ibland när hanna käkar så kräver hon att jag håller henne i handen. hon håller hårt hårt hårt. och så stirrar hon mej stint i ögonen, som om hon är orolig för att jag skulle försvinna. om jag flackar med blicken det minsta, så slutar hon äta och rycker upp huvuder från bröstet och blåglor på mej med öppen mun och rinnande mjölk tills jag stirrar tillbaka. då vänder hon allvarsamt blicken ner mot maten igen och fortsätter sammanbitet att äta. hon är så jävla gullig. hon vet var skåpet ska stå, snorungen.
Inlägg
2 kommentarer:
jag är absolut ingen stalker men jag såg hanna live idag. bara sådär med pappa utanför bruno. jag tyckte det var cool.
äsch. du kan ju inte BLUNDA dej genom livet.
Skicka en kommentar