sthlm i ett nötskal

ladd. koll. kleerup. bakis. nöjesguiden. spela skivor. ölbiljetter. kolla snett. carin wester. plimsoles. whyred. mediajobb. barklubb. new york. svarttechnoklubb. gästlista. svepa en drink. karin winther. clitspit. oversize. cigaretter. full. hornstull. sofo. ipod. uffie.

spela imorron

jeez, kom just på att jag ska ju spela imorron på sju sorters apa. det ska bli svinkul så klart, jag tror på trädgården i år. men öppnade just mitt cd-case och ser att den senast brända skivan heter "juni 06". pepp!

hanna och... ika och vejde!

alltså kolla min unge i den här bildserien, helt mongo!

living in a box

idag får jag och min kille reda på om vi får igenom ett triangelbyte. jag vill det så jävla hårt. vi klättrar på varandra i den här lägenheten och jag har tröttnat på restaurangerna häromkring. den vi kanske får är en tvåa, inte idealt men det är hela sextiofem kvadrat och med en gigantisk balkong ner mot strandpromenaden i skanstull. precis där östgötagatan slutar. husen är byggda 93, så det är lite servicehusfeeling men va fan. jag skulle älskat. området är supergrönt och ännu närmare pet sounds! och diskmaskin! och så får vi plats för mixerbordet på ett helt annat sätt och hela sex garderober. och så ska vi ha målarparty och käka pizza och måla med de närmast sörjande kompisarna. och den där balkongen... den är som gjord för att dricka vin på alternativt romantisera och lyssna på vågkluck. kuk. det bara måste gå igenom.

blonde redhead

jo. vi var ju med i teve i måndags. det finns mycket att säga om det. jag skulle kunna skriva en essä om mitt vatten/fettsvullna nylle till exempel. eller min röst, what's up med rösten? men, men. så roligt ska vi inte ha det. vi ska istället koncentrera oss på mitt sjukt stripiga tunna hår. jag har eldrig sett något liknande. testarna hängde som fula gardiner runt ett fönster med ful utsikt. jag gick ner mej så under graviditeten att jag liksom inte tänkte på att jag skulle vara mitt vanliga jag när eländet skulle sändas. därav "den naturliga looken". det var som en smäll på käften att se skiten. så igår gick jag till frissan och ba "klipp mej och gör mej strawberry blonde/pippi-rött/english rose, tack!". frisörn ba "javisst!" och gjorde mej till en brunett. okej, koppar-ig brunett. men ändå. det är för mörkt. i en del vinklar, okej alla, så ser man vita hårbotten lysa igenom. det är väl då FAN att man aldrig ska få vara riktigt glad.

only in japan

i japan har de skitkonstiga teveprogram som min kille brukar ladda hem via youtube och skratta åt. många verkar gå ut på att se någon göra sej illa och sedan asgarva åt det. en gren var tex att få sina näshår utryckta. det är ju inte så KUL, men alltså jag dör, en av grenarna var att andas in en påse med prutt i. haha! en påse med prutt! kanske det roligaste jag hört.

humor

http://www.blocket.se/vi/12133619.htm?ca=11_s

min vän billy

idag går mina tankar till min vän carro som flyttar och städar. det är det tråkigaste som finns. jag har gjort det hundra ggr, jag tror jag bott i andra hand i vartenda gathörn i den här stan. undrar hur många billy-bokhyllor jag köpt och slängt och köpt igen. säkert åtta allafall. jag älskar bokhyllan billy. de är hemskt snygga att ställa bredvid varandra och massivfylla dem med populärkultur. just nu är jag inne i en vit billy-period. till skillnad från åtta år sedan då det finaste jag visste var mörkt och rustikt a la indiska. gärna med en ackompanjerande orientalisk kudde med speglar inbroderat. det passade så bra till min väggfilt med en leende sol. räck upp den hand du tjej som aldrig kört indiska/teer i fina burkar/solfilt/REM/eterisk olja/drömfångar-grejen. i dare you motherfucker.

ps. om du är under 25 gills det inte.

hanna och... karin winther!

dagens skämmis-kudde

... bjuder r kelly på med den här raden, låten heter "sex planet" och är hämtad från hans kommande skiva: "my rocket is so full of fuel, baby. girl, i promise this will be painless. we're gonna make a trip to planet uranus". uranus! jag dör.

