Je suis un rock star

Men, ny skit aside, så är det den här låten jag lyssnat mest på i veckan som gått. Hahaha, jag är tokig i den. Lolla videon, superhet in the eighties med lite helt vanliga Concorde-plan osv. Så himla glassig. Åh Bill Wyman, nåt år senare träffade han väl tonåriga Mandy Smith och gifte sej med. Minns ni Mandy Smith? Nej, knappt jag heller om jag ska vara ärlig. Tror hon hade nån Stock-Aitken-Waterman-hit.

You're the meaning in my life, you're the inspiration

Jo, jag ska ju spela på Trädgården på fredag. Bara helt vanliga tiden fem till ett. Det är åtta timmar musik, det. Jag är så peppad på nya grejer, nya BRA grejer. Har ni inte lite sjyssta Spotify-länkar ni kan bjussa på? Behöver inspi. Jag har iofs grottat ner mej i lite ny skit på sista tiden, eller mest gammal ny skit, men aj vad bra musik det gjordes förr. Som "Goodbye horses". Men annat nytt bra jag hittat som jag verkligen gillar är dessa:

I blame Coco - I blame Coco (inte helt ny men va fan)


Mayer Hawthorne - Your easy lovin' ain't pleasin' nothin'


Sleigh bells - Riot rhythm


Washed out - New theory


Och den HÄRA rackarn, jävla bra, det är Rainbow arabia - Holiday in Congo.

Twitter.

I don't get it. Det är skittråkigt? Skulle vilja greja så att det jag hade som Facebookstatusar automatiskt kom upp på min Twitter, så jag slapp stressas över mitt sorgliga deltagande där. Nån som vet?

MEN NU GÅR SKAM PÅ TORRA LAND

1. Jag har gillat tre Salem al Fakir-singlar på raken. AHMEN KOM IGEN. Jag ser mej inte som en person som gillar Salem-musik överhuvudtaget.
2. Jag bär i dag en väst. EN VÄST. Kanske mitt fulaste plagg. Jag ser ut som en pingvin. Jag är jätteful. Alltså, varför ÄGER jag ens en ful billig dåligt stickad HM-väst?

Övrig info: min vän Erika, till exempel, hon är helt fantastiskt snygg i väst. Det behöver inte vara ett värdelöst klädesplagg. Men nio gånger av tio är det skitfult.

Haha, tycker JAG ska tilläggas. Sist jag gjorde "Vilken stil!"-uppslaget så sa Frida att "hallå om Emelie väljer kläderna den här gången så vägrar jag skriva" bara för att hon inte kunde se nåt positivt i mina klädfavoriter. Åh. Älskar mej själv.

Jag: ett musikaliskt geni

Åh, jag tycker fortfarande den här mixen jag gjorde för svinlängesen till Gimme indie är så himla bra. *slår min egen trumma lite bara*

Jag: ett språkligt geni

Ibland önskar jag lite att det fanns en chattfunktion här. Så man fick snicksnacka lite. Vad gör du, vad har du på dej osv. Allt är så himla tråkigt exakt just nu. Tv-spelen, tv-serierna, böckerna, väggen jag stirrar i. Osv. Unt so weiter. Jag har läst fem år tyska, det där är allt jag har to show for it. Jag; ett språkligt geni.

Gröna granna sköna sanna sommar

Det här är inte sommar. Jag fick just stänga balkongdörren för jag höll på att frysa ihjäl. Tolv grader. Det är ca vad det var på sista april den där gången då vi satt och frös bland lera, tussilago och snö i Slottsbacken i Uppsala, fulla på California white och med "Two princes" och "Hey princess" på repeat. Detta är inte okej.

På fredag ska det vara tjugo grader. Då spelar jag på Trädgården mellan 17-01. Maffigt spelschema va. Kom dit vetja!

Älskar den här

Inte till en början, men den växer, tänk All Saints "Pure shores" ungefär. Och hon ser inte sjuk ut längre! GO KYLIE LOVE. En bouncy remix på den här så.

If everything's the same, when I wake up tomorrow, I'm giving up

Prisa Gud. Vaknade i morse, går upp med Hanna, går till dagis. Hela tiden hostandes, väsandes, jävligt grinig. Kommer hem, tar täcke till soffan, sätter på "V", somnar vid tio och vaknar tolv... OCH MÅR HELT OKEJ! Fy fan vad himla toppen.

