Jag var på invigningen av Debasers uteservering i Humlan i dag. Jag tror att det kan bli sommarens ställe. Nära jobbet. Mycket grönt. Bra musik. What's not to like liksom. Egentligen skulle jag ha gått på Lovisas hej då-tillställning på Skeppsholmen, där även Carro firade sin namnsdag och Frida och Novell-gänget höll releasefest och Christopher Sander skulle spela, och sen efetr det skulle jag gå på Spy bars uteservering i Humlan-premiär efter det var det tänkt. Men det blev overload i hjärnan och jag var tvungen att gå hem.
Jag kan inte TA folk längre. Har glömt bort hur man småpratar, chittchattar, minglar. Jag träffade några såna där härliga som jag kände förut, och fortfarande liksom känner även fast jag inte pratat med dem på länge, men jag blev så stressad samtidigt. Visste inte vad jag skulle säga till dem, kände mej flackig i blicken, fick känslan av att vilja krympa och fly. Så jag smög mej bort och gömde mej i Carros trygga sfär i stället. Vet inte vad det är med mej. En del av identitetskrisen, antar jag. Men det är ju jobbigt när mitt krisande går ut över det jag brukade göra så bra. Mingla och vara kul. Nu ba: mussla och smyga hem. Tänk om jag blitt en sån där som de alltid talar om i antialkoholkampanjer, den där mystiska personen som "bara kan vara sig själv med alkohol i kroppen".
Kan också vara att jag var fett obekväm i rött läppstift.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Vissa dagar är det ju bara så att man inte för allt i världen kan vara social, rolig och älskvärd. Då gör man bäst i att krypa hemåt och göra ett nytt försök nästa gång.
Deppa inte för detta kära Popmorsa. Om du känner dig lite liten just nu kanske det är kul att höra att jag faktiskt drömde om dig inatt. Eller så blev du helt creped out nu. Haha. Äsch, jag är tjej å vi hade jätteskoj ihop :)
Du är bäst, glöm inte det!
Jag känner mig precis likadan. Förut brukade jag vara en sån superminglare som hade fyrtioelva bekanta på alla klubbar och som jag minglade emellan och fick att skratta. Men nu, jag blir väldigt obekväm och stammar fram något mkt ogenomtänkt och sen vill jag bara fly.. Det är jobbigt!
Skicka en kommentar