Mmmm, ordvitsar

Jag ska måla hela världen, lilla mamma

Första dan på semestern, obs endast en vecka, och vad gör man? Jo man är en god liten gumma och gör RENT HUS. *så att man ska kunna slappna av resten av veckan*

FY FAN.

That 70's show - flared jeans, vintage tee. Nu äre semme!

Here comes the rain again

Man hade ju tänkt masa sej till Trädgården i kväll. Och jag ska, sieben ska jag stå där, men fan. Regnet hörrni. REGNET!

Krigsmålning

Jag ska spela på PUB om en timma. Då vill man ju vara lite fin. Nånting extra. Så man kladdar på massa smink, kletar runt öga, mun, kind osv. I badrumsspegeln ser man ypperlig ut, förhoppningsvis även i butiksljus. Vad som definitivt rimmar illa med krigsmakeup är dagsljus och sommartid. Jag känner mej som Siouxsie Sioux. Inget negativt i det, men inte den look jag var ute efter så här kvart över tolv en lördag.

Liket lever

Lyssna på det här roliga då:

Natten 5 juni
Kåken 12 juni
Trädgården 18 juni

BOKA IN! Skoja. Nä men allvarligt, allt det där kommer bli jättekul.

Doctor, doctor

Kommande vecka är jag ledig. Jag har ett ettårs-vik och av naturliga skäl får en vikarie inte fem veckors semester, så min lilla vecka är nu.

Och nu har jag panik. För Hanna har i två nätter hostat som fan om nätterna, jag känner igen en förkylning när jag ser den! Hur ska jag kväva detta i sin linda? Jag blir vansinnig, på ricko vansinnig, om jag måste vabba bort min enda veckas semester.

Hanna kände att det var dags att kolla vad the fuss was about

Biggie & Smalls

Jippi

Andra augusti släpper Arcade Fire sitt nya album, tror det blir tredje va? Det ska heta The Suburbs och jag grinar lite när jag tänker på att jag inte kommer kunna se dem i Dalarna då de sjunger och spelar lite dagen innan Peace and Love drar igång. Ååååååååååh. Arcade. Idag började jag för övrigt lyssna på ett band som flera av mina vänner konstaterat är ett riktigt Emelie-band. Patrik Forshage gjorde sej till och med mödan att bränna en skiva med dem när vi jobbade ihop för att han VISSTE att jag skulle älska, så himla fint. Jag har ju hört dem förut och varje gång tänkt "himla bra" och frågat vad det är och ba "aaah just ja". Men jag har liksom aldrig tagit mej tid. Men nu så. Nu är de här för att stanna. Emelie hjärta The National.

Nya skivan är helt fantastisk. Den här är från en tidigare skiva och så himla bra.

Träffa Ardi, 2 år

Ahmen jag dör! NU SAKNAR JAG LITE BRA OCH STARKA VUXNA FÖREBILDER HÄRA! Han är för fan inte ens torr i brallan ännu. Började när han var arton månader, nu ba två och röker två paket om dan. Helt vanligt bara.

Nu funkar klippet igen.

Så himla fin video

Sommaranthem

Den här remixen är så bubblig och fin. Man vill ha en tjusig klänning och skitiga converse och nåt sparkling i handen och tuggummifärgat smink och framtiden som ett soligt öppet landskap framför sej.

Älsk

Åh, dör på den här klänningen. Den är perfekt, halslinningen, ärmlängden, strax ovan knäet. Svart med hjärta, lite lagom emo men ändå damig. LOVE.

