Nu skiter jag i allt och blir gravid

Närå, men köper ett par skor åtminstone. Har glott på de här himla pjucken sen i somras och nu är de på rea. Finns de kvar på fredag när mina pengar kommit in (förhoppningsvis kommit in) så köper jag dem. Må det bära eller brista.

Crack in the paint

I lördags spelades en låt, och min nyfunna vän som är musiker osv, ba "åh vad bra den här är!". Låten var... umm, liksom sävlig knullig disco. Helt slätstruken i mina öron. Försökte för mitt liv hitta något jag gillade med den, för hon har ofantlig musikkoll och bör liksom veta. Och i stället för att bara acceptera att alla inte har samma smak, så känner jag att JAG inte fattar. Det störde mej nåt enormt. Alltså inte att hon tyckte som hon gjorde, utan min reaktion. Att jag så lätt känner mig... fan, hittar inte ordet, inte "tillrättavisad", men liksom... well, som att jag har fel? Att JAG missat något, att JAG saknar kunskaper som skulle fått mig att fatta.

Aja. Så nu lyssnar jag på Shuggie Otis allafall. Försöker få feeling, för jag vill också vara med i klubben som FATTAR. Haha. Gud, det är inte lätt att vara jag. Sökte dessutom på SHAGGY Otis och fick meddelandet "Did you mean Shuggie Otis?". Man ba MEN LÄGG AV!!

Alltså hur bra?

Markus Krunegård & Adam Olenius: The Serenades. En lyssning, instant like. LYSSNA HÄR.

Jo, hörrni, jag fyller ju år snart

Liten önskelista bara. Till exempel den här tröjan som Jeremy Scott har på sej.

Brazil, Marocko, London to Ibiza

Den här låten ovan är ju fruktansvärt dålig, det är inte därför jag postar den. Nej, jag vill bara prata lite om hur himla snygg J Lo är. Hon är 42 bast och födde tvillingar för tre år sen. Jag kollar lite på American Idol då och då, hon är ju judge där nu, och asså... HON ÄR SÅ SNYGG. Inte ens hennes tvivelaktiga klädsmak kan dölja det faktum att hon är döhet. Och jag är vanligtvis mer cynisk än så här, MEN: hon verkar ha en himla sweet personlighet också. Okej, jag känner mej urtöntig som ens skriver så. Aja. Älskar hennes leende. Älskar. Så himla gulli. Så. Det var allt. Hej hej.

Sunday morning come down

Nu ska jag se den här filmen. Tror den är oerhört dålig, men ändå märkligt underhållande en dag som denna. Jag har ca ett kilo smågodis i en påse, lite tvätt som ska vikas och en plysch-soffa som skriker efter min uppmärksamhet. I dag har jag inte pratat med någon, och klockan är redan fyra. Den har bara runnit iväg på ingenting. Och det är jag glad för, för 21.30 kommer min kille hem från sin konferensresa med Acne. Ett rivet fjällhotell och några tomma dunkar som en gång var fulla med sprit. Det är hur jag föreställer mej den resan. Epic längt. Nu svinkall katastrof-film. Kolla kul den verkar:

The state that I am in

Vet inte om det är ett tecken på att jag är oerhört bakis, oh yes I am, men alltså, jag tyckte det här programmet med rödhåriga jobbletarpersonen på Femman var skitbra? Jag grinade till exempel när mamman Yvette och sonen Michel fick jobb! Och när det framgick att de aldrig kramats med varandra, aldrig bytt snälla ord och beröm inom familjen? Och lillasyrran som bröt ihop och grät när Michel fick veta att han hade chans på ett jobb i Västerås? Och när DE TVÅ kramades då? Buuuu-huu. Mitt bästa nya program. 

Jag kollar ju aldrig på tv, ska tilläggas. Det är bara Hannas barn-TV som står på när den är på. Så jag tyckte det kändes så himla folkligt och fint nu när jag tittade, flippade runt och stannade till här och där. Tyckte till och med reklamen var kul! "Jaha, var det den hära de talade om förut". Allafall. Nu är jag uppdaterad. Såg en sekund av Uri Geller. Det gör jag helst aldrig om.

Men fan. Gick in på femmans webb nu och där hade eftersnack med Yvette. Michels provanställning har gått ut och nu är han arbetslös igen. Och Yvette med snart. Och detta broke my heart lite:


Hur mår ni i familjen? Har ni blivit bättre på att ge varandra beröm, kramar och stöd?
- Nej, knappast. Vi pratar inte så mycket med varandra.

Okej, nu började jag tåras lite igen och det är inte okej för jag ska träffa RUBEN (!!) på Babylon nu, han är hemma efter sin sjukt långa semme i LA och lite andra ställen. Om nån vid bordet dricker vin kanske jag måste spy. Fy fan vad jag mår. Hej!

A wave came crashing like a fist to the jaw

Puh! Nu är det över. Jag battlade grungen vs raven i P3 nyss, mot Calle Dernulf. Det gick väl så där, fick inte stamattack, men ni vet, man hade tänkt säga så mycket... profounda och smarta saker och inser att man bara gaggar på om lite allt möjligt och det är inte alltid helt genomtänkt. Men känslan: det var kul! Jag fick önska en låt från 91, så jag tog ju så klart en grungeobert, "Hungerstrike" med Temple of the dog. Men det bästa låten från 91 måste ju ändå vara "Save up all your tears" med Cher? Aja.

Helt sjukt det är 20 år sen jag hörde Nirvana första gången? Då fanns inte internets. Eller mobiltelefoner. Enda ingången till ny musik var radion, Kaj Kindwall var Gud. Fram till 91 var jag väldigt musikintresserad, köpte oerhört mycket vinylsinglar, men jag tog liksom det som erbjöds. Absolute music, Tracks osv. Nånstans tidigt nittiotal började jag kolla 120 minuter på MTV, insåg det fanns nånting mer än det där som jag senare fattade kallades för mainstream. Utan grungen och den svenska trallpunken hade jag förmodligen inte börjat lyssna på pop, sökt mej vidare. Mycket ska ju tillskrivas mina dåvarande pojkvänner ändå. De var båda supermusikintresserade och alternativa i sin musiksmak. Jag tog efter till en början, men hittade så småningom min egen smak. Min egen stil. Nördade ner mig. Insåg att det var coolt att inte vara som alla andra i stället för att som innan febrilt försöka smälta in. Sen gick det ju överstyr så klart, man blev kreddängslig och så fort nåt sålde mer än tusen ex övergav man det och kallade det "sell out". Haha, som när "Zombie" med Cranberries slog så himla stort och man hade lyssnat och dyrkat första skivan, man hade hört "Linger" på nån liten snutt nånstans, lusläst nån tidning, beställt skivan, ingen annan hade hört. Sen ba etta på Tracks med uppföljaren! Man ba UÄH! Haha. Så där var jag skitlänge, tills jag helt slog om nånstans efter 2000 nångång.

Men som sammanfattning, och detta låter pretentiöst, det ÄR väl det också, men utan grungen hade jag inte suttit här och skrivit Popmorsa. Jag hade inte åkt till Hultsfred, jag hade inte flyttat till London, jag hade inte flyttat till Stockholm, jag hade inte gått på Metropolis, jag hade inte känt någon av de vänner jag har idag, jag hade inte jobbat på tuffa tidningar, jag hade inte träffat Kalle. Jag hade inte fått Hanna. Jag hade varit någon helt annan, för det är mitt musikintresse som tagit mej hela vägen hit. Och den började på riktigt med brölig mansrock från Seattle. Så tack Eddie!

Det var inte bättre förr

Jag minns inte åttiotals-tv som så hääääääär tråkigt. Men jo. Det var det. Älskar den kackiga stillbilden de har som "reklam".

Bra drag, TV4!

