En tanke slog mej just, apropå det här med terapi och allt jag vill med vårt förhållande och som min kille inte vill för att han inte tycker de här sakerna är viktiga. De är ju uppenbarligen viktiga för mej, men tänk om de där grejerna bara är viktiga för mej för att jag har läst för många mama, för många Family Living, för många Hus&hem, läst för många ta-inte-skit-artiklar i Cosmo och gud vet vad. Tänk om min kille har rätt i att "det inte ÄR viktigt att alltid ha rentvätt tillgänglig? Jaha, stekpannan var skitig, man kan väl diska den när man behöver den nästa gång? Dammsuga, gud, det behöver man bara göra var tredje månad, sånt där är oviktigt!".
Jag kanske bara är fast i bilden av hur en mysig familj ska vara? Hur den lyckliga familjens hem ska se ut. Kan jag lacka på honom för att han aldrig köper hem Ben & Jerry-glass och dyr pesto och parmesanost och lull-lull-grejer, när det uppenbarligen är MEJ som det är viktigt för att ha sådant? Och ja, jag HATAR vårt vardagsrumsbord som vi fick i det där Simon och Tomas-programmet, men min kille ÄLSKAR det ju, har jag då rätt att kräva att det ska ut?
Jag tänkte att det kanske är jag själv som gått på nån myt om hur det "ska vara". Äh, jag vet inte. Kanske har HAN gått på nån jävla myt och så är det jag som har rätt. Det kanske inte ens finns ett rätt eller fel, bara olika viljor och prioriteringar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
49 kommentarer:
elsker titlene dine :D
det er vel ofte forskjellige prioriteringer, men man må jo inngå Kkompromisser i et forhold. har jeg hørt. og om du mener det skal støvsuges hver dag og han mener en gang pr mnd, så må man finne en mellomting, ohyes jeg kan dette.
'årnar seg. håper dere finer utav det :)
Det är faktiskt viktigt att ha ett någorlunda välstädat hem och att slippa ta på sig unkna kläder från tvättkorgen. Han verkar leva kvar i sin singelfestkillevärld. Han ville ha en unge, det fick han, men allt vad det innebär att ha en familj verkar han inte vara beredd att kompromissa bort sitt eget ego för.
Det är precis såna här funderingar man går i terapi för att klura ut svaren på.
Ni har båda 100% rätt, vilket förmodligen inte hjälper särskilt mycket. Hemma hos oss så är det tvärtom, så jag städar mer, och köper hem mer pecorino, men hon gör ju så mycket annat fint. Jag tror inte alls det handlar om att "kompromissa bort sitt eget ego". Det låter ju astrist.
hörde jag någon säga "kompromiss"?
Asså, kompromisser i all ära, men ett hem och en relation behöver viss omvårdnad för att överleva och om det inte ens går att kompromissa sig fram till något som är realistiskt och fungerar i praktiken, well, då bör man nog granska förhållandet i sömmarna.
Det här är väl en vanlig trätogrund mellan kvinnor och män, detta med städning och ansvarsfördelning. Att säga att man inte "behöver" diska eller dammsuga förrän det är absolut nödvändigt låter som ett sätt att försöka slippa utföra städning överhuvudtaget.
Var för flera år sen tillsammans med en snubbe som tappade glas med flit för att slippa diska och som ALDRIG städade. Hans försvar var att jag var städmanisk. Att plocka undan frukosten och svepa av köksbordet med disktrasan kallade denne man för städmani och att slänga soporna då påsen var överfull var enligt honom både neurotiskt och överdrivet...städa toalett eller badrum? No way. Han verkade trivas i grym pissoarlukt.
Har man små barn ökar behovet av att planera för att vardagen ska fungera för hela familjen, det ställer större krav på er båda att se till att ni kan utnyttja tiden på bästa sätt, och att inte ta itu med städning, tvätt etc förrän det är absolut nödvndigt leder väl snarare till att ni tvingas sätta av extra tid när saker sedermera akut måste lösas och det blir stress, gräl och tandagnisslan, helt i jävla onödan om du frågar mig.
Mitt råd är snarare parterapi, det här är inte ditt problem, det är i allra högsta grad ert gemensamma problem, om din kille inte fattat det, tjaa...du är värd det bästa, kom ihåg det, du ska må bra och inte behöva känna stress, oro eller ångest, du ska känna dig trygg och omhuldad och allvarligt talat, vad ÄR det för snubbe som aldrig köper hem de godsaker som han vet att du älskar? Gillar han inte att mysa eller vadå? Vill han inte ha egentid med bara dig då ni kan rå om varanda, äta gott och känna samhörighet, eller handlar det om pengar, att det är slösaktigt att köpa hem allt det där goda?
