32. Jag har nyligen flyttat till Stockholm och undrar om du kan ge mig tips på några schyssta klubbar och pubar i stan?

Hmm, typ inte. Jag går inte ut så himla mycket längre och när jag gör det blir det i stort sett bara på hemmafester och klubbar som mina vänner anordnar. De kan jag ju iofs rekommendera! Störst, bäst och vackrast är Chapel hill-brudarna Lina, Digge och Erika. De är inte bara några av de finaste kompisarna, de är också helt tokiga DJ:s, som inte har några som helst skrupler. Lambada? Check. Jag mötte Lassie? Check. Dansk lesbisk rock? Javisst. Blandat med lite indie, vanlig pop och radiohits. Som Lina sa: det handlar inte om guilty pleasures, det är pure pleasures. De kommer köra varannan fredag på Pontus by the sea som ligger vid Slottet i Gamla stan ungefär. Sen så har vi ju Fredrik Virtanen som kör klubben Julia med Tom Pyl, det är gubbtema, tänk Boys of summer med Don Henley, Fleetwood Mac och Bob Dylan och skit. Supermysigt. Personligen kan jag bli lite trött på bara gubbgubbgubb, så man får ha lite koll på vilken gäst de har. Om det är tex, hmm, JAG, så är det mer hitbetonat, är det någon annan kan det bli supersmalt. Man får kolla. De håller hus på Bar Rouge i Gamla stan, men kommer nog flytta till Spy bars uteservering i Humlegården i sommar. I Humlan kommer också Debaser ha en uteservering, den blir nog toppen, men deras stora uteservering på Debaser Slussen är nog svår att slå, där är det alltid bra musik och trevligt folk. Sen så har ju min kille klubbar som jag sällan går på för jag är hemma med Hanna då, men han har tex Daydream Nation på Strand nu nästa helg då LAAKSO (!) ska spela, det bör ej missas för allt smör i Småland. För bara häng och glo på folk rekommenderas Indigo, Riche, Bröderna Olssons, Gubbrummet på Spy bar och Johan Matssons & Carl M:s nya Kåken aka Kuken. Där ska Pelle Tamleht och Daria ha klubb alla onsdagar i sommar. Det blir nog också toppen.

Det är ju svårt när man är ny och kanske inte känner så många. I flera år var jag vilse i pannkakan, tyckte inte jag passade in någonstans. Gick på suspekta ställen, famlade i mörkret efter något som skulle kännas som hemma. Det tog tid, och sen så insåg jag att det handlade om vilka man gick ut med och inte vart man gick. Roligast är ju där ens vänner är. Men som sagt, det tog säkert tre-fyra år innan jag ens hade vänner i den här stan, dvs sådana som ej hade Sala-blod, och först då hamnade jag på de ställen som sedan blev mina. Där jag inte var en utböling som hälsade på. Som Riche och indieklubben Metropolis där jag spenderade varje fredag i över tre år och det var också där jag lärde känna halva kompiskvoten som jag har idag. Och gjorde min dj-debut!

Jag och Sebastian utanför Metropolis 2005. Jag kommer om ca fem minuter bli brutalt avspisad av min kille som inte var min kille då: