Insåg en sak härom veckan. Jag är inte så där stor längre, som jag var. Viktmässigt alltså. Jag kommer inte, och pallar inte, någonsin mer vara en 55:a. Är mäkta nöjd att ligga och skrapa nånstans runt 63. Men hallå, minus: tuttarna. Vad fan hände? De ser ut som små pysta jonglerbollar. De är liksom platta från armvecket och snett inåt, tidigare har de alltid börjat nånstans sju åtta cm högre upp rakt ned från nyckelbenet. Kan också bero på att jag vägrat behå i alla mina dar. Jag ska försöka hålla huvudet högt och bära dessa två hängiga skvalpgullon med stolthet. De har fan närt ett barn!
Det har Vickans också, men huuuuuuuu.
onsdag 29 juli 2009
What I am is what I am, are you what you are or what
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
du jag har sett dom där svinfina bröna i både ett och två urskira plagg samt nästan utan. till och med jag är stolt. mera säger jag ba. mera.
Precis!
Fan så mycket hetare med hängpattar än med plastpattar. Dem kommer oxå hänga till slut, tänk kärringen som var med i Robinson för ett par år sen, hon hade ju två stenhårda pattar som hängde och dängde på magen...not so fresh lixom.
jag tror vickans är mindre nu. C kanske. hon va trött på sina megaboobs å så passade det inte riktigt armanireklamen eller va det nu var...
T: Haha, ja, silikonhängpattar känns lite smått avtändade. lite smått bara.
Go Emelie, jag lovar dig att dina tuttar är snyggare än de flestas. Folk fejkar så mycket, vet du. Åk till badhuset så får du se på hur folk egentligen ser ut.
Skicka en kommentar