söndag 25 juli 2010

It's all over now, baby blue

Jag har tänkt rätt mycket på hur jag ska formulera det här inlägget. Faktum är att jag inte har nån aning. Men. Förra måndagen gjorde jag och Kalle slut. Så. Now I said it. Jag har också tänkt mycket på om jag ska kunna fortsätta skriva här. Hur pass privat jag kan vara. Jag känner inget behov av att skriva om jag inte längre får vräka ur mej precis vad jag känner, det är ju hela min poäng med den här bloggen. Och det kanske inte är helt passande nu längre. Jag vet inte.

Allafall. Jag mår bra. Det var mitt initiativ. Vi är vänner. Typ bättre nu än innan. Vi har båda Hannas bästa för ögonen. Jag tror det kommer bli bra. Kalle är toppen. Vi var inte så himla toppen ihop bara.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men det kommer bli bra.

44 kommentarer:

Anonym sa...

ja, det blir ju bra. Stor kram. Hoppas ändå få höra mer av dig, i vilken form som helst.

Sanna sa...

Har läst din blogg länge men aldrig kommenterat, nu kändes det bara så fel att inte göra det.

Det är ju såklart jättesorgligt, men bra att det känns bra och att det känns som att du ser ljuset i tunneln lite kanske...

Angående ifall du ska fortsätta skriva eller inte så förstår jag verkligen dilemmat, men du ska veta att jag iallafall älskar din blogg vad du än skriver, om det bara är trivialiteter eller djupa inlägg om livets jävlighet. Du är jävligt bra, det ska du veta iallafall!

Anonym sa...

Hej, här kommer ett inlägg från en som också älskar din blogg. En idé är att du fortsätter att skriva precis som vanligt, men att du inte publicerar det. Sen ger du ut en bok istället. Jag tycker att din blogg är underbar.

Smilla sa...

Jag vill bara skicka tonvis med pepp och kärlek och säga det som du redan vet - att det är starkt och modigt att våga göra slut på något som inte fungerar hellre än att gå att vara miserabel i någon halvdan soppa. Ni kommer lösa det där på bästa tänkbara sätt och när du torkat bort skiten från byxknäna så kommer du att vara starkare, må bättre och vara mera fab än någonsin. Keep on rockin' in the free world!

dekorum sa...

Trist och sorgligt, men ändå fint om det känns bra. Bättre att vara bra vänner än att ha det dåligt ihop... Hoppas att allt ordnar sig på bästa sätt, med livet och skrivandet och allt.

Anonym sa...

Jag var nyss där. Vi är dock tillsammans igen,men 4månaders propavan-sponsrad sömn och -10kg senare gör det fortfarande ont..hang in there.

Anonym sa...

Om jag känt dig så skulle jag gett dig en stor kram nu. I stället kan jag inte nog poängtera hur jävla modig du är som dels gör slut på något som man ju vill ska fungera och sen berättar om det här.

Som du säger så kommer det att bli bra. Skönt att ni separerade medan man fortfarande kan vara vänner. Hanna kommer älska er än mer för det.

Önskar dig all lycka
/H

H sa...

Håller med alla föregående talare och hoppas på att du fortsätter skriva!

heartbeats sa...

Heja dig!
Det kommer att bli bra. Det kommer det.

Anonym sa...

take care fina du!! vi är många som tänker på dig

Hanna sa...

Så himla modigt, fatta alla tjejer som går runt i förhållanden där de (ok, subjektiv åsikt, men) förtjänar bättre.

Du är stark, snygg, cool.

Hoppas du fortsätter blogga, även om du inte har nån avsikt alls att vara det så är du en förebild.

Anonym sa...

Det kommer att bli bra. Du är stark och modig.

annalin sa...

Hoppas såklart att du fortsätter skriva, men hur du än gör så måste du veta att du är BÄST - hur kan man vara annat när du är typ den enda som vågar vräka ur dig och klaga och vara brutal med den oglamourösa verkligheten!
Vi är många läsare som hejar på dig och älskar bloggen!
Och glöm heller inte att det är helt självklart, det lyser igenom alla dina texter, att du älskar Hanna över allt och är en fantastisk förälder (det är ni säkert båda!)

Kram!

Moi sa...

Livet är inte lätt och livet med en annan person är i synnerhet svårt. Ibland får man liksom inte ihop det egna livet och det som man har tillsammans med någon. Det är inte att misslyckas, det är mer att välja en annan väg. Inte ens om man har barn är det att misslyckas, kom ihåg det.

Mycket pepp många styrkekramar och varma tankar!

kram

åsa sa...

Som ytterligare en som följt dig länge här instämmer jag med tidigare kommentatorer. Du är grym, och när du kommer ut på andra sidan av det här uppbrottet kommer du vara ännu klokare och starkare, det är jag övertygad om. Jag hoppas du vill fortsätta vräka ur dig här. I mina ögon är du nära nog vår generations Kerstin Thorvall.

nisse sa...

Nämen nej. Vad sorgligt!

