Vad som hänt sen sist

Fucking hostile

Lyssnar lite på Korn bara. Helt vanligt.

Jag har gått in i mappen "linus" på min Spotify. Har lyssnat sönder allting annat. Här hittar man sk hård musik jag gillade på nittiotalet. A perfect circle, Tool, Korn, Deftones osv. Det funkar att lacka ur till. Hellre lack än fosterställning, ok?

Free bird

Hmm. Den här veckan har väl varit så där. Mina stora ord om hur enkelt och fint allting löst sej mellan mej och Kalle började ringa lite väl... naiva för några dagar sedan. Det blev lite rough. Nu ser det ut som att han flyttar ut den 1 september. Det är så snart. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför detta.

Och helgen och kommande veckan är i stort sett planlös. Det gör mej också orolig. Hanna åker till Sala i dag för att vara hos mormor i en vecka, Kalle ska inte sova hemma då. Jag är själv, left to my own devices, free fallin'. En free bird. Och jag har ingen aning om vad jag ska ta mig till med all den här fria tiden.

När allt var som jobbigast förut så drömde jag om timmar framför datorn helt ostörd, långa fikor med vänner, oändliga ciggpauser med prati prati, någons sommarhus att krascha i och en brygga att skvalpas på, utekvällar som aldrig tog slut, sovmorgnar utan ände, en dag i parken med böcker, kaffe och tidningar. Nu när jag kan göra de där sakerna så är det ändå som att något fattas. Jag kanske är en sån som aldrig aldrig blir riktigt nöjd.

Å andra sidan. Nu har det varit slut mellan mej och min kille i en månad rätt så exakt. Det är kanske nu jag ska börja fatta.

Är kär i en tjej

För er som gillar dirt

I dag har jag och Kalle grälat så mobilmembranen skallrade.

Älskar lillebror Josephson

Skickade det här messet för nån timma sen: "Lasse. Du får pizza, film, tv-spel och cash om du kommer hit klockan nio. Hanna sover. Pepp?" Två minuter senare ba: LÄTT! Åååh. Jag ska få dansa tryckarens dans i kväll.

Gärna till den hära:

ÅRETS LÅT RIGHT HERE

Ta mej tusen dagar härifrån

Såg Inception igår. Peppen var gigantisk, och det blev inget direkt magplask, men jag ger den svag tre, stark tvåa. Leo var het, har nån konstig fäbless för honom always, men Joseph Gordon-Lewitt säger jag bara. Urgullig. Snygg action, snurrig historia. Lite fånig dialog bitvis.

Jag har så mycket jag behöver göra. Får inget gjort.
- Skaffa lägenhet.
- Skaffa jobb.

Inser att lägenhet hänger ihop med jobb, för jag lär ju inte få skriva på ett nytt kontrakt som arbetslös liksom.

- Beställa tid på Noir för blondi och klipp.
- Ställa mej i journalisternas bostadskö.
- Besöka en gynekolog. *too much info*
- Prata mer om min och Sebs klubb som vi bestämt vi ska ha!

Finna barnvakt till i kväll vore fint också, skulle så gärna vilja dansa tryckarens dans på Natten i kväll. Och så vill jag tillägga, att jag går ju ut rätt mycket nu. Ofta blir det som det förhoppningsvis blir i kväll, att jag går ut efter Hanna somnat och är där när hon vaknar. Hon märker liksom inget. Ville bara säga det innan jag får Socialstyrelsen på mej.

WOW

Nu börjar Way out west-peppen krypa in under skinnet. Jag har aldrig varit där. Förstått att det inte är uppbyggt som de vanliga festivalerna med ett tydligt festivalområde/backstage. Ett rännande mellan olika ställen, klubbar, scener, efterfester. Åh, längtman. Skönt att komma bort från Stockholm lite också. Åka till Göteborg. Och hänga med andra stockholmare. Hmm.

Den här bruttan ska jag se:

Ahmenåh

Helgen var weird. Enda sättet att beskriva den. Halva jag vill trycka upp en sån där Carola-tröja med ordet "Singel" blinkandes i neon, jag får liksom tourettes, och det första jag säger till folk, även såna som jag aldrig träffat förr, jag ba: jag är singel! Som ett tic. Lägger även gärna till: OCH MAMMA!. Eeeh. Jeez. Andra jag-halvan saknar tryggheten av att veta att den här duden jag snackar med, han vet att jag är ihop, jag kan stå här och larva mej, få mitt ego bekräftat, och sen är det bra så. Det blir inte geggigare än så. Nu är jag ute på okänd mark där mitt nyblivna singelskap öppnar upp både möjligheter och gropar djupa som... hmm, nåt jävligt djupt. Kom ej på nån bra liknelse.

Alla fall, det är weird. Jag har sett fram emot den här "friheten" som singelprylen skulle innebära. Jag, jag, jag. Livet som smörgåsbord. Så jävla skönt att få bygga upp mej själv, koncentrera mej på annat än yucky love stuff. För GUD vad jag har lagt all energi på annat än mej själv senaste året. Men vissa dagar är en ångvält av rastlöshet och en längtan efter hud. Drömmer om någon som ska lämna ett avtryck, om än så litet. Ahmenåh. Hjärnan kanske är snurrigare än vad den känns.

Alla fall. Så här såg helgen ut litegrann.

A house is not a home

Hmm. Det här med att hitta två lägenheter, i rimlig anslutning till varann och dagis... Ingen enkel match. Det är förvillande enkelt att bo ihop nu, men jag har alltid tyckt att det är helt sick med par som brejkar och INTE flyttar isär. Superkonstigt ju. Och här sitter jag i nån sorts situation där det känns helt okej. Jaa, jag vet att det bara gått tre veckor.

Jag vill att nya livet ska börja. Är samtidigt rädd för ensamheten när det väl händer. Att denna samvaro ska vara som nåt mjukt och lent som lindat in den egentliga verkligheten, den där det bara är jag, jag och Hanna. Den där jag går och lägger mej helt ensam varannan vecka. Släcker lampan och inga andras andetag hörs. Livrädd för att det då ska smälla till, den där ångern som hittills inte visat sin fula fejja.

Samtidigt som jag längtar dit. Till min lägenhet. Med mina tallrikar, mina böcker, mina röda väggar. Ja, jag vill måla röda väggar. Kläder över hela lägenheten, men MINA bara. Disk, men bara min. En kyl att komma hem till där mjölkjäveln inte är slut fastän det fanns en hel himla liter när jag gick på morgonen.

Kommer väl sitta där och grina, helt omgärdad av blodröda väggar. Förtvivlat önska att nån druckit upp mjölken under dan. Fy fan.

Med det sagt. Jag tänkte sträcka ut en liten hand här. Nån som sitter och trycker på ett hyreshus på Södermalm med en ledig tvåa eller större i och har en skön ingång till ägaren? Jag skulle i så fall älska att bo i det.

Pride (in the name of love)

Jag och Hanna mötte upp mamma, moster Lena (min) och moster Agnes (min syrra) på Eken bar/Hilton vid Slussen där morsan och Lena drack öl. Som de alltid gör dagtid när de är i Sthlm. "Det är ju som semester". Från Kolingsborg dunkade "Your disco needs you" och Cheryl Cole. Så började paraden. Gömde mej i Hannas nacke för jag grinade så mycket. Dels folksamlingar, det gör mej ofta gråtig. Men främst "Marching for those who can't" som gick med gaffatejp över munnen och bar skyltar som det stod UGANDA osv på. Hej tårarna. Sen var det kul ett tag med happy hardcore-vagnar, och sen kom dödsstöten för mej: Stolta föräldrar till homosexuella barn. Urgamla, medelålders, alla glatt viftande och med leenden på läpparna. Det må gå sakta, men det går FRAMÅT här i världen. Störtflod.

HERREGUD vad jag inte skulle bry mej ett dugg om Hanna börjar gilla brudar när hon blir äldre. Inte ett jävla smack. Ja, förutom oro över att hon skulle få skit från omvärlden och att det kanske ställer till meckigheter på annat sätt, men liksom själva grejen, om hon ville vara med tjejer... who cares! Om tio år är det förhoppningsvis ingen som höjer ens ett ögonbryn.

