Det här är den snyggaste galaklänning jag någonsin sett

Hemmapicknick!

Crap!

Jag kan inte med ord förklara hur mycket jag skrattade åt den här bilden som en kompis lade upp på Facebook. Vet inte vilket land det är ifrån. Men asså... "Spicy FRESH (!) SOFT (!) crap salad". Jag imploderar! Är ej äldre än så inombords.

Nästa station - Sala

Igår var epic kul

Åh, igår var lite som en klassåterträff. På ett bra sätt. Vill trycka på replay och göra om det, på precis samma sätt! Jättejättekuuuuuuuul. <3

Lite bildkavalkad. "Lite" kanske är fel ord.

Ajjistocratsch

Turn up the lights in here baby, extra bright I want y'all to see this

Jag är så himla trött på min fejja och mina kläder och min stil och mitt hår. Noll inspiration till att göra mej snygg i kväll. Alltså, jag VILL vara snygg. Jag har bara noll fantasi. Svart kladd runt öga, blek läpp. Jaha. *kul tjej* Förra helgen spexade jag iofs med rödrosa knallig ögonskugga. Men det var min standard-look för några år sen, neongult knallgrönt etc, så det känns ju inte direkt "tokigt". Och läppstift... jag avskyr det alltid efter nån timma, det blir smetigt och fult.

Ahmen HEJ tristaste inlägget. Ville bara gnälla. Alla är väl trötta på sej själva ibland, väl? VÄL?? Nu åker jag till Åhlens City. Kommer väl hem med nåt ljunglila. Det gör jag alltid när jag har stilkris. Jag avskyr ljunglila.

Jo, apropå NG-festen

Jag sitter och trycker på fem plus en-biljetter som jag glömt att jag hade, hittade dem i fickan typ nu. Om det fanns nåt smidigt sätt och nån som ville ha dem så skulle jag lätt ge bort dem? Vet bara inte hur.

Last time you gonna let me down, last time you gonna fool around with me

Matsy bloggar om Eurythmics och drämmer till med min bästa Eurythmics-låt dessutom, så då blev jag så extremt sugen på att lyssna jag med. Det här är deras solklara näst bästa låt. Hittade bara live? Oerhört bra ändå så klart. Älskar Annie Lennox. ÄLSKAR.

Åh, tryckarens dans!

Hade helt glömt att balladklubben Natten spelar på NG-festen i kväll. Åååh, vad jag ska dansa tryckarens dans. Göran! Jens! Spela den här, jag skulle smälla av, och GUD VAD JAG VILL LIGGA MED JON BON JOVI I DEN HÄRA VIDEON:

Och tack!

För de snälla och fina orden och det ni delar med er angående abort-krönikan!

Stockholmspriset tonight.

I eftermiddag åker Hanna till mormor för lite lyx (tänk vara uppe länge, chips och glass) och jag ska gå på Nöjesguidens Stockholmspris. För att vi skulle få lite lyllig tid innan så hämtade jag henne på dagis redan igår och inte i dag som jag brukar. Och så har vi varit hemma båda två och gosat hela dagen. Och bråkat lite givetvis. Jävla humör hon har. Jag med. Men mest har vi gullat, käkat ostmackor framför Barnkanalen och byggt tågbana.

Ska bli kul i kväll! Jag är pepp.

Skuggan bredvid Hanna (krönika vecka 6 Sthlm City)

Popundret Justin Bieber uttalar sig om abort i tidningen Rolling Stone. Han säger ungefär så här, "våldtäkter är hemska, men om du blir med barn efter en sådan tragisk händelse, så är det ändå mord". Justin Bieber är alltså sexton år, ser förmodligen fortfarande livet i svart och vitt och inte som den grå gegga som det med lite livserfarenhet så småningom blir.

Jag har gjort en abort. Det är inget jag direkt talar om. Inte för att jag skäms, det gör jag inte.   Men det är för privat, för oåterkalleligt att i efterhand prata om, ifrågasätta.

Vi bestämde oss. Stod fast vid det, beställde tid. Min vana trogen kollade jag inte upp själva proceduren särskilt noga. Ville inte veta. Tänkte att det värsta måste ändå vara över, att det smärtsamma låg i att behöva ta beslutet, komma fram till det, att det som var kvar var ren formalitet.  I min mage fanns ett... ingenting.