Foto: Stureplan.se

Nothing lasts forever, and we both know hearts can change

Jag känner att jag måste utveckla det jag skrev nedan, vilket förmodligen bara kommer grotta ner mej än mer i förvirring. Men alltså. Jag går ju inte omkring och ba "oooh stackars mej, jag är en anonym tråkis nu". Men om man har i åtanke att jag startade den här bloggen, som kanske skulle kunna kallas mamma-blogg, men egentligen bara är en enda stor skräppåse där jag kan spy ur mej gnäll, alla fall, jag startade ju den för att jag inte hade något utlopp för min trettioårskris som framkallades av att jag blev med barn och fick sluta med det som varit hela mitt liv i sju år (fest, dj, hipp osv). Jag är inte alls så där ångestladdad och labil som jag var för två år sen, jag har väl gjort en slags (halvtaskig) landning i min nya roll och jag är rätt lugn med den. Men det är klart att det slår en ibland, som när jag och Carro gick till Kåken en average fredag i vintras och ba GUD, det är fullt här och vi känner INGEN. Det hade inte hänt tre år tidigare. Och det är klart att jag evolvat och blivit något annat, precis som man "ska", jag är på riktigt inte avundsjuk på de i min ålder som fortfarande har lyxen att leva så, för jag inser ju att de går miste om något de också. En Hanna till exempel. För oavsett vad man har/är, så ter sig nog andras gräs grönare ibland för de flesta. Vilket så klart inte hindrar en från att deppa ihop stundtals inför det hära osköna faktumet; att man har blivit ersatt där ute, att man var ersättningsbar, och sånt är ju svårt att deala med vilken situation det än må vara. Alla vill ju vara irreplaceable på ett eller annat sätt. Ibland kan jag till och med kolla på vissa tjejer där ute och ba "hon är jag för sex år sen". Det är klart att sånt är lite knepigt att hantera när man står med en nedkissad unge på stan och en sån glider förbi i tuffa skor.

Därför var just de där orden nedan (sagda i hemtam konversation) så jävlans close to home. Spelar ingen roll att det var jag som slutade jobba med allt det där tuffa eller jag som gjorde valet att ta en mer undanskymd plats i det som kallas media-Stockholm, det förändrar ändå inte att det bitvis är lite deppigt att inte mötas av roliga inbjudningar varje dag på hallmattan. Det är ju en sorts bekräftelse på att man ääääääär någon, man är wanted. Världens ytligaste bekräftelse förvisso, men ändå, har man haft det där så är det pretty hard att släppa. Det har väl med identitet att göra, antar jag. Och det är först det senaste året jag känner att jag börjar forma mej en ny en, efter att den andra självdog för ganska exakt fyra år sedan.

Fan. Det är svårt att förklara och jag vet att jag inte har någon skyldighet att förklara det egentligen. Men jag ville göra ett försök. Så att jag inte låter dum i huvudet. *well good luck with that*

Too close to home

I dag skrev en till mej så här:

- Ingen har nämnt dig på tre år. Hade glömt att du fanns.

Det var på skoj, I guess. Men jag blev lite sad och nu har jag en mini-trettioårskris på repeat i skallen. Igen. Fan. De där orden rev sönder en massa varsamt uppbyggda skyddsmekanismer och lämnade fönstren på vid gavel in till alla de fulaste och fånigaste och pinigaste känslorna och tankarna, de där som det är oerhört kostsamt för ens ego att erkänna för andra att man har. Det är jävligt jobbigt att erkänna dem ens för sig själv.

Hej fina ni. Det VAR på skoj. Ett ge igen för en grej jag sagt. Men om personen sagt till exempel "du är ful!" så hade man ju bara "aha, AHMENDURÅ" osv. Nu råkade personen i stället riva locket av min hemliga låda där allt skit samlas. Men det var inget illa ment. Även om jag så klart läser in att EXAKT SÅ ÄR DET FOLK TÄNKER OM MEJ FÖR VARFÖR SKULLE HAN ANNARS SÄGA EXAKT SÅ MED EXAKT DE ORDEN. Heh, i den mån nån nu tänker på mej öht. Åh gud, det är så kluvet det där. Nu blir jag stressad.

Ch-ch-ch-changes

Jag gillar henne så mycket mer efter att ha sett det här klippet. Jag tror jag plötsligt gillar henne rätt mycket.

Want one

Meet the sloths from Amphibian Avenger on Vimeo.

Apropå mitt nya hår

Jag är inte bekväm i det. Det är lite guligt vitt, har köpt silverschampo för att vita till det lite. Pagen, ja det blev en page, är en... page liksom. Jag fick vad jag bad om, på ett ungefär, men fan, jag känner för att färga tillbaka. Hade inte tänkt på det här med hur ens complexion förändras vid ny hårfärg, känner att en rödvinstantsfärg var mer förlåtande mot min fejja. Aja, vi låter det vara nån vecka, sen får vi se.

På ricko förresten. Jag ser ut som Rutger Hauer i Blade runner.

Obs. Inget ont om tjejerna på Noir. Det var den bästa salong jag varit på, tror jag. Allt var toppen. Detta är mest i mitt huvud.

Hey princess

I smelled my own fingers

Just nu sitter jag och grämer mej över att igår på Konsum när jag sprang in i en superhärlig kille jag dejtade några gånger i ett annat liv, så gjorde jag detta: I smelled my own fingers. Om man inte fattar den grejen så är det helt okej, men i min värld så står smell the fingers för nåt superäckligt.

- Jag och XX bor på Bjurholmsplan.
- Aaaah, du bor på Bjurholmsplan, jag var nyss där och käkade på vietnamesen.

Och här, helt vanligt, följer jag upp med att säga "mmm, kan fortfarande känna lukten" och för att liksom visualisera kör jag, åter igen helt vanligt, upp fingrarna i nyllet och liksom luktar på mina fingrar. Sen dog samtalet och vi sa hej då.

Som sagt. Svårt att förklara. Men jag DÖR på det.

Onaj - välte ut såpan

Blubbelblås

Jättebra

Robyn 'Dancing On My Own' (Official Video) from Robyn on Vimeo.

The Green mile fast helt utan King-influenser

Silent sigh

Oftast när jag träffar vänner och bekanta jag inte träffat på länge så slår det mej hur mycket de har åldrats. Det beror nog mest på att det gått fem, sex, tio år sedan vi sågs senast och mindre om att de ser gamla ut för sin ålder. Länge tyckte jag inte att jag själv såg ut att vara min ålder, jag tyckte jag såg mycket yngre ut. Det gör jag inte längre. Tycker det alltså. Inte gjort på ett par år. I helgen när jag spelade på Obaren så var mitt ex där. Mitt käraste ex. Han stod i baren med två tjejer jag aldrig sett förut. När stället tömdes så pratade vi lite i baren, hälsade på tjejerna, tog i hand osv. Utanför möttes vi igen. Linus (exet) ba "men hon är ju från Sala". Jag ba "hmm" och kollade och vred och vände på huvudet och ba... vänta lite nu. Nån klocka plingade i bakhuvudet och så såg jag en sjuttonåring-artonåring, en jättesöt en, som umgicks alldeles för mycket med mitt ex, som redan då var mitt ex fastän vi bara var 22. Och först då fattade jag att den här långa KVINNAN med ljust hår och vuxna kläder faktiskt var hon, den där lilla tjejen med runda gosiga kinder och festivalkläder, som jag drömde mardrömmar om när jag var liten och olyckligt kär och dumpad av han jag trodde var the love of my life. Hon var vuxen! Och vad fan gör det mej? Om ni tror att man som genom ett trollslag slutar kokettera över utseende och image bara för att man blir morsa och passerar trettio så har ni fel. Det slår (åtminstone mej) då och då fortfarande som en rak höger över käften: jag är över trettio. Jag ser ut som över trettio. De som var yngre än mej, de som jag tyckte var småtjejer förut, de är också trettio nu. Det är weird. Att ens historia inte stannar där man sist upplevde den och plötsligt en dag står man face to face med den och den är nånting helt annat.

Oscar Linnros

Om jag fortfarande var musikrecensent skulle jag ge den här fem pannor av fem möjliga.

Tisdag bara

I dag kom jag hem halv nio från jobbet, helt sick. Iofs fick jag vänta en halvtimma på min biffsallad (195 kronor!) på thaibåten, men ändåååå. Min kille hade köpt ett gigantiskt gammalt skåp och allt drog ut på tiden så han lade Hanna jättesent och han skulle på fotboll så efter ett tag gick jag in, av pure kindness, och bytte av honom så han kunde gitta. DÅ säger Hanna exakt så här: "Vad roligt att du kom, mamma, det var så väldigt tråkigt när pappa lade mej". Exakt de orden, med betoning på duuuuu. Som att jag var en present hon fick. Hahahaha. GUD, vilken unge och vilket ordförråd ändå. My kid. Vicken PÄRLA.

