And it's you and me in the summertime, we'll be hand in hand down in the park

När jag skulle hämta Hanna i dag så var jag lite brydd, för jag har köpt en ny URMODERN mobil som låg på laddning, och man har ju hört att man kommer döden dö om man inte laddar batteriet tokfullt första gången och sedan kör det i botten. Jag var alltså tvungen att lämna den hemma. Precis när jag ska till att gitta säger Kalle: ahmen ja, just ja, kom till den här superobskyra parken klockan sex, jag ska spela skivor i glasskiosken där. Jag ba: mm, men jag har ju ingen mobil och tänk om... Närå, säger han, du behöver ingen mobil. Åkejrå.

Jag och Hanna käkar sommarrulle från vietnamesen och trampar sedan mot den här parken som ligger nånstans i vimlet av kolonilotter mellan Skanstull och Horan. Trampi trampi. Jag hatar att bli svettig. Det är mycket slingerikrok och backar och skit. Kommer dit, utan en spänn på fickan för min kille ska ju vara där, jag behöver inte ta ut pengar till glass. Mmm. Så är han inte där. JAG VISSTE DET KULLE BLI KNAS! Killen i kiosken ba: näää, han ringde och sa att han inte kunde komma. Så jävla typiskt.

Nu blev det iofs en urmysig liten tripp uppe i ett för mej helt nytt paradis men det är inte poängen. Sagt är fan sagt. Vi gungade lite häst, lattjade i en skruttigt lekstuga och fick jordgubbar av en trevlig herre på en kolonilott. Sen sket Hanna på sej, då var det straight home som gällde.