Jag är så arg på min kille att jag inte kan prata nu igen. Jag stammar och säger obegripliga saker, inte ens jag förstår vad jag vill få fram. Min kompis Linda, när vi gick i typ nian så var hon avis eller nåt på att jag kunde rita så bra, och hon försökte förklara hur hon såg motivet så glasklart i sitt huvud och sen när hon ritade detsamma på pappret så blev det bara kludd. Linda. Jag är du nu. Jag är så jävla arg och jag vet exakt varför och efter två timmars gräl har jag fortfarande fan i mej inte lyckats få fram det så att han fattar att han har så jävla feeeeeeeeeel. Hur fan kan han INTE se det? Det är beyond me.
Jag tror det är ungefär nu jag får inse att ibland får man bara komma överens om att inte tycka lika. Han är en jävla idiot, jag har rätten på min sida. Han tycker precis tvärtom. Det är där vi skiljer oss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Nu säger inte jag att det är så för jag vet inte ett endaste jäkla skit, men...
(varför ens säga det första om det ändå ska kommer ett "men", jag vet)
Om man grälar med någon som mainpulerar så blir det just exakt sådär som du beskrev. Man vet vad man tycker och varför men man får inte fram det. Den andra vänder och vrider det man sagt till att betyda något helt annat än det man menade och tillslut är man så bortkollrad så man vet inte hur man ska uttrycka sig. Alls.
Om det är något för dig att fundera på. Jag vet ju som sagt inte.
Skicka en kommentar