måndag 21 februari 2011
Jag hittar inte orden?
Jag skriver en krönika om abort. Fan vad svårt det är. Att inte låta snusförnuftig. Att inte stå med pekpinne. Att inte låta som att man vet allt, sitter inne på alla svar. Att inte låta som att man står i försvarsställning. Att... gaaaaah. Få fram nåt av vikt öht. Världens svåraste ämne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Men så himla bra att du tar upp det!
Hmm, jaaa. Men med just aborter så blir det liksom så himla mycket ställningstagande på en gång. Eller, egentligen är det ju superenkelt, är du för eller emot. Och så klart att jag är för. Eller, det är självklart för MEJ att jag tycker så. Men det betyder ju inte att jag tycker det är ett enkelt beslut, att ha den åsikten. Det finns ju jättemånga stora frågor inbundna i den frågan. En grå sörja, totala motsatsen till svart och vitt.
jag läste på en blogg för någon dag sedan hur en person som idag är 34 ca och som går igenom hela stora provrörskarusellen. Är så rädd att hennes väl övervägda och bästa beslut ska visa sig vara hennes livs sämsta eftersom det nu verkar som att hon inte kommer att kunna bli gravid igen.
Så spelar hjärna och känslor med oss att beslut som varit bra för oss (och förmodligen för alla inblandade)i en helv livstid, verkar plötsligt dåliga och som det sämsta i jämförelse med något annat större och kanske livsavgörande.
Har man gått igenom en abort så blir man lätt väldigt provocerad och kränkt när folk som inte har någon erfarenhet gör besserwissriga uttalanden. Inte för att öka din ångest, men visst är det viktigt att tänka igenom det noga.
Bra dock att du försöker, lycka till!
Anonym har visst missat att Emelie är ute med sin genomgångna abort. Ingen okunskap då, alltså.
Tack Emelie för att du tar upp detta, himla bra tycker jag!
Jag försöker snacka om min abort i tid och otid bara för att jag tycker att borde luftas. Så visar det sig alltid att de flesta har gjort en abort men är osäkra på hur och när det kan diskuteras.
Du är bäst!
Herregu, hade värsta diskussionen om detta häromdagen, i detta land som är mkt katolskt. I ungefär fyra timmar diskuterades detta. Om man tycker att det ska vara lagligt eller inte. För mig är det så självklart att det ska vara lagligt, herregud. Här träffar man folk som tycker så olik en själv att det blir helt bisarra diskussioner.
Farliga klychor på båda sidor. Har i bekantskapen två som valde att behålla sina barn efter övergrepp resp överfalls våldtäkt. Idag mammor till fina tjejer och har sett det som något av det finaste som kommit ur något av det värsta som kan ske. Det är alltid människor som blir provocerande när deras val kommer fram med.. Ingen av dem hade något stöd alls och folk var helt oförstående vid händelserna - de blev liksom nedtryckta igen.
Vi satt i lunchrummet, hela personalen. Sammanlagt 6-7 tjejer (om inte fler) och en kille. Abort kom pa tal och helt plötsligt visade det sig att ALLA gatt igenom en (inkl. killen som varit i ett förhallande där de valde abort) utom tva. Sa det är definitivt vanligare än man kanske tror
Hej, jag bor i Colombia där det är förbjudet att göra abort och hela kvinnokampen är så man kan börja gråta. En annan svenska som tydligen också bor här skrev detta inlägg häromdagen och det är en vanlig syn här och en tänkvärd text
http://colombialiv.blogspot.com/2011/02/en-vanlig-morgon.html
Här kan vi verkligen snacka att det läggs skuld på den som väljer att gör abort och många gånger blir paret utfryst från familj och till och med vänner.
Förjävligt!
Bra blogg föresten du uppdaterar mig på mina favoritställen i Stockholm som jag saknar så himla mycket ibland.
Saknar bara Snoty på Skånegatan men annars uppdaterar du bra ;)
ida
Skicka en kommentar