lördag 30 december 2006

what i hate (fantastisk bear quartet-låt)

jag tål inte fergie från/i blackeyed peas. hennes köttiga nylle, utstuderade röv, dumslöa blick, rubbet, får mej att vilja kräkas. försvinn. bara försvinn. kom aldrig tillbaka.

jag äger blackeyed peas första skiva. det var pre-fergie och de hade en bra singel som hette "weekend".

(a long time ago) we used to be friends

en grej jag kom på. fram tills rätt nyss hade jag fler killkompisar än tjejkompisar. vet inte varför, men nu har jag typ ingen killkompis alls. bara babes. konstigt. ville jag egentligen ligga med mina killkompisar och tappade intresset när jag skaffade kille? ville KILLARNA egentligen ligga med mej och dumpade mej när jag blev med kille? är det bara en fas? ja jag vet inte.

fredag 29 december 2006

darling reach out (i'll be there)

jag, som inte umgås med folk, har idag varit ett under av sällskapssjuka. i brist på andra ställen att gå till hamnade jag på vurma för frukost, som råkar ligga på jessikas gata, slängde iväg ett sms och vips så var hon där. en timma superbra prat om högt och lågt. en hel del horisontellt. efter det borde jag ju ha varit helt slut, men istället gick jag till nya kontoret och hängde med carro i en timma. det är nu det blir weird. jag ringer lina och föreslår en sammankomst. detta är alltså den tredje vännen på lika många timmar. till min förskräckelse tackar hon ja och innan jag vet ordet av sitter hon, jag, quetzala och lili på wayne's (jag har börjat gilla opersonliga skit-fik). jag är nu uppe i sex vänner på fem timmar och jag har sällan haft en så bra dag. emma ringer och är här från visby över dagen, ska vi ses på sturehof? ja för fan. i'm on a roll. så även emma hinner jag kramas med denna dag. som om inte detta vore nog käkar jag, lina, quetzala och lovis middag på riche och kvällen avslutades på berns där min kille hade indiefest. det var fint på berns men nånstans måste jag råga måttet asså. nu är jag hemma och njuter av tystnaden, men känner mej också sällsamt stark, smart och full av nya insikter. jag har världens finaste klokaste och roligaste vänner.

torsdag 28 december 2006

vasastan asså

vi var på rörstrandsgatan idag, jag och min kille. udda kvarter för oss, men nöjesguiden flyttade från kammakargatan till dit idag och internet låg nere så vi hamnade på nån form av trendig chokladeria slash fik. ashungrig köpte jag en soppa, no logic there, och jag får den i en kaffekopp, exakt som den på bilden. vad är det för skit? jeeez, bete er som folk och ge mej en djup tallrik. dessutom var muggfan skitliten, så inte blev man ett mätt heller. och en annan grej, vad är grejen med SKUM på soppan? jävla larv! jag avskyr skum.
sen kom sverrir och hans två kids salka och sisi. bedårande med de rundaste största ögonen jag någonsin sett. och tysta var de två dollsen dessutom. jag hoppas hoppas jag får ett tyst och snällt barn. hatar ungar som skriker.

muthafuckas act like they forgot about dre

"mrs jackson" med outkast på mtv. kanske den första sk hiphop-låt jag kunde hela texten till. den talangen sträckte sej sedan till eminems "kim", r kellys "ignition remix" och fugees-hitsen. jag har pinsamt dålig koll på soul, r'n'b och hiphop faktiskt. jag har nog bara köpt en enda hiphop-platta, dr dre's "2001", älskade "guilty conscience" också. det känns som hundra år sen som jag stod i carros studentlya i gävle och var olyckligt kär i linus och han var kär i jävla natalie eller nåt och så drack vi sprit, lyssnade på dr dre och rusiaks "hiphopper". och moby. herregud.
men "mrs jackson", satan vad bra den är. fortfarande. snygg video också, gillar södern-känslan. precis som videon till erykah badus "on and on". samma purpurfärgstyp av hus och omnejd. han är snygg också. andre. hemskt snygg.
för övrigt, hela första året jag och quetzala spelade skivor ihop så var det kutym att vi efter kanske hundra sambucca lade på "forgot about dre" och "i like big butts" och gjorde en liten dans till. det var roligt.

feel my wrath

jag blir sällan ursinnig, och när det väl händer, aldrig på människor. i morse köpte jag en macka som hette "salami och ost" på mitt ypperliga tunnelbane-bageri här i horan. sen exakt när blev hushållsmedvurst salami? och det måste ha börjat nån praktikant där eller nåt, för det var ett lager på två cm smör all over mackan. då, då blev jag ursinnig.

briljans

det är så fint att vakna sur, släpa sej fram till teven, slå på gomorron-teve och så hör man jenny östergren yttra "hej och välkommen fredrik strage". så mycket enklare dagen teddes bara av en sån sak. som vanligt sa han briljanta saker. självklara saker förvisso, men ändå, briljanta. det handlar om hur han formulerar sej, hur tillgänglig och vanlig han känns, trots de bisarrt smala kunskaperna han besitter. och så är han så snäll och svartsint rolig och ödmjuk. tänk om alla var som fredrik. vilket fint "ghost world"-samhälle vi skulle leva i.

tisdag 26 december 2006

kiss me kiss me kiss me

apropå ingenting, jag har ju sällan blivit så glad som när jag entrar mitt kök sent igår kväll när jag kom hem och ser att jag har två mysdjur i form av en kiss och en bajs på kökshyllan. det är liksom två leksaksgubbar, varav den ena är gul och heter kiss och den andra, ja ni fattar. andra kanske hade rynkat på näsan, men jag, jag dog av lycka. fekaliehumorn är svårslagen i min värld asså.

mitt namn är "plus en"

det är så himla jävla jobbigt att vara den som blir lämnad hemma. att vara den som skurit ner allt det sociala. den som "hänger på" och inte tvärtom. det brukade vara tvärtom ju. jag som skulle iväg, jag som var bjuden och jag som var tjena hej. nyss gick min kille, han skulle spela på spy bar och jag ba' japp herrå. allt han gör nu, gjorde jag med. fram tills nykterheten hade jag tre spelningar i veckan, det var glitter och halvkeffa gratisfester. det var nya mrs h-klänningar och drömmar om marc jacobs-väskor. vad hände med helmut lang förresten? och ann demeulemeester? säljs lang ens i sthlm längre? minns bara skor och väskor på c/o sthlm och det var två år sen nu. allafall, det rörde på sej då. även om det var samma folk och samma låtar och samma samtalsämnen, så hade man åtminstone illusionen av att nåt nytt hände. väl? jag tror iofs att jag precis höll på att tröttna på ute-geggan när jag blev med barn. och jag klagar inte egentligen. jag har bara så förbannat jävla tråkigt när ni är på spy bar och riche och indie-ölar och nattsuddar och fyllehånglar och rökruteröker, era jävlar. jag hatar er.

times they are a-changing

för exakt två år sen kom jag hem från sala till min tomma lägenhet i horan. på den tiden fanns här bara askfat, vogue och en madrass som jag kallade soffa. jag hade köpt ett nytt rött linne som visade massa tuttar och jag, aaron och freja satt på mitt golv och blev fulla till nån gammal indiedänga, i suppose. det var julen jag lärde känna fredrik och han sände blombud från amerika hem till morsan, en julstjärna med ett kort där det stod "god jul från en känd beundrare". det är sånt som gör jag älskar fredrik. ja, sen gick vi väl till babas julfest, jag tror till och med att jag kanske spelade lite skivor, minns ej. förmodligen blev jag superfull, rökte INOMHUS och trallade med i indiehitsen. förmodligen spelade pappan till mitt kommande barn på nåt av golven. förmodligen drack jag billigt och superäckligt vitt vin, det är alltid kasst vin på indieklubbar, och försvann i en taxi till riche och den välbekanta airen där. slängde mej om halsen på jesus och calle. log stort och älskvärt med fyllemålad mun. fann mitt ex av en slump (fast ärligt talat, jag letade under stock och sten fem dagar i veckan för att "slumpartat" ränna in i han i tre års tid), tog taxi till vasastan och drack öl, lyssnade på sån där mark seven-disco som han älskade och låg på rygg på hans vita pälsmatta och rökte. två år sen. jeeeez.

we are all made of stars

min kille och robert brodén gör musik i vårt kök. de har en massa gadgets och de kör samma ljud kanske tjugo ggr. sedan byter de ljud, och kör det tjugo gånger. resultatet blir garanterat jättetufft och svinbra, men just nu är det ingen fröjd för örat.

japp. nu åkte micken fram. kanske tjugo effekter på den. nä, men om man skulle ta och skjuta sej i huvudet.

måndag 25 december 2006

great expectations

och naturligtvis blev jag urbesviken när min kille inte mötte mej på stationen nu i kväll när jag kom hem till sthlm. asså, alla dessa amerikanska rom-coms har verkligen gjort livet surare för mej, min ribba är inte skyhög, men utan "notting hill" och "fyra bröllop" skulle den vara skapligt lägre. så där stod jag mol allena, runt om mej slängde sej folk om halsen på varandra, människor grät och wet wet wet hördes i bakgrunden. och så jag, fettot med skittunga väskor. snörpte ihop mun och hjärta och bröt mej bryskt ur vämjelseklicken, lämnade den bakom mej och begav mej hem till hornstull. där jag inser att toapappret är slut. wtf, jag VET att det var minst fyra rullar kvar när jag drog för fem dar sedan, alltså det där övergår mitt förstånd. snubbar och toapapper. true love.

söndag 24 december 2006

blandband

det här med kevin fick mej att tänka på den kommande födseln. man får ha med sej sin egen blandskiva att förgås till. herregud. THE PRESSURE. jag älskar att göra blandband, det är the shit, men jag brukar alltid få lite ångest över en låt eller två och börja om. och börja om. och då är det bara till nån gullig någon som fyller år eller så. nu är det till MITT BARN. jag ska sätta standarden för mitt barn med den där satans skivan. jag är fullt övertygad om att min musiksmak är helt jävla superb, bättre än de flestas, men men men... hjälp.

hey that's me and i want you only

på vägen hem från julfirandet. det är becksvart, det är två mil mellan firandet i heby och lugnet i sala och ingen vill prata för den sista ris a la maltan berövade oss på det uns vi hade kvar av livsgnista. efter tre minuters tystnad sätter någon i framsätet på en skiva och de första tonerna av kevin rowlands cover på bruces "thunderroad" börjar plinka. välbehagsknottret, det svarta landskapet upplyst av en och annan tanig julgran och kevins vibrato är det närmaste julstämning jag kommer i år.

lördag 23 december 2006

asså jag vet verkligen inte

jag kan inte bestämma mej ang imorron. ska jag vara kvar här med morsan och släktmiddag och skit, eller ska jag åka tillbaka till sthlm och sitta i en mjuk soffa hemma hos lovisa och peter med sebastian och så småningom min kille, kolla "scrubs" och käka ostron? jag kan för mitt liv inte bestämma mej. särskilt inte sedan jag såg det här.

torr humor ska det vara

länge hade jag och min far en frostig relation, kantad av tystnad och obehag. om vi ens hade någon alls. jag tycker mej se att den har förändrats och blivit lite lättare i tonen de senaste åren. en sak min far och jag alltid haft gemensamt är den något torra humorn. som idag när vi firade min lillebrors 24årsdag. då sitter han och myser och guppar i sin stol, ett spontant asgarv då och då, och med en jan stenmark-bok i knäet. alltså, jag älskar jan stenmark. kan det bli torrare? kan det bli härligare? vi kanske kan bli vänner en dag ändå, jag och min far.