jag som aldrig sa hora

jag sitter på mammas balkong. det är en perfekt försommarkväll, bara lite lite för kallt. på avstånd hörs larm och stoj från en av stadens gågator, kanske är det från norrmanska, men alldeles intill mitt öra lyssnar jag på tiger lous "like you said". jag antar att man kan säga att jag är lite sorgsen. jag blir ofta det när jag är hemma här. inte just hos mamma, men i den här staden. nästan ljudlöst kraschar dået och nuet i skallen. orgelslingan ligger perfekt ovanpå det monotoma hummandet i mitt huvud. gud. jag ÄR ronnie sandahl.

svan - anka - halvsvan igen

ja men faktiskt. gry forsell är smokin' hot i tv4s "sommarkrysset" ikväll. lite pucci-inspirerat mönster på gullig klänning. håret lite längre och utställt i nacken. skarp grön ögonskugga. helt okej ju, detta är ändå kvinnan man oftast ser på reklampelare med adam alsing iförd kråsblus, skotskrutig kort volangkjol och lårhöga stövlar. så jävlans fult. men nu så, smokin' hot. hon var ju snygg i början också. se bifogade typiska nittiotalsbilden.

nåt gammalt, nåt nytt

jahapp. då är alla mina serier slut för säsongen. rubbet. tutti. allt jag laddat hem har tatt slut. så på återseende veronica mars (som nån sa ska läggas ner, vore värdo för den är grym), brothers and sisters (faktiskt skitbra), heroes (blev sämre och sämre), lost (kan inte rå för det, men jag bara måste se skiten tills de kommer av den där ön, dvs never), greys anatomy (ÄLSKAR), 24 (bra säsong) och supernatural (snygga killar). dexter är klart sen länge, precis som friday night lights. har säkert glömt nåt. ge mej mer bra teve. hur ska jag överleva alla hemmakvällar i sommar. hilfe.

hanna och... hanna johansson!

pretty in pink

det här huset var mitt drömhus när jag var liten och bodde i sala. först var det ett kråkslott och jag var livrädd varje gång min mamma cyklade förbi det med mej i cykelstolen därbak. sen så köpte någon det och fixade till det, framförallt så målade dom det bubbelgumsrosa. jag dog. rosa! så fint! det här var ungefär samtidigt som jag var as-lack på mina föräldrar för att de inte lät mej byta namn till rosemarie. råååååsmari.

min unge är ett skrutt

ibland när jag ser på hanna så får jag lite panik över att hon blir stor i sån rasande fart. det händer nåt nytt varje dag, hon lär sej så fort. förvisso talar vi om saker som munpruttar och kikskratt, men ändå. snart är hon stor och behöver inte mej lika förtvivlat. men så ser man bilder som den här och inser att hon inte är så himla stor. inte alls faktiskt. jag har fortfarande tid. hon är bara ett litet skrutt. skrutt-hanna.

sakta vi gå genom stan

igår var det f12-premiär. vi bylsade på hanna och stoppade henne på min killes mage och promenerade dit. det var rätt trevligt, ursnyggt väder, och vi stod utanför själva spektaklet och bara tittade på/upp mot det festliga. de har knytit till sej bra klubbarrangörer i år, precis som förra, så om det inte regnar så blir det säkert en succésommar för f12. det som slog mej var att jag kände extremt få. för bara nåt år sen kunde jag gå till f12, berns eller riche helt ensam, för jag visste att jag lätt som en plätt skulle ha minst femton personer där som jag skulle kunna hänga med i väntan på mitt riktiga sällskap. igår på f12 så såg jag på sin höjd femton fejjor jag kände igen. det var lite konstigt. som tur var så sa quetzy och karin exakt samma sak, så det var inte enbart jag som var ohipp. sen drog jag mitt ohippa arsle mot östermalms torgs tunnelbana, med endast ett treminuters hej-stopp på riche som hinder på vägen mellan mej och "six feet under" där hemma.

det är synd om människan

jag är i sala. mamma är ute med ungen. jag har en timma på mej att skriva en krönika. nåt om färgen gult kanske. gult, kan det vara något. nä. förslag någon? anybody? jag har nothing so far. allt blir bajs. jag skriver en krönika om bajs.

hanna och... quetzala blanco!

aj

Linda Rosing lägger förlovningsringen på bordet framför sig.
– Nu vill jag göra porr.

plötsligt händer det

i kväll ska jag till spymlan med emma och lovisa. utan barn. meddelas endast på detta sätt.

hanna och... adrian nilsson!

aaaaldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd

idag hängde jag med mats en stund på string. han skulle träffa josefin. josefin är kanske topp tio snyggaste tjejer jag vet. åtminstone svenska. och jag tycker hon verkar så orädd och dessutom verkar hon ha en crazy garderob. de senaste åren så har varenda kotte velat vara lite galafestliga till vardags (och fest) och kanske sticka ut med en vågad hatt eller så, men jossan, hon har minsann varit en mini-ingy sedan tidigt nittio. respekt. och så tycker jag hon verkar så kul och rapp i käften. en sån man vill sitta och fika med och kommentera fula människor som går förbi med. och det sjuka med henne är att hon fött två barn, och inte sitter det några nittio kilon på henne heller. jävla människa. allafall. hon var hemma hos sverrir och emelie när sisi fyllde ett år och jag har aldrig träffat henne i verkligheten, så när jag såg henne där så tänkte jag att ÄNTLIGEN ska min egensnickrade myt om snygga josefine spricka, herregud, låt den spricka omedelbart. så med stadiga åttiokilosben traskade jag fram till henne med kritiska ögon och förväntan i kroppen. please god, let her be fugly med alicia keys-hy och gäddhäng. but no. hon var skitsnygg och verkade snäll. jag vet inte riktigt hur jag kom in på detta eller vad jag vill säga. hej.

två sorters röv

alltså det sjukaste hände mej idag. jag fick ett röv-minne. jag brukar aldrig kolla på rumpor, det har aldrig varit min grej, men idag så såg jag en och fick en rumpflashback. det var sjukt, jag såg den och VIPS så tänkte jag "aaah henke andersson!" som att det var den mest självklara saken i världen. röven var en solklar hockeyröv. henke var hockeykille och i sala ansedd att ha en hemskt snygg röv ca 1990. det var weird. ännu sjukare var att jag kom ihåg att han var ihop med en tjej som hette jannika som var äldre och som man tyckte var lite snygg och tuff och hon hade en sån där typisk åttiotalsröv, med skärp hårt åtdraget i midjan och byxorna mer I rumpan än runtom. alltså, jag har inte tänkt på de här två människorna på femton år.

inte så pepp

jag kommer väl komma till helvete för detta, men på ricko, jag tänker bara cancer när jag ser kylie nuförtin. hon fortsätter på den där bubbliga flickiga rosa disco-prylen och det blir bara fel fel fel.

kuken

jag missar en helt fab lördag (jag ska till sala och se bring me the fucking riot määän). gentle touch spelar på ace och sen så spelar mina vänner peter hedlund och tysken på neu. buhu! jag tror det kommer bli helt grymt på ace, jag gillar verkligen gentle touch. de gör en ledsen och glad samtidigt, man vill vara kär när man hör dem, man bliiir kär när man hör dem, man får alla känslorna på en och samma gång. så buhu igen. och så pettan och tysken på neu. de flesta man gillar kommer sammanstrålas på en och samma plats, det är inte varje helg det händer, inte ens på spy bar. så buhu för det också.

we used to be friends

det slog mej just. alla mina serier kommer ta sommar uppehåll efter den här veckan. iofs är six feet-boxen rätt saftig, men ändå. jag kommer sakna mina vänner, för det är ju det som de har blivit. vi får se, förmodligen kommer jag ha gjort slut med några framåt hösten när de behagar återvända. vissa laddar jag bara hem och ser "bara för att". som battlestar galactica, den är fan inte bra asså. men jag kollar ändå och fnissar varje gång de säger frack istället för fuck. den kommer nog ryka. jag funtar på ännu en buffy-runda också.

fotominen!

jag säger bara FOTOMINEN. kolla ungen här nedanför. morsan upp i dan. morsan och lisa milberg.

hanna och... elin alvemark!

okej jag lär väl se den jag med

i julas fick jag hela six feet under- boxen av min kille. nu i veckan har vi börjat kolla, ungefär samtidigt som alla mina vänner ser det absolut sista avsnittet i serien. hemma hos carro idag spelades till exempel den sista låten i den sista gripande scenen, även fast den inte ens var särskilt bra. men bara för att. jag har fått veta att jag har världens bästa tevestunder framför mej. vi får se. jag är ju sedan länge kär i nate. han var fin i aaron sorkins halvroliga "sports night".