Märkligt hursom.
Nu känner jag ju inte alls din kille eller er relation särskilt väl mer än från bloggen, men nog låter det som att han vill slippa undan en del vuxenansvar och bara ha kul, på din bekostnad.
Stå på dig, detta är inte ditt problem, det är ert gemensamma.
Kram!
Har ni varit med i Simon & Tomas?! Nähä, när då?
ge och ta, ge och ta. du har inte fel, om detta är viktigt för dig så borde han respektera detta och ställa upp på detta tills viss mån och vice versa.
ja faktiskt, jag tänkte på det där... kbt låter inte som lösningen, för det är ju inte DU som har problem. det är NI som har problem. parterapi!
och som ovanstående, ge och ta - inte bara GE och GE. nu har vi ju förvisso inte hört hans sida av storyn, men jag får verkligen uppfattningen att han lever vidare sitt liv som om han vore barnlös medans du får dra alla tråkiga och tunga lass. typisk kvinnofälla, och det betyder inte att du är ett offer eller mindre genusmedveten eller whatever (man vill ju gärna säga att ANDRA kvinnor ständigt hamnar i kvinnofällor för man vill inte identifiera sig med det, kanske det jag själv sysslar med här nu också? haha), det betyder bara att man lever mer könstypiskt än man trodde. tjejen går runt och tar ansvar och är orolig och tänker ett steg före, medans killen kick back and relaxar sig fram.
obs känns konstigt att ha värsta åsikten om en annan människas liv såhär och ge tips, men jag menar bara utifrån det jag läst och hur jag uppfattar det.
Vi löste mycket bråk om tvätt genom att tvätta var för sig, vi bokade olika tider. Då kan han ju ha smutsiga kläder så länge han vill och du och Hanna kan ha rena. Sen känner jag igen det där andra med. Det blev mycket bättre med terapi där jag lärde mig att värdera mig själv och det som är viktigt för att jag ska må bra. Det fick mig att inse att den killen jag var ihop med inte var något bra val för mig. Terapin var det bästa jag gjort. Lycka till!
det inte ÄR viktigt att alltid ha rentvätt tillgänglig? Jaha, stekpannan var skitig, man kan väl diska den när man behöver den nästa gång? Dammsuga, gud, det behöver man bara göra var tredje månad, sånt där är oviktigt!".
Gud så jobbigt du måste ha det. Självklart ska man hålla rent efter sig. Det är ju särskilt viktigt nu när ni har barn att allt flyter på och fungerar. Men han får dig alltså att känna att det är DU som har problem. "Killar ser annorlunda på det här med städning sluta GNÄLL eller gör det själv" Je je.
Det är inte dig det är fel på. Bara så att du vet.
Ingen aning om hur ofta Socialstyrelsen rekommenderar dammsugning, det finns nog inget rätt där men var tredje månad tror jag de flesta känner är fel...och bor man själv kan man göra som man vill, såklart, men när man lever ihop kan man ju inte bara "det här tycker jag är OK och jag tänker inte tänka om". Man måste ju hitta något som funkar för båda. Mittemellan var tredje månad och hur ofta du nu skulle vilja. Och det är INTE godtagbart att sätta sig på hasorna och bara "var tredje månad är det eeenda jag kan tänka mig, HA".
Parmesanen och vardagsrumsbordet är svårare. Har du bild på bordet? He he.
Jag tänker att om ett rent hem och typ pesto eller whatever är viktigt för dig så är det väl kärlek att kunna bjussa på det? Han ger dig det och du ger honom soffbordet?
Tycker förövrigt att du ska läsa Familjens projektledare säger upp sig!
Lycka till med kbt:n!
Jag var inne på Ruthies linje redan innan jag läst hennes kommentarer. Som sagt, en stilla undran - är det bara du som ska gå i terapi?
Som f ö är en sketabra grej, men jag tror att din kille också behöver nya sätt att tänka på, nya verktyg. Annars kommer du komma hem och vara döpepp av allt bra du får höra, angelägen att förändra och han kommer, i värsta fall, vara fast i sitt gamla sätt. Ni är två om det här, yes?
Alltså, skit i alla kommentarer som ifrågasätter ert förhållande och skeptar på din kille. Det kan bara du avgöra, regelböcker i det ämnet är oanvändbara eftersom det finns lika många parfenomen som det finns par. Men, tänk på det som Amos Oz sagt: kompromiss är liv och inte död. Jag tror att det måste svida att leva i en relation och då är det ju viktigt att det svider ungefär lika mycket för båda. I alla fall växelvis.
Som många andra redan varit inne på- är det bara du som ska gå i terapi? Jag vet ju inte, det kanske handlar om att du har andra issues och är deprimerad eller har ångest och vill ta tag i det. Isåfall tänker jag att individuell kbt nog är bra. Men om det är relationsproblemen som skaver mest så finns det ju olika sorters par/familjeterapier. Systemisk familjeterapi t ex där man utgår från familjen som ett system, där inte bara ni ingår utan där relationer ni har till era föräldrar, övriga familj och nära vänner kan ha stor betydelse. En annan, ganska ny terapiform, acceptance and commitment therapy, finns i en variant för par. Det går i stort sett ut på att acceptera att vissa saker förmodligen inte går att förändra. Men att man genom att formulera för sig själv och varandra vad man har för värderingar i livet och börja leva mot dessa värderingar kan skapa mening och fokusera på det som är viktigt. Här handlar det ju också om att välja, vad kan du/ni stå ut med och hur mycket skiljer sig era värderingar åt, kan ni hitta gemensamma värderingar osv.
Haha fufan vad jag känner igen den där ost- och Mamagrejen.
Men det är ju som alla säger, det finns inget "ska vara". Bara en osexig men nödvändig kompromissvardag där bådas önskningar är lika mycket respekterade. Åh gud vad muppigt det lät.
Men efter tio år fick jag mitt svennebling på fingret och glassarna duggar iaf tätare. Och han får slippa undan sina värsta.
Jag tycker att det du skriver låter lite skrämmande. Att du verkar klandra dig själv i så mycket. Kompromisser kanske inte alltid är dökul, men de är nödvändiga, annars torde väl den person som inte vill kompromissa överväga att leva som singel? Som tidigare sagt, vi har ju bara hört din sida av historien. MEN, några punkter bara:
*Även om din kille inte är överdrivet förtjust i Ben&Jerry's och lull-lull så borde han väl känna en önskan om att göra det för DIN skull, åtminstone ibland. Och med för din skull menar jag inte att han ska sitta där bredvid och lida utan att han rimligtvis borde känna din glädje också inuti sig själv. Eller brukar man inte bli glad av att se någon man älskar glad? Jag vet inte jag, men det är vad jag alltid trott.
*Nej, man behöver inte diska stekpannan med en gång, MEN man behöver heller inte vänta till nästa gång man ska använda den.
*Och ja, det är väl klart att man måste ha tillgång till rentvättade kläder. Man kan missa någon gång och få akutboka tvättid, men man bör i alla fall ha ambitionen att inte vänta tills det börjar mögla i tvättkorgen.
*Det där med bordet och att han älskar det tycker jag definitivt att du skall acceptera, men då tycker jag då fan att han får sätta goda sidan till också.
äh..spänn av och ta en kaka tycker jag! Det finns ingen som har det där perfekta jävla hemmet...
jag blir så trött. VARFÖR är det så många killar som inte vill gå den de älskar till mötes/anstränga sig lite extra?
du stöter och blöter dig själv på alla områden. gör han detsamma, undrar man?
mitt tips är annars att försöka ställa upp alla sysslor som finns i ett hem och kring ett barn och sedan dela upp dem efter vad ni tycker är minst tråkigt. sedan har man helt ansvar för den delen och ska se till att det blir gjort. hur och exakt när blir sedan ansvarspersonens sak. (förutsatt att ni kommer till någon slags rimlig kompromiss kring att man måste städa ibland och ha RENA KLÄDER!)
Tips på läsning: Det kallas kärlek av Carin Holmberg. Gav mig ord till mycket av det jag bara kännt men inte kunnat formulera. Fick mig också att inse att problemen inte är mina utan våra. Viktigt!
jag säger det igen
läs det kallas kärlek!
och skaffa städhjälp!
vad tycker din kille, hur tycker han att ett förhållande ska vara, vad är viktigt för honom
"vad tycker din kille, hur tycker han att ett förhållande ska vara, vad är viktigt för honom"
Menar du att Emilie ska ta på sig det också?