torsdag 21 december 2006

nämen harry

jag älskar alla sorters fantasy-filmer. vampyrer, troll och prinsessor. en och annan science fiction med. så självklart är jag svag för harry potter. tvåan är bedrövlig, men övriga är underhållande. det snackas ju alltid en massa gay-crap i de här filmerna, särskilt frodo har ju fått sin släng av sleven, men asså... det här är ju jättegulligt!

filttricket

när jag var tretton hängde vi alltid i gäng. vi var sällan färre än tio, och jag var kär i knobbe. sommarlovens nätter spenderades i någons föräldrafria hem/vardagsrum, som en stor flock tog vi över med skräckfilmer, chipspåsar och målbrottsröster. och filtar. under filtarna skedde de första trevande kärleksakterna. ni vet. "filttricket".

vi kollade på sjukt många skräckfilmer. jag minns en, med någon som var på övervåningen och så ropade mamman/systern från nedervåningen. denna någon kutar ner för trappan, inser att hon/han är ensam i huset, varpå dennes namn yttras ännu en gång, från en annan del av huset. okänd makt kan den ha hetat. urläskigt. lite som när vita freakmannen i "lost highway" ringer hem till bill pullman och det är freakmannen som svarar när bill tar luren till örat. eeew. men det var ju också såna filmer som rättfärdigade att man behövde en filt en stekhet sommarnatt. skräck= filt= ev hålla handen. idag har jag kollat på en rysare med min lillebror. dagsljus, varmt te, tre katter och en filt hindrade mej inte från att vara livrädd. min lillebror, som är femton, tycker jag är skitfånig. men jag tror också att han tycker att det är lite coolt att han är den tuffa och inte jag. det bjuder jag på.

darling when i see you, you see me

jag är så himla kär i min kille. det blir extra påtagligt när jag är borta ifrån han. han är så lång och stilig. kan saker om sladdar och pedaler som jag skiter fullständigt i, men ändå älskar att han vet. i stället för att steka fiskpinnar i panna, har han dem i ugnen på för låg värme vilket får dem att flyta ut som jättemånga små bajshögar. det blir inte särskilt gott, men han har aldrig någonsin glömt att köpa hem citron till dem, för han vet att jag tycker det är viktigast. och för att han ser så himla nöjd ut när jag säger att senaste sonic youth faktiskt är okej, som att han tänker att jaja det ska nog bli människa av henne också. för att han har röd jacka och rosa byxor och tycker det är jättefint. för att han är så snäll och har ett ofantligt stort hjärta. för att han höll om mej en hel magic numbers-konsert innan vi ens var tillsammans. han har ockuperat hela vårt kök som sitt kontor och man kommer inte fram för alla vajrar, skitstora pappersark, klistermärken, mixrar och extra hårddiskar. det ser för jävligt ut, men han vet att jag tycker det och stänger alltid dörren in till köket så jag ska slippa se eländet. det älskar jag honom för. och för att han alltid lägger sej några minuter med mej och småpratar och hånglar lite när jag ska sova även fast han inte ska göra det än på flera timmar. för att han sjunger skittöntiga små sånger för bäbisen i magen. för att han aldrig låtit mej tvivla på att han älskar mej.

och tusen grejer till, så klart. kalle, i love you.

onsdag 20 december 2006

hemma. fast ändå inte.

så är man i sala då. allt är sej likt. lindex har överlevt ännu ett år. det har öppnat ett lidl, jag fattar inte hur en så liten stad kan rymma stormarknaderna prix och rätt pris, och nu även det tyska helvetet. liljas kiosk har utökat. restaurang heng tong har lagt ner. tåget passerade stallet, villorna och cykelbanorna jag trampat tusen och åter tusen gånger. jag blir alltid äckligt nostalgisk när jag återvänder.

det är isigt och lite snö. pappa hämtade mej på stationen. mamma obsessar om julmaten. "vill du lax, emelie?". nej. "ah men sån där gravad då?". de kollar på amazing race nu. helt exalterade. och tydligen så campade maggan graaf och magnus hedman på lokala campingen i somras. stort.

tisdag 19 december 2006

gimme gimme gimme

jag har som vanligt önskat mej buffy-boxen i julklapp och jag kommer som vanligt inte få den. jag fattar inte varför jag inte får den? samma summa som denna guldgruva går loss på, spenderar de närmast sörjande på keffa duschkrämer och diverse mekaniska prylar som jag inte behöver. buffy däremot. buffy BEHÖVER jag. ge mej buffy! för i helvete!

some girls are bigger than others

igår var jag hos barnmorskan. förutom att jag passade på att vädra vårt smutsiga byk inför barnmorskan, som snabbt halade fram visitkort till en terapeut, så passade jag på att väga mej nånstans mellan järnhalt och blodprov. det skulle jag inte ha gjort.

jag väger åttio kilo. åttio pannor asså. det är som en mindre personbil.

söndag 17 december 2006

självömkan

det är så svårt nu med hormonerna. ibland får jag ringa en kompis och fråga om jag har rätt att bli arg eller ledsen för en viss sak, helt enkelt för att jag inte kan avgöra om jag bara är fånig eller faktiskt har en poäng. sådan har jag iofs alltid varit. lovisa har fått rätt många sådana samtal de senaste åren.

ett par månader har jag varit rätt så ledsen för att min kille inte har tagit några kort på mig sedan jag blev med barn. till saken hör att han alltid annars är snar att plåta vad som helst annars, som sin lunch tex. jag hade den här rätt puttenuttiga drömmen om en bildserie på mej själv, ett varje månad fram till barnets ankomst. jag skulle svälla och se lycklig ut på bilden, kanske spexa till det med en kaffekopp ställd på magen den sista månaden. fånigt, men ja, så hade jag väl drömt lite i smyg. jag har påpekat detta för min kille några gånger, att han bara tagit kort på mej två ggr sedan juni, men det är inte en sådan grej man vill behöva tjata fram, och det har väl inte gett något direkt resultat. en gång sa han "du kan väl köpa en egen kamera", den sved lite. då behövde jag inte ringa lovisa för att anse mej ha rätten att bli ledsen.

