Vet inte om det är ett tecken på att jag är oerhört bakis, oh yes I am, men alltså, jag tyckte det här programmet med rödhåriga jobbletarpersonen på Femman var skitbra? Jag grinade till exempel när mamman Yvette och sonen Michel fick jobb! Och när det framgick att de aldrig kramats med varandra, aldrig bytt snälla ord och beröm inom familjen? Och lillasyrran som bröt ihop och grät när Michel fick veta att han hade chans på ett jobb i Västerås? Och när DE TVÅ kramades då? Buuuu-huu. Mitt bästa nya program.
Jag kollar ju aldrig på tv, ska tilläggas. Det är bara Hannas barn-TV som står på när den är på. Så jag tyckte det kändes så himla folkligt och fint nu när jag tittade, flippade runt och stannade till här och där. Tyckte till och med reklamen var kul! "Jaha, var det den hära de talade om förut". Allafall. Nu är jag uppdaterad. Såg en sekund av Uri Geller. Det gör jag helst aldrig om.
Hur mår ni i familjen? Har ni blivit bättre på att ge varandra beröm, kramar och stöd?
- Nej, knappast. Vi pratar inte så mycket med varandra.
Okej, nu började jag tåras lite igen och det är inte okej för jag ska träffa RUBEN (!!) på Babylon nu, han är hemma efter sin sjukt långa semme i LA och lite andra ställen. Om nån vid bordet dricker vin kanske jag måste spy. Fy fan vad jag mår. Hej!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar