Dag 13 – en låt som är guilty pleasure

Det är ju lite svårt att ha guilty pleasures när man ständigt koketterar kring hur man lyssnar på exakt allt, inget är fult. Fast om man tänker efter så bottnar ju även det i nån sorts kreddtänk, eller hur man ska säga. Nog för att jag gillar radiohits och sjukt kommersiella artister, men även bland dessa är ju vissa mer okej än andra. Jag är ju tokig i t ex Pink, men jag skulle inte spela det ute exempelvis. Och inte den här, fast jag tycker den är ashärlig! Så här kommer en guilty pleasure. Haha, dör lite nu.

Dag 12 – en låt av ett band du hatar

Jag hatar inget band eller artist. Eller genre. Det är för jobbigt, jag stänger bara av radion då det kommer nåt bedrövligt. Ute på klubb är det lite svårare. Umm, men hatar... Nä, inte direkt. Min gode vän Pelle Tamleht brukar spela en låt som jag tycker är provocerande dålig, och han vet att jag tycker detta, tror han spelar den lite lite just därför ibland.

Det är den här. Det är ju en skam att jag måste lägga upp denna skit i min egen blogg.



Just ja, den här är också skitdålig:



Och jag blir vansinnig om jag hör den här låten ute en gång till, totalt sönderspelad:



Och just ja, den här hatade jag faktiskt från dag ett, och den får avsluta detta hatiska inlägg.

Dag 11 – en låt av ditt favoritband

Umm, jag har inget favoritband. Jag har aldrig varit ett megafan av något band eller artist exclusive liksom. Inget NKOTB-aktigt så där. Hmm, svårt. Men det finns ju några som jag verkligen tokälskat. Madonna, supercrush fram till 92 nånting. Pearl Jam. The Mission (!). Kent. Popsicle. Tori Amos. Suede. Säkert. Laakso. Pixies. Magic numbers. Arcade fire. Och många alster av dessa akter gillar jag ju fortfarande.

Men just i dag, de senaste åren, är det inget som utkristalliserar sig som FAVORIT? Så jag vettifan. Jag brukar säga att "Doolittle" med Pixies är min bästa skiva ever (och Suicides "Dream baby dream" världens bästa låt). "Doolittle" är bra rakt igenom, tycker jag. Så jag tar min favorit från den just i dag, de varierar ständigt, vilken låt som är favvo just nu, men alla låtar på den är alltid ALLTID bra.

Dag 10 – en låt som får dig att somna

Det här kan man ju tolka lite hur som. Jag väljer att tänka en mysig låt som man kan ha som bakgrund när man ska till att somna, inte som i att den är så jävla tråkig att man somnar. Om ni fattar.

Det här är en relativt ny kärlek för mej, och jag tycker nog att det är en av de bästa låtar jag hört i år. Refrängen är... magisk, man vill grina. Och älska någon. Den gör lite ont faktiskt. Finns i två versioner, akustisk och "vanlig". Gud, har jag verkligen jobbat som musikrecensent? Kommer inte på vad det heter. Vanlig. Ni fattar. Här kommer den. Hör den, älska den.

Dag 09 – en låt du kan dansa till

Jag älskar den här låten. Jag kan tycka att bruket av ordet våldtäktsman känns lite weird, men överlag, den här låten är så JÄVLA PEPP. Jag dansar alltid annars helst till gitarrbaserad musik, liksom armen i luften/allsång. R'n'b och hiphop går även bra. Afrikatrummor. Äsch, vad som helst går väl egentligen bra. Jag känner att jag underminerar mitt val av låt här nu. Aja. Skitbra allafall. Så himla hookig. Plus, jag är ju liksom TOKIG i Frej.

Dag 08 – en låt som du kan hela texten till

I told em all
All them little gangstas
Who you think helped mold 'em all
Now you wanna run around and talk about guns
Like I ain't got none
What?? You think I sold 'em all??

Haha. Älsk.

När jag ändå är inne på Eminem *vill fortfarande ligga med honom, can't help it, it won't go away* så kan jag den här utantill anytime anyday. Helt sjukt ju. Budskapet osv. But still. Den här och "Die Mauer" bör man hålla undan mej när jag är berusad. It can get pretty ugly. Umm, what's up med all den här engelskan?



Haha och den häääääär-a. Jävlar. "Y'all niggaz remind me of a strip club, cause every time you come around, it's like what, I just gotta get my dick sucked! And I don't know who the fuck you think you talkin' to, but I'm not him, aight? So watch what you do!" Haha åh. *the memories nu*



Kan tydligen bara rap-lyrics. Kan inte tänka mej nån mer patetisk syn än lilla white me stå aspackad och rabbla, utan nån som helst flow, saker som "I'm tired of weak ass niggaz, whining over puss
that don't belong to them, fuck is wrong with them?". Aja. Men så är det.

Dag 07 - en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

Okej. Det här himla quizet triggar mina sentimentala sidor något så erbarmligt mycket. Det kanske är poängen.

Jag och Kalle hade setts i en vecka eller två. Det var fortfarande så himla nytt, alla visste inte ens om det ännu. Och det var så roligt, för vi hade ju så många gemensamma vänner, och vi hade alla känt varann så länge, och så helt plötsligt stod världens mest otippade par där, jag och Kalle, och bara var så himla superkära. Vi var på Metropolis. Kalle spelade skivor ute i trädgården med hela sin familj. Mamma, pappa, syskon, tror till och med mormor Ulla var med. Jag tror inte jag gick fram och sa hej. För blyg eller nåt. Stod en bit ifrån, rökte, drack öl. Minns exakt vad jag hade på mej. Mina Prada-stövlar, svarta Chloejeans, oerhört tajta, och ett instoppat vitt sjavigt herrlinne från typ Calida. Jag gillade att klä mej lite manligt back then. Mer än nu.

Allafall. Snabbspol till det speciella tillfället. Ögonblicket. Jag hade varit singel så länge. Olyckligt förälskad så länge. Och nu så vansinnigt kär i den här nya vackra underbara superlånga personen. Jag var som en liten liten sparv bredvid honom. *älskar den känslan* Mettan ska till att stänga, vi är ett tjugotal kvar ute i trädgården, hans familj har gått hem för längesen. Någon sätter på "Total eclipse of the heart". Och vi står i centrum där på uteplatsen, vi märker inga andra, ser bara varandra, och han lyfter upp mej, jag gränslar honom med benen runt om hans midja, och han bär mej som ingenting, och allting runt om liksom bara bleknar, det finns bara vi och han snurrar mej sakta sakta runt till musiken. Jag kände mej som i en slutscen på en amerikansk romcom, all denna skit och all detta slit och här är jag nu, äntligen är jag här, på exakt den här platsen, med den här människan och totalt omsluten av hans armar och den här känslan. Åh, det var fint.

Ja, sen gick det ju åt helvete. De där känslorna som fanns då mellan oss finns inte längre. Men ändå. Just där och då. Wow.

Dag 06 - en låt som påminner dig om ett ställe

Fredsgatan. Trappjäveln. Hjärtesorgen. Varje natt till solen gick upp.

dag 05 – en låt som påminner dig om någon

Jag var så himla kär i en kille som heter Linus. Det var en sån där instant love som jag aldrig varit med om förut. Jag hade precis blivit singel efter ett fyraårigt förhållande, tror det bara hade gått några veckor. Jag skulle fylla tjugo om några månader och allt var så annorlunda nu. Jag hade flyttat hem till pappa igen, J (mitt ex) som jag hade bott med hade flyttat till en annan stad. Jag gick sista året på Mediaprogrammet i Västerås. En helg i februari gick jag på hemmafest hos Pillan, det var tjejgänget, vi drack vitt vin och 7,2:or, om man bara fick ner två av de där oerhört äckliga ölen så kände man inte smaken på den tredje. Vi blev packade, dansade och skrålade till Alanis Morrissette. Sen gick vi vidare till Mejjan, en annan kompis. Där var han. Linus. Som jag känt i evigheter, utan att riktigt känna. Jag ville byta låt på stereon, och det ville han med. Jag ville höra "Digging the grave" och han ville höra "The gentle art of making enemies". Och på den vägen är det. En vecka senare hånglade vi och jag tror vi blev ihop kort därefter. Jag var så KÄR. Sen blev det vår och sommar och Sophia blev ihop med Johan och hennes syster var ihop med Henrik som var Johans bästis. Vi tre umgicks hela tiden. Jag säger tre och menar tre, på den tiden kände åtminstone inte jag att det var viktigt att ha ett eget "jag", man var ett "vi". En vecka reste Sophias föräldrar bort och vi hade hela hennes gula villa för oss själva. Vi grillade, hade fester, kollade på film. Det är svårt att förklara nu, men den där känslan av att vara ett kollektiv, ha ett helt hus för sig själva, utan vuxna. Den var magisk då. Jag och Linus bodde i hennes föräldrars rum hela den tiden. Fönstret stod öppet, utanför kunde vi höra svaga ljud av festen på verandan eller klinket av frukost och skratt från nedervåningen. Och vi låg där, två tonåringar, eller om vi redan fyllt tjugo och var bara så förbannat kära och lyckliga och hade eoner av tid framför oss. På en liten skruttig stereo snurrade Heather Novas "Siren". Jag minns den där sommaren som en av mina lyckligaste. Den var så okomplicerad. Vi hängde i gäng, vi hade alla känt varandra så länge, vi hörde ihop, vi hade samma bakgrund. Sala. Ekeby. Valla. Statt. Det var så fint och enkelt. Vi lekte vuxna men var ännu liksom barn. Det var alltid sol och vi cyklade till Månsan och badade varje dag. Kollade på filmer om kvällarna, lärde oss om sex på nätterna, lärde oss the basics om vad ett riktigt förhållande var, trodde vi visste allt om hur allt skulle bli. Sen förändrades allt, vi splittrades, nån började plugga i Uppsala, jag var kvar på Komvux, Linus åkte på kibbutz och några år senare fanns inget av den här sommaren kvar. Jag  och Linus gjorde slut efter ett vidrigt halvår i London och jag flyttade till Stockholm, Sophia och Johan höll ihop längst men gjorde slut efter några år de med. Hon har barn nu, och är gift. Jag känner henne bara genom hennes statusuppdateringar och hon är en sånsom uppdaterar varannan månad. Så inte alls kan man säga. Johan har också barn. Stina bor nästan bredvid mej nu, hon har en liten dotter med en kille jag knappt träffat. Vi ses ibland på gatan och byter några ord. Linus bor också i Stockholm och han träffar jag faktiskt ibland. Han är fortfarande lika fin. Jag tror att han är singel nu, det varierar lite. Nån borde haffa honom. Han är ett sånt KAP. Hör ni det, ett kap. Och så Henrik. Fina fina Henrik. Vars bröllop jag inte gick på för jag var helt knäckt den sommaren, jag pallade inte andras lyckliga kärlek, jag var självisk och fucked up och spenderade förmodligen den helgen gråtandes utanför Berns eller nåt annat lika minnesvärt. Det ångrar jag nu. Just Henrik har jag tänkt så mycket på alla de här åren, vi har setts sporadiskt vartannat år, alltid på hans eller mitt initiativ, han är en sån som alltid känts som en vän på riktigt, även fast vi inte hörts av. Förra veckan ringde han och jag och Hanna var där på middag i torsdags. Han är sig på pricken lik. Snäll, rolig, orädd, spontan, nyfiken, insiktsfull. Så himla fin.

Umm. Så jag började skriva det här inlägget om Linus. Och Heather Nova är Linus för mig. Men jag inser nu att Linus är en del av nånting större, den största delen förvisso. Men. Den där sista tiden innan jag tvingades bli vuxen på riktigt. Hittar inte orden riktigt. Det är mer en känsla. Skitsamma.

Henrik har fortfarande sin ananas-frilla. Och lyssnar med all säkerhet fortfarande på bob hund ibland.

Dag 04 – en låt som gör dig ledsen

Oh my. Detta är ju nästan svårare än världens bästa låt-frågan, för nästan varje låt jag gillar har nångång följt mej ner i nån avgrunds-dipp. Jag dör lite på det här inlägget. Gud. Hjälp. Vet inte. Vad ska jag välja. Jag klarar fortfarande inte riktigt av "Sorrow" med The National och "Song to the siren" med Mortal Coil, för de sitter fortfarande så tajt ihop med i somras. Umm. *kollar gråtdansa-listan på Spotify nu*

Jag kan ju bli lika ledsen av en "glad" låt som en medvetet ledsam låt, det handlar ju om hur man mådde när man gillade den som mest. Och jag är väl en rätt så glad person egentligen, men fan vad jag har mått skit de senaste femton åren ändå. Till och från så klart. Umm.

Gud. Kommer inte på nån.

Ok. Tar den här då. Gud vad jag bölat och känt mej utanför och ratad och värdelös till den här låten. Men den är ändå vacker. My favorite är ett så himla bra popband. Topp tio. Lätt.



In these towns that despise us, tonight the stars disguise us, synchronize us. 
Everything old is new tonight. Everyone young is blue tonight. 
Everything we do tonight is wrong, wrong, wrong. 
And you belong with us. You belong with us.

Dancing at all-night raves or ice cold in shallow graves, 
or sleeping on speeding trains with our mouths full of novocaine. 
Everything old is new tonight. Everyone young is blue tonight. 
Everything we do tonight is wrong, wrong, wrong. 
And you belong with us. You belong with us.

