3e bilden: Någon i din familj

Jag vet att det står en bild, inte två, men jag kan inte tänka mej en farmor utan en farfar och vice versa. Jag älskar de här två. En barndom blir lätt förvriden, man tycker sig minnas saker som kan kanske bara sett på fotografier, vissa händelser och perioder har helt fallit bort. Men alla mina helger hemma hos farmor och farfar i Morgongåva, de är jag helt säker på. Jag minns fortfarande hur det luktade där, farmors symaskin direkt till höger i hallen, den läskiga tavlan i trappen. Plättfrukosten jag alltid fick, hallonen vi plockade i trädgården, blommorna de odlade, oljepannerummet som skrämde skiten ur mig men som jag var tvungen att besöka varje gång för frysen med glass stod näst intill. Backarna med läsk, brunsås, älgkött, alla usinerna som samlades där om somrarna. Där var jag alltid välkommen. Då tog jag den för givet, deras frikostighet, så där som man gör när man inte vet om nånting annat. Tack fina Eivor och Ingvar.

And it looks like we might have made it, yes it looks like we made it to the end

Jag gick till Louie i morse och jobbade. Efter en kvart kommer Kalle, han hade lämnat Hanna på dagis. Det var ren slump, vi hade inte avtalat möte. Liksom utan att tänka på det, så sätter han sig självklart vid mitt bord. Vi pratar, babblar, skrattar, har igenkänningsjargong, "ahmen typiskt dej" osv. Det går ett tag och så kommer min kompis in, han känner inte Kalle, men separerade ungefär samtidigt som vi. Jag presenterar dem, vi snackar på alla tre, jag nämner nåt om Ante, bla bla bla, Kalle nämner nåt om sin nya, bla bla bla. Inga konstigheter, glada miner. Efter kanske fem minuter kopplar min kompis att det är Kalle-Kalle och ba: VAAA ÄR NI PÅ RIKTIGT!?. Och vi ba umm, vadå, ja? Och först då slog det mej nog, att jag och Kalle har den mest odramatiska och okomplicerade relationen ever. Och att det nog är rätt så ovanligt och få förunnat att ha en så pass oinfekterad kvarliggande GRUNDLÄGGANDE vänskap. Och det är så himla himla skönt. Han är så bra och vi är så bra och vi tre är ännu bättre nu än förr. Hajja sjukt. Trodde man ju inte där i juni. We made it. Eller nä, det var ju inte det vi gjorde. Men vi vann ändå.

Tio stycken fingrar min älsklingsdrog

Har jag sagt att jag är tillsammans med någon nu? Umm. Det är jag i alla fall. Och det är läskigt att prata om. Och han är inte ett dugg intresserad av att vara med här, men jag kan säga att han är jättefin, superrolig och hemskt smart *daaaah, så klart*. Och jag är jätterädd om den här känslan jag har. Vill vira in den i bomull. Fan, vill vira in mej själv i bomull.

Det jag ville säga alla fall, var att han fick sån himla fin julklapp av mej i dag. Hade så klart superproblem med vad jag skulle köpa, men så bara hängde den där. En tröja som det stod Han på. Och han gillade den! Lättnaden som sköljde över mej då var av bibliska mått. Fiiiiiiin va?

Haha. Fan. Jag hade liksom tänkt att när jag väl SKREV att jag gillar någon igen så skulle jag göra det lite mer dramatiskt, lite vackrare, lite mer sockrat. I stället ba: kolla vad jag köpte till min nya kille, jo, jag har en sån, hej hej. Aja. Nu blev det så. Kram på er gullisar.

PS. Mannen på bilden är inte densamma som i historien.

Hands down I'm too proud for love, but with eyes shut it's you I'm thinking of

Att göra helt vanliga saker och plötsligt liksom DRABBAS av saknad, ett längt som går djupare än bara en vilja till något, mer som ett akut behov som skapar svarta prickar på näthinnan som när man trycker hårt med fingrarna mot ögonen. Jag hade glömt bort den här känslan. Och allt som hör den till.

När man var liten föll man jämt

Min finaste vän hade en helt vanlig statusrad i dag, den löd "och det här är Emelies favoritlåt på nya Säkert-skivan: Får jag". Det var liksom inget särskilt med det, hon hade gjort en likadan fast till Lisa och till en annan låt från skivan. Hon hade ingen aning om i fall jag hört låten. Och det hade jag inte. Och så lyssnade jag nyss och så var det liksom en låt som var så väldigt mycket jag, så förtvivlat väldigt mycket jag, och det vet hon så väl, för hon får höra allt, gud vad hon lyssnat och hon borde ha dött av frustration och leda för längesen, och det jag säger stannar kvar i henne, hon minns saker, hon sparar det jag berättar inuti, ord jag själv glömmer att jag sagt, hon känner mej och analyserar mej bättre än vad jag någonsin själv skulle kunna göra. Saker blir inte på riktigt förrän jag har fått berätta det för henne. Och det är bara så förbannat fint och värdefullt, så jag började gråta lite, precis nu, för att jag är så glad för att du FINNS, Babbo. Och för att Annikas röst träffade precis där du visste att den skulle göra.