fast nu funderar jag faktiskt på att göra det. köpa min egen kamera. dokumentera mina mysbrallor och mina rätt så sjyssta lökar. stora magen och den trötta looken. för hur jobbigt det än är så vill jag ju komma ihåg det. herregud, det är ju slutspurten på den viktigaste händelsen i mitt liv. jag är bara ledsen att det bara är jag som verkar tycka att det är viktigt. lovisa, det är väl okej att vara lite ledsen för? buuu.

lördag 16 december 2006

lite som skunk.

egentligen hade jag tänkt lägga såna här grejer bakom mig tillsammans med skunk och randiga strumpbyxan, men mats utmanade mej. så here it goes.

5 saker jag skäms för
att jag är så dålig på att höra av mig
att jag screenar samtal
att jag blivit en så mycket sämre lyssnare
att jag aldrig orkar/hinner städa så det ser ut som helvete hemma
att jag så gärna vill vara till lags

5 saker som jag har gjort det här året
varit i berlin
fyllt trettio
blivit med barn
"slutat" röka
haft klubb på riche

5 saker jag vill göra nästa år
bli en bra mamma
ligga
ta ett glas vitt och en menthol
komma i mina vanliga kläder
sluta grina

5 saker som jag är stolt över
jag är superbra på trivial pursuit
jag har läst och läser hemskt mycket böcker
jag har hemskt bra klädsmak
jag är snäll

från vogue till blöja

rickard slätt, jag älskar dej. den 22 januari smäller det!

how low can you go

igår jobbade jag som ett as, det enda positiva på hela dagen var timmarna med matsy, de bara flög förbi. så härlig. hem vid sju, träffade jonna i tuben, hon var skitsnygg och piffad och skulle på julbord med strix, jag hade chokladfläckar på kalles tröja. kom hem, började så klart grina. kvart i nio blir jag hungrig. hafsar ner till ica flamman, totalt rödgråten och köper en tub risgrynsgröt och en aladdin-ask. en fredagkväll.

en gång till: gråtsvullen i chokladfläckad tröja köper jag en tub risgrynsgröt och en chokladask, en fredagkväll.

jag har nått en ny lägsta nivå.

fredag 15 december 2006

pour some sugar on me

i en trång källare på söder utspelades igår en kamp utan dess like. om blickar kunnat döda, hade popkidsen och rockfarbröderna legat i döende i drivor längs skånegatan. det var pop quiz på pet sounds.

jag hade ju redan slagit spiken i kistan på mitt popkulturella självförtroende genom att ha hävdat att spice girls sjöng "because we want to", när jag mycket väl veeeeet att det var billie piper. något en kommentator var ytterst snabb att påpeka. blev vansinnigt irriterad på mig själv. så flaggan var ej i topp när jag mötte upp min kille, terry och daniel howe. vi slutade på delad sjunde plats. vi spöade mange högmyrs lag. vi spöade stefan thungren och elin alvemark. vann gjorde janne kask och hans team. sjua. sämre än fyra, bättre än tia. det är väl okej. I GUESS. fittbög, vad jag hatar att inte vinna i frågesporter.

jag tog allafall def leppard. terry tittade oförstående på mej.

suck

på aftonbladets cover:

MALIN WOLLIN
"jag skriver om min röv"
NY KOLUMNIST!

asså va fan. jag vet att aftonbladet och expressen är lösnummer-skräp och inte på riktigt, men kom igen anders gerdin. lars johan hierta vrider sej i sin grav. och otto sjöberg fick böta persbrandt, det var väl på sin plats.

i was dancing in a lesbian bar

jag kan inte få fram de rätta orden för hur mycket jag älskar serien "L-word". här är lite spoilers inför säsong fyra, det bjuds på hjärtsmärta från förr och nya, otippade, skådisar. sjunde januari är datumet.

http://www.thelwordonline.com/main.html

torsdag 14 december 2006

apropå språkfascism.

jag vill bara påpeka en sak. jag vet skillnad på han och honom och när vardera en av dessa ska användas. jag skiter bara i det. jag skriver också "mää" istället för "med" ibland. "fattante" istället för "fattar inte". varför? som spice girls sa: BECAUSE WE WANT 2". däremot kommer den här sidan aldrig rymma en smiley eller två asterisker med exempelvis ordet "rodnar" mellan dem. hej hej.

onsdag 13 december 2006

grumpy old man

en av mina bästa surgubbar har dött, pappan i "alla älskar raymond", en förtvivlat underskattad serie. han var urgammal, så det är ingen egentlig tragedi, men ändå. jag gillade han.

eeew.

but i'm a cheerleader!

min nya grej är att jag ska bli en bättre vän. jag är så himla lat, tackar nej till allt och träffar således aldrig en käft. men KUUUL att umgås när man ser ut som ett jävla kylskåp. hemma är ju ingen fara, men bland folk. bristen på frisyr är markant. mina kinders rundnad döljer på nåt skevt jävla vis ändå inte de mörkare hålen under ögonen. det tycker man skulle gå på ett ut, but no. tycker folk stirrar på min bleka uppenbarelse i tunnelbanan, måste se sjukt sliten ut. som om jag hade tyfus eller nåt. och igår flyttade sej en man så att jag skulle få sitta ner! JAG! jag är för fan riche-drottning och kan dricka fem glas champagne med chambaurd innan du hinner säga "pistvakt", du. mina Y3-dojjor är inte vita längre, de är inte ens beiga, de är bara skräp men jag har dem på mej ändå för de är "bekväma". va fan sen när bryr jag mej om bekväm? när började jag låta komfort gå före snyggma? min rodebjer-kappa med de fantastiska ärmarna har blivit på tok för liten (och den är faktiskt tre säsonger) och jag går omkring i HM-junk och min killes gamla handbolls-tishor. vad hände med mina ideal? tjejen som glatt skanderade "ser ni mej nångång utanför dörren i mysbralla, skjut mej i huvudet tack!" innan hon stressat drog ett djuuuuuupt menthol-bloss, svepte sin latte och slängde ett öga i W.

