Den här gör mig glad. Bra text, bra låt, bra tempo. Och så får den mej att tänka på Carro, det gör mej också glad. Den gör mig också pigg, som nu då jag är på väg till dagis genom ett vidrigt grått och regnigt Stockholm. Yes please Markus come to me. Och så byter man ut Markus mot min killes namn. Som är och åker skidor långt åt helvete högst upp i Sverige.
fredag 1 april 2011
Dag 03 - en låt som gör dig glad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och jag blir glad när jag tänker på dig!
Däremot blir jag typ lite... jag vet inte, NÅGOT, när jag lyssnar på Laakso nuförtiden. Det, och allt annat jag spelade sönder under hemsk/sorg/eufori/drama-åren 2005-2006, herregud. Hjärtat hoppar liksom ur kroppen och not in a good way.
Mmm, fattar. Men jag började ju gilla Laakso kanske... 2007 typ. När vi båda var snäppet gladare.
Umm. Haha. VAR VI JU INTE KOM JAG PÅ.
Denna kommentaren har inget med inlägget att göra men måste säga tack för att din blogg finns!
Igår låg jag hemma i min säng och var typ sjuk och allmänt deppo medan alla mina vänner drack gratisöl på diverse smygläsningar och mingel.
Då fick jag för mig att läsa igenom ditt gamla arkiv och jag låg på ricko och typ grät och skratta. Ba helt normalt sånt man gör en torsdag lixom.
Finns verkligen ingen bloggare som beskriver sina känslor så äkta som du. Och även om det kanske kan vara jobbigt att lämna ut sig så (ba hej snäll jag är som ba rub it in your face) ska du veta att det är så otroligt skönt att läsa att det finns folk som känner som en själv. Du känns typ som en internetz storsyster. Eh. Ah. Dör.
Fanns speciellt ett inlägg som jag seriöst garvat ihjäl mig till. Du vet när man sitter på bussen/t-banan/mitt fel spårvagn själv och man kommer på något kul och man kan lixom inte hålla sig. Jag satt helt enkelt och fnissa för mig själv som något mongo på spårvagnen åt ett inlägg som du skrivit. Helt normalt. Var detta http://popmorsa.blogspot.com/2010/05/i-smelled-my-own-fingers.html
KRAMIZAR FINA POPMORSI! <3 <3
Hahaha, tack! Big sis. Det är jag det.
Och GUD, den gången, alltså när jag smelled my own fingers! Jag blir fortfarande tomatfejja när jag bara TÄNKER på det.
Skicka en kommentar