måndag 1 juni 2009

To call for hands of above to lean on wouldn't be good enough for me, no.

Var nyss in på HM för att uppdatera min garderob med något sladdrigt och tunt och ej för avslöjande. Det var störtomöjligt. Det sitter fel, det sitter fult, det är billiga material, det är fula sömmar, det är tonårstryck, det är tantiga blommor och fjärilar, det är Matthew Williamsons rivierastyle, det är INTE JAAAG. *vem är jag?-krisen igen*

Blir tokig. Och så funderar jag på det här med BUS. Brun utan sol. Om man ska eller inte. Om det ska vara så här varmt så måste jag vara barbent, annars kommer jag smälta bort och jag bliiiiir ju inte brun, så är det bara. Har å andra sidan extremt dålig erfarenhet av brun utan sol-produkter. Q busar hela sej själv, och jag fattar inte hur hon får det så himla jämnt över kroppen. Hon har också bättre pigment, min hud får ju panik när den plötsligt ska bli exotisk, den freakar och strutsgömmer sej bakom kulören orange.

Men alltså, blek och lönnig en sommar till pallar jag inte. Inget ger mej sämre självförtroende än provrum.

Sommaren 2006 tänkte jag på fullaste allvar att det här är sista sommaren som jag ser bra ut. Det var inte koketteri på något sätt, det var bara ett konstaterande. Min rökning hade ännu inte satt sej i fejjan, jag var smal som en sticka och jag var singel och lade ned mycket tid på mitt utseende. Jag var 29. Och jag minns att jag verkligen tänkte så varje kväll jag stod där och gjorde mej fin inför Riche eller wherever, smorde in mitt ansikte och ba: det är den här sommaren som gäller, sen går det bara nedför. Och med den tidens ideal så hade jag rätt. Jag är inte redo för skroten, men asså gud vad det finns mycket att åtgärda nu. Jag känner mej som en tant alternativt flodhäst bredvid alla dessa nittonåringar med minimala shorts, jag ser fan inte skillnad på boxertrosorna och sweatshirt-shortsen i affärerna längre, och så har de nån liten linnetrasa upptill. Och klart som fan de ska ha det. Kör på bara. Önskar att modet hade varit annorlunda när jag själv hade kunnat sporta en briljant ungdomlig kropp. men nej nej. Då var det GRUNGE som gällde med stora jävla skate-shorts, långa kjolar, batik-tshirts ovanpå långärmat. Rutiga skjortor. Sarong!

Sån jävla otur.

6 kommentarer:

S sa...

Blanda busen med vanlig bodylotion och kör två dar i rad istället. Slipper man fläckar.

clara sa...

I go for:

-Bus (också rödlätt, fan man tål jnte solen...)
- Monki - löst och sladdrigt och man känner sig lite fjortis, yeah!

Mitt Bus-tips är barnolja på torra fläckar, mellan fingrar, knän, fötter etc. Handskar på händerna är också bra, men överkurs kan tyckas.

carin sa...

det knasiga var ju, att när man var sådär ung och snygg och briljant, inte fan hade man vett att uppskatta det! man tänkte, ååå jag har för små bröst, ååå jag har oproportionerliga armar, ååå jag har en cellulit på rumpan!
och; det blir ju inte precis bättre, inte om man inte anstränger sig som fan, lägger om sin kost och sin motion och sitt liv totalt, och det gör man ju så sällan.
alltså blir kontentan att man ska vara jävligt nöjd med det man har just nu, för om tio år sitter man där och säger "fan vad jag var snygg och fräsch när jag var 30-ish, ATT jag inte hade vett att uppskatta't!"

Linna sa...

Ja gud, jag kan inte heller med Brun utan sol - detta baserat på nåt varuprov jag kom över för sisådär tio år sen. Smetade en m y c k e t beskedlig fläck nånstans på foten och hann knappt komma till plugget förrän en av mina kompisar ba: "Vad är det där, använder du brun utan sol?!"

Antar att de är diskretare nu men ... skräcken för orange sitter kvar. Och blire inte rätt dyrt i längden? Och hur går det med lakan/handdukar/kläder när man är insmetad i färg? Jag tycker inte BUS-guiderna ger nåt riktigt betryggande svar på de frågorna.

Tack för en fantastisk blogg förresten!

Anathie sa...

Hahaha, sarong! Den hade jag förträngt. Mycket mycket roligt.

Karin sa...

Men fan, jag är ju 29 och tänker precis så, det här är sista sommaren, sen kommer det gå utför. Och så har jag börjat röka igen. Smart.