Mmm, gråtdans!

Nej, nu tar vi helg hörrni!

Läppstift, mascara, high heels, rosé, Doo doo dance. Hej!

Dagens låt 2

Fan vad bra.

Dagens låt

My baby

Åh, på med P3 nu! Quetzala ska spela musik och prata några dagar i Musikguiden, med start i dag. Hoppas det inte var igår? Fan. Aja, lyssna!

Åh, bara favvolåtar. Mindgames! Manics! Nu spelar hon en låt som hon introducerade för mej precis när vi började spela skivor tillsammans, säg... 2003, Adam Ants "Wonderful". Den är alltid med på mina ge bort-blandmixar, åtta år senare. ÄLSKAR. Did I tell you I didn't cry? Well. I lied.

Hej lilla sommarplåga!

Hej stekiga klubbar! Hej studentflak! Och hej lilla jag som inte kan låta bliiiiiii att gilla den.

VÄRLDENS BÄSTA BAND TILL POPAGANDA I AUGUSTI!

Dag 13 – en låt som är guilty pleasure

Det är ju lite svårt att ha guilty pleasures när man ständigt koketterar kring hur man lyssnar på exakt allt, inget är fult. Fast om man tänker efter så bottnar ju även det i nån sorts kreddtänk, eller hur man ska säga. Nog för att jag gillar radiohits och sjukt kommersiella artister, men även bland dessa är ju vissa mer okej än andra. Jag är ju tokig i t ex Pink, men jag skulle inte spela det ute exempelvis. Och inte den här, fast jag tycker den är ashärlig! Så här kommer en guilty pleasure. Haha, dör lite nu.

...överlevde

Så fint tycker jag

Dag 12 – en låt av ett band du hatar

Jag hatar inget band eller artist. Eller genre. Det är för jobbigt, jag stänger bara av radion då det kommer nåt bedrövligt. Ute på klubb är det lite svårare. Umm, men hatar... Nä, inte direkt. Min gode vän Pelle Tamleht brukar spela en låt som jag tycker är provocerande dålig, och han vet att jag tycker detta, tror han spelar den lite lite just därför ibland.

Det är den här. Det är ju en skam att jag måste lägga upp denna skit i min egen blogg.



Just ja, den här är också skitdålig:



Och jag blir vansinnig om jag hör den här låten ute en gång till, totalt sönderspelad:



Och just ja, den här hatade jag faktiskt från dag ett, och den får avsluta detta hatiska inlägg.

Alltså hur bra?

Markus Krunegård & Adam Olenius: The Serenades. En lyssning, instant like. LYSSNA HÄR.

Apropå band man älskat

När jag och Malin flyttade till London, tror det var hösten 98, så hade jag inte så många skivor i min cd-walkman (!). Det var Björks "Homogenic", Sneaker Pimps "Becoming X", Deftones "Adrenaline", Counting crows "August and everything after...", Radiohead "OK computer" och Korns "Life is peachy". Jag lyssnade sönder dessa fyra skivor, älskade sönder dessa skivor. Fortfarande när jag hör låtar från dessa, främst Björk, Radiohead och Sneaker pimps, så får jag den där känslan jag hade då. När jag var så olycklig i mitt förhållande med Linus, jag var förvirrad för jag hade känslor för en annan paradoxalt nog, min kropp behövde duscha för jag hade jobbat ett tiotimmarspass på Seattle coffee, klockan ca elva, mörker, duggregn och jag gick smågatorna fram, från Carnaby street mot Marble Arch där vi bodde. Åh, konstig period i livet det där. Vad skulle hända när vi kom hem till Sverige? Vad skulle det bli av mej? Vad skulle jag jobba med, dra in pengar på? VEM VAR JAG? Helt vanliga twentysomething-frågor. Jag blir fortfarande helt... apatisk stundvis när jag hör dessa låtar. Och nej, de kanske inte är superbra i dag, särskilt om man inte hört dem förr, men för mej har de ascendat, blivit något annat.Och de har faktiskt ett visst mörker över dem, ett sånt jag alltid gillat.








Okej, nu ska jag sluta spamma videor. Men fan, jag tycker på ricko att dessa låtar är så himla bra. Nostalgi eller ej.

Dag 11 – en låt av ditt favoritband

Umm, jag har inget favoritband. Jag har aldrig varit ett megafan av något band eller artist exclusive liksom. Inget NKOTB-aktigt så där. Hmm, svårt. Men det finns ju några som jag verkligen tokälskat. Madonna, supercrush fram till 92 nånting. Pearl Jam. The Mission (!). Kent. Popsicle. Tori Amos. Suede. Säkert. Laakso. Pixies. Magic numbers. Arcade fire. Och många alster av dessa akter gillar jag ju fortfarande.

Men just i dag, de senaste åren, är det inget som utkristalliserar sig som FAVORIT? Så jag vettifan. Jag brukar säga att "Doolittle" med Pixies är min bästa skiva ever (och Suicides "Dream baby dream" världens bästa låt). "Doolittle" är bra rakt igenom, tycker jag. Så jag tar min favorit från den just i dag, de varierar ständigt, vilken låt som är favvo just nu, men alla låtar på den är alltid ALLTID bra.

Dag 10 – en låt som får dig att somna

Det här kan man ju tolka lite hur som. Jag väljer att tänka en mysig låt som man kan ha som bakgrund när man ska till att somna, inte som i att den är så jävla tråkig att man somnar. Om ni fattar.

Det här är en relativt ny kärlek för mej, och jag tycker nog att det är en av de bästa låtar jag hört i år. Refrängen är... magisk, man vill grina. Och älska någon. Den gör lite ont faktiskt. Finns i två versioner, akustisk och "vanlig". Gud, har jag verkligen jobbat som musikrecensent? Kommer inte på vad det heter. Vanlig. Ni fattar. Här kommer den. Hör den, älska den.

Dag 09 – en låt du kan dansa till

Jag älskar den här låten. Jag kan tycka att bruket av ordet våldtäktsman känns lite weird, men överlag, den här låten är så JÄVLA PEPP. Jag dansar alltid annars helst till gitarrbaserad musik, liksom armen i luften/allsång. R'n'b och hiphop går även bra. Afrikatrummor. Äsch, vad som helst går väl egentligen bra. Jag känner att jag underminerar mitt val av låt här nu. Aja. Skitbra allafall. Så himla hookig. Plus, jag är ju liksom TOKIG i Frej.

Dag 07 - en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

Okej. Det här himla quizet triggar mina sentimentala sidor något så erbarmligt mycket. Det kanske är poängen.

Jag och Kalle hade setts i en vecka eller två. Det var fortfarande så himla nytt, alla visste inte ens om det ännu. Och det var så roligt, för vi hade ju så många gemensamma vänner, och vi hade alla känt varann så länge, och så helt plötsligt stod världens mest otippade par där, jag och Kalle, och bara var så himla superkära. Vi var på Metropolis. Kalle spelade skivor ute i trädgården med hela sin familj. Mamma, pappa, syskon, tror till och med mormor Ulla var med. Jag tror inte jag gick fram och sa hej. För blyg eller nåt. Stod en bit ifrån, rökte, drack öl. Minns exakt vad jag hade på mej. Mina Prada-stövlar, svarta Chloejeans, oerhört tajta, och ett instoppat vitt sjavigt herrlinne från typ Calida. Jag gillade att klä mej lite manligt back then. Mer än nu.

Allafall. Snabbspol till det speciella tillfället. Ögonblicket. Jag hade varit singel så länge. Olyckligt förälskad så länge. Och nu så vansinnigt kär i den här nya vackra underbara superlånga personen. Jag var som en liten liten sparv bredvid honom. *älskar den känslan* Mettan ska till att stänga, vi är ett tjugotal kvar ute i trädgården, hans familj har gått hem för längesen. Någon sätter på "Total eclipse of the heart". Och vi står i centrum där på uteplatsen, vi märker inga andra, ser bara varandra, och han lyfter upp mej, jag gränslar honom med benen runt om hans midja, och han bär mej som ingenting, och allting runt om liksom bara bleknar, det finns bara vi och han snurrar mej sakta sakta runt till musiken. Jag kände mej som i en slutscen på en amerikansk romcom, all denna skit och all detta slit och här är jag nu, äntligen är jag här, på exakt den här platsen, med den här människan och totalt omsluten av hans armar och den här känslan. Åh, det var fint.

Ja, sen gick det ju åt helvete. De där känslorna som fanns då mellan oss finns inte längre. Men ändå. Just där och då. Wow.

Dag 06 - en låt som påminner dig om ett ställe

Fredsgatan. Trappjäveln. Hjärtesorgen. Varje natt till solen gick upp.

Brazil, Marocko, London to Ibiza

Den här låten ovan är ju fruktansvärt dålig, det är inte därför jag postar den. Nej, jag vill bara prata lite om hur himla snygg J Lo är. Hon är 42 bast och födde tvillingar för tre år sen. Jag kollar lite på American Idol då och då, hon är ju judge där nu, och asså... HON ÄR SÅ SNYGG. Inte ens hennes tvivelaktiga klädsmak kan dölja det faktum att hon är döhet. Och jag är vanligtvis mer cynisk än så här, MEN: hon verkar ha en himla sweet personlighet också. Okej, jag känner mej urtöntig som ens skriver så. Aja. Älskar hennes leende. Älskar. Så himla gulli. Så. Det var allt. Hej hej.

Poppin' bottles in da club

I kväll (umm, i natt) ska jag spela på Gubbrummet/Spy bar. Eftersom jag brände så mycket skivor för nån vecka sen så behöver jag inte förbereda ett smack. Förutom kläder då så klart. Så nu har jag testat ungefär tio plagg och kommit fram till detta: ORKA. Högklackat och lylligt smink kommer lysa med sin frånvaro. Here comes tisha, jeans och Stan Lee. Åh, mys på mej i kväll. PS. Kommer bli odrägligt full, det blir jag alltid när jag inte har höga klackar. *släpper loss då*

Kom vetja! När Riche- och Kåkenruschen kommer vid två är det kört om man inte är stammis, men innan är det typ TOMT.

Just det, älskar Eurythmics så himla mycket i dag!