En sak man glömmer efter att ens unge blivit tillräckligt smart för att sova hela nätter, det är den där känslan av hjälplöshet som infinner sig efter ett par nätter med dålig sömn. Jag domnar i medvetandet, nickar till när jag sköljer ur vällingflaskan, kommer på mej själv med att fylla den med vatten, hälla ur, fylla, hälla, om och om igen med ofokad blick, kvickt insjunken och varmt omfamnad av nåt slags meditativt grönsakstillstånd.
Igår somnade Hanna elva mot vanliga halv nio. Sen vaknade hon halv ett av kli, åh hela kroppen på henne är ett stort kli, och hon tycker det är så himla jobbigt, och sen så vaknade hon var trettionde minut, alltså på riktigt var trettionde minut, och ville gå upp för då tänker hon inte lika mycket på kli-et och det FATTAR jag, i really do, men först kvart i fem kunde jag finna orken att få benen över sängkanten. Jag kan inte ha slaggat mer än 25 minuter i sträck den här natten. Tur jag ska vabba. Det är fan Freddy Krueger-tema på nyllet.
Gårdagens bizarro-moment: när jag på allmän inrådan kombinerade potatismjöl och mitt barns underrede. Vi hade liksom bakat lussebullar tre dar innan. *och nu ba: baka snippa*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
"baka snippa" Hahahah! Tack för dagens första hjärtliga leende! / Jullovslängtande skolfröken mitt uppe i tonårskaoset
åååh förvirringen!
Hahaha, jag hade nästan förträngt den hemska vattkoppsveckan men nu minns jag att min unge ville bli inmjölad med potatismjöl hela tiden. "Potatismjöl" gnydde hon med sin lilla tvååringsröst. Det var fan mjöl över hela lägenheten. Men man får väl anta att det hjälper.
Köp kylbalsam det hjälper!!
Skicka en kommentar