nejje

en epok är i graven. helt plötsligt finns inte längre coffee cup. min enda kaffekedja. jag älskar coffee cup! älska-DE. urgott kaffe. len mjölk. gullig logga. ibland brände de espresson men det berodde på nyanställd och orutinerad personal och de lärde sej snabbt. nångång fick jag latte med för varm mjölk, men det var också okej, för nio ggr av tio var latten så där... perfa. satt som en smäck på ett sätt som den aldrig gjort någon annanstans. jag brukade promenera om förmiddagarna, från horan till skanstull, längs vattnet fram till ringens köpcentrum där coffee cup låg. en latte, tack. och så vände man om och gick hem och drack den under tiden. nu ligger där ett jävla ESPRESSO HOUSE. hallå, ville jag ha nåt liknande så hade jag börja hängt på jävla coffeehouse by george istället.

hanna och... stefan thungren!

bra fredag och sista greys anatomy

jag har haft en fantastisk fredag btw. väckte hanna vid elva, tog fyran till kungsholmen. mötte elin alvemark på vägen, hon skulle powerluncha. promenerade genom rålis till vurma, där vi mötte upp sverrir och kidsen och ola persson. ola är typ it-mogul och ritar bra. vi stojade ett par timmar, sen åkte jag till söder där jag träffade jessika och pål och kids på koh phangan en sväng. sen pet sounds, där jag drack kaffe gjort av calle lundell och drack det med fireside-frans och stefan thungren och rwb-henke. vi pratade om musik med andreas tilliander bland annat. det var kul. sen hem, min kille kommer med en sprillans stationär dator till hans nya kontor. jag vågade knappt fråga vad den kostat, sen när han sa det så ångrade jag att jag gjorde det. mat på crave, sen fick jag lite alonetime, då passade jag på att läsa fredagsbilagorna och ladda hem sista greys anatomy för säsongen. BUHU. sen ner till mosebacke där det var krautfestival, mötte filippa berg på vägen, det var längesen vi sågs så det var kul. hon är alltid så snäll och tillmötesgående på nåt vis. mullret och monotonismen regerade på kägelbanan, elias krantz spelade och det var sjukt mäktigt. nu är vi hemma och ska kolla nedladdad teve, killen spelar skivor. just idag känns livet bra. och det kändes så FRESH att namedroppa lite!

come back from San Francisco, it can't be all that pretty, when all of Stockholm City misses you

för länge sedan blev jag kär i en kille som hette tomas. han var snygg om ett as och liksom lite tuff och hård och hade skäggstubb och såg ut att lyssna på kätting-musik. såg honom ute och dog av kärma titt som tätt. fastforward fyra fem år och han är min kompis och lika snygg och härlig, och framförallt, bög. jag har INGEN radar. jag var lika crushad på string-micke, hängde efter honom på nightlife för hundra år sedan och hade inte en clue om att han var bög. jag tänkte mest att han bara var ointresserad. herregud, man kan ju inte gå och tänka att killar som inte vill hångla med en är gay. allafall, världens bästa tomas har en finfin blogg. och snart kommer han hem från san fransisco, hurra!

http://bogjavlar.blogspot.com/

rape me

för ett tag sen så pratade ju alla om det där bon-jobbet om sex och hur HEMSKT det var att folk fläkte ut sitt inre till allmän beskådan. personligen tycker jag det är mer beklämmande och läsa skunkdagböcker än att höra om hur folk gillar bli knullade, så jag läste den med stor behållning. fast en tanke har gnagt i mej sedan dess, eller, tanken har funnits där länge, nu blev det mer bekräftat och till en sanning. jag är urtråkig. jag vill också ha fantasier om att bli påsatt av skäggiga smutsiga gubbar! gilla att bli spottad på och så där, bli någon annan. alltså, på riktigt. jag skulle vilja vara lite mer crazy. men icke. inte ens en ynka liten våldtäktsfantasi kan jag uppbåda.

hanna och... kalle färnskog!

