söndag 31 januari 2010

Alive and kicking

Alive and kicking

Skickat från min iPhone

You had to be there



Den här avslutar jag alltid med, har gjort det sen... tja, 2004 kanske? Fortfarande sjukt jävla bra låt.

Every now and then I fall apart

Alltså i går. Så himla kul. Allt var bra. Thomas Bodström var där, het som ett avgasrör, liksom Clooney-isk. Lite missnöjd med att jag spelade Håkan på slutet, jag gör alltid det när jag freakar och inte kommer på nåt som kan toppa det som varit innan och jag är som besatt på tanken på att överskrida och eskalera och göra ännu bättre. Enter: Håkan. Och det är aldrig så kul som man tänkte sej innan. Men alla fall. Magiskt men tragiskt, bra låt. Jag ger kvällen nio av tio. När jag kom hem låg Hanna och syrran skavfötters i soffan, Hanna somnade kl fyra fick jag veta. Nu mår hon bra, jag har lösögonfransen kvar. Är ursnygg i min ensamhet.











lördag 30 januari 2010

Snälla snälla snälla snälla

Nu åker jag till Gubbrummet. Har precis bytt lakan i sängen, Hanna har kräkt ner den. Alltså HELA sängen, duschade henne och det bara klimpade ner grejer i badkaret. Jippi. Min syrra är vid gott mod och jag har inte ens dåligt samvete, min unge är fullkomligt tokig i moster sin, nu läser de saga i soffan och jag är inte vatten värd. Åh snälla låt det inte vara vinterkräk. Åh snälla låt det bara vara för mycket klorvatten, varm choklad, frukt och pepparkaka och för lite riktig mat *skämde bort oss på tjejdagen* Åh snälla låt mej inte ha en spya i håret som jag missat nu så jag luktar skit all night. Åh snälla låt mej inte ha smittats så jag kräks i båset framåt fyra.

Where it´s at

I kväll spelar jag på Gubbrummet/Spy bar! Huvudvärk borta, endast snor återstår. Det här kommer bli toppen hörrni. Badhuset gjorde susen, Hanna fullkomligt älskade, blev frisk på kuppen.

Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp

Nu knallar jag och Hanna upp till Ringen och köper såna där luftkuddar för armarna, så hon kan guppa lite själv. Jag var lite skeptisk till att de köps på leksaksaffär, tyckte det kändes oseriöst och inte alls flytigt. Sen kom jag på att det är ju inte som att jag trär på dem, slänger ungen i sjön och går och köper en macka liksom. Så det blir nog bra.

Hannna ska också få välja en ny baddräkt, hon har skjutit i höjden som fan sedan i somras. Korsar fingrarna och ber till Gud att hon inte väljer rosa, volanger eller Disney-tryck. *kommer hon ju göra*

Jag är förkyld. Inte nära dödsbädden på något sätt, men tillräckligt för att jag ska tycka synd om mej själv. Men jag mår bättre än igår. Vilket är tur för jag har liksom inget val den här helgen, min kille är i Göteborg och Norrland sedan igår fram tills söndag kväll.

fredag 29 januari 2010

Let me see you - 1, 2 step

Busenkel och goffig pastasallad som Hanna älskar att göra. Ha i allt som är gott, ät med keso, dränk o balsamvinäger, tapenade och flingsalt och citron. I kväll hade vi gnocchi, purjo, avocado, feta, kapris, plommontomater, durum, bacon, gul paprika.











Asså dagens samhälle


Lolla de här tomaterna. Smarriga va? Det tänkte jag också när jag med huvudet fullt av snor inhandlade kvällsmat på Hemköp efter att ha gått hem från jobbet med jordens undergång nånstans i näshöjd. Hanna har kommit in i åldern där man måste stå för det man har sagt, jag lovade henne att vi tillsammans ska göra pastasallad i kväll, således måste vi göra det även fast det kostar typ trehundra spänn att göra (gillar lyx) och jag inte kommer känna nån smak. Orkar inte ens tänka på att hon hela veckan längtat efter imorgon då vi ska gå till badhuset och köpa såna där luftkuddar man trär på armarna och sen LEKA i plurret en hel dag. *dör lite* Allafall. Jag är lite sjuk, köper utan att tänka, betalar FEMHUNDRA pix och tar för första gången i mitt liv emot kvittot de alltid försöker pracka på en i matvarubutiker. WTF happened here? Jo serrni, då hade de här ursmarriga tomaterna gått loss på femtio spänn. Femtio spänn! Det är ju helt sjukt! Att tapenaden och keson och kaprisen och fetaosten och parmesanen kostade svinmycket, det vet jag sen förut, men det älskar jag så det skiter jag i, men hallå, en halv hunka för femton pyttesmå tomater... Jeeez. *upprörd*

