torsdag 17 februari 2011

Rill rill

"Jag tror att min starkaste egenskap är min viljestyrka. Jag tänker aldrig låta något förstöra den styrkan. Jag är stolt för att jag även i mina absolut jobbigaste stunder i livet kan se mitt liv ur ett utomstående perspektiv, och vara positiv. Jag är livrädd för att gå sönder helt men jag inser att den enda människan som kan göra så mot mig, är jag själv. Och jag tänker inte göra så mot mig själv. Jag tänker inte se mig själv trasas sönder.

När kroppen börjar skaka och psyket börjar svikta, gäller det att ta några djupa andetag och visa för sig själv hur stark man är. Så sätter man på sig en blodröd topp, vackra klackskor och ett leende på läpparna så gör man något bra av idag också.

Jag heter Michaela Forni och jag förtjänar att få vara lycklig."

Så skriver Michaela på sin blogg idag. Jag är absolut inte en svag person. Men jag är inte så bra på att ta hand om mej själv alltid. Jag önskar jag kunde skriva samma ord och verkligen känna att jag menade dem. Och framför allt, att jag levde utefter dem.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Men popmorsa, hon är 20 år. Visst kan man både vara klok och livserfaren när man är 20 men du har trots allt både mer bagage och mer ansvar än vad hon har. Hennes inställning till livet är bra, det är bara det att ibland så räcker den inte, ibland är den desutom kontraprocuktiv. Att alltid vara lycklig och göra något bra utav dagen kan vara fel i längden. Att aldrig acceptera det dåliga eller att tro att lite fina kläder kan släta över allt, det är bara naivt.
Det betyder dessutom inte att man tar hand om sig.

Popmorsan sa...

Jo. Jag syftade väl inte så mycket egentligen på det där med läppstift och höga klackarna. Det var själva inställningen. Att kunna se sig själv utifrån, göra det som är bäst för en själv i det långa loppet, inte följa minsta motståndets lag, tänka steget längre, vara rädd om sig själv. Osv. Att tycka om sig själv? Tycka man förtjänar bättre? Mest det. *har dålig vecka*

Anonym sa...

Kom inte längre än till "stolt för" ...

Julli sa...

Hon skulle ju inte kunna beskriva det där med sönderfall om hon inte upplevt det dock. Men visst man kommer långt med viljestyrka.

T sa...

Kräks lite i munnen av den här lilla texten. Som att intala sej själv att man duger. Fan, låt den som är ledsen å svag va det. Det brukar komma nån jävla styrka ur det som är på riktigt å nånstans där tror jag att man kan respektera sej själv på riktigt.
Typ: jag är så himla ledsen å rädd. Det är helt ok. Ibland är jag glad också.
Vad den blodröda toppen har med styrka att göra vet jag inte.

Much love