Det är väl hans problem.
I ett förhållande måste man lära sig att kompromissa - och det är skitsvårt!
Hemma hos oss är det min man som skurar golv och plockar grejer hela tiden. Jag är extremt, EXTREMT, mycket mer manjana och börjar väl röja lite när jag snubblar på grejerna.
15-åringen är som sin pappa och 10-åringen är som mig.
Vi har alltså två läger i hemma, en för och emot.
Och jävlar vad vi får prat, kompromissa och ha oss.
Det är livet.
Men man får inte tappa bort varandra i det hela, det är ju, trots allt, bara saker och dammråttor - NI är viktiga.
Kram!
hörni, alla som skriver här.
FAN vad bra ni är. jag lär mig som tusan, inte bara av emelie utan av er alla och era olika åsikter. vilken kraft och vilken välvilja!
heja!
Sandra Gustafsson. Om din man trivs med att skura och hela tiden plocka efter andra är ju det inget problem. Men om han är missnöjd/olycklig så behöver det faktiskt inte alls vara "livet" för honom. Terapi kan hjälpa människor att inse att det finns alternativ.
Vi skaffade hemhjälp. Varannan vecka kommer det hem en dam till oss och grundstädar, då är det alltid "hyfsat" okej. No more drama. Men det är också så att när man lever tillsammans kan inte bara en av hushållets medlemmar sätta upp stilregler, städregler och matregler, man måste mötas nånstans på mitten. Ibland kommer du att behöva kliva över högarna och välja bort dem. För din egen skull.
Oj oj vad jag känner igen mig i allt det där - tror att det (ibland och ialla fall för mig) har handlat om en bild jag har av mig själv som ofta clashar med hur vardagen egentligen ser ut och vad som gör den dräglig och förhoppningsvis njutningsfull.
Jag vill gärna se mig som bohemisk och befriad från behov av att mäta mig med mama-ideal och leva livet som mot en spegel. vill kunna säga sod it om organiskt hemmalag och tycka att tv-tittande en bulk är ok - men sen finns det det som är härligt med det vackra och välsmakande och njutningsfulla, och det bohemiska blir bara sunkigt och smutsigt. Och att inte behöva laga mat för att vi båda är så chillade blir bara blodsockerfalls grinighet och pizzainflicted vitamin brist. Det blev tyckar jag extra tydligt med barn då dels brutna rutiner kan gråt och sömnlösa nätter och dels behovet av att hitta en riktlinje för hur livet ska levas kan bli mer påtaglig.
vet inte om detta mest är ofokuserat dravel och om det bara applicerar på mig men det finns så många clasher - mellan människor och inom människor och det är ofta sååå svårt att veta vad som är vad.
Jag trodde inte att smarta och hyfsat medvetna på människor läste den skiten. På riktigt. Jag är nog naiv.
Kärlek - hur fan gör man? av Bob Hansson är också en bra liten bok!
"vad tycker din kille, hur tycker han att ett förhållande ska vara, vad är viktigt för honom"
Menar du att Emilie ska ta på sig det också?
Det är väl hans problem.
ta på sig och ta på sig, vi får bara höra ena sidan här ju. Jag är mest nyfiken på hur han tänker. vad tycker han är viktigare än att diska och tvätta. Är det att leka med hanna eller spela tv-spel? för mig är det två helt olika saker där en sak käns mer berättigad...
@Anonym: Han trivs inte alls med det, jag säger ju det.
Och jag säger också att vi därför måste jämka och prata och kompromissa så att vi till slut kommer fram till något som båda kan stå ut att leva med.
För det är ju vad det handlar om, vad man är beredd att offra.
Sandra: I längden blir det nog ganska jobbigt att behöva jämka prata och kompromissa om något man själv anser vara en självklarhet.
Vad "offrar" du då? Att städa upp efter dig själv och dina barn lite oftare? Usch. Jag skulle inte stå ut.
Men huvudsaken är ju att han gör det.
Anonym: Det låter som att du är en knepig jäkel att leva ihop med...
;)
Och du, Sandra Gustafsson, låter som en lite omogen slabaduska.
HAHAHA! Anonyma kommentarer, håhåjaja. Många tjejer känner igen sig men EN stackars Sandra pratar fint om kompromisser och att HON inte städar tillfredsställande ofta, då pang! bom! omogen!