HANG IN THERE! Du är en av mina favoritmänniskorjagintekänner och jag hoppas att alla dina vänner nu stöttar upp dig!

Stor kram!

cecilia sa...

Det låter gräsligt jobbigt. Det blir bättre, även om det är en tröst för tigerhjärtan när man är hakdjupt i sorg och skit. Men det blir det.

Angående bloggandets vara eller icke: Du ska vara så privat och urvräkande som du själv känner för tycker jag. Ditt omdöme är mer än gott nog att avgöra var gränsen går.

Tove sa...

oh nej!

vi känner inte heller varandra, men jag älskar din blogg. du verkar ha fina vänner som jag hoppas tar hand om dig lite extra nu. du är modig!

Anonym sa...

Du är bäst!

Kram,
/S.

Aioli sa...

Fantastiskt starkt beslut. Och det är klart att det kommer bli bra.

Anonym sa...

Anade nåt åt det här hållet. Starkt som fan att våga avsluta något som inte funkar! Avslutar med ett citat som hjälpt mig igenom många stackars-mig-jag-är-skilsmässobarnsstunder: Hellre två lyckliga föräldrar isär än två olyckliga ihop. Så jävla sant. Det går ingen nöd på Hanna. Hon är lyckligt lottad som har dig!

Kramar

Atatar sa...

Bu för separationer, de tär och är sorgsna, men efter ett tag kommer man ut på andra sidan och det blir tillochmed kanske bättre än man trodde från början. Heja dig!

D sa...

Det känns bra att du äntligen lyckats formulera ur dig det många kanske redan hade på känn. Modigt gjort av er båda att ta er ur ett sjunkande skepp, hoppas allt blir bra med er och Hanna. Kom ihåg bara att ert barn mår bra när ni som föräldrar och individer mår bra, så ta hand och kompromissa på ett hälsosamt sätt.

Anonym sa...

Har nog aldrig känt och levt mig in så mycket med någon jag inte känner, som med dig. Så mänsklig och så JÄVLA bra! Jag hoppas verkligen att du fortsätter skriva. Om du vill.

Anonym sa...

jag har läst din blogg i flera år, skulle vara skittråkigt förstås om du slutade - men jag har själv startat typ 10 bloggar och slutat efter ett tag för att jag inte känt att jag kan skriva precis vad jag vill. så med det där måste du bara prova dig fram och se hur det känns. och bra, det är aldrig fel att avsluta en relation som skadade mer än den värmde. det blir bra igen.

c i l l a n sa...

KRAM och allt sånt! Fifan vad jobbigt. Men som sagt. Bättre för barn att växa upp med föräldrar som tycker bra om varann men inte är ihop än föräldrar som ska leva tillsammans "för baarnens skull". Bättre också för mamma och pappa att vara ärliga. Har du inte läst Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst" kan jag rekommendera den, hon skriver mycket om skuldkänslor och tankar när hon separerade från sina barns pappa och sedan bildade en ny familj.
Ta hand om dig.

trasslig sa...

Jag tycker det är svinasvårt att säga något om sånt här för det blir bara floskler och klyschor för mig och så kunde det lika gärna vara repliker från någon sån där film där huvudpersonen som har split-up har en peppande (fulare) kompis. Och jag vet inte vad man vill höra heller för jag har aldrig gjort slut/blivit slutgjord med. Om man vill höra att det blir bättre (alltså ingen lögn men se ovan) så skriver jag under på det. Annars tycker jag att du ska lyssna på skitbra musik, inte bara sånt här som gör en "stark" men inte depp heller utan bara muzak va. Och dansa. Och leka med Hanna, jag hatar barn men ditt är så jävla sött, roligt och klokt så jag får typ ont. Och veta att kag tycker att du är snygg och häftig (och så jävla KOOL i dina bryn tänker på't jämt när du visar'om). Puss

moln sa...

Puh så skönt att du äntligen skrev vad som hänt. Alltså det är helt absurt vad man bryr sig om dig, människa man aldrig träffat. Fina du, hoppas du fortsätter skriva. Du gör mig glad dagligen vare sig det är fantastiska låttips (national, åh) eller något extremt utlämnande om ditt liv. Allt är så bra. Jag har kollat din blogg flera gånger om dagen sen du tog en halvpaus.

Det är väldigt många personer här ute som inte känner dig men som känner dig ändå, tack vare det du skriver, och alla bara älskar dig verkar det som. Även jag!

Kram, kram, kram. kram. Från kristina som önskar dig världens bästa liv. Hur det än blir nu. Men gråt, även om det nu är rätt beslut behöver man faktiskt sörja.

Anonym sa...

Åhå så så tråkigt..Men jag hoppas du fortsätter skriva. För du är grym på det! You go grrl!

Maria

Hanna sa...

Kramar!

Jag och min dotters pappa gjorde slut för ett par år sen, för det enda vi hade i åtanke var att bryta innan vi blev osams. För hennes skull.
Han är fortfarande min allra, allra bästa vän. Alltid den första jag ringar, oavsett vad det gäller.