Nu: sista Gossip girl! CAN'T WAIT.

Från och med du

Man har ju crusher på andra fast man är ihop. Det har man ju. Jag har en grav crush på den hära killen.

The condition my conditioner is in

I morse gjorde jag den här sköna: glömde skölja ur schampot. Bara, helt vanligt. Kom på det när jag skulle torka håret med fönen (händer en gång i månaden att jag använder en sådan apparat) och jag var fullt påklädd och mejkad och håret halvtorrt. Och rätt kletigt. Man ba ORKA. Så jag blastade fönen på max och nu: VOLYMEN FROM HELL! Förutom att jag ser jävligt oduschad ut så var det urbra. Plus luktar gott.

Är så peppad på da season finale!

Vem DÖÖÖÖÖÖÖÖÖR?

Mmm! Sugen man blir

Insert: Avgrundsvrål

Look at this face. It just got married.

All my pictures of you

Ahmen i går. Vad kul det var. Drog upp ration för den här helgen så det smällde om det. Blev inbjudna till middag på Teatergrillen av Jonna och Sara tillsammans med Martina och Daniel som har Razzia, Sveriges kanske finaste skivbolag, och ett norskt URHÄRLIGT par som hette Gry och Asbjörn Slettemark. Han var bara helt vanlig Idol-jury i Norge. Bara. Hade legat i soffan exakt hela dagen och gick upp för att "klä granen" typ 45 minuter innan vi skulle vara där. Anlände prick åtta och sen var det full fräs. Åt en fab fisk med sparrisrisotto, gjorde helt vanliga handtecken som reppade ens gata (T som i Trålgränd är två fuck you-finger, moget va) och sen drog jag till Obaren och där var det jättekul och sen när de andra drog till Gubbi så tog jag taxi hem. Vaknade tio och MÅR PRIMA. Och i eftermiddag ska vi hämta Livets mening hos mormor!

Helgen i lite bilder:

Min nya klänning

O-baren behind the scene

Jag hatar grunge

Typ. Igår var ingen höjdare. Det som på pappret verkade så kul blev bara jobbigt.

I kväll spelar jag på Obaren. Garanterat grungefritt.

Vs

Nu drar jag till Grungerummet. Detta är en av topp tre bästa grunge-låtarna. "State of love and trust" är också där uppe på pall-placering. Hej!

Dagens ungdom

Hihi, Kissie har samma Sam Edelman-pjuck som jag. Kollar Bella&Tyra Show på Nyheter 24 och Kissie är gäst. Hej då öron och ögon, nu har ni varit med om allt.

Uppdatering: Haha, det var ett par andra pjuck. Inte alls så lika såg jag nu.

Where is my mind?

Åh jag kan inte släppa skorna nedan. Som jag inte köpte. Why oh why gjorde jag det inte. Istället köpte jag en urfin klänningstrasa på HM som jag förmodligen aldrig kommer använda. Den var LJUSGUL. Hoho, complexion, var tog du vägen? Jag försvinner ju i ljusgult. Och så var det lite grått också, påminner litegrann om nåt Westerskt jag såg en gång. Och så var jag SVINNÄRA att köpa ett par svarta utställda byxor, alltså man såg inte fötterna för de var så utsvängda. Men de kan man bara ha med högklackat, annars ser man ut som en pygmé. Och jag använder ju aldrig det. SÅ jag sket i dem. Men jag köpte något jag kommer att ha på mej i kväll... MIN PARFYYYYM! Som jag saknat dej. Nu luktar jag som jag ska igen. Mmmm, Kyoto.

Jag har ont i huvudet och har inte ätit särskilt mycket, helt vanlig ordning när jag ska spela på kvällen. Jag fuckar alltid ur på dagen och lägger grunden för en helt värdelös fylla. Vet inte varför jag gör så. Det bara blir.

Aja. Nu ska jag gå ner till Trädgården som har premiär om ca tjugo minuter. Ska hänga på låset, haffa en soffa, dricka en öl, röka en cigg, gå hem till sex, visa lägenhet för en Björns bytare, duscha, bränna fem skivor, möta upp Gustaf och sen befinna mej på Spy bar klockan ett. Klockan två räknar jag med att vänner och bekanta ska ha masat sej dit. Det här blir kul. Måste bara skrapa ihop mej själv först. Och jag var inte ens ut igår!

Chloe, 3300 pix. Köpa? Är kär.

Call of the wild

Wow, vad det regnar! Står på balkongen och det är inte ett smatter, det är mer som ett vrål som uppslukar alla andra ljud. Det kokar i gatan. Jag blir så himla lycklig av spöregn, till och med när jag är ute i ett. Oftast, ska tilläggas. Haha MY GOD, vad det regnar! Loves it. Naturen, hörrni. Naturen.

Brottas med detta:

Ska jag slänga alla mina cd-skivor? Har nog inte lyssnat på en köpt fysisk skiva, ny som gammal, på över tre år. De tar upp sån jävla plats. *men vem är jag om jag inte kan skryta med min musiksmak*

No excuses that I know

Det är svårt att förklara den blöta filten som lade sej över hela mej när jag klev in genom dörren nu vid lunchtid. Varför, varför är jag den enda som städar? Är det jag, mitt kön eller bara otur? För enkelhetens skull, låt oss säga att det är en kombo. Det sista jag sa var detta: kan inte du ta ett av våra fyra rum och röja i det tills jag kommer hem så tar jag resterande tre? Hade till och med glömt bort att jag sagt så tills jag steg in i hallen. Allt är upp och nedvänt, precis som när jag och Hanna åkte. Disken står ren i diskmaskinen, massa skitig disk i hon och på bänken. Hannas målarfärger och leksaker över hela köket. Längs listerna ligger gamla makaroner och dammtussar. Man ser inte det gröna tyget som klär soffan i stora rummet för det är för mycket filtar, kuddar, leksaker, gamla kläder i den. Strött över hela vardagsrumsgolvet är leksaker, sladdar, pappersark och kläder och dessa FÖRBANNADE pärlor, blir vansinnig på Hannas pärlor, de gör skitont att trampa på. I sovrummet ligger högar med tvätt, alla Hannas god natt-böcker (ca 20 st) i en två gånger två meter stor hög och kläder, alltid dessa kläder, mina som hans, men ändå, ALLT LIGGER KVAR. I tvättmaskinen ligger en torkad tvätt i tumlaren, tvätthögen väller över och intet nytt är stoppat i tvättmaskinen. Alltså jag blir så matt. Och rasande. Har städat som en galning, slagit hårt i dörrar och slitit upp grejer från golv och ytor och nu ser det okej ut och det tog inte ens 25 minuter. Det handlar inte om huruvida man har tid eller inte, det handlar om att bara göra skiten.

Jag RASAR som en kvällstidnings-etta i min ensamhet. Den här känslan är den osexigaste som finns.

Hos mormor finns det skog

Driving one of your cars

Om en timma sätter jag och Hanna oss i bilen och kör till Sala. Jag ska alltså köra. Tror lite att jag inte kommer få uppleva någon morgondag, jag är oftast övertygad om att jag ska dö när jag ska bila en längre tur men andra halvan av mej VET att jag är en ypperlig bilförare. Men å andra sidan, den andra mer negativa halvan påpekar alltid att jag kan vara hur bra som helst bakom ratten, och att det inte hindrar älgar och fullisar att hoppa ut i mitt körfält. Så jag vet inte jag. Det ska bli rätt kul ändå. En liten road trip med Hanna. Sen imorgon får hon vara kvar hos mormor/morfar och jag åker tillbaka och lever loppan tills på söndag. Wihoo.

Hold on to that feeling

Tydligen spelar studentflaken här i stan Journeys "Don't stop believin". Det stör mej lite.

Nån som minns den här?

Helt ärlig fråga. Själv hade jag en tältgranne som spelade denna oavbrutet under några dygn i Hultsfred 95. Jag ville döda dem, tror en kompis vid namn Qne kirrade den biffen så småningom. Inte hört på femton år, förrns idag. Det visar sej att jag saknat den lite.

Cut your hair/Pavement

Ringer runt frisörer som en tok. Vill bleka håret fredag. Är tydligen hemskt sent ute. Jävla skit. Tips på bra i Sthlm? Måste kunna bleka Blondie-vitt. Och det får inte vara nån sån här Toni & Guy-person som får för sej att övertala mej att jag skulle passa bra i nånting assymetriskt. Den gubben vägrar jag gå på. Igen.

If you don't have it you're on the other side

Okej, vad vill man höra på en "grunge or something like it"-natt? Feed me. Ge mej allt det där jag glömt. Kom gärna med helt obvious prylar också för jag glömmer. Alltså inte PEARL JAM! ALICE IN CHAINS!, men mer specifika låtar som är bra med the big ones.

Hmm

Offspring är aldrig kul igen va? Inte ens som nostalgi väl? Känns som att Offspring summerar mycket av det som verkligen var ruttet med the 90's. Men ändå... You gotta keep'em separated! Blir pepp. *utför lobotomi inom snar framtid*

I don't mind stealing bread from the mouths of decadence

Det var visst redan nu på fredag som jag och Törling ska ha grungekväll på Gubbrummet! River mej på skallen och ba hmmm... Spoonman. Hunger strike. No rain. Jeremy. Haha, sen tar det stopp! Men det kommer bli toppen, vi kör allt som var poppis då som hade gitarrer. Lite Mother med Danzig, lite Been caught stealing med Janes addiction, lite RATM. Sånt. Säkert lite manchester, men inte så mycket. Jag tänker så här, om det inte är regelrätt grunge, så ska det vara pluggade gitarrer. Det får räcka! Åååh, det här kommer bli kul. Urlylligt att få hänga med Gustaf en hel kväll också, var väl ca 2002 sist, han såg exakt likadan ut och jag hade långt platt vitt hår och den där Chloé-tröjan med en banan på.

Dör på den här låten:

Pounding

Jag har en inflammation i nedre käken, på vänster sida, där de drog ut visdomstanden förra veckan. Jag är inte döende, jag har inte ringt doktorn, men jag känner mej febrig, hängig och som att alla tänderna i det aktuella området är liksom... lösa. Förutom onda. Hej då.

Under pressure

Innan vi tog cykeln, och inte vagnen, till Åhlens så hade vi ett allvarligt samtal, jag och Hanna. Hon skulle hålla mej i handen, ytterst viktigt. Hela tiden vi inte cyklade, absolut inte springa iväg. Hon nickade gravallvarligt och jag log förnöjt över vilken smart unge jag har. Sen slog verkligheten till som en flata över högerkind. En kvart stod jag fan och tjatade på att hon skulle släppa sminkavdelningen. Och jag fattar ju att det är paradiset för henne, hon ba "så mycket färger mamma!" men sagt är sagt, håll min hand! Efter en pärs på Åhlens gick vi ned på det gigantiska Hemköpet. Allt är fina fisken tills vi kommer till kassan, för hon sitter i en varuvagn. När jag ska betala vill hon prompt ur och jag säger nej, vänta tills vi pröjsat, men hon ställer sej upp i sittsätet och balanserar på tå och stengolvet är så himla hårt att falla ned på och jag faller till föga och ställer ned henne på marken. "Stå still" är det sista jag säger innan hon försvinner ur mitt synfält. Nu har mina varor börjat slås in och jag känner stressen i maggropen. Halvvägs in säger kassörskan: har du kuponger till fetaosten och whatever? Jag ba eeh nej, tänker att det räcker så. Kollar efter Hanna med strutsnacke, ser henne inte. Packar varorna som slutar komma efter ett tag. Kollar upp. Då sitter kassörskan och KLIPPER kuponger till mej. Sväljer magsyra, Hanna syns inte till. Varorna börjar rulla igen. "När du handlat för över 300 får du en ekologisk tygkasse, vill du ha en sån?". VISST, får jag fram stelt i ena mungipan och vill typ skrika när jag ser henne lämna stolen och ba "de ligger vid frysdisken, ska ba hämta en". MEN GUD JAG SKITER VÄL I KASSEN OCH KUPONGERNA, LÅT MEJ BETALA OCH LOKALISERA MIN UNGE. Vilket jag så klart inte ryter åt henne för hon har 1. redan försvunnit, 2. hon vill bara väl.

Hanna stod vid plockgodiset. Det blev en sammanbiten hemresa som inte gjordes enklare av att hon tappade mössan TRE gånger så jag fick stanna med två tunga matkassar och ett blöjpaket på cykeljäveln. Annars har dagen varit rätt ashärlig.

Sparvöga

Åååh, min kille gjorde en så himla osoft grej i går. Eller, han menade inget illa, men jag hatar när han gör det. Vi stod vid buffén, för en andra omgång, och jag ba: guuuuud, vad jag är MÄTT. Underförstått att inget skulle hindra mej att lassa på mer manchego, mozzarella, lax etc. Och döm om min förvåning när Kalle ba: "men duuuu, du äter ju som en liten fåååågel, du säger alltid du är så mätt fastän du ba ätit tre tuggor...". SKÄMDES IHJÄL. Vågade inte kolla vilka som hade hört. För det första, jag äter. Alltså, äter. Jag petar inte, jag äter normala portioner, har mycket smör på mackan, skiter i om det är fet mat osv. När han häver ur sej en sån där sak, så framstår jag som en sån där tjej som koketterar över hur lite hon äter och behöver ständig bekräftelse om att hon minsann äter som en mus, kom igen, en tugga till, lilla pyret. Pallar inte med såna tjejer, jag har varit en sån för 100 år sen och GUD vad jag inte är en sån i dag. Blev så himla förorättad och ba "det gör jag visste, jag äter ju massor!" vilket bara förvärrade en redan kass situation för han ba malde på om att jag minsann var en liten sparv. Han tänker mej fortfarande som den jag var när vi blev ihop, den där som lätt kunde säga "ååååh, jag har bara fått i mej kaffe sedan i förrgååår" och sen ba njuta av kommentarerna om hur jag måste ta hand om mej och gud du är så smal, du måste ääääta. Och jag är SÅ INTE den tjejen i dag, inte varit på hundra år. Skämdes ihjäl.

Ola Rapaa... Nej, jag menar Sverrpan.

En dude, en hund, en regnbågshund

Mmmm. Frukostbuffé.

God natt Älvsjö

No woman, no cry

Justine Frischmann, kvinnan, världskriget, Elastica-baben som fått både Damon och Brett att falla pladask. Nu är hon gift med en amerikansk professor och bor i Kalifornien. Och så skrev hon "Galang" till MIA, det tycker jag var lite coolt. De var tydligen flatmates 2003. *älskar wiki*

Wow-we!

Damon, you suck

Damon Albarn. Aldrig gillat honom så värst. I kriget Blur - Oasis - Suede så kom hans pruttiga band sist. Hans S-ljud är som knivsuddar rispande längs armarna, provocerande till max. Ville bara säga det. Han var ganska söt dock, på den tiden då man brydde sej. Som socker till och med. Men hans röst. Hatar den. Skitdålig. *tycker jag*

Yeah!

Så himla bra låt. Blir tokig av älsk. Karen O, my hero.

Jag tänker mer herr

Hanna tänker kjol

God natt Alfons Åberg

Rolig grej: på fredag ska jag och min kille och Hanna få bo på hotell! Bara så där. Det är ett Rica hotell i Älvsjö som kallas för Alfons-hotellet, ett ställe helt anpassat för barn. Låter superlylligt. Det ska finnas dockteater och massa spex för ungarna och vi päron ska glida runt med andra päron och mingla, käka mat och om gud vill, dricka gott vin. Min kille har nån idé om att vi ska tjacka sån där walkie talkie som man kan lägga i ungens säng och så hör man allt i en liten låda man bär med sej, baby watch. Inget stort fan av såna, jag går fortfarande och kollar att Hanna andas två gånger per kväll efter att hon har törnat in. Alla fall, och sen maffig hotellfrulle och lite mer spex för barnen och så är det slut klockan tolv på lördagen. Härligt va! Och Sverrir och kidsen ska med också. Jag är peppad. *älskar att jag har vänner i maktpositioner* *läs pr och festfixar-positioner*