Fina mammi

Om en timma kommer min mammi. Jag har en så fin mammi. Vi ska köpa Svinto och Klorin och gud vet vad, sen så misstänker jag att hon har en plan att gå över varje yta i lägenheten med en tandborste. Puts puts. Försmäktar inför tanken, men det måste ju göras och hon är så himla GULLIG som kommer och hjälper. Fina mammi.

For those about to rock

Vissa låtar kan heta vad som helst men egentligen heter de Carolina

Och din morsa var lycklig igen med nån ny kille igen
Dom stod och pussades på balkongen
Sen en vecka senare var det inget mer med det
Hon stod och rökte och skrek under fläkten
"Jävla karlar varför ska det vara så förbannat svårt
och ni två hör på se upp så att ni inte också blir såna jävla svin"

Går loss i iTunes och vissa låtar är bara dina. Imorrn ses vi. Yes please Carro come to me. LÄNKT.

Love will tear us apart (again)

Jag gör som Mags och Quetzy och lajjar lite med en kärleksenkät. *i brist på kul liv*

Om mannen i ditt liv skulle vara otrogen, vad skulle du göra då?
- Går ju inte att svara på det där. Vill säga att jag skulle ge honom spö och kasta ut honom och gifta mej med en ursnygg miljardär veckan därpå. Krassa sanningen är väl att man kanske skulle försöka jobba på förhållandet *vi har ju ändå barn* och så skulle vi göra varann illa och börja avsky varann och så skulle det ta slut ändå och åren hade hunnit gå och jag var off the market och inte på nåt sätt längre ett catch och så skulle jag leva ensam i nån tvåa på Söder vid femtioklippet och ha tv-bilagor med inringade grejer jag skulle se och bli fullfjädrad vinhagga med en cigg under fläkten, om jag ens iddes gå dit. Fast det här har jag redan varit inne på, jag tror att om min kille var otrogen så skulle han lämna mej illa kvickt vare sej jag ville det eller inte. För då skulle hans kärlek vara död.

Hur många har du varit tillsammans med? (Alltså ihop med)
- Hmm. Martin. Janne. Linus. Carl. Calle. Carl. Kalle. Och så några längre dejtanden men det är ju inte riktigt ihop, men om det var så skulle även Knobbe, Emil, Andreas och Taxmannen räknas. Tror jag. Säkert glömt nån.

Vill du gifta dig? Varför/Varför inte?
- Jag är av den härliga åsikten att giftermål bara gör det så mycket meckigare när det väl tar slut.

Blir du lätt kär?
Nej. Jag har nog bara varit kär fyra-fem ggr har jag kommit på så här i efterhand.

Vad är viktigast hos en kille? Vad faller du för liksom?
- Jag gillar killar med svidande humor och rå jargong med ett ömt hjärta under allt det tuffa. Men det ömma hjärtat får bara anas till en början. Annars tappar jag allt intresse på en gång. Och så måste han fan klä sej snyggt. Annars tappar jag respekten. Sen kan "snyggt" vara väldigt olika på olika killar.

Vad är det mest avtändande du vet?
- Vet inte. Faktiskt. Jag vet bara vad jag gillar.

Hur viktigt är det att man har något gemensamt?
- Förut tänkte jag nog bara att bara man älskade varandra så löste sej resten, men det tror jag inte längre. Så jag tror nog det är rätt viktigt att man åtminstone har the basics gemensamt. Sen om man blir kär i en kille som gillar jazz, eller älskar sport eller envisas med att bära kepa, det är ju småsaker. Gemensam humor är viktigast av allt.

Hur länge varar dina förhållanden?
Janne 4, Linus kanske 1 (plus två), Carl 1 (plus två), Carl 1, Kalle 5. Plusen är tiden vi hängde ändå och det trasiga hjärtat åkte på spö.

Har du fått ditt hjärta krossat?
- En gång. Upprepade gånger förvisso, men av samma dude.

Vad är det mest romantiska du varit med om?
- Ja men typ INGET! Minns ej. Eller iofs, det var en kille som det var så himla svårt med, vi satte snubbelben för varandra hela tiden, vi var aldrig trygga i varann, och vi hade stunder som var himla fina just för att de var så få. Som en varm brygga en sommardag med bara tystnaden, skvalpet och det förbjudna som sällskap. Det var fint.