fy fan säger jag ba'. i used to be a hottie.

tisdag 12 december 2006

stjärnor vi inte längre minns.

minns ni pamela sue martin? jag tycker vi tar oss en minut och tänker på hennes karaktär i "dynastin", den bortskämda fallon carrington och hennes stackars man jeff colby. fallon var dotter till blake och alexis, ständigt runtknullande, en riktigt härlig åttiotalsslampa var hon. och skitsnygg, alltid med fluffigt nyfönat hår. efter fyra år nånting byttes pamela sue ut mot aptrista emma samms, hela charmen med fallon försvann då. idag är det ingen som minns vare sej pamela sue martin eller fallon carrington. det tycker jag är synd.

i've got no party to go to

den alltid lika briljanta jessika gedin sa i morgonsoffan förra veckan att "det är ju helt absurdt att man sitter hemma i soffan och stirrar på en tevesänd fest som man inte är bjuden på". och det är ju helt sick. likförbannat gjorde jag det. likförbannat läser jag vimmel-sidorna i skvallertidningarna. likförbannat surfar jag på stureplan.se. erkännas skall att nobelfesten var sjukt tråkig att kolla på och att jag faktiskt börjat mättas av hänt extras och klicks partyrapportering. herregud vilka tråkiga sk kändisar vi har. varför är det bara linda isacsson och daphne leon som plåtas? är fotograferna så uttråkade att de av gammal vana bara skuffar förbi alla som inte varit med i "så ska det låta"? ahmen bonk, nu ramlade jag av stolen av tröttma. bjuds inte några under trettio, som INTE sysslat med dokusåpor? och var är människorna med klädkoll? nää, det är bara pernilla wahlgren, groteskt leende, och andreas carlsson med den skitkonstiga frillan. leila k kom tillbaka! vad är det för trista feta redaktörer för de där sidorna som väljer bindefeld-evenemang efter bindefeld-evenemang... ge mej lite variation för helvete. nä, då föredrar stureplan.se asså. som om inte deras freakshow-bilder på superbruna och obehagligt översminkade brudar vore nog, så har de faktiskt ett rätt så brett utbud av festbilder. nitty gritty-crowden blandas med white room på ett väldigt smidigt och oblygt sätt. och så är det ju så klart alexander schulman. han är briljant. jag älskar alexander schulman.

ska ju erkännas att jag nuförtin mest surfar stureplan för att se vilka som hänger ute med vilka och var. nu när jag inte längre känner mej som en direkt aktiv del av sthlms uteliv. exakt nu slutar jag skriva, detta blir för deppigt för mej att hantera.

aaaw what's the matter, kim? AM I TOO LOUD FOR YOU?!

när jag lyssnar på eminem blir jag vansinnigt exalterad. jag älskar honom, etta på min ligg-lista. alltså, jag inser att han förmodligen är kass i sängen, kan tänka mej att han är hemskt egocentrerad. eller så är han inte det, han kanske är helt jävla underbar. men det är inte poängen. han är så trasig och arg, och jag liksom vet innerst inne, att jag skulle kunna göra honom hel och att vår kärlekssaga skulle slå det mesta. han passar perfekt in på mina gamla mönster vad gäller killar, ju större cepe desto mer vill jag ha honom, få honom att må bättre, att behöva just mej, han är elak bara för att han mår så himla dåligt just nu och VIPS så levde vi lyckliga i alla dagar. tydligast är det när jag lyssnar på låten "kim" som är ett enda långt ångest-epos och det är skrik och gråt och mord och det gör ONT ont ont och jag ba "guuu' va härlig han är ändå".

måndag 11 december 2006

a merry stefan & krister-christmas.

jag har alltså varit på julbord/show på mosebacke. det var höjden av gemyt. maten var okej, sällskapet fantastiskt och showen var... ja jag vet inte. det var alltså henrik dorsin och tre till (linus, micke, XXX) och de gjorde en sk revy. inte hjalmars revy, men inte så långt i från. mycket minspel, mycket spex, mycket låg humor och mycket sång och dans. det skulle vara så lätt att sätta sej på nån ironisk kreddfärgad häst, men det känns så satans trist, så jag erkänner; vi hade jättekul! förutom när alla långborden skulle hålla armkrok och gunga i takt till "goldfinger", vid kroppskontakt drog jag min gräns.

henrik dorsin. gillar han mycket mer nu. som fredriks brorsa var han faktiskt inte så jättekul.

en julegris.

alltså, så här kommer jag se ut kl åtta i kväll. jag kommer att ha ätit min egen vikt i ris a la malta. återkommer om detta.

en underbar grej med MSN är att man kan lägga till så att den visar vad man lyssnar på i iTunes just då. det är roligt, särskilt eftersom jag har noll prestige vad gäller musik. så nu lyssnar jag på "bombtrack" med rage against the machine, tomas bredvid mej hävdar att en avsugning visst'e är sex (och därmed ska upp på ens "så här många har jag knullat"-lista) och roligast just nu är att ett medel mot håravfall (propecia) orsakar impotens. det är ju en sån bummer, utan hår inget ligga, utan bånge inget ligga. vilket dilemma asså.

söndag 10 december 2006

breakfast club. någon?

innan jag blev på smällen kunde jag sova hur länge jag ville. nu vaknar jag före nio vare sej jag vill eller inte. det är så cp-trist. ingen är vaken, bara jag. min kille morrar bara jag tittar på honom före kl tolv och alla mina vänner är, som sig bör, bakis och o-pigga. åååh. jag vill vara bakis och o-pigg. bara en gång. en enda. smaka som ett askfat i käften. kolla taxi-kvitton för att bena ut gårdagens händelser, undra va fan trafik-konen gör i min hall.

frukost? anyone? sjyssta?

the woman in me

jag vaknar så himla tidigt på morgnarna. jag har kommit in i stadiet där det inte spelar så stor roll om jag sitter, står eller ligger, ryggen värker hur jag än gör. jag har haft en väldigt snäll rygg fram tills nu. inte tränat sedan jag var tjugo, ändå har den alltid varit rak och ondskefri. jag har en jobbig gnagande liten jävel på min axel som säger: börja på mamma-yoga. men jag hatar ju sånt där. inte för att jag har testat. men två timmars inåtskådande till plink-musik. vad skulle jag fokusera på? min SJÄL? jag tror inte harmoni någonsin kommer vara mitt mellannamn. jag undviker helst att glo ner i min egen avgrund, tack.

smart emelie. verkligen. supersmart.

lördag 9 december 2006

some say love it is a river

alltså, jag blir galen. jag gråter hela tiden. ibland med viss substans bakom, ni vet, jag slog i tån, världen är ond, ingen tycker om mej egentligen och jag är ensammast i världen. ibland, som nu, för att det är trackslistan på teve och westlife sjunger bette midlers the rose. de fullkomligt slaktar den och videon är ett groteskt frosseri i ungt bröllop / åldringar som är kära. men hey, den funkar på mej. jag gråter och undrar varför ingen nånsin friat till MEJ. buuuu. det är ju också en av de låtar man tog till sej när man var tretton och verkligen "förstod innebörden" av texten, man ältade så det knakade och bette satte liksom tummen korrekt på pulsen och man ba' ja, så här äääär det. gud förlåt mej, men mitt trettonåriga jag äcklar mej ibland.

jag skyller på hormonerna, men guuuud, tänk om det är jag? tänk om det är sån här jag blivit? kanske alltid varit, men hela tiden tryckt bort det med urmycket vitt vin, glittriga partyn och en total blockering av några djupare tankar whatsoever. det är ju ett fact att jag alltid somnar med teven på (så att jag ska slippa tänka) och köper en billig tidning i tunnelbanan, vilken som helst, bara för att jag inte klarar av sysslolösheten i hissen upp till våning fyra där jag bor. mer än två minuter med bara mej själv, har ingen aning om vart det skulle leda. jag skulle förmodligen implodera.

torsdag 7 december 2006

america wants YOU.

idolvinnaren taylor hicks i USA fick 63 miljoner röster i den sista tävlingen, vilket är mer än någon president någonsin har lyckats få i ett amerikanskt presidentval.

weird.

why can´t i be you?

jag gör ett större jobb till februarinumret. och genast minns jag varför jag slutade ta på mej större uppgifter. jag får grav ångest. skickade jag mejlet? och om så var fallet, skickade jag det till rätt person? tänk om slutprodukten suger röv? kommer alla fatta att jag är ett ointelligent skrälle då? gud, det är nöjesjournalistik för guds skull, not brainsurgery. och jag är inte ens journalist! jag har alla korten på min sida, hey, jag har aldrig sagt att jag kunde! men ändå så kommer jag ligga och vrida mej i kväll. helvete. undrar om alla tycker de är ointressanta innerst inne. undrar om frida boysen vaknar upp en dag och ba: näää, i dag har jag inget att tycka om någonting. nej, inte frida boysen, det har inte hänt ännu, för varje dag jag sätter på teven så nog är hon där och tycker till om nåt i rutan som en åsiktsspruta. själv kan jag gå ett dygn utan att en viktig tanke som passerar genom mitt huvud. åh, tänk om man fick vara som frida boysen. fast sist var hon med i det här "extra extra" på TV3. det är verkligen skitkasst. nej fan, jag är nog hellre jag än frida boysen.

tisdag 5 december 2006

teenage wasteland

och SOM hjärnan chockades när han i "house" plötsligt började rocka till the whos "baba o'reilly" nyss på tv4. out here in the fields! i fight for my meals! det är ju som "seinfeld"-jingeln skulle spelas "studio sunset". jag minns var jag hörde den första ggn. tror det var luciano som spelade skivor, berns matsal. klockan måste vara efter tre eftersom jag och quetzala står där med champagne och chambåååård. då sattes den låten på och q ba "meh det är ju the who emelie" och jag ba "jaha". sjukt bra låt. har den på jobbet, den åker fram när jag behöver energi. ja, jag spelar luft-trummor till den och det är helt okej, den kräver det. i dont need to fight! to prooooove im right! i dont need to be forgiven yeah yeah yeah.

stars hollow.

dom är ihop på ricko! jess och rory! herregud så fint. jag hade faktiskt ingen aning och jag är kungen av onödigt vetande.

if you leave me now

men det var väl helvete! alla mina serier slutar den här veckan och återupptas först efter nyår. som om hela amerikanske tevevärlden tar ett skitlångt bank holiday. ahmenåååh.

såg precis sista avsnittet av "heroes" för säsongen. svinbra. serietidningsdramatik, bra skådisar och några romantiska vinklar. mycket blod, mycket whoooo-ho. mycket milos ventimiglia. som vi alla minns var han hetingen man tyckte rory gilmore skulle välja i stället för tråkiga jared paladecki. vilket hon så klart inte gjorde. tur var väl det för medans "gilmore girls" numera gnager öronen även av den mest välvillige, tydligen har de bytt manusförfattare, så har jared blivit en hottie och fått "supernatural" och milo flyger/krossas/bombas/tankeläser i "heroes". två grymma övernaturliga serier.