strangers in the night

spymlan igår var hemskt trevligt. det började kl åtta, men redan vid sex var vi svinhungriga så vi drog ner till riche för lite häng och en middag. tänkte att onsdagar är ju lugna, och vi hade så FEL. hela världen skulle kristi-festa, och velour hade fest och delade ut goodie-bags. det var lite väl mycket folk, så vi lämnade vita baren efter att ha hejat på johanna, maria och hansi, och gick in i restaurangen. käkade råbiff till förrätt, pasta med kronärtskocka som varmrätt. i pausen där emellan kom quetzy, hon hade klippt ny luggfrisyr och tonat hela kulören liksom varmare rödare. mycket fint. lite längre bort satt sofi fahrman och hon hade inte så snygg frilla. den var lockad och superflickig med ett hårband runt skallen. svårt för tjejtjej. var på spymlan en kvart efter öppning, baren var fri och alla var sommarpiffiga. en klassisk alla-var-där. marie birde ursnygg i vitt, elin unnes ursnygg i ny hårfärg som visade sej vara hennes originalkulör, agnes af g ursnygg som vanligt. richard slätt som jag ser alldeles för sällan. samma med gustav, pelle och calle. och andy karlsson. det finns bara en andy karlsson. pratade om hultan och ev ska vår lilla familj bo i nöjesguiden-huset. det vore rätt kul om det gick. tom pyl spelade eurythmics "right by your side" och, håll i hatten, cliff richards "some people". efter nån timma blev hanna hungrig så vi drog oss upp mot kungliga biblioteket, satt där på en bänk med kulturen i ryggen och ett vackert kulört spel framför oss. musiken och sorlet och avståndet dit gjorde mej lite sorgsen, som nån sorts svart på vitt grej att här sitter du och ammar och där nere är festen med glittret och dekadensen. men det varade bara några sekunder och sen sprang jag ner dit igen och blev nästan en av nattdjuren igen. när jag och hanna gick hem vid tio så var det en man nere i tunnelbanan som spelade "strangers in the night" på klarinett och det lät oändligt öde och malplacerat. jag stod där och höll om min unge som satt på min mage och så blundade jag och så snurrade vi runt runt och så somnade hon och pratade lite i sömnen, överröstade blåsinstrumentet med sina andetag och i en sekund fick jag svårt att andas för jag kände så starkt. så jag gnäller och är arg, men det är ju bara för att jag älskar. för att jag är rädd att förlora, för att jag har nåt att vara arg och kämpa för, som isobel så vackert inlade. jag har massor att förlora, mer än nånsin. så jag kommer nog fortsätta att vara rädd och härja ett tag till framöver. ps. ingen från stureplan.se ville plåta mej igår, jag har målat in mej i ett hörn, de har hört att jag snackade skit om dem häromdan och de hatar mej nu. fan.

let my shoes lead me forward

det är lite läskigt att läsa "bitterfittan". den är hemskt bra. och det är fint att veta att man inte är ensam. men det gör mej liksom inte mer tillfreds. inte på något vis. snarare att jag blir mer förbannad. som att sveland bara öser vatten på min kvarn. i see a bad moon rising asså. här ska härjas. men inte idag. idag ska vi på spymlans premiärfecke. så återigen räknar jag med att äta mej mätt på snittar och kanske kanske snipa lite på ett glas vitt. igår gav mersmak. det var kul att se folk. den här storväxta kvinnan med engelskt namn som var med i schlagern satt bredvid och var överlycklig över att hennes skiva kommit. hon höll i den som om den var en guldklimp och ändå skör som ett fågelägg. jag tror jag skulle hata skivan om jag lyssnade på den, men jag blev så glad för hennes skull. hon såg så lycklig ut. tjejer, wooooooo-ååååh-åh tjejer.

hanna och... nisse edwall!

i'm every woman

fan. jag är nog mer mammig än jag trott. lucette och wendy kom och efter en stund så sa wendy "men var är bruden då?", och jag tittade oförstående på henne och ba "häääär, silly you" och pekade på min killes mage där hanna hängde och skräpade. wendy log lite och ba "joooo, så klart, men nu menade ju jag XXX (en vuxen person)". jag ba "aaaaaaaaah i see" och kände mej så JÄDRANS mycket som en typisk morsa vars universum snurrar runt ungen och väntar sej att alla andras också ska göra det. neeeeeeeeeeeeeeej. bara för det så tänker jag illustrera detta inlägg med en bild där de har skitkonstiga frisyrer.

all my pictures of... eeh, me

svårt det där med stureplan.se och deras fotografer. jag vet aldrig vad jag ska säga när de vill plåta. kredd-jag (ca 15%) vill absolut inte ställa upp på några poserar-bilder för, kom igen, STUREPLAN.SE för guds skull. sedan har vi ju det andra jaget som får hindra sej själv för att inte hoppa jämfota över det faktum att någon vill föreviga en öht. så jag ställde snällt upp och blev fotad idag på kungsholmen-festen. förläget insåg jag att jag gjorde foto-minen, jag var medveten om det när jag gjorde den, jag ba jag kan inte hålla mej here it COMES "klick". men jag hade solglajjor så det kommer inte synas så hemskt mycket ändå.

summer in the city

idag har jag hängt med quetzala. vi har varit tjejiga och pratat om typ frisyrer och fnissat åt att frida boisen rasade i sin city krönika, angående q mfl:s sex-jobb i senaste numret i bon. jag tyckte det var mycket underhållande, kronan på verket var lasse lindhs uttalande om att han älskade "att ligga till sin egen musik för det tog det hela till en ny dimension". ge mej en skamkudde någon! nu ska jag på fest på restaurangen kungsholmen. de öppnar sin ponton dvs uteservering och jag räknar stenhårt med att få äta mej mätt på laxsnittar och sparris. och så hoppas jag att både andres esteche och idol-sebastian är där, för jag vill se om de är lika lika om man ser dem bredvid varandra. i tidningar tror jag alltid att den ena är den andra.

hanna och... anna-karin sarri!

hanna och... morfar!

jag håller med

"Om jag var skivbolagsdirektör skulle jag sajna henne as we speak. Ensam med ett piano och en trummaskin lyckades hon få halva lokalen att dansa och mig att stå i ett hörn och le fånigt och se en svensk Alicia Keys, så där irriterande och oemotståndligt begåvad. Sen blev hon ju inte direkt slagen med fulkäppen när hon föddes." (Kristoffer Poppius, DN)

myspace.com/lykkeli
Photo:Patricia Reyes, Stockholm

jag är kär i en slacker

och jag kände jag måste förtydliga det jag skrivit nedanför här. det jag skriver om nedan är mina rädslor, inte min verklighet. bara så att det inte uppfattas som att det är danger on the roof. för det äre inte. bara fem dåliga dagar och en uttråkad popmorsa. jag och min kille är världens bästa och vi är jättekära. och han är helt grym, bara inte perfekt. och tack och lov för det.

not in kansas anymore

mina dagar som bitterfitta är inne på dag fem. en del av det som skrämmer mej med att vara den som aldrig gör något är att jag känner mej tråkigare och tråkigare. till ett förhållande måste man tillföra saker för att få det att hålla ångan uppe. jag har inte tillfört ett smack på nio månader. de få anekdoter jag kan berätta för min kille är inte ens mina, det är händelser och ordväxlingar som mina vänner har upplevt och som jag endast återberättar. jag är rädd att bli ett av de där paren man ser på pizzerior, som sitter och stirrar ömsom ut genom fönstret, ömsom iakttar den andre i smyg med en uppgiven min. jag är inte rädd för att passionen ska försvinna, det vet jag att den gör så småningom, men magin. MAGIN. vad fan gör man när magin är borta? kan man skapa magi? återvinna? när jag inte längre berättar något jag kommit på för min kille, för jag tror mej veta att han ska enbart fnysa och säga jaha och?. gud. jag blir helt kallsvettig att vi ska vakna en dag och bara vara främlingar. och allt detta för att jag inte får gå ut och för att han inte diskar och för att jag alltid sitter hemma om kvällarna när han är ute. all denna tid för grubbleri får mej att vinkla minsta ord till något negativt, var han inte lite flyktig nyss, svävade han inte lite på orden, det där tydligen asroliga som han nyss sa i telefonen till en kompis, varför berättade han inte det för mej och så spinner det på och så tänker jag att magin är borta. ja. det är den. just nu tog den slut och jag som älskar min kille över allt annat i hela världen hur i helvete kunde detta hända? nyss bar han mej på dansgolvet, vi virvlade sakta sakta till "total eclipse" och vi strålade och universum cirkulerade för en sekund runt bara oss och här och nu är han någon annan fast med samma ansikte, att vakna upp och känna så är det mest läskiga jag kan tänka mej. att han ska se på mej med döda ögon. att vad jag än säger så spelar det ingen roll längre, för jag kan aldrig påverka honom som jag en gång kunde, det kommer inte komma mer glitter orsakat av mej i hans ögon. jag dör. vad gjorde vi fel, var det bara disk-fan? jag kan liksom känna skillnaden i luften på nyss och då, då när magin fanns. så där håller min hjärna på idag, tänker sej in i en inte så avlägsen framtid när vår kärlek kommer dö. det är en väldigt svår känsla att hantera när den andra halvan av en fortfarande är svinlack på att han och världen behandlar mej orättvist. ilskan vs rädslan. jag blir galen på detta. och allt detta för att han inte diskar och för att jag inte får gå ut. till råga på allt så ligger suget efter en marlboro menthol som en blöt filt över hela min tillvaro. men jag antar att även detta är normalt i vår situation. det måste det vara. väl.

hanna och... dj yxa!