JAAAA! Helt plötsligt blev jag pepp på att se Idol igen efter att nyheten om att Alexander Bard blir ny jurymedlem nästa säsong. Det kommer bli så himla bra. För det första har han sån himla koll på vad som funkar, vad som slår, för det andra är han sjukt smart att bara att lyssna på karln är en ynnest (med det inte sagt att jag håller med honom i allt) och tre: han är rapp i käften, hans hyllningar och sågningar kommer inte låta som att han skiter ut ett kylskåp, de kommer porla fram som en liten liten vårbäck, helt utan motstånd och PK-ness. Alltså, jag vet det är skitsvårt att vara med i direktsändning och vara witty etc, men vissa gör det bra, andra inte. Det var i det närmaste plågsamt att se den forna trion försöka formulera rapp, dräpande, syrlig kritik. Nu ba: nemas problemas.

Du kan kalla mej Birgitta

Haha, enligt Carro så ÄR jag Birgitta. Vissa likheter. Kan hålla med.

Cirkeln - en sjujävla page turner

Min kompis Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren släpper en så himla bra bok snart, den heter "Cirkeln" och jag har fått äran att läsa den. Den faller i fantasyfåran och är oerhört spännande, Supernatural möter Gossip girl möter The Craft. Jag är väl egentligen way too old för målgruppen, men jag tyckte det var en sjujävla page turner.Yeey!

Det här är den snyggaste galaklänning jag någonsin sett

Hej hej, jag grinade just ihjäl mej till en TVSPELSTRAILER:

Bajsbrunt

Haha, snodde den här bilden från Parisa. Detta är Acne. Och alltså, den här skjortan! Aldrig sett fulare skjorta. Jag kanske inte är fashion längre, för jag FATTAR verkligen inte detta.

Eller så är det ett skämt bara. Det är inte alls Acne, och inte alls från i år.

Haha GUD KAN INTE SLUTA STIRRA. Hajja obekväm. Och ful! Dör på hur ful den är. Jag menar, brallan kan man säkert styla till med nåt kul och sjavigt till. Men den där överdelen... it's beyond saving.

Köpte spexiga brallor på Weekday

Snyggare på än vad de ser ut här. Och de där skorna där uppe gör väl ingen glad. Har nog mina i kväll när jag gör detta: spelar BÅDE Vassa eggen och Gubbrummet på Spy bar. Åtta timmar ba. En hel arbetsdag. Ska hålla mej undan Fireballsen i kväll, kommer inte palla annars. Wiiiiiiiiih!

Jag är citerad i Washington Post!

Haha ååh. I december, innan Robyn-konserten på Berns, så skulle jag möta Quetzy på Riche. Då sprang jag in i Karin Ström och en amerikansk bekant till henne, bekantingen var journalist och skulle skriva om det svenska musikundret eller liknande. Vi babblade lite, Quetzy kom och sedan har jag inte tänkt mer på det. Tills nu. Jag är citerad. I WASHINGTON POST!

""We're very sensitive to trends," says Emelie Thoren, a music critic and DJ spinning classic soul records at Riche 24 hours later. "As Swedes, we don't want to be in the background."

Det är som att han gjort en tidsresa och träffat mig för sex år sen. Då jag faktiskt var musikkritiker. Och spelade på Riche regelbundet. Men tro mej, det var aldrig classic soul records som var grundstommen då.

Men hajja mäktigt. Washington Post! Bra artikel för övrigt, läs den här.

Funny people

Ni har ju förmodligen SETT detta redan, men jag hade inte det och nu såg jag, på Salvans blogg och alltså... hilarious! Adore him.

Summering 2010

Jag har börjat fundera på det här med årets bästa låtar, mitt minne är så himla guldfiskigt. Jag har smackat ihop en lista med mina on top of my head-bästa åtar från det senaste året, kan inte ni fylla på med era? Och jaaa, jag vet att fem-sex stycken är från 2009 om man ska vara superpetig. *orka*

Kom igen, hit me! Här är länken.

Den här är jag himla peppad på

Nån som sett den?