Polly wants a cracker

Jag skulle ju köpa skor häromdagen, något jag behöver väldans mycket. Jag behöver även byxor, som inte får min röv att se titanic ut. Det sitter mer i huvudet, än själva kroppsdelen och klädesplagget. Jag inbillar mej till exempel att Acnes Hex-modell per automatik ger mej en okej bakdel, medans allt från HM och Cheap Monday plattar ut, bredar till och liksom... gör röven till en ladugårdsvägg. Så jag behöver helt enkelt en placebo-bralla.

Särskilt nu då det inte alls blev några skor. Det bidde en skinnpaj med fransar, en urasnygg second hand-variant, supersliten och svart och totalt opassande till allt övrigt jag äger. Men jag var tvungen. Just had to.

Vilket är så DUMT, för det jag oftast försökt inpränta i min egen hjärna de senaste åtta åren är "köp för guds skull en enhetlig garderob, välj en stil, en endaste stil, håll inte på att fjamsa runt och tro att du ska vara något annat än vad du ääääär". Bara det att jag har inte en jävla aning om vad jag är. Därför är min garderob ett hopkok av femtiotalsklänningar, manliga kavajer, mestadels fula jeans, manchesterbyxor, Vibskov-koftor, pastellfärgade t-shirts, blommiga kjolar och lacktajts. Så jävla GRUNGE.

Det kanske är så det är. Att grungen är min stil. Ahmen fy fan. *sätter på en Nirvana-skiva*