Freedom '09

Det är lustigt det där med att träffa människor som har betytt ens hela värld i en väldigt avlägsen, men ändå så i minnet näraliggande, dåtid, i dagens verklighet. Det gjorde jag i helgen, två ex. Som båda två på så olika sätt satt metersdjupa avtryck i mej. Utan den ena hade jag inte flyttat till London och jag hade inte heller flyttat till Stockholm, "jag kan inte bo i samma stad som han, det gör för ont, jag måste dra härifrån, jag vet, jag flyttar till Sthlm!". Haha. Och så satt jag där i Sthlm, tjugo år, och ba grina och grina över den där killen i flera år. Och nu när jag ser honom blir jag bara så GLAD och TRYGG. Det är ju han ju. Som känner mitt gamla jag, det finns inte så många sådana kvar. Och han är så rolig och fin och härlig och jag älskar hans jargong och att jag känner mej som en tonåring igen när jag står där mittemot honom. Och så den här andra, som har gjort så jävla ont och som jag på ricko aldrig trodde skulle försvinna ur maggropen, så står han där i nattlivet framför mej livs levande och det känns bara så himla bra. Jag hade inte längre ett behov av att få svar på frågor som gnagt, ställa honom mot väggen och få honom att förstå vad han gjort, fråga om jag någonsin betydde något. Allt det där, det är så överspelat. Jag är inte intresserad av att höra hans version. Eller jo, okej, det är jag ju egentligen av rent egocentriska skäl, men det är verkligen skitsamma. Det var bara så... roligt.

Och jag ville krama sönder dem. Jag ville inget mer, absolut inte, jag tänkte inte ens på att jag skulle vilja träffa dem igen, i morgon, på måndag, inget sånt. Det var bara så jävla jävla kul att få träffa de här två, och inuti mej själv kunna stryka ett streck över allt patet som försiggått under så många år, och mötas på helt neutral mark och se dem för vad de är i dag, utan en förskönande hinna av älsk. Jag är inte hemsökt längre. Jag har fan inte ett endaste spöke kvar i hjärtat. Det är helt utvädrat, och kvar finns bara min kille och min unge och mina finaste vänner och min familj. Inget gammalt skräp eller groll längre. Fan vad härligt.