du å jag, vi passar inte in där

nu är jag i sala. på tåget satt jag i djur-vagnen. jag brukar göra det. tycker jag passar där med hanna och om man har tur är det nån snygg jycke man kan gulla med. idag var det varken snygg eller hund i den vagnen. där fanns i stället de som var på väg till borlänge och festivalen där. de hde skitiga kläder med punkiga emblem påsydda, piercings och otränade kroppr, de var liksom antingen ölfeta eller skitsmala. en av dem, som kom med cigg i mungipan och ett flak med lapin kulta i ena näven, han var väl typ fyrtio och hade krustfrilla fast med dreadsinslag, hjälpte mej urvänligt upp i vagnen med barnvagnen. frid och fröjd. tåget började rulla. och dom med. de bara vällde in i vagnen sen. de andra. som också skulle till borlänge och festivalen där. de verkade inte känna varandra men de hade liksom på känn att de var likasinnade, för en halvtimma senare var festen igång och ölen pystes en efter en. de hängde mellan vagnarna, där man går av och på, för att inte störa för mycket, det tyckte jag var gulligt. de hade fest. de lyssnade på "en kväll i tunnelbanan" med noice och blumchens "heut ist mein tag". det var rätt mysigt. för tio år sen hade de kunnat vara jag. på väg till... valborg i uppsala till exempel. jag minns faktiskt exakt en sån resa. vi lyssnade på spin doctors "two princes" och popsicles "not forever". jag hade psycho cowboy-hoodie och satt och surade och tyckte illa om carolina setterwall. det var tider det. nu satt jag med hanna som en average latte-morsa och kände mej lätt passerad av ungdomen. men det var fint.