Fick mess av Freja, som jag träffade i lördags. Hon har precis blivit svinförkyld. Fick mess av Margret igår, som jag också träffade i lördags: hon är döende, hennes egna ord, i förkylning. Det är nåt som går hörrni. Lås in er.

Nu undrar ni om jag känner nån smak. Svaret är nej.

Vänskapsenkät jag lånade från Q och Maggan

Vem var din allra första vän (som du minns)? Är ni fortfarande vänner?
- Åååååh Malin Janson. Malin Janson, vilken pärla. Våra mammor var kompisar när de som artonåringar nånting klämde ut varsin dotter, så jag och Mallan hade liksom inget val. Men jag tror att vi faktiskt gillade varann genuint också, vi var jättebra vänner ända fram tills jag flyttade till Stockholm och hon till Götelaborg. Jag misstänker att hon minns mej som dominant, men jag vet faktiskt inte.

Vem av dina vänner har du känt allra längst?
- Jag och Mallan har sporadisk kontakt fortfarande, även om vi inte är nära. Men annars är det ju Carro. Som jag på riktigt inte hade klarat mej utan. Sen så räknar jag nog in Linus här också, han jag var jättekär i när jag var i tjugoårsåldern, han känner mej rätt väl fortfarande även om vi ses himla sällan. Samma sak med en kille som heter Henrik Johansson, vi ses aldrig fastän han bor i Stockholm, han tänker jag på minst en gång i veckan, att jag vill ringa men så blir det aldrig av. HENRIK I MISS YOU!

Hur många bästa vänner har du?
- Ahmen en. Carro. Min kompisskara har minskat oerhört, och de jag har kvar är jag väldigt nära allihop. Jag räknar nog Lovisa och Lina som mina närmaste också, även om Babsan är etta. Och så måste jag nämna gulle-Quetzala.

Vad brukar du och dina vänner prata om oftast (i procent)?
- Killar 98%. Och allt som kretsar kring dem, dvs kärlek, svek, orättvisor, relationsdynamik, psykologi, vilka kläder man ska ha på sej om de ska vilja ligga med en etc.

Vad är det värsta en vän gjort mot dig?
- Det minns jag inte. Missförstå mej rätt, I hold grudges, men jag har så jävla dåligt minne. En väldigt ytlig bekant låg med min kille dagen efter vi gjort slut och hon var i lägenheten när jag klampade in på morgonen. Den var jobbig. Men jag kommer inte på nåt svek av nån riktigt nära faktiskt.

Vem av dina vänner vet mest om dig?
- Lina, Lovisa och Carro vet nog lika. Och alltså, det är inte som att jag inte skulle kunna berätta nästan samma saker för Freja eller Pelle, vi i vårt lilla gäng är väldigt öppna med stora som små saker. Vi är vidöppna allihop. Fläker ut oss. Och det gillar jag.

Har du några killkompisar?
- Ja. Självklart har jag det. Men väldigt mycket färre än vad jag hade när jag var lite yngre.

Är du öppen för att lära känna nya vänner nu i vuxen ålder eller känner du att det "räcker"?
- Jag känner att det räcker. Jag har fullt sjå att ge näring och tid åt de relationer jag har. Inte som att jag utesluter heller, men jag ringer aldrig några utanför sfären så att säga. Däremot så är det ju värsta ynnesten med alla dessa som man får tillfälle att umgås med på köpet, även om man inte har en "egen" relation. Jag känner så många briljanta människor att ni anar inte.

Vilken egenskap uppskattar du allra mest hos en vän?
- Att de har humor, självdistans, är verbala och bjuder på sej själva och sina tillkortakommanden. Och att de är lojala på så sätt att det man säger stannar där. Nåt annat är otolererbart.

Tycker du det är viktigt att vänner är superärliga mot varandra? (typ någon frågar: tycker du att de här skorna är fina?)
- Det är väl klart att man inte säger att nån ser tjock ut i en viss kjol etc. Men ärlighet när det verkligen gäller är ju en grund i förhållandet som man inte får rucka på. Jag litar benhårt på att mina vänner säger till mej när jag gör fel och svarar ärligt, inte medhårs, när jag har ett dilemma av any kind.