torsdag 28 januari 2010

Being Shane Macgowan

Alltså ju mer jag tittar på bilden av tanden dör jag en smula. Vem ÄR jag? Den är så himla äcklig. What up med den bruna kanten liksom? Trust me, mina gaddar ser inte ut så där på dem man kan se med blotta ögat, har vridit nacken ur led framför badrumsspegeln nu i ren panik. *är shane macgowan tydligen*

Hellhole ratrace

Jag var risig igårkväll av nån sorts nästäppa och lätt feber men helt fine i morse. Nu har jag en blodig abyss i käften och en näsa som ett plommon, stor som ett hus och ändå kommer inte en strimma luft genom den. Halsfan kliar och jag har ont i huvet. OCH MUNNEN BULTAR. Kom igen nu livet. Bättre kan du.

Nånting fattas mej




Ingen skönhet, men ändå. Är lite äcklad över hur brunaktig den visade sej vara. Good riddance. Påminner om något i en rymdskräckis jag såg nångång.

Fyra sekunder



Jag har en del att lära av min dotter. Jag är helt kass på ansikten, ännu värre på namn, vilket är oerhört pinsamt. Händer en gång i veckan att jag träffar nån som för mej är helt blank och man ba hej hej jag heter Emelie och så märker man att det blir konstig stämning och så har jag tydligen träffat vederbörande ett flertal gånger. Det är HEMSKT, för jag vill inte uppfattas som arrogant när det egentliga felet är lite vag dumhet. Hanna däremot, hon gastar över gator och torg åt för mej helt okända människor och ba "ASTONS MAMMA!" osv, järnkoll. I kväll när vi kom hem låg de nya telefonkatalogerna i trappen och hon ba "Sisi och Salkas morfar!" på tre röda. Och jo, jag känner också igen Magnus Uggla, vi har träffats vid exakt samma tillfällen som han och Hanna, men det är ju en helt annan sak. Han är ju en så kallad nationalklenod. Allafall, är mycket nöjd. Min unge har hövve på skaft.

FYI

Om ca en timma och tjugo minuter ligger jag i en tandläkarstol medans min tandläkare krossar min ena visdomstand för att sedan plocka ut den med pincett, bit för bit. Ville bara att ni skulle veta det. Om vi aldrig hörs mer, menar jag. Hej då alla. Det har varit kul.

Curtis Sittenfeld

"American wife". Den läser jag nu. Den är långsam och eftertänksam och ändå förtrollande, en stillsam pageturner. Så långt från fantasy man kan komma, jag kände att det var på sin plats.

onsdag 27 januari 2010

Hold me now don't start shaking

Drabbades plötsligt av häftig kärlek till min kille och den här låten, något av ett tidigt anthem vi hade. Så jävla jävla bra.

It's a hit vare sej du vill eller inte



Det är kul när man driver med sin egen stereotyp. Och andras om man gör det snyggt. Första gången jag hörde den här låten ville jag dö litegrann, men nu så tycker jag den är kul och framförallt mega-catchy. Snygg video också. "Bög mamma kines", inga konstigheter.

Madonna & Jesus








Bara att de heter som de gör är ju fantastiskt. Som att en Kålle blir ihop med en Ada eller en Fridolf med en Selma. Snyggt photoshoot i V. Det finns bilder på hur hon egentligen ser ut på de här picsen, oretuscherad alltså, och det är en avsevärd skillnad. Det knäppa är ju inte att hon ser gammal ut IRL, det knäppa är ju att hon ständigt kräver retusch så hon ser ut som tretti-ish. Eller knäppt och knäppt, jag hade gjort detsamma om jag hade haft möjligheten, särskilt om det var i ett magasin som läses av en miljard kritiska ögonpar... Men ändå. Jag blir så matt av all den här "det är fult att åldras"-mentaliteten. Och ofta går det ju bara åt skogen, en liten touch up här och man gillar det och tänker "åååh ba lite till" och VIPS har man världens mest stereotypa förvånade babysläta fejja. Kolla Heidi liksom, från 23 till 35 på ett dygn. Älskade hennes fejja innan. Så himla cute. Nu ba Taylor i Glamour möter Donatella.