min kille vägrar kolla för han säger det är "angel"-serier. hmpff, as if. inget slår angel och buffy.

måndag 4 december 2006

wind of change

min gråt är numera som en parodi på en gråt. eller kanske som ett barns, ett mycket litet barns. det börjar med hak-rynk. check. underläppen putar ut, panna dras ihop. check. stort andetag, uäääääääääh. check.

jag undrar när jag blev så dålig på att argumentera. när jag förlorade förmågan att ge svar på tal. jag brukade vara ett riktigt as som kunde vrida en nackdel till en fördel, som ally mcbeal. en normalviktig ally mcbeal. som inte tyckte jag vunnit ett gräl på riktigt om inte motparten hetsats till tårar. nu är det jag som börjar gråta eller säger "du har rätt". fast jag vet att det inte är så, bara för att det enda argumentet jag vet kan komma fram till tungan är "ahmendurå", trots allt som trängs i hjärnan och vill ut. min kompis linda beskrev alltid sin oförmåga att rita som "jag VET ju exakt hur jag vill få till det i huvudet, och så ritar jag, och så är det bara streck och kludd". jag är stephen hawkins. så mycket psykisk vilja, så lite fysisk förmåga. om ni fattar vad jag menar.

hur som helst. det gör att jag tycker sämre om mej själv.

söndag 3 december 2006

my so-called life.

den här serien laddar jag hem nu, jag blev peppad när johanna sa att hon fått hem den, jag hade glömt dess existens. angela chase, som jag kände igen mej i dej och gud vad jag tyckte jared leto var snygg. tror det här var första serien som gick på svt som man faktiskt kunde relatera till, "party of five" var alltid lite för gulligt. för vad fanns mer? hade "spung" börjat? tror inte det. i love "spung". jag har fortfarande nån form av crush på claire danes, även fast jag tycker synd om billy crudups ex-tjej, som blev magplaskdumpad mitt i graviditet när billy träffade claire på en filminspelning. vid närmare eftertanke gillar jag billys ex fan så mycket mer än claire, för hon är så himla himla bra i "west wing". jag talar alltså om mary-louise parker. rapp i käften och svinsnygg och smart. allt man vill vara ju. ja, det plus hälsan i behåll. hälsan är viktig.

lördag 2 december 2006

all good things come to an end

roligast igår: sebastian kliver upp på scen och är en spitting image av andres esteche. på ricko, sjukt lika. jag gnuggade mej i ögonen likt ett barn som får syn på en jultomte.

darin väger ca 40 kilo, men för sitt skrev med betydligt mer pondus än så. danny satt i publiken, kändes lätt falnad, men var ändå attraktiv trots att han bar en väst med endast en liten linne-trasa under. det är FULT med väst utan något under. markus vann ju så klart, hans kött- och potatisstämma går verkligen hem i stugorna. och hos mej. och jag säger som mats palats, vad ska man göra nu om fredagkvällarna? no more wendy och teve-smink. buuu. palats, ring mej sekunden du känner för en fika. micke bindefeld var ju där också. han hade en jättekonstig kavaj med en paintbrushad ängel på ryggen, väldigt power meet*. power meat? äsch. raggar-träffen i v-ås är det jag åsyftar. daniel lindström, hur ospännande får man bli? han verkar JÄTTESNÄLL men va fan, hans v-ringade kofta hade mer sex appeal än han. den var beige-färgad.

* se bilden.

fredag 1 december 2006

stilpolisen.

magnus carlsson, hur tänkte du när du skaffade dej den där frillan? du har ju en stubbfrilla på utväxt, jag fanns på nittiotalet, mej kan du inte lura!

ja malin, hur fan kunde du?

SMS, nyss inkommet: "vaknade igår av ett minne. det var innan jul och vi hade varit på kvarnen och lyssnat på bon jovi och gett fula julklappar till våra fula killar. sen gjorde din kille slut och jag skrattade när du grät i kudden. två frågor: hur kunde jag göra så? och varför behöva vakna till detta? kram M."

och som på sekunden får jag doften av fahrenheit och vademecums jävla munspray drämt i ansiktet. vi går i sjuan, jag och malin. vi är ihop med våra första killar, de går i nian och är därmed häftiga. de har jeans som är uppdragna i midjan och stubbiga frisyrer. de heter lillen och roger. vi är på kvarnen, den lokala ungdomsgården, och det är disco, nån dag före julafton. min tandställning är nyligen borttagen och jag har en tröja som det står BALL på. jag är ohyggligt kär i roger, MIN KILLE. hans smilgropar är too die for och han har ännu inte fått knäppa upp mina byxor. vi står där i discoljuset och jag får en julklapp. en DATE-parfym. den äckliga lukten, alla vet ju att det var natalie som var the shit, jag fick nån annan med en mörkhårig tjej på. men det gör inget, för jag älskar roger så mycket, inget han gör är fel. inte ens faktumet att han bor i ransta förmörkar mina känslor. de spelar def leppards "love bites" och white lions "when the children cry" och så gör han slut. bara så där. jag blev förkrossad. och malin, DU GARVADE! detta hade jag glömt. minns att vi dagen efter ändå sågs, jag och rogga alltså, för jag ville ge honom julklappen jag hade köpt. det var en björn borg-parfym, om jag inte minns fel.

och det är the ghost of gångna jular som hauntar dej, malin! du ska få leva med den där skrattattacken resten av ditt liv.