Hur raggar du?
- Jag spelar svår. Fast egentligen är jag världens mest lättköpta. Säg nåt dräpande och jag är din. Härskartekniken har alltid funkat på mej i ett initiellt skede.

Har du en "utseendetyp" hos killar?
- Spinkiga småkillar who makes me look fat.

Beskriv en perfekt första dejt:
- Åh gud, jag har nog aldrig haft nån riktig dejt så där. Men första gången jag och min kille sågs efter att vi hade hånglat första gången var fin. Det var på Mosebackes uteservering och vi skulle gå på Ed Harcourt som hade gratisspelning och solen sken och vi drack öl och innan hade jag och Lina Thomsgård varit hemma hos Fredrik Virto och druckit vin och ätit spaghetti. Så kom min kille som ännu inte var min och han var brun som en pepparkaka och han satte sej vid vårt bort för vi kände alla varandra sedan förut men jag var blyg som en 1700-tals dam och vågade inte titta på honom. Sen minns jag bara att Ed började och jag satt på golvet med ryggen lutad mot min killes bröstkorg och solen sken och Ed sjöng och plinkade på sitt piano men allt jag hörde var Kalles röst i mitt öra och allt jag kände var hans hjärta som slog mot mina revben och hans händer som oavbrutet rörde vid mitt ansikte. Sen tror jag vi hade sällskap hemåt Horan med Pelle Tamleht men det kan jag ha hittat på i efterhand. Sen sov han över och flyttade aldrig ut. Slut.

Vem var din första kärlek?
- Han hette Martin och var ett år äldre och han var min första riktiga kille. Vi kirrade kådisar och tog varandras oskulder, några dagar efter jag hade fyllt femton. Det var faktiskt jättefint. Sen dumpade han mej för han skulle börja på gymnasiet, och då skulle "det inte funka" sa han. Att gymnasiet låg en kilometer från skolan vi båda gått i fram tills den sommaren, det var en annan femma. En vecka efter att han gjort slut blev han ihop med en lyllig tjej som spelade fotboll och solade solarium och var urpoppis. Man ba tack. Ett år senare var jag ihop med fina popgotharn Janne. Det tackar jag på riktigt för. Utan Janne hade jag inte på något vis varit den jag är i dag.

Vad tycker du om att ligga på första dejten?
- Det är väl härligt, men inget jag någonsin gjort. Jo, en gång.

Vad tycker du om one night stands?
- Inte min pryl. Hångla, mmm, urgärna. Men det blir så messy med regelrätt liggande. Nä. Där är jag nog rätt blygt violig ändå.

Hur är du som flickvän?
- Ashärlig och ett under av generositet. Så klart.

Eftertankens kranka blekhet

Jag kom just på det sjukaste. Det var sensommar 2002 och på våren hade jag fått hjärtat urslitet ur kroppen. Jag vaknade i samma rum som vi hade gjort slut i ett halvår tidigare. Förmiddagssolen sken in genom de tunna vita gardinerna, dörrarna mot den nybyggda balkongen stod öppna. När vi gjorde slut var där bara ett fönster. Vi luktade alkohol och sex och jag gick upp för jag visste att han inte ville ha mej där, inte nu, inte egentligen. Men ännu var jag för hög av hans närhet och allt vi sagt och gjort kvällen innan, trängde undan trycket över bröstkorgen och kraschen jag visste skulle komma, som alltid kom, för det här gjorde vi varje helg. Så vi fnissade och hade en skämtsam jargong medans jag yrvaken och snubblig tassade upp ur sängen för att plocka upp mina kläder som låg vid den öppna balkongdörren. På det halvåret som gått sedan jag gråtande flydde lägenheten och med tårarna rinnande planlöst vandrat Drottninggatan mot ingenstans, hade jag gått ner femton kilo. Mina höftben stod ut och lämnade mjuka håligheter mellan trosa och hud när jag lätt poserande drog tröjan över huvudet. Jag stod i motljus, solstrålarna dansade över min bleka tunna kropp. Jag visste att jag var snygg. Jag visste att han tyckte jag var snygg. Därför reagerade jag inte så värst mycket när han sa; "synd att du blivit så jävla vacker efter att vi gjort slut". Han log som bara han kunde när han sa det, och jag vet att han inte menade det så illa som det låter nästan tio år senare. Han menade inget illa alls förmodligen. Men det var fan det sjukaste man kan säga till någon som varje helg lade upp sin själ på ett silverfat, serverade gång på gång, natt efter natt, ständigt förnekande, ständigt hoppandes på att den här gången var annorlunda. När alla gångerna man omslingrat gått hemåt även fast man visste det oundvikliga bakslaget dagen därpå, när man istället tog alla dessa nätter och förvred dem till något positivt, för inte kunde han väl se på mej så, säga alla de där orden, få mej att jävla leva så, om han inte fortfarande älskade mej. "Synd att du blivit så jävla vacker efter att vi gjort slut".

