kossan mellan tapparna

jag gjorde ju en djävulsk deal med min kille. jag sa okej vi åker ut till festen ute på den där ön som det inte går att ta sej ifrån förrän dagen därpå, på det villkoret att jag får röka från sekunden vi kliver på båten. till min förvåning gick han med på det. men nu börjar jag banga ändå. det ska regna imorron ju. det kommer bli rått och kallt och huttrigt. hanna är rinnig i näsan och jag kommer vara mörkrädd och nykter. buhu. han vet inte om det än men jag kommer nog säga att jag inte vill ändå. jag vet inte varför, men jag får ALLTID panik när något är oåterkalleligt. som valet att vara på en ö där båtarna går en gång om dagen typ. det är nog en variant på en annan irriterande grej i min personlighet, att jag inte kan tacka ja till prylar förrän i sista sekunden. om jag tackar jag till en grej tre dagar innan så går jag och gruvar mej och känner mej låst och att den där grejen är värsta jobbiga fastän det i själva verket är en svintrevlig middag eller så. om jag åker till ön imorron så är det värsta eldprovet för commitmenträdda jag.

och det är jätteroliga fina människor på ö-festen, det är inte alls det. men det svider lite att alla "mina" vänner ska ha en urhärlig fest på kocksgatan. i stan! tänk vad härligt. jag kan dra exakt när jag vill. om jag vill. fan. jag sitter i skiten nu känner jag.