Tuut tuuut, beep beeep.

13. R. Kelly, »Ignition (remix)«
(singel & albumspår, Chocolate Factory, 2003)

Gästskribent: Emelie Thorén

Nollnolltalet-redaktionen har tjatat på mig i flera veckor om att jag ska skriva om "Ignition (remix)". Jag har hela tiden sagt nej, för jag vet inte hur jag skulle börja, hur jag skulle kunna beskriva det halva årtionde som den låten representerar för mig. Den är ett anthem för en svunnen tid som känns som igår, men som ändå har en helt annan Emelie i huvudrollen.

Första gången jag hörde "Ignition (remix)" var i källaren på Sinners, källarlokalen bredvid Spy Bar, ni vet; jag tror den hette Chiaro innan. Måste ha varit sent 2003. Jag var kär i dj:n och jag och Lovisa och Quetzala stod där och lallade med varsina High school swimmingpool i näven och en cigg i den andra och kollade på alla dessa exotiska människor som mitt i vintern var Thailands-bruna och hade tuttarna närmare hakan än naveln.

Och så plötsligt… »Now usually I don’t so this but-aaah…« och aldrig någonsin hade jag tidigare hört en så självklar låt. Den var så enkel och omedelbar. Jag som inte ens var särskilt förtjust i hiphop och r’n'b tyckte det var det sexigaste jag någonsin hört, texten var som gjord för mig och mitt liv, i’m like so what i’m drunk, och refrängen satte sig som det ljuvligaste av tuggummin i huvudet. Tuut tuut. Beep beep. Och till skillnad från så många andra instant hits, tänk »Hey Ya!«till exempel, så tappade den aldrig sin storhet. Jag får fortfarande samma bubbliga lyckorus i magen, den gör mig alltid lite lite snyggare och alltid lite lite mer sassy och classy.



Sedan följde den mig genom flera år av Riche, vin, olycklig kärlek, stunder av lycka, luggfrisyr, förfester, efterfester, den där dj:n, andra dj:s, andra killar, baile funk, Nöjesguiden, popmusik, Unge Werther-känslor, soliga bryggor, bloggelektro, gråtblandade skratt och skrattblandad gråt, fosterställning, öl i plastglas, mentholcigg och Metropolis. Allt i en enda röra, en röra där»Ignition (remix)« och det gråtblandade skrattet var de enda konstanterna. Inte särskilt vare sig sassy eller classy, men det hör liksom inte hit.

Jag vet inget om hiphop. Eller r’n'b. Jag har nog bara hört tio låtar med R. Kelly. Men jag har hört en jävla massa andra låtar och andra genrer de senaste tio åren, tillräckligt många för att säga att det blir fan inte bättre än "Ignition (remix)". It’s bigger than hip hop.

Emelie Thorén är journalist. Hon tycker att »Ignition (remix)« är 00-talets bästa låt.