Jag blev glad. Och i bakgrunden sjöng Ryan Adams It's harder now that it's over.

Smoke some fags and play some pool, pretend you never went to school

Gud vad jag älskar alla jag träffat i kväll. Och då menar jag alla från Gustav Bendt till Boa till Kjell B Persson och Malin Forsberg och Chicken el diablo-William. Så himla fiiiiin kväll. Och Pelle och Freja! Fi fan vad smaskig korvtjofräs, Pelle. Och fint att vi har samma bästa Kent-låt, jag hade glömt. Mmm, ingenting någonsin. Underbart salongs i kväll men aldrig mer, tror på en morgondag. Jag dansade i en kvart, sen kollapsade jag av svett, WTF. MÅSTE. SLUTA. RÖKA. Nu ska jag svepa två Treo, sen törna in. Älskar livet, älskar "Common people" med Pulp. Och satan vad mina fötter värker. GAAAH minns nu, ramlade som en padda över en medhörningshögtalare som stod uppe på scenen, en riktig slow motion-klota som slutade med nästan avslagna smalben och mej som en sköldpadda på rygg. Skammen hörrni, skammen! Den visste inga gränser. Dör på det.

Lost because I wanna be lost, don't try to find me

Nu har jag sett den, Empire records. Så klart inte briljant längre, men åååh, jag grinade två gånger och liksom MINDES hur det kändes att vara nitton-tjugo och dofter kom tillbaka och när filmen var slut och jag tittade upp så var jag disorienterad i ett kort evighetsögonblick för jag var ju inte i min första egna lägenhet på Bergenstiernas väg och det luktade inte jävla bergamottrökelse och på väggarna var det inte terrakottasvampade skitfula tapeter och mitt hjärta värkte inte över Linus jävla Lundkvist som dumpat mej en vecka efter vi kom hem från jävla London och jag som väntat i ett ÅR medans han var på jävla fiskrens i Norge och sen jävla KIBBUTZ (!!) på det. Sen kom jag på att det gått femton år och så grinade jag lite över det också och om man inte har en sentimental relation till låten nedan så fattar man det nog inte men alltså, på ricko, den är så himla himla bra.

Min första egna vidjo!

Om natten kommer du tillbaks

Imorgon ska jag bli intervjuad. Om en annan, inte om mej själv. En av mina vänner ska släppa bok snart och det ska bli stor intervju där jag ska citeras. Känns lite märkligt. Första jag sa var att jag måste få läsa mina citat innan det skickas till redaktören, jag säger så mycket grodor hela tiden. Jag antar att min roll är att sätta henne i nån sorts kontext, ge en bild av henne som person. Det var rätt längesen vi umgicks regelbundet, men de åren var vi snortajta. Och hon är en sådan där som jag tror att jag alltid kommer kalla vän, hur lång tid det än går mellan samtalen, ni vet, en sån som verkligen släppte in och det gör inget om man inte hörs och det är inga sura miner över de långa tidsspannen som passerar för man vet att i och hos den andra har man alltid en egen plats. Hon fick veta att jag var gravid innan min kille fick veta. Vi var i Hultsfred och jag var ett nervvrak och hon började lyckotårsgrina. Åh fina hon. Det känns som i ett annat liv fastän det bara är fyra år sen. Hon lever inte heller det där gamla livet längre, tror jag. Det glittriga, smutsiga. Och jag som har minne som en guldfisk. Tror det kan vara både positivt och negativt i det här fallet. Vore så typiskt mej att börja droppa massa namn och tok och perversioner. Fast om jag minns henne rätt så har hon inget emot det. När jag lärde känna henne hade hon knappt fyllt arton och hade redan levt ett helt liv fyllt av saker jag aldrig ens nuddat vid fastän jag var nästan tio år äldre. Jag känner nog ingen knasigare och mer rar än hon. Nu saknar jag dej, Quetzala.

Berg- och dalbana

Jag och Kalle, maj 2006.

LOVISA

Jag saknar dej. Du är så LÅNGT borta, det var annat när du bara var i Vasastan eller så. Nu ba: ASIEN. Det gör himla dej så himla omöjlig. Buuu. Fluffy.

And did you know how much I love you, is a hope that somehow you you, can save me from this darkness

Karaoken vann. Carroåken. Saknaden efter bästaste bästaste finaste vackraste Babsan tog överhanden. Skulle bli tokig utan den kvinnan. *känner mej lite granna frireligiös i dag* *fångar dagen*