I'm not sure all these people understand

Jag badar inte. I just don't. Möjligtvis i pool, men hav och sjö, no no. Det är sol, jag hatar det, det är naket, jag har issues, det är vatten, och det mina damer och herrar, det är det mest skrämmande av allt. Tanken på kalla djuphavsgravar och hajen som sakta stiger ur mörkret mot den lilla kvinnokroppen på den klassiska Spielberg-planschen får mej paralyserad. Blotta tanken alltså. Hu.

Men plötsligt händer det! Man är full, man vill inte vara den som är den. Man är på efterfest på Reimersholme, en bergsprängare spelar popmusik, ölen kostar tjugo kronor, stämningen är ljuv. Då badar man. Förvisso tog jag mej ut tio meter i det svarta vattnet och hängde sedan förtvivlat i en trädgren. Förvisso skrek jag som en mistlur när en bladig kvist skullelägga sej i och jag inte fattade vad det var. Men ändå. Jag var i plurret. Jag efterfestbadade! Utomhus! I vattnet!