om jag klarar den här sommaren utan att börja tröströka är jag fanimej ett geni

det känns som att jag är endast ett par hårstrån ifrån att bli den där arga missunnsammma människan som jag var för någon månad sedan. jag surar. jag traskar omkring på ett minerat otvättat golv och tänker "efter flytten, efter flytten" som ett mantra, tyst tyst i mitt huvud, om alla de tusen små sakerna jag vill skrika och härja om. jag är inne i en orättvisecykel igen och det kommer inte att bli pretty när det väl händer, när det briserar runt om mej. bitterfittan. och grejen är att cirkeln skulle kunna slutas och härja fritt om bara ett par minuter om jag bara släppte lös det, jag skulle kunna sluta hamra på tangenterna här och nu och vända blicken uppåt och ba gaaaah, men jag går omkring här och liksom håller det inom mej för just nu känns det ju så lugnt och skönt ju. vore dumt att bryta trivsamheten med gnäll. komma här och förstöra, så himla onödigt ju. ahmenåååh. jag är sån jävla martyr. jag är hemma nu och STÄDAR. bad om två timmar frist hemma utan hanna så jag kunde få STÄDA IFRED. vad fan är det?! jag blir så jävla sur. ingen blir glad av en självuppoffrande partner/sambo/whatever. framförallt så slutar den självuppoffrande att liksom märkas och så vips så är man lika synlig som en hallmöbel. jag är på väg att bli en möbel. en sjukt snygg möbel förvisso, men ändå. och helgens borlänge ska jag inte ens gå in på. hej sitta hemma hela peace and love! och det pinsamma är att jag verkligen ser fram emot det. "få komma iväg lite". fastän jag inte kommer att kunna festa med mina vänner. fastän min kille kommer komma hemåt framåt gryningen. fastän alla band jag vill se spelar efter tio då jag är hemma med min unge. och ÄNDÅ ser jag fram emot det. guuuud, jag har blitt medelålders. ja och sen efter borlänge, då har jag INGET planerat. jo ett bröllop, som ska bli kul, men då ska jag ha hanna med mej och ingen kille alls, så det blir ju 22.00 då med. japp, jorå. näääää men om man skulle gå och ta tag i den där disken.