Jag hade tid en kall morgon i april. Jag gick dit själv. Min tvåmånaders dotter var hemma med sin pappa. "Det är lugnt, jag ringer när jag är klar". Infann mig i receptionen. Allt var tyst, så tyst. Jag fick ett piller. Jag skulle svälja det, och återkomma en stund senare. Det här pillret skulle under tiden (bland annat) döda det som fanns inuti min mage. Jag svalde pillret, gick ut på parkeringen, kände tårarna komma. Och med tårarna kom insikten. Mina fingrar, min nacke doftade av bäbis. Av Hanna. Jag minns att jag stirrade på mina händer och undrade vem de tillhörde. Jag kunde inte fästa blicken nånstans, allt jag såg gjorde ont, människorna som irrade runt mig i sin vardag, bussarna som gick, och jag som stod där med smak av bitter kemikalie i munnen. Jag grät tills jag trodde inälvorna skulle komma upp. Bara stod där. Allt medans någonting, ett ingenting, sakta dog inuti mig. Sedan gick jag in och fullföljde resten av proceduren.

Jag skriver inte det här som en pekpinne. Eller ett försvar. Men det talas ofta om hur vi i Sverige tänker på abort som ett slags preventivmedel, och kanske är det så i vissa fall.  Att det görs för lättvindigt. Men jag tror att oändligt många fler kvinnor upplever det som jag gjorde. Som något man aldrig, aldrig, vill behöva göra igen. Och för mig handlade det inte om att "inte orka med en till unge". Det handlade om att kunna ta hand om det barn jag redan hade, att hålla mig själv flytande.

Jag ångrar mig inte. Det var rätt beslut just då. Jag är för rätten att välja. Men det betyder inte att jag inte sörjer. Att jag tänker "hon kunde ha varit tre år nu". Att jag ibland tycker mig se en skuggfigur bredvid Hanna i soffan, en någon med samma ögonform som jag. Och jag blir fullkomligt rasande när en sextonårig moralkaka tar på sig sin snusförnuftiga hatt och dömer mig. Kom igen när du levt lite, för fan.

.................................

Det här var en svår text att skriva. Hur jag än skrev, formulerade mig, så skulle jag trampa på någons tå. Och det kan tyckas märkligt att låta ett sextonårigt ... baaaarn få vara föremålet för min ilska, när en halv värld tycker som han. Och jag vet inte, mest kanske jag är arg på mig själv, som satte mig i den där situationen för ganska exakt fyra år sedan. Jag trodde inte att man kunde bli gravid bara en månad efter en förlossning. Well, you could. Första ligget på gud vet hur länge, och det blev ett barn. Och beslutet i sig var inte så svårt. Jag var helt fucked up, hade så svårt att hantera mammarollen och allt den krävde mej på. Allt var nytt och läskigt, balansen mellan mig och Kalle hade redan börjat knaka. En tvåa så snabbt inpå... Minns jag resonerade så här: hellre enbarnsmamma med Kalle, än singelmamma till två. Jag tänkte att jag värnade om det som redan fanns? Äsch, jag vet inte. Ingenting kring ämnet abort är enkelt, det finns alltid ett motargument som svider och känns.

4e bilden: En bild på något som gör dig glad.

Det här är Jimmy och Linus (och en pytte-Hanna). Det är svårt att beskriva dessa två. Dels för att jag känt dem sedan jag var femton, och det har gått i vågor, vi har inte alltid varit nära, men det har inte heller behövts, inget har liksom kunnat grusa känslan i magen de här två framkallar inuti mej. Jag och Jimmy praoade på ICA Center när vi gick i åttan, tror jag. Vi sjöng Popsicles "Sandy" och Onkel Kånkels "Här kommer det en stjärtis" mellan frysdiskar och sopphyllor. Och sen när jag var tjugo blev jag och Linus kära. De två var bästa kompisar. Dessa två tillsammans, deras minspel, deras humor, deras jargong. Denna MANLIGA KÄRLEK. Och det kommer de skratta åt, men hallå, it's love dudes. Och jag älskar er.

En tisdag på Riche

Det var så himla fint på Riche igår. Det var en jättebra spelning, kort, tror bara tre låtar, men det var så SJUKT BRA. Inner Circle ploppade upp i min hjärna, men dte är bara för att jag är så extremt dåligt bevandrad i  den där varma liksom KOKOMO-musiken. Varm soul med lite Jamaica i? Vet ej. Man blev lycklig av den i alla fall. Håll utkik efter Dante Kinnunen! Blev oerhört avis igår, Ruben drar till Buenos Aires/New York etc på torsdag och det kändes som att halva Concretes var där och alla de påbörjar sin turné på torsdag och reser även de till USA och Mexico och grejer. Jag då? Nää, men jag ska frysa ihjäl lite till kring Mariatorget. Men jag klagar inte. Älskar Mariatorget. Lite kyligt just nu ba.

