dumt att bråka men okej att bli arg och det är inget farligt, bara man blir vänner igen och säger förlåt och så vidare. Men jag tycker det har ökat. Och jag får dåligt samvete. Jag vill veta vad som händer i den där lilla lilla skallen.

Without you I'm nothing

Alltså. Den här bildserien på Hanna från i somras. Det kanske är för att det är MIN unge, men jag tycker den är så himla rolig. Hon ba lugn och glad, assugen på lite gunga, chillar och väntar lite som hon lärt sej att man ska. Sen ba "asså vad ääääääär det häääär...". Man riktigt SER och KÄNNER hur hon tappar peppen gradvis. Hon ruttnar totalt, haha. Härliga lilla människa.

Ajjistocratsch

Hanna och jag pysslar

Vi fick gips. Eller Hanna fick. Av syrran när hon fyllde fyra. Enter: pyssel. Jag är ej så bra på pyssel.

Men vi körde på.

Det var kul och pilligt. Små gipsisar som vi målade och sen ska det klistras på magneter och SMACK upp på kylskåpet.

Den här gjorde jag. Två sekunder senare blev jag skitsur (inombords) då Hanna också ville måla på MIN FINA BIL. *förstörde den* Gud, jag måste chilla med den sidan hos mej själv.

Hannas hus. Så himla fint!

They call me her, they call me Stacy

Hanna, 4 år: "du kan kalla mej Sofia från och med nu, mamma". Man ba "ok".

Hannas kalas!