Hur är du som vän tror du själv?
- Frånvarande. Men också rätt härlig när jag väl är med. Hoppas jag.

Hur gillar du att umgås – i gäng flera stycken eller one to one?
- Varierar ju helt på humör så klart.

Välj två av dina nära vänner och berätta om hur du lärde känna dem?
- Lovisa och jag var med på en mailinglista med en massa tuffa utetjejer, jag kände ingen till att börja med. Så fick jag tag på ett andrahandskontrakt i Horan, och behövde nån asap, och på ren flax blev det så att jag kollade med Lovisa, som var tveksam, men hon ringde upp efter en stund och ba "...JA!". Det blev en fantastisk tid, full av fest, gråt och kärlek.
- Hmm. Lina träffade jag på en Amnestyfest vintern 2004, tror jag. Hon hade bokat mej och Q, och efter det sågs vi en massa ute, vi var ju ute like all the time då, och på våren bjöd hon mej och Q på en hemmafest hemma hos Erikas föräldrar i City. Både jag och Q var skitnervösa, för vi kände ingen, inte på riktigt. Minns att Digge och Erika helt ogenerat började sjunga karaoke INNAN DE ENS DRUCKIT SPRIT, obegripligt för oss på den tiden. Sen tror jag att jag från och med den dagen umgicks med Lina varje ledig sekund fram tills jag träffade min kille på sommaren. Jag älskar Lina. Jag har aldrig träffat nån som hon och kommer aldrig görat igen, ingen kan lysa upp ett rum som hon och få kan vara lika naket hudlösa. Hon är allt på en gång. Och, precis som Lovisa, så himla rolig och rapp i käften att alla andra bleknar i jämförelse.

Vad bråkar du oftast om med dina vänner?
- Bråkar inte? Det är klart att det är drama ibland, men det står jag oftast utanför. *är ju aldrig med*

Vad brukar du oftast göra med dina vänner?
- Fika, kolla film/TV alternativt dricka vin. Så har det alltid varit.

Hur enkelt släpper du in nya bekantskaper i ditt liv?
- Alltså, jag är ju ingen mussla direkt och jag kan nog vara lite mer öppen än vad vissa önskar, även med helt nya människor. Men jag tror också att folk tror jag är öppnare än vad jag är, visst, mycket jag säger till mannen på gatan är sånt som andra ABSOLUT inte skulle nämna för någon öht, men det betyder inte att jag delar det innersta. Jag tycker tillknäppta människor är jävligt tråkiga bara.

Säg en svensk kändis du skulle vilja vara vän med och varför?
- Oskar Linnros. Så att vi kunde ligga med varandra. SKOJA. Nä, men jag vet inte. Han i Lunchrapporten! Älskar honom, glömt hans namn nu. Och Jonatan Unge, även han i P3 (Tankesmedjan, urkul). De är helt fantastiska. Och sen så tänker jag ju att jag och Carina Berg skulle vara ypperliga ihop.

Jag vill lägga in en liten grej här. Jag tjatar ju alltid om hur himla stolt jag är över mina vänner, och det är jag verkligen. Allihop. De är så himla himla bra. Några nämnda men ingen glömd. Och nu kände jag mej så himla selektiv här när jag nämnde namn osv, eller snarare om jag inte nämnde någon som kanske tyckte den borde blivit det, menar jag. Detta är bara en fånig enkät. Och jag har fever och rinnig näsa. Kram.

Touch me I'm sick

Ni vet när man vissa dagar vaknar upp och man känner sej lite risig och så tänker man att det går över? Visst, det gör lite ont att svälja, visst att rösten är grogghaggig osv. Men det går ju över. Well, i dag gjorde det inte det. Jag har verkligen ingen röst, min näsa rinner som någonsin Niagara, när jag hostar så är det liksom en fiskekrok ner till lungan via tungmuskulaturen som river upp. So not funny. Jag har fortfarande smak dock.

Ligger i soffan med snorpapper och kollar ikapp The Hills. Älskar The Hills, oklart varför.

Min unge hatar mej

I dag på bussen så spottade Hanna mej i ansiktet, skrek och gapade, slog mej hårt i ansiktet upprepade gånger. Jag var helt handfallen och visste inte vad jag skulle göra. 1. Man kan slå tillbaka. 2. Man kan säga sluta. 3. Man kan igga henne. Ettan går ju bort, jag bad henne sluta tio gånger, först duktigt och tålamodigt, sedan bönande, sedan på skarpen. Det var då hon spottade. Så jag iggade. De andra resenärerna glodde och Hanna bara höll på och hamrade mej med nävar samtidigt som hon skrek, och det här är det värsta fan, hon ba skrek "äru DUM eller!?". Var har hon lärt sej det? Som en obstinat jävla TEEEEEN. Det ska väl vara tio år kvar tills hon börjar säga sånt? Till slut blev jag galen och gjorde den hära som jag absolut inte gillar, men something had to give, så jag ba "om du inte skärper dej så SLÄNGER JAG DITT GODIS". Hon blev hysterisk.

Fy fan vilken jävla skitdag, ta slut nån förbannade gång.

Kåken spelar jag på exakt nu

Jag gick ut! Utan smink!

Igår gjorde jag den här sköna: JAG GICK UT UTAN SMINK! Haha, dör på det. Jag var så vit i fejjan att jag inte fastnade på nio av tio kort, jag var vitare än vitast och inte ett anletsdrag gick att urskilja. Men det var kul! Älskar mina vänner helt utan vett, helt utan sans.

I wanna rock'n'roll all night and party every day

Ett helt meningslöst inlägg kommer här. I dag har jag köpt en tunn tunn blus på Zara med guldkedjor på, alltså mönster, tänk kanske Hermes, very 70's. Den tänkte jag ha på mej imorgon när jag spelar på Kåken. Och där också så himla härliga gulliga rara Maggan ska ha födelsedagskalas. Och så köpte jag två Dust it, jävlar vad de går åt. Och så tänkte jag att det ska ju vara nån sorts seventies-vibe på den där blusen, men även lite glamourhora, så jag köpte ett sexpack guldringar med billiga färgglada stenar på plus stora guldörhängen. Herregud, jag kommer SÅ INTE ha dem på mej imorgon. Och så slank jag förbi Scifi-bokhandeln och köpte två böcker av Trudi Canavan, "The age of the five"-serien. Verkar bra. Och så knep jag in på Hemköp och köpte två fryspizzor. *tänker på morgondagen* Och allt detta hann jag på typ en timma innan stängning! Om en stund kommer Babbo med en låda vin, jag ska stå för käket, det blir pasta med mozzarella. Mmm, fett. Vi ska kolla på "Celebrity rehab", bli fulla och helt vanligt gå på en middag med Kiss. Ja, Kiss. Det är fan weird, de är här bara för att festa, och i kväll anordnar de middag på Caféet, och dit ska vi. Jag tror jag kommer få dåndimpen där nere, alltså inte av DEM så klart, men själva grejen och klientelet. Utom dej Jonna.

Hanna är i Sala i helgen eftersom min kille är frånvarande och jag ska spela imorgon. Hon är sjuk. Inte svinsjuk, men tillräckligt snorig och hostig och varm för att dagis inte skulle tolerera henne. Men hos mormor gör det inget. Hajja att hon höll sej frisk under min enda semestervecka så att jag fick sovmorgnar! Lyckan på det hänger fortfarande i. Däremot var det pinigt att vabba första veckan efter semestern. Ångest.

PS. Visst är jag bra på att verka glad och normal?

Från och med då, från och med du

Okej. Jag har haft såna problem med min nya hårfärg. Jag tycker jag ser så HIMLA GAMMAL UT! På ricko. Fårig, grå och tänderna ba yellow as fuck. De ska jag iofs bleka om två veckor men ändå, jag tycker jag ser äldre ut än innan. Så jag kollar bilder på Facebook från förr och ba dör av kärlek till det röda, men det är ju som med allt annat i mitt lib förmodligen, ett förhärligande av det som en gång var. Så hörrni, ni som brukar vara så outspoken. VAR DET BÄTTRE FÖRR?



Och jag är full på det här kortet. Jag brukar inte se så där inställsam ut. Tror jag.

