

Kollar remaken av "V" lite, och hunken i serien är så förtvivlat like Markus Krunegård i vissa scener. Just sayin'.

I stället ska jag läsa bok sex av Steven Eriksons böcker om the Malazans. Fan vad bra de är. Helt olidligt bra. Och så himla spännande och invecklade, de tar aldrig slut och historierna tvinnas varv på varv och det är bara så mäktigt. Den som säger att fantasy är lättläst skräp vet fan inte vad de talar om. Vi snackar epic proportions här.



















Jag brukar ju skryta över mina kompisar, hur himla bra de är, och inte ett ord är osanning. En av de lite finare vännerna, med en extra guldkant på, är Lovisa. Även kallad Fluffy, Lofsan, lite olika. Hon är snart riktig läkare och så himla rapp i truten att det svartnar för ögat. Så himla briljant och rolig och DÄR. Och tänk, hon har hunnit fylla trettio. Älskade Fluffster. Kan knappt fatta att det är sex år sen vi satt i sängen i Horan och kollade på Bring it on, rökte i fönstret, sjöng R Kelly och grät över freak-killar. Mojito-festen. Frugorna på Mjölkbaren. F12, Mettan och bakluckeboende i Hultsfred och du djade hiphopen på Berns hela tin och när du gick förbi stod pojkarna på rad. Gud vad vi hängde på Berns och man fick röka var man ville och kommer du ihåg matsalen? Älskar matsalen. Jeez.