Dag 03 - en låt som gör dig glad

Den här gör mig glad. Bra text, bra låt, bra tempo. Och så får den mej att tänka på Carro, det gör mej också glad. Den gör mig också pigg, som nu då jag är på väg till dagis genom ett vidrigt grått och regnigt Stockholm. Yes please Markus come to me. Och så byter man ut Markus mot min killes namn. Som är och åker skidor långt åt helvete högst upp i Sverige.

Dag 02 – din hatlåt

Fram tills cirka 199...0 kanske, så älskade jag Madonna över allting annat i musikväg. Jag hade allt, till och med den där remix-skivan där hon hade röd bolero-outfit. *beställde i lokala musikaffären, very special på den tiden, jag var 11 år* Allafall. Sen slutade jag lyssna på Madonna och nånstans efter Erotica så var allt hon gjorde, enligt mej, bara skit. Och det tycker jag nu med. Fy fan vad dålig musik hon släppt?? Här är några riktigt riktigt kassa låtar, alltså det SKÄR i mej:

Dag 01 – din favoritlåt

Ehm, visste den som skapade detta himla "quiz" hur svår denna fråga är? Jag har ca hundra favoritlåtar. Kanske tusen. Ingen bättre än den andra, för var låt har sin tid, sin plats. Så jag tänker antingen en låt jag lyssnat på hela livet och liksom inte tröttnat på, ELLER, en låt som är skitbra just nu ba.

Och den här tycker jag är himla bra just nu:

Åh vad kul!

Snodde detta av Quetzy, det här kan ju bli roligt:

dag 01 – din favoritlåt

dag 02 – din hatlåt

dag 03 – en låt som gör dig glad

dag 04 – en låt som gör dig ledsen

dag 05 – en låt som påminner dig om någon

dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe

dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

dag 08 – en låt som du kan hela texten till

dag 09 – en låt du kan dansa till

dag 10 – en låt som får dig att somna

dag 11 – en låt av ditt favoritband

dag 12 – en låt av ett band du hatar

dag 13 – en låt som är guilty pleasure

dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska

dag 15 – en låt som beskriver dig

dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar

dag 17 – en låt som du ofta hör på radio

dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio

dag 19 – en låt från din favoritplatta

dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg

dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig

dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen

dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop

dag 24 – en låt du vill ha på din begravning

dag 25 – en låt som får dig att skratta

dag 26 – en låt du kan spela på instrument

dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument

dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig

dag 29 – en låt från din barndom

dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Dagens dagens

Dagens humör: En udda blandning av pepp och misär.
Dagens mående: Ja men jag är ju så förkyld, jag bara VET att inom tre timmar kommer jag tappa smaksinnet och det är så jävla jävla trist.
Dagens borde: Ha! Har redan dammsugit. Jag borde ta tag i att hitta en revisor, det brinner lite i knutarna med tanke på att deklarationen ska vara inne typ snart? Och ja just ja, greja pensionsspar. Tänkte göra det via min bank. Nån som har tips på pensionsspar?
Dagens frisyr: Åååh, önskar jag kunde svara knullrufs här.
Dagens smink: Gårdagens.
Dagens klädsel:  Gårdagens, kom hem vid tio och har inte orkat ta tag i det. Men vad är det då, undrar ni nu. Jo, det är en svart tisha  från Weekday och nån sorts mysharemsbralla i ull (?!) från HM.
Dagens favoritlåt: Jag går igenom mina cd-case och bränner om typ alla mina cd-skivor i dag, det är liksom ingen ordning. Så jag lyssnar mest på gammal skåpmat i dag, men den hära är ju himla bra och missa förr guds skull inte från ca 4:05 för då kommer det bästa bästa bästa:

Dagens hatlåt: Hat är ju ett oerhört starkt ord, men jag har himla svårt för allt av de här som kallar sig Movitz.
Dagens planer: Bränna loss, livnära mej på Vicks. Vid fem kommer Babbo, vi ska ha Gossip girl-race och käka nåt kul som jag inte kommer känna smaken på. Sen ska jag åka hem till min kille och tvinga honom massera min rygg. Åååh. Längt.
Dagens vill ha: Umm. Jag skulle vilja ha en inbokad resa till Paris i helgen, med min kille och kanske några andra kompisar, en stabil shoppingkassa, ett rum på nån krokigt rangligt jättefint hotell och vin i mängder.
Dagens längtan: Igår bokade jag flygresan till Ibiza, epic längt dit. Och så längtar jag alltid efter Hanna när jag inte är med henne. ALLTID.
Dagens beroende: Förkyld eller ej, mitt beroende är konstant. Kaffe och cigg. Jag vet, moralpanik undanbedes.
Dagens tråkigaste: Inget! Förutom lite sjukma är livet rätt bra. *gud vad detta kommer bita mej i arslet inom en vecka, så är det alltid*

4e bilden: En bild på något som gör dig glad.