Jag svär att jag aldrig blir 25 igen

Igår när jag lagt Hanna, hon spottade mej btw i ansiktet, hennes nya grej och jag blir TOKIG när hon gör det och hon vet att jag blir det, ändå gör hon det, så satte jag mej i soffan och ba "jahapp". Alla mina vänner (utom Babbo) var på Oskar Linnros-releasen på Lydmar alternativt den stora numera legendariska årliga reklamfecken på Spader Knekts innergård. Där satt jag med låma fastkletad på kinden och var så himla avis, men ändå lite glad. För fan vad Hanna, MY BABY, är underbar. Jag vet att jag gnäller och har en tendens att glida ner i mörkret, men jag vill ändå ha det sagt att jag må ångra mycket, men aldrig aldrig någonsin Hanna. Ibland kan jag känna att det här med att vara mamma driver mej till vansinne, den här fastlåsta känslan kväver mej, jag kunde vara så mycket meeeeer, men minst lika många gånger, om inte fler, så tänker jag att Hanna är det enda som håller mej på rätt sida strecket. Jag kan inte, vill inte, tänka mej ett liv utan henne.

Så hon gjorde mej glad där i soffan. Det, och de fina kommentarerna jag fått här. Härliga ni är. Som kan bjuda på såna ord.

Ögonbryn #fail

Sajko

Lyssna på det här sajkot då: i dag gick jag ut på lunchen, ställde mej i ett undangömt hörn bakom typ Globen och kedjerökte fyra cigg, lyssnade på Oskar Linnros och så var jag skitnära att ta till lipen för det är liksom vad jag gjort de senaste dagarna lite varstans (har till och med skitit i smink för det är liksom ingen idé) (hej blanka A4:at) och så ba... hmm, vad SA han? Jo, serru, han sjöng om massa sex och "gå ner" och vad han skulle hitta på där i halmen och jag blev alldeles ställd för det är så OSVENSKT och det sjuka var att det liksom funkar för honom och att jag typ tyckte att det var hett. Gråtkänslan kom av sej. *ersattes*

Åh jävla bra skiva alltså, "Vilja bli". Den är så mycket traditionell svensk pop det bara kan bli, men ändå inte, elementen av soul och hiphop ligger där och gnuggar sej mot hans välartikulerade crooner-stämma/falsett. Den känns kul och fräsch. Och även som ett öppet sår. Man blir superkänslosam av den, även fast den på ytan är så pepp. Åh, svinbra. Superbra. Och så himla mainstream ändå, gud vad han kommer slå i sommar.

Lite soundtrack till min dag bara

Åh, kass ljudkvalle. Här är den på Spottan.

Behöver en sån hära

If they say jump you say how high

Jag tror jag har en liten livskris eller så. Är lynnig och tveksam och ledsen och sedan superglad. Känns inte helt okej. Funderar på val jag gjort i livet och val jag kommer ställas inför senare. Ältar, grubblar. Lyssnar på "Goodbye horses" och typ grinar, kan inte sova om nätterna, stirrar i taket. Vaknar hålögd, känner mej urlakad och använd fastän jag knappt pratat med någon, ens träffat någon. Min kille har jag inte sett på flera veckor, inte på riktigt, de enda jag träffat har varit ute på krogen eller på Facebook, i lördags brakade jag ju samman med Lovisa och jag känner lite att det bara var början. Guuuuuud orka vara melodramatisk! Jag pallar inte hålla på och vara så här. ALLT ÄR JU BRA. Men så tänker jag att jag inte skulle slutat så kvickt hos terran kanske. Och att jag förmodligen egentligen är urstressad över att jag inte har nåt jobb efter augusti. Och att det inte alltid är lätt att vara småbarnsförälder. Osv. Jag får inte vara för hård mot mej själv. Osv. Osv i all jävla oändlighet. Allt det där vet man ju. Och så rinner det bara ut genom andra örat och man lyssnar på "Goodbye horses" igen. Jag tror att om nån bad mej hoppa nu så skulle jag ba "hur högt?". I brist på motståndskraft, självförsvar. Jag har liksom ingen immunitet mot nånting längre, jag suger in allt, allt som är negativt, kramar ihop det till en kudde som jag vilar huvudet på natt efter natt.