I den upp- och nervända världen där jag bor

Alltså det här med att jag och Kalle kommer så himla väl överens nu. Det är ju en blessing men också rätt så weird med tanke på att han knappt kunde säga "hej" förut utan att jag dog av irritation på... tja, allt. Typ. Nu ba kvitter kvitter, jag gör det och du gör det ock okej men bra, då tar jag Hanna till dagis så kan du bla bla. Allt är la-di-da. Overkligt va? Och jag ba "åh, du är så fin i de där glasögona" och han ba "jaaa, och du är jättesnygg i den där tröjan" och vi båda gemensamt: vilket fint baaaaarn vi gjort. Som att vi båda går på E.

Typexempel.
E: Ska jag hämta Hanna i dag?
K: Ja, om du vill annars kan jag, inga problem.
E: Nä men jag kan göra det, det blir toppen. Har du nån plan?
K: Nä, säg vad du tycker så gör jag som du säger.
E: Mmm, vi ses vid dagis och tar Hanna till Nytan lite innan jag går hem och piffar och går ut och super lite på stan helt vanligt bara?
K: Jaaa, låter svinbra! Ses!

Sick! Nu när vi liksom inte har nån pressure att göra saker ihop så är allt så himla fine and dandy. Sover du hemma i kväll? Njä, vet inte, tror det. Okej, när kommer du hem annars då? Hmm, vet inte. Okej, lungan. Så himla mycket space ger vi varann. Och hittills inga "var VAR du?, med VEM?". Det är liksom oviktigt. Det är bara kött och needs. Vi har... Hanna. Och hon mår bra. Och vi med.

SO. WEIRD.
Och fint.

Helgens schema

I kväll spelar jag och Pelle på Scandic Malmen. Jag tror det kommer bli härligt, jag tror det kommer bli lite folk, alla är borta. Men det är ett alternativ om du inte har nåt att göra, ok?

Och imorgon: KÅKEN! Det ska bli så himla kul. Älskar Kåki.

I knew there was something that we never had, but we don't worry

När Carro bodde i Gävle, så minns jag att det började talas om ett band som hette The Sounds med en ascool tjej som hette Maja i spetsen. De hade inte spelat in nån skiva, men vi lyssnade på en asbra demo där främst en låt som hette "We're not living in America" stack ut av bara fan. Det var nånting skitigt över hela demon och jag älskade det. Sen såg vi dem i en källare under Handelshögskolan i Stockholm, kan ha variiiit... 99, vad vet jag. De var fortfarande osignade alla fall, och vi var väl kanske sjuttio pers i lokalen. Max. Som jag älskade henne. Så rå, opolerad, sexig röst. Jävlar vad hon tog i.

Sen signades dom och de släppte låten som första singel om jag inte minns fel och jag slutade tycka att de var bra. Kanske för att det då fortfarande var viktigt att band skulle vara små, man ville inte gilla en hype osv, men kanske mest för att det jag gillade med dem där nere i källaren inte alls sken igenom på skivan. För tillrättalagt, jag saknade edgen. Sexet. Sen har de gjort klockrena hits så klart, de är skitduktiga, men well, de har helt fallit bort för mej.

Har aldrig slutat beundra Maja dock. Och nu har PSL gjort den finaste, finaste intervjuserien med Maja. Den heter "Sommaren med Maja" och består av 18 treminutersklipp. Bandade intervjuer. Och hon säger så BRA saker. Hon är så smart. Och cool. I adore her. Kolla HÄR.

Vad som hänt sen sist

I hate you, I hate you. Oh my GOD, I love you.

Jag har liksom ingen förklaring till varför jag älskar den här låten så mycket och varför jag lyssnat på den tio gånger bara i dag.

Och som från ingenstans

The Very Best |MTV Music

...kom peppen. På livet. Jag misstänker att mitt mood är extremt kopplad till min Spotify som står på shuffle. Haha. Men ändå. Livet. Rätt bra ändå. Har soft break up. Har helt ljuvlig unge. Lider ej av jobbig sjukdom. Har världens bästa vänner. Som jag dessutom ska få lyckan att umgås med i kväll på Kåki. Okej inget jobb, ingen bostad. *inget sexliv* Men va fan. Det här bli bra.

Nu ska jag sluta peppra med videos. Lovar.

Ahmen orka

Orka vara aggro. Nu kör vi.

Gud, är det så här det ska vara nu? Ingen känsla mer än två timmar i taget? Ahmenåååh.

Uppdatering: Äh va fan. Tar den här också.