Friday night's all right for fighting

Så här. I kväll är vi hemma båda två, Kalle har inget jobb och jag har inget planerat. Låter som en toppenidé på eftermiddagen med tacokväll och 24. Gott så. Jag hämtar Hanna, Kalle sitter i nån jury till klockan sex. Köper taco för en fjärdedels tusing. Går hem. Klockan blir halv sju, svinhungrig. Börjar inse att min kille kanske slutar sju. Ger Hanna annan mat. Köket ser för jävligt ut, hela lägenheten faktiskt, ser exakt ut som jag lämnade den kvällen innan. Så även köket, som sagt, som min kille skulle göra rent efter att jag igår lagade mat. En måltid jag lagade efter att ha kommit hem från jobbet till ännu ett ostädat kök, som jag städade och lagade mat i. För den som inte minns eller bara missförstår: köket är min killes att hålla rent i. "Resten" är mestadels mitt, enligt en deal vi gjort. Min kille kommer hem, lägger Hanna, innan påpekar han att jag har skor inomhus. En (o)vana jag har. Alltid haft. Nåt han stör sej på. Och so what, tänker jag alltid då, det är ju fan alltid jag som städar ändå. Skitsamma om jag har skorna inne, de är rena. Om han stör sej på smuts, DAMMSUG NÅNGÅNG DÅ. Så mogen är jag. Medans min kille lägger Hanna lagar jag taco och lyssnar på Arga kvinnor på Spotify. Börjar känna mej tillfreds och ser framemot taco framför 24. Mysigt. Som jag har gjort i alla tider med min familj om helgkvällarna. Släcker ner lite, äter nåt goffigt framför en bra och hyrd rulle. Älskart. Maten är nästan klar när min kille kommer ut ur sovrummet och kikar in i köket där jag har hackad lök upp till armhålorna. "Du har skorna på dig", säger han i anklagande/ledset tonfall. Glada humöret raseras. Hur har han mage, tänker jag, Här står jag och steker hans/vår jävla mat som jag köpt för svinmycket pengar för att vi ska få lite mysigt (dör lite när jag skrev just det här om det mysiga, wtf have i becooo-ooome) och jag har precis gjort hans sysslor i det jävla köket och jag var inte ens SUR. Inte förrän han drar upp skojävlarna. Känner hur det kryper i mej av ilska. Han sätter sej framför datorn, har mail att läsa. Står där och steker. När det är klart ber jag honom duka. Han börjar lägga ut på köksbordet. Nej nej nej, säger jag. Vi ska sitta i teverummet, kolla "24", mysigt! Han ba "det är sunkigt att äta i teverummet". Men aj. Pissar på min familjetradition. Bara så där. Blir ännu surare, och ser framför mej hur vi sitter med varsin sorglig taco och stirrar ut i tomma intet båda två, mittemot varandra en fredagkväll. Har ju musiken allafall. Arga kvinnorna. Utan att säga nåt går han OCH STÄNGER AV. Vi sätter oss. Har is på händerna, rimfrost i mungiporna. Jag är så jävla arg. Efter ett tag lättar det lite, har väl med näringen att göra och jag ba "annars då? berätta nåt kul, säg nåt". Håll i er. Han ba: jag tycker inte om när du har skorna inomhus! Ahmen skämtar du? Tar du upp det IGEN?! Noll fingerspitzgefühl på min kille asså. Sen var det ingen återvändo.

En halvtimma senare plockar han undan i köket. Under taco-myset har han påpekat att jag måste säga till NÄR jag blir sur, inte efter, så att han kan få en chans att göra något åt det. Efter fem minuter är han synbart klar med sitt köksdonande, börjar släcka spislampan och taklampan. Ställer mej vid diskhon där mat ligger kvar i. Två retursalsaburkar står intill, ej ursköljda och definitivt inte i returglaskassen. Skrynklade flottpapper och matrester över hela diskbänken, blandat med diverse tallrikar och pryttlar. Det dräller av grejer och skit mellan spis och ho. En hel jävla gurka ligger framme. Bordet är inte avtorkat och det ligger tacorester prytt över hela bordet. När jag står där och sköljer ur den första salsaburken, han är halvvägs till soffan så ba NÄÄÄÄ. Nu ska jag göra som han sa. Så jag kallade tillbaka honom som nån jävla mattant och ba "är du verkligen klar nu?". Sen stod jag där och pekade tyst på grejer som skulle göras tills det var fint igen. Mycket bisarr situation. "Tack för en god match", sa jag glatt efteråt. Han tyckte inte jag var kul.

Till bådas försvar var vi båda cepetrötta.