Åt en så jävla äcklig äggmacka nyss också. Fy fan för ägg! Så jävla äckligt ibland. Man vill slita av sej magen och göra om, göra rätt. Lite som livet. Sa jag att jag har mens? Nä, men det har jag alla fall. Tänker att det nog är det. Och inte att jag håller på att bli tokig.

Goodbye horses

Ni vet när en låt tar över hela ens liv? Det är ju oftast en kortvarig förälskelse för man lyssnar sönder den snabbt, men de där dagarna, veckorna, då kärleken håller i sig är så oerhört fina. När jag gick i högstadiet hade jag en kompis som hette Nisse, han älskade en låt så himla mycket och nu minns jag inte ens vad detvar, kanske "Laugh and a half" med D.A.D, men jag minns verkligen inte. Alla fall, han lyssnade på den en gång om dagen bara, varje dag efter skolan satte han på vinylsingeln och liksom NJÖT av att lyssna på den. Bara en gång, så att han ALDRIG skulle tröttna på att älska den sången. Så himla fint. Själv har jag aldrig varit särskilt bra på att hålla igen på någonting, så jag lyssnar på den här konstant. Hemma, på väg till jobbet, när jag jobbar. Den är så förtvivlat sorgsen, tycker jag. Sen att det är låten som wacko-mördaren i "När lammen tystnar" psychodansar i sin lilla ihopsnickrade köttdräkt ovanför hålet där stackars tjejen är fångad, det ger det hela bara en ytterligare dimension av älsk.

Hmm

Jag har inte kollat om ledigt från Aftonbladet under Peace & love. Smart. Och det är inte som att jag inte tänkt på det, men jag liksom VÅGAR inte. Satan.

Ähmen jag dör, Kent, Robyn OCH Vampire weekend spelar på torsdan!!!

The only living boy in New York

Dagen har präglats av en grav kemisk ångest. Inget jag är stolt över. Men så var det. Den här låten har jag lyssnat på kanske femton gånger under förmiddan, och innan dess max fem gånger i mitt liv. Som balsam för själen, det lilla skrutt man har kvar.

Weird grej

Weird grej. Jag klippte mej ju hos en urahärlig tjej på Noir häromveckan och sedan dess har vi setts på 1. Trädgården, 2. Spymlan och 3. Gubbrummet. Det i sej är väl inte så märkligt, men vi har liksom inte hälsat? Det är ju superkonstigt. Vi har liksom haft 10 lägen, men inget vink, inget leende, inte ens en igenkännande nick! Det stressar mej.

Natten I love you, never bringing me down

Gud vad roligt vi hade hörrni! Jag älskar Natten, är fullkomligt tokig i Natten, hela konceptet skriker Emelie och i dag har jag, apropå skrika, ingen röst alls. Lite väs på sin höjd. Åååh, det var ljuvligt. Jag blev uppbjuppad till TRE tryckare och det var så där fjortis som det var när man var, eeh, fjorton och man ba "iiiiih, OKEJ!" och så gick man och dansade. Och skrek, och sjöng, och skrålade. Och det är så fina människor på Natten också, alltså inte bara de fina man känner redan, utan alla har nåt dimmigt härligt nostalgiskt och varmt i blicken när man är där. Sen så fick jag hybris, fast jag hade drabbats av nån sorts matthet, och åkte ned till Gubbrummet. Missförstå mej rätt här, jag gillar verkligen Gubbi, men man ska inte åka dit trött och liksom lite för... hmm, hur ska jag säga, för full. Det blir bara ett konstigt avslut. Gubbi kräver pepp. Iofs var det Tony Zoulias som spelade, och MAN, vad han är grym. Hitsen stod som spön i backen. Jag fastnade med älskade älskade Fluffy som äntligen är tillbaka från himla Asien och öste ur mej allt som kan kategoriseras som jobbigt som hänt under de månader hon varit borta så mot slutet satt vi där med klump i halsen och tårblanka ögon och sen gick jag och sprack av kärlek i taxin för att hon finns och är så himla himla BRA.

Men without hats

Nu gör vi det här

Nu sticker jag till Imperiet och käkar finmiddag med Göran och Jens-Krister. Är så himla sugen på i kväll! Här har ni lite inspiration, en härlig balladskatt från mej till er. Och om inte den länken funkar, testa den här. Hej!