För någon månad sedan tog jag tag i mina skivor. Städade upp, slängde mp3:or. Gjorde tre helt nya case, små, genreindelade. Så att jag inte skulle behöva släpa fem års blandskivor med mej varje gång jag skulle ut och spela, hundrafemtio skivor med kanske två max tre spelbara låtar på varje typ.
Slet i flera dagar, men till slut så var det klart. Så prydligt och snyggt så. Tre identiska case, med fina utskrivna spellistor, noga utvalda låtar.
Sen fick min kille nys om de där casen, särskilt den med gubbhits, 17 grymma samlingsskivor, sisådär 260 låtar. Han har det med sej jämt när han spelar. Det är ju lite smickrande också på nåt vis. Att "det är så bra". så utsökt kompilerat. Och nu är det borta. Min bäbis med Meatloaf och Journey och Toto. Puts väck. Och min kille letade så noga nyss, och ba "jag som alltid ställer det på sin plats" och såg så uppriktigt bekymrad ut att jag inte ens kunde bli upprörd.
Skitsamma. Man kan göra ett nytt case. Men en kille med så bra musiksmak växer inte på trän. Bra musiksmak = MITT GUBBCASE.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Gubb är bra. Själv gillar jag hög skäggfaktor också, oavsett genre.
Jaa! Skägg!
Skicka en kommentar