Förra vecka, och denna veckan har jag hört samma ord flera gånger -
Det ordnar sig! Allt kommer att bli bra!
Så jag skickar dom vidare.
Ta hand om dig!
<3

Anonym sa...

Hej!

Jag har läst din blogg i flera år men aldrig kommenterat och känner nu att jag bara måste. Du får inte sluta skriva! Du är ett sånt stöd för så många! Slutar du så blir det grinfest hos mig iallafall, I need your blog to survive!

Isabell sa...

Jag är ännu en av dina anonyma bloggläsare som bara måste kommentera nu. Snälla, om det går, fortsätt skriv. Har läst dig i flera år och vill inte mista dig nu fast vi inte känner varandra. Som tidigare kommentatorer har skrivit; det blir bra - kanske bättre - snart.

Isabell

Anonym sa...

Har läst din blogg länge och sett det här komma i säkert ett år (hoppas du inte tycker jag är dryg). Det här som du nojade över tidigare, att du kanske var för krävande som ville få hjälp hemma och skadad av några slags romantiska idéer för att du ville att han skulle uppmärksamma dig: jag hade en kille en gång som var exakt likadan. Det visade sig att det inte var mig som det var fel på, utan honom. Min pojkvän idag är kärleksfull och gullig mot mig och får mig att känna mig omtyckt ochh uppskattad på exakt det vis mitt ex påstod var någon slags brudig hangup. Det är inte skevt att vilja ha sådant. Livet är för kort för att leva med en man som behandlar en som en kompis som man gärna dumpar tvätten på. Även om det känns konstigt att tänka på nu, kommer du träffa någon annan, som kommer att få dig att känna att du tänkte rätt hela tiden som ville ha något mer, och som kommer att vara gullig och jämställd och härlig mot dig på precis det där sättet som du önskat dig med Kalle. Och Kalle kanske är bäst som just en kompis och en bra pappa till din dotter. Lycka till och glöm inte att det ALLTID blir bättre. Ännu har det inte hänt att någon ångrat sig hela livet för att de gjorde slut på ett förhållande.

Anonym sa...

Åh rara Popmorsa! Ta hand om dig och hoppas du läker snart, alla uppbrott är sjukt jobbiga. Du verkar vara bra på att låta dina vänner ta hand om dig iaf, bra där!

Kram

Emma sa...

Ja, det kommer att bli bra. Allting ordnar sig, och om det här är vad som måste göras så måste det göras.

Jag har ett citat på väggen från Blow-up som är bra att ha när det krisar:

"Nothing like a little disaster for sorting things out."

Kram!

Ella T sa...

Kan inte skriva så mycket mer än att du är jättejättebra och att jag önskar dig allt väl. Plus att din blogg är min favorit, men man ska aldrig skriva om det inte känns bra. Ta hand om dig!

Andy sa...

Tid, det finns inget som inte lite tid fixar. Jag kan fortfarande bli lessen när jag ser bilder på mig själv efter att min stora kärlek tog slut, mager och totalt död i blicken, men nu, år senare vet jag att jag är starkare och bättre och mer insiktsfull än jag var då. Jag är glad att jag lärde mig att allt förändras. Inte ens den djupaste sorg består i alla evighet.

Massa kärlek till dig!

Anonym sa...

ååh. kan inte föreställa mig hur du mår egentligen. eftersom att all sorg är så individuell. men när jag är galen av sorgsenhet i hjärtat brukar jag tänka framåt. typ. om sex månader, då kommer allt vara lite bättre. om 10 månader kommer allt vara mycket bättre. tiden kommer att gå fort. och innan du vet ordet av har hela livet hänt!

Hawk and Weasel sa...

Men fan. Jag har läst din blogg sen när du precis skulle få Hanna och han var bortrest nånstans. Den har varit en sån glädjekälla hela tiden och inspiration till att skaffa mitt eget barn.
Urtråkigt att höra. Å andra sidan är jag alltid för att göra slut om det inte är bra. Ni verkar ju supervettiga. Åh,äsch, hoppas det ordnar sig till nånting jättebra. Det finns goda förutsättningar.

marie sa...

käraste finaste popmorsan, all pepp till dej, styrka och kramar och mod. Du är bra. Och det blir bra, på sikt. All love!

Hanna sa...

Allt är nog nästan sagt så jag säger såhär: kram från en okänd.

P sa...

Kram & Puss!

linn sa...

fina emelie. beundrar ditt mod att bryta upp när det inte känns rätt och göra vad som är bäst för hanna, och för er också i slutändan. massa kramar till dig

Siri sa...

Hej Emilie, tror det redan skrivits det mesta som jag ville säga - att jag läst din blogg i flera år, aldrig kommenterat förut, jag är ledsen att det gått sönder men allt kommer bli bra osv. Men jag ville bara skriva det ändå, från mig också: Du är fantastisk! Det blir bra, till slut!