torsdag 29 juli 2010

I knew there was something that we never had, but we don't worry


När Carro bodde i Gävle, så minns jag att det började talas om ett band som hette The Sounds med en ascool tjej som hette Maja i spetsen. De hade inte spelat in nån skiva, men vi lyssnade på en asbra demo där främst en låt som hette "We're not living in America" stack ut av bara fan. Det var nånting skitigt över hela demon och jag älskade det. Sen såg vi dem i en källare under Handelshögskolan i Stockholm, kan ha variiiit... 99, vad vet jag. De var fortfarande osignade alla fall, och vi var väl kanske sjuttio pers i lokalen. Max. Som jag älskade henne. Så rå, opolerad, sexig röst. Jävlar vad hon tog i.

Sen signades dom och de släppte låten som första singel om jag inte minns fel och jag slutade tycka att de var bra. Kanske för att det då fortfarande var viktigt att band skulle vara små, man ville inte gilla en hype osv, men kanske mest för att det jag gillade med dem där nere i källaren inte alls sken igenom på skivan. För tillrättalagt, jag saknade edgen. Sexet. Sen har de gjort klockrena hits så klart, de är skitduktiga, men well, de har helt fallit bort för mej.

Har aldrig slutat beundra Maja dock. Och nu har PSL gjort den finaste, finaste intervjuserien med Maja. Den heter "Sommaren med Maja" och består av 18 treminutersklipp. Bandade intervjuer. Och hon säger så BRA saker. Hon är så smart. Och cool. I adore her. Kolla HÄR.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Men jag veeeet. Såg Sounds 98 eller 99 på kafé 44. Vi var typ 10 pers i publiken :) Älskade deras sound och attityd då.
Förresten har jag tänkt rätt länge att du är sjukt lik Maja. Ursnygga båda två bör nämnas.
/H

Anonym sa...

eh?hahaha.

Viv sa...

Lite ofilad kommentar här men... Fick tid över och kollade första delen och blev så snopet besviken. Då du skrev att hon sa så bra saker kändes det som en så taskig inledning där hon (som jag uppfattade det) pratade ner tjejor och deras skitsnackande tendenser och backstabbande och allt det. Det är ju precis en sån attityd och inställning som underblåser myten. Kändes inte alls kul och enbart som hon bet sig själv i svansen med att stå där och hylla det manliga, "raka". Och "aldrig vilja spela i tjejband", I would die to spela i Sahara Hotnights. Nog.