Det här är Jimmy och Linus (och en pytte-Hanna). Det är svårt att beskriva dessa två. Dels för att jag känt dem sedan jag var femton, och det har gått i vågor, vi har inte alltid varit nära, men det har inte heller behövts, inget har liksom kunnat grusa känslan i magen de här två framkallar inuti mej. Jag och Jimmy praoade på ICA Center när vi gick i åttan, tror jag. Vi sjöng Popsicles "Sandy" och Onkel Kånkels "Här kommer det en stjärtis" mellan frysdiskar och sopphyllor. Och sen när jag var tjugo blev jag och Linus kära. De två var bästa kompisar. Dessa två tillsammans, deras minspel, deras humor, deras jargong. Denna MANLIGA KÄRLEK. Och det kommer de skratta åt, men hallå, it's love dudes. Och jag älskar er.

3e bilden: Någon i din familj

Jag vet att det står en bild, inte två, men jag kan inte tänka mej en farmor utan en farfar och vice versa. Jag älskar de här två. En barndom blir lätt förvriden, man tycker sig minnas saker som kan kanske bara sett på fotografier, vissa händelser och perioder har helt fallit bort. Men alla mina helger hemma hos farmor och farfar i Morgongåva, de är jag helt säker på. Jag minns fortfarande hur det luktade där, farmors symaskin direkt till höger i hallen, den läskiga tavlan i trappen. Plättfrukosten jag alltid fick, hallonen vi plockade i trädgården, blommorna de odlade, oljepannerummet som skrämde skiten ur mig men som jag var tvungen att besöka varje gång för frysen med glass stod näst intill. Backarna med läsk, brunsås, älgkött, alla usinerna som samlades där om somrarna. Där var jag alltid välkommen. Då tog jag den för givet, deras frikostighet, så där som man gör när man inte vet om nånting annat. Tack fina Eivor och Ingvar.

2a bilden: En bild på dig själv.

Den här bilden är hemsk (på så många sätt), och är med av den enkla anledningen att jag behöver påminna mej själv om att jag aldrig, under några omständigheter, ska använda brun utan sol. Och jag ska hålla mej jävligt långt från terracotta-puder också. Varför lär jag mej aldrig det? Här på bilden är jag till exempel djupt olycklig, det är i somras, jag är nybliven singel och på väg till en Kent-konsert, jag mår skit och tänkte förmodligen därhemma "åh jag lyxar till det lite, gör mej lite snygg, fejk it til you make it" osv. Det backfajrade lite kan man säga. Orange är inte en så bra färg i en fejja.

1a bilden: Några du umgås väldigt mycket med.

Det här är Ante. Han är fin.

Lina och jag lärde känna varandra så sent som 2005. Känns så konstigt. Inuti känns det som att hon alltid varit där med sina kloka ord, sitt smittande skratt och sina djuriska tyger.

Det här är Pelle! Vi lärde känna varandra på Metropolis för över tio år sedan. Pelle är alltid glad och kvicktänkt som tusan. På bilden är också Pauline. De är ett perfect match och så himla fina ihop.

Det här är Ruben. Jag brukar mest kalla honom Ruby. Egentligen har jag känt Ruben jättelänge, men det är som att det var först under våren och sommaren 2010 som jag verkligen insåg hans briljans.

Det här är Carro. Hon är världens bästa vän. Det kan tyckas att det krävs mer ord än så, för att beskriva hennes storhet alltså, men å andra sidan ryms det himla mycket i den meningen. På bilden är också hennes dude Aksel. Det är sån himla lyx att få umgås med de två samtidigt.

Jag är lyckligt lottad när det kommer till vänner. Hade kunnat lägga upp många fler bilder. Men jag tycker fem är ett lagom antal och om jag kollar min kalender så är det dessa ljuvliga som jag faktiskt spenderat mest tid med. Och det var ju faktiskt det som var "frågan" här.

Memories of a color

Eftersom jag är i lamslag-mode så hoppar jag på en blogg-pryl jag snott nånstans på nätet. Man ska publicera bilder och berätta lite om dem. Typ. Vissa verkar knivigare än andra ser jag nu.

1a bilden: Några du umgås väldigt mycket med.
2a bilden: En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på något som gör dig glad.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på ditt syskon.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: En bild på din favoritplats.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: En bild från ett ställe du älskar.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En bild på barndomsvänner.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En bild som du är nöjd med.
20e bilden: En bild på dina närmaste.
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.