gang of four fast flera

i morsa hade jag ett sms av elin alvemark i min mobil. skickat tidig morgon så jag antar att det var ett sk fycke-sms men ändå. hon skrev att det är så fint när vi hänger i gäng på pet sounds och bara snackar skit. och det tycker ju jag med. det kanske hade varit deppigt om det var pga arbetslöshet man hängde runt varje varje dag men nu är det ju inte det i något av våra fall, och jag älskar den låga humorn och de ibland så ivriga diskussionerna om extremt nördiga saker. som huruvida de som älskar filmen "crash" verkligen ÄR idioter. såna saker. öht så gillar jag att hänga i gäng. gå i flock på stadens gator, inta en klubb i ett svep, fylla en bar. vara en del av det där bordet på fiket där alla de roliga sitter, det bordet som de andra mindre borden tittar lite avis på för det ser så himla fint ut där, alla verkar ha det så kul och ser glada ut och de verkar ha så mycket att säga varandra. det bordet som liksom är i technicolor. älskar känslan av att sitta vid just det bordet och tänka "jisses, det här är mina vänner och de är världens smartaste snyggaste coolaste finaste" och här sitter JAG. så var det lite idag. mitt bord var bäst. trots att fattaru-mackan hade ett väldigt fint bord några stolar bort, så vann ändå mitt. i love my friends.

hanna och... jonna sima!

saker man minns

två saker jag minns från barndomen. 1. lactacyd tvål var mot analklåda, jag vägrade naturligtvis använda den. vad jag däremot gillade var jane hellen och den rosa naturelle som luktade starkt starkt av typ tuggummi. 2. på alla lantställen och i stallet uppe på SORF där jag red, så fanns det värmeelement med en liten text på. jag läste "ei sa peitää" och "må ikke tilldekkes" kanske en miljon ggr mellan sex och fjorton års ålder. de hade ett sånt element nu i fjällen när vi var där. jag fick en doft av jane hellen i min näsa. lactacyd har däremot tagit bort sin analklådetext. eller så hade jag bara drömt det.

schlagern

det är så roligt. när länderna skulle avge sina röster så var det en närbild på en människa som hade landets huvudstad i bakgrunden. tänk som att vår människa stod på kulturhuset med sergels torg i ryggen. logiskt. gud så trist tyckte moldavien och smackade upp manhattan i stället.

left to my own devices i probably would

jag funderar på det här med bloggtoppen. vill man vara med där? det genererar mer läsare, sa nån, och vill man det? det är ju smickrande med många läsare, man VILL ju bli läst, men frågan är i hur stor utsträckning. jag hade noll ambitioner med den här bloggen utöver 1. jag ville vara anonym 2. jag ville klaga på fula piniga saker som man inte fick säga högt egentligen. det blidde inte riktigt så, då till och med min farmor läser popmorsa. jag kan inte bestämma mej.

mother am i goodlooking? briljant titel.

idag träffade jag markus krunegård. aldrig gjort förr. han var snäll. hans band heter laakso och deras nya skiva "mother am i goodlooking?" är jättebra. jag och min kille går och sjunger "stay tuned to my love it's never gonna end" för varandra. mycket fint. och så har han producerat ironville som jag också gillar svinmycket. så tack för allt, mackan.

hanna och... k-gun!

shit katapult

idag bajsade mitt barn på mej. jag satt på pet sounds, täckt av bajs. när min kille kom hem upptäcker vi att även han har stor fläck av bajs på skjortbröstet. livet är snäppet ovärdigare nuförtin.

liv i luckan

den här dagen har varit helt sinnes. vi har bråkat hela dagen, jag och min kille. i grund och botten handlar det om städningen som jag nämnt tidigare och det är ett så jävlans osexigt ämne. och vi kommer liksom ingen vart och till slut så stod vi vid bofils båge och skrek högt åt varandra. kulmen var den här, ungefär vid tanto:

- det enda du behövt göra i ett år är tvätten och inte ens det sköter du!
- joho!
- nä, du gör den var femte vecka och du viker aldrig ihop det rena, du låter det stå i påsarna i en vecka, sen så gör JAG det!
- vikningen behöver man inte göra samma dag.
- eeh JO, för annars har man ju bara gjort hälften av jobbet..?
- det där är DITT sätt, mitt sätt är att INTE vika. vem säger att ditt sätt är mer rätt än mitt??