Sandra: Ja, du och jag ska nog inte dela bostad :)
Eller så är detta att du hakar upp dig på saker tecken på något annat?
Det kanske inte egentligen handlar om grejerna som sådana utan om mer bakomliggande faktorer som att när man alltid är den som ser till att det finns rena kläder och mat hemma och mysmat osv. är den som tar ansvar och tänker i förväg för hela familjen.
Kanske är det sådana mer viktiga saker som gör att du egentligen lackar ur tänker jag.
Det handlar kanske inte om hur andras föreställningar på familjelivet är utan mer om att du kanske vill att ni månar om familjen tillsammans och tar ansvar tillsammans. Det känns ibland jobbigt att vara projektledare och VD för ett företag som är svårkontrollerat.
Fast jag vet ju inte så klart jag spekulerar vilt här.
Popmorsa, du undrar vad som är rätt. Din linje eller Kalles. Men det spelar ingen roll vad som är rätt. För vem är domaren? Finns det något rätt överhuvudtaget? Nä, lyssna istället till din självkänsla. Känns det fel för dig så är det helt enkelt fel.Då krävs det en förändring, oavsett om det blir terapi eller kompromiss.
Anna: "stackars" var väl att ta i... men det påminner mig om varför jag inte kommenterar bloggar så ofta.
Sandra Gustafsson: du borde kommentera jämt! Det du skrev var både fint och vettigt och klokt.
Vet ingenting om hur du känner för Plura. Vet överhuvudtaget inte särskilt mycket om dig. Mer än att jag tycker att din blogg är helt underbar. Och att du verkar så fin, varm och på riktigt. Här får du Plura, på något sätt tror jag att den är för dig: http://www.youtube.com/watch?v=rl4KAQxCqGo
Sandra: Jag håller med Ella. Bli inte nedslagen av slabaduskakommentaren! =)
Hej kära popmorsan,
Det känns som om stekpannan och städningen är symptom på annat, att din kille inte ser behov du har. Det kan vara svårt att få med sig sin partner i terapi(?) så det bästa du kan göra är att börja med att gå själv. På så sätt får du hjälp med att sortera bland dina tankar. Styrka till dig.
/Hårdrocksmorsan
ok, jag har personligen aldrig levt tillsammans med någon på det sättet, så det är svårt för mig att säga vad som är "rätt" och vad som är "fel". Däremot har jag dragits med dålig självkänsla och depressioner i snart 15 år nu, pga olika anledningar, och jag har gått i olika former av terapi yadda yadda yadda. Men. Det som slår mig när jag läser ditt inlägg är att du egentligen kanske inte är missnöjd med att han inte städar, du är missnöjd över att han inte fattar att det är viktigt för DIG, och det gör att du omedelbart tror att DU inte är viktig för honom, att han inte bryr sig lika mycket etc etc, vilket med all största sannolikhet inte är sant. Våra hjärnor gör gärna sådana här kopplingar, för det är lättare att tänka "jäklar vad sur jag är för att han inte städar" än att tänka "fan, tänk om han inte känner samma sak för mig som jag för honom".
Och du. Jag känner varken dig eller Kalle. Men jag tror att han älskar dig innerligt. Men han kanske inte visar det så som du vill, han kan inte läsa dina koder och du kan inte läsa hans. Du verkar vara en jättefin och rar tjej, och jag hoppas att terapin hjälper.
Kram
Hallå i luckan!
Jag= slarva
Kille= ordning& reda
Lösning:
Vi delar rakt av istället för att prata och greja: två veckor har jag ansvar för mat, handling och köket och min sambo för städ och tvätt. Nästa 2-veckorsperiod tvärtom. Vi har specificerat exakt vad som ska ingå i respektive uppgift (typ att under sitt 14-dagars städ och tvätt-pass dammsuga 2 ggr och att tvättkorrgen ska vara helt tom vid bytet osv). Vi tjafsar inte längre, mer än med oss själva när vi är trötta och planerat dåligt för oss själva.
Låter trist och fyrkantigt men är ju ännu tristare att tjata och tjafsa och sura om städning dagligen.
Pöss på rej!
ps. jag gick i terapi när min unge var 2 månader, hatade allt och ville typ separera men nu har vi fogat ihop bygget.
Hahaha nu har jag läst alla kommentarer, ordet "slabbaduska" kändes ju väldigt oväntat. Vilket ord! Typ från en annan generation.
Skicka en kommentar