Run deep run wild

I kväll har Dante releasefest på Riche. Dit går jag nu! Lyssna så fint det låter:

Dagens popsång!

3e bilden: Någon i din familj

Jag vet att det står en bild, inte två, men jag kan inte tänka mej en farmor utan en farfar och vice versa. Jag älskar de här två. En barndom blir lätt förvriden, man tycker sig minnas saker som kan kanske bara sett på fotografier, vissa händelser och perioder har helt fallit bort. Men alla mina helger hemma hos farmor och farfar i Morgongåva, de är jag helt säker på. Jag minns fortfarande hur det luktade där, farmors symaskin direkt till höger i hallen, den läskiga tavlan i trappen. Plättfrukosten jag alltid fick, hallonen vi plockade i trädgården, blommorna de odlade, oljepannerummet som skrämde skiten ur mig men som jag var tvungen att besöka varje gång för frysen med glass stod näst intill. Backarna med läsk, brunsås, älgkött, alla usinerna som samlades där om somrarna. Där var jag alltid välkommen. Då tog jag den för givet, deras frikostighet, så där som man gör när man inte vet om nånting annat. Tack fina Eivor och Ingvar.

2a bilden: En bild på dig själv.

Den här bilden är hemsk (på så många sätt), och är med av den enkla anledningen att jag behöver påminna mej själv om att jag aldrig, under några omständigheter, ska använda brun utan sol. Och jag ska hålla mej jävligt långt från terracotta-puder också. Varför lär jag mej aldrig det? Här på bilden är jag till exempel djupt olycklig, det är i somras, jag är nybliven singel och på väg till en Kent-konsert, jag mår skit och tänkte förmodligen därhemma "åh jag lyxar till det lite, gör mej lite snygg, fejk it til you make it" osv. Det backfajrade lite kan man säga. Orange är inte en så bra färg i en fejja.

Jag hittar inte orden?

Jag skriver en krönika om abort. Fan vad svårt det är. Att inte låta snusförnuftig. Att inte stå med pekpinne. Att inte låta som att man vet allt, sitter inne på alla svar. Att inte låta som att man står i försvarsställning. Att... gaaaaah. Få fram nåt av vikt öht. Världens svåraste ämne.

Beställde fishnchips - fick monster

Ätihopien

Igår var vi ett fint litet gäng, vi kallar oss Ätihopien, som åt middag. Efter lite dividerande i veckan kom vi på att vi ju självklart skulle äta etiopiskt. Hör man ju på namnet liksom. Det här är Martin och Lisa.

Martin hade skrattat ihjäl sig hela dagen åt en iPhone-app. Man skulle få en löpare att springa. Låter ej så kul. You had to be there.

Okej. Etiopisk mat. Lite av varje. det var gott, det mesta smakade liksom lika, men den lika-smaken var god.

Man åt med händerna. Jag är mycket FÖR mat man äter med händerna.

Sen bytte Ruby inställning på min kamera så allting blev liksom blått? Väldigt fint. Men det ser ut som vi äter i ett kylskåp ungefär. Det gjorde vi alltså inte.

Vår favoritgård, Thomsgården.

När vi ätit klart och väntat på notan i ungefär fyrtio minuter så tog vi taxi till Le Rouge där tidningen Konstnären hade fest. Det är Anders Rydell och Nille som gör den. Den är fin. Villig_tjej spelade hophop. Det var kul.

Le Rouge har superfina toaletter. Här gör vi oss vackra.

Gosade lite med Emilia. Här har hon bara eyeliner på ett öga. *avbröt mitt i*

Efter midnatt gick vi vidare till Kåken där Carl M och Sebastian Suarez och Robert Brodén spelade skivor. Det var superkul! Det här är Carl. Han tycker jag så himla mycket om.

För att inte taaaala om den här duden - Sebbi. Tokig i. Sen avslutade vi på Gubbrummet där Tony Zoulias spelade så mycket hiphophits att man blev helt galen. Jag har typ ingen röst i dag? Väldigt bra kväll. Avslutades med chicky bits. Älskar currymajjo.