och ungefär där tappade jag talförmågan. vadå INTE vika? det är ju som att diska utan att skölja av YES:et. eller ställa fram en djupfryst måltid. jag blev så jävla arg, och han med, så när vi kom hem ställde han sej och RÅSTÄDADE, efter en kvart sittande i soffan så sa jag att jag skulle gå ut en stund. han mumlade nåt nerifrån returflaskslådan. och så satte jag mej på seven eleven med rådåligt samvete för att han gick däruppe och städade. fastän jag gör det alltid annars, om än inte lika rasande och tidsmässigt koncentrerat. usch, det var ett så tråkigt bråk att jag inte ens vill skriva mer om det. och jag som inte ens börjat läsa all den där arga kvinnolitteraturen än!

in da club

jag var på möte på trädgården igår. jag och min kille ska ha klubb där tillsammans i sommar. min kille har skitbra musiksmak och jag älskar att hänga på klubb när han spelar, och jag tror att han gillar mej när jag spelar, men asså... de gånger vi spelat tillsammans har det blivit knasigt och gnälligt. det KAN bero på att jag blir full och ba "hits kalle, vi måste spela HITS!". blir allmänt jobbig och så där. jag full och han nykter. jag askar i hans cd-case, välter lite surt vitt vin över en vinyl, såna grejer är ju inte han så pepp på. jag fasar lite lite inför de kommande kvällarna. inget av detta kommer ju märkas utåt så klart. och vi kanske inte ens bjäbbas. under do happen. kul ska det bli allafall. hade sällskap hem med nils och daniel från ACE som kör de fredagarna då inte vi spelar. gillar dom. jag spelade på deras gamla soundclash några ggr för hundra år sedan. jag och quetzala. i kishimoto-toppar och bernhard willhelm-jackor. vi spelade 50s "in da club" tre ggr på en kväll minns jag och dansgolvet blev bananas. och så blev vi fulla på white russians och när klubben slutade tog vi taxi till berns matsal och minglade under kristallkronorna. hoppas hanna får lika rött hår som daniel.

jag är dålig för miljön

jag köper något varje dag. det ger mej snabb tillfredsställelse och sen ångest för att jag inte har tiden att utnyttja varan, de bara ligger där på hög... skivor som inte hinns lyssnas på, tidningar som inte läses. det är väl nåt hål jag fyller, i guess. jag har medvetet undvikit den sk väskdebatten, den ger mej så sjukt dåligt samvete. min kille skäller på mej och säger att det är såna som jag som ställer till det i tredje världen. BUHU. hursomhelst, kommer alltid hem med en skiva eller bok eller dyrt magasin eller ett HM-plagg eller så. ofta packar jag inte ens upp det. slänger det på hannas säng som aldrig används av henne ändå. sängen är numera ett berg av mina och min killes prylar. det är lite läskigt att hitta en påse som är tre veckor gammal enligt kvittot som ligger där tillsammans med tre plagg, och så har man inte ett minne av att man inhandlat det. men ofta är det snyggt det man hittar där i, så man blir ju glad och så där. ibland är det bra att vara lite blåst, som jag uppenbarligen är. delad glädje är dubbel glädje. jag delar uppenbarligen glädjen med mej själv.

senaste shoppingen är laakso, shout out louds, feist. de tre böckerna idag. en svart bralla på HM. en svart collegetröja på weekday. brittiska elle, den med lopez på framsidan. en svart minikjol på urban outfitters. sen minns jag inget mer, men jag ser några halvdolda kassar sticka upp ur hanna-sängen. nu är det köpstopp.

hanna och... sebastian suarez golborne!

ninna ninna

på allmän begäran har jag köpt maria svelands "bitterfittan". fan vad dyrt det är med inbundna böcker. jag har bara köpt pocket i säkert sju-åtta år och det är ju en väsentlig skillnad i pris. särskilt som pocket är snyggare och enklare att hantera. fast jag är lite kluven, för det snyggaste som finns i ett hem är ju ett bibliotek, eller åtminstone ett par dignande billy-hyllor med böcker. så himla hett också, inbillar mej att läsande människor är intressantare än motsatsen. anyhow, inbundna är ju bättre om man vill ha ett eget giles-bibliotek. passade även på att köpa åsa linderborgs hyllade "mig äger ingen" och andra delen av stephen kings trilogi om det mörka tornet. stephen king är ett så slirigt kort, man vet aldrig. en bok av fem är ju bra, men då är den boken å andra sidan skitbra. vilken tönt jag är inser jag. jag gillar stephen king, sid meyers civilization och joss whedon-serier. i love being me. ändå. det gör jag ju.