she's a freak (yeah)

i söndags fick jag ett psykbryt. jag vet inte hur det började, men plötsligt stod jag i hallen och virade min superlånga rykiel-ripoff runt halsen och hade gråten i halsen. vi skulle iväg och bruncha med kompisar till kalle som jag inte riktigt känner, och hade det varit någon jag kände väl så hade ju varit skitsamma, de är vana vid att jag är tyst och helst bara iakttar ibland, men nu var det nästan främlingar och då måste ju the happy-face switchas på. det var som ett stort ok på mina axlar, korset var för tungt att bära och på seven eleven hornstull brast det. beställde min latte helt normalt, när tjejen vände sej tillbaka med min rykande papperskopp så började tårarna droppa. eeeh, hey FREAK. satte mej ner bredvid kalle, försökte lugna mej, glodde lite på glada julmarknadsshoppare under tystnad och så bara händer det. från ingenstans och med ett YYYYL börjar jag störttjura, stora djupa suckar av SORG goddammit och jag kan inte sluta. det var helena bergström-stylee rakt av och jag som hade spexat till det med mascara för en gångs skull hade panda-nylle på två röda. så där satt vi, min kille och jag, på seven eleven hornstull i bästa söndagsrusningstid. jag storbölandes, han hjälplöst kramandes. och jag grät HÖGT också! herregud. vicken skam asså.

en halvtimma senare spatserar vi götgatsbacken fram i värsta helylle-andan, ett lyckligt gravido-par med klädsamma vinterrosor på kinderna. om någon tagit sej en närmare titt hade de sett rödsprängda ögon och att leendet var snäppet krampaktigt, men som tur är är folk så självupptagna nuförtin'.

en glad nyhet är att apelsinerna äntligen tagit sej i kragen och blivit så där sötsurt saftiga redan nu. som ni vet, så är det ju bara runt jul som man kan äta citrusfrukter värda namnet i sverige.

torsdag 30 november 2006

it's harder (now that it's over)

meh. under höstens fredagar har jag varit med i en eftersnacks-panel i en kanal som inte så många har tillgång till. där har jag och mats strandberg orerat fritt om talanglösa ungdomar och deras motsatser. mats har vid ett tillfälle utbrustit "herreguuuuuud man önskar att XXX farsa åtminstone kunde bli alkoholist eller nåt". han är egentligen hemskt snäll, men det är nåt som händer framför kameran. jag blir ett lamt får helt utan åsikter så fort den sätts på. fast en gång fick jag ur mej att "XXX har personlighet som ett vitt A4. ett A4 med dålig hy". varför sa munnen så? det är ju superelakt.

hur som helst, på fredag får vi inte plats i tablån! vi som skulle ha festblåsor på oss! och var fan är min avtackningsblomma?

onsdag 29 november 2006

miss america 1983.

jag gillar vanessa williams. jag hade hennes singel "save the best for last", en hemsk liten pianoballad sjungen med sån där "fin" röst de snygga tjejerna i klassen sjöng med i lucia-tåget. som emilias "big big world", eller ännu värre, som den här elin lanto. oavsett, hon är helt okej som bitch i "ugly betty". har lite svårt med hennes ansikte och hudton bara, hon ser ut som om hon gjort en michael jackson och ångrat sig halvvägs.

jag var för övrigt två röster från att bli lucia i mitt högstadie. jag var permanentad, eller pentad som vi kallade det.

sugarpie honeybun.

förut lade jag inte märke till bullar, muffins och tårtor som skulle fresta konsumenterna på fiken. de var som blurr, lite så där som ex blir i ens ögonvrå medans de fortfarande gör ont. man visste att de var där, men se men inte röra liksom. sen jag blev på smällen har jag börjat gilla prylar jag inte gillade förut. som till exempel bakverk. vad är det för skit? kunde det inte fått bli apelsiner, gurkstavar eller nåt annat enkelt. nej, men min kropp vill ha grädde. rakt av bara. det är ju förfärligt.

idag på voltaires hurrycurry vid hötorget hade de de maffigaste goffigaste gräddgrejer jag sett. ögonen trillade ut, munnen lallade bow wow wow's "i want candy" men så slog jag mig hårt på fingrarna med en linjal jag hade i skjortärmen och köpte en tomatsoppa i stället. ingen större seger för mänskligheten. men ändå.

tisdag 28 november 2006

jag älskar joan.

åh, men ta en titt på henne. liten som en speta och med en cigg i högsta hugg. jag höll alltid min cigg exakt så där. hon och jag skulle kunna vara bästa vänner. hon kunde lära mig om livet, jag kunde lära henne om hästar. vi kunde dricka lady grey, glo eftertänksamt ut på den regniga eftermiddagen och sakta, sakta andas ut fulländade rökringar.

the year of magical thinking.

apropå det tidigare temat, jag läser joan didions rätt så hajpade novell/roman (den är hemskt tunn) "the year of magical thinking" just nu. det är den sanna historien om hur hennes make och dotter båda dör inom loppet av bara ett år. den är hemsk och saklig, aldrig kletig. ni borde läsa den. sen jag fick ett liv i magen har jag varit makabert fascinerad av döden. både andras och min egen. jag hoppas det är normaaaa-aaalt.

dearly beloved.

i söndags låg jag i sängen bakom kalle i nån form av sked. den vanliga skeden är fucked pga bäbisen, det blir i stället en uri geller-variant. han halvsov och jag scannade i mobilen efter nån som vi kunde hooka upp med för brunch. kommer in på bokstaven K och så plötsligt står ett namn på någon som inte finns längre, som inte var min nära vän men tillräckligt för att jag skulle rycka och slita i han när det blev en cure-låt och lånbytas 24-avsnitt med. och nu är han bara ett minne och ett nummer i min mobil. så jag grät en skvätt över livets flyktighet och raderade hastigt, lite som när man ska riva av ett plåster.

normaa-aaaalt.

alltså, jag är som en katt. när jag var tjugo eller så, så sa mickans syrra att jag såg ut som en katt. på ett bra sätt, liksom lite speciell, snygg och mystisk. well, its gone full circle, för nu kräks jag upp min mat i små små mängder. va fan.