True blood

No pain, no gain

Nu åker jag och drar ut en visdomstand. Om ni har tur så lägger jag upp den på bild här sen. *som sist* *det var kul* *och brunt*

The tough alliance

Det är ju värdelöst att behöva ta beslut om roliga prylar när man känner sej som ett roadkill. Förra veckan frågade Devi om jag ville vara med i det utökade Holiday-kollektivet som ska köra klubb varje onsdag hela sommaren på Kåken. Tackade ja, det lät kul och varannan onsdag skulle jag väl ändå kunna dra mitt arsle ner till hipp-Sthlms hetaste näste. Andra som ska vara med är Nio till fem-Sandra, Elsa Billgren och urgrymma Emilia. *make new BFF:s* Och så i dag, när det blev snack om plåtning för pressbild och uppgifter lades ut och pressmail skulle skrivas så dränktes jag i en matt förtvivlan angående detta. JAG ORKAR INTE. Jag gör fan inte det. Så jag hoppade av. Kommer ångra mej. I always do.

The sound of silence

Jag har gått in i nån sorts jobbkoma. Och igår så bråkade jag och min kille rätt så fult och sedan dess har jag bara velat vara tyst. Men jag säger som Arnold: I'll be back.

Say whaaaaaaat

Jag har ju förstått att populära bloggare tjänar pengar, men jag har inte vetat, fattat eller ens reflekterat särskilt över hur mycket det skulle kunna röra sej om. Bara tatt för givet att det rör sej om rätt stora summor. Ändå blev jag fan SHOCKED TO THE CORE av detta, Kenza svarar på läsarfrågor:

Hur mycket försöker du spara varje månad?
Svar: När jag köpte min lägenhet blev mitt sparkonto rätt tomt men jag är duktig och överför ca 70 000 till sparkontot varje månad.

WOW-WE. Nä vadå, lägger undan lite pengar bara. 70 000 bara. I månaden.

Skruttet som dött, vad gör man med det?

Det avanceras i parken. Däckgungan!

Now and then it seems that life is just too rough, but you've got the love I need to see me through

För övrigt dog jag kärleksdöden i går. Det var så förtvivlat ROLIGT! Får goose bumps här och nu. Och självklart var det mina dearly beloved som gjorde det där lilla stora extra, men jag tror att resterande närvarande hade rätt sabla kul de mä.

Sound and vision

Alltså den här killen. Det är lite som Johan sa under middagen på Kåken som jag kraschade i går, "man rör inte min Gustav". Så himla HÄRLIG. Om man kunde tappa en kille på flaska så skulle jag vilja ha 15 big gulps Gustav Bendt. Jag blir alltid så himla glad när han är med. Det är nåt med hela hans uppenbarelse och energi som är så FINT.

Bredvid Gustav ser vi Kosmoskatten. Har tydligen helt klotrunt huvud. Tack för det genetiken.

Rub it in ba

Och vem fick en flottfläck stor som Italien på sin nya sidenblåsa från Whyred? Nä men OJ, det var ju jag. Var superledsen i tio minuter, alltså vad fan är det MED MEJ som inte hade nån form av bröstskydd när jag äter stänkig fondue? Något Frida påpekade en sekund efter att det hade hänt. Hon ba, helt oförstående: men Emelie, varför hade du inte en servett instoppad i halslinningen? Åh Frida, TACK FÖR DEN INFON EN SEKUND FÖRSENT.

... and justice for all.

Var ju på Fondueboden i går, en hel restaurang dedikerad till fenomenet kallat fondue. Fram tills igår hade jag aldrig ätit detta och jag hade på ricko levt ett helt liv där jag tänkt att fondue var Guds gåva till Emelie, det måste vara det godaste någonsin. Massa sauce, massa fett, massa kött och ost. Det visade sig mest vara massa meck. Konstaterade för mej själv att den där naggande känslan jag ändå närt i maggropen så länge hade rätt. Det ÄR taco som är världens godaste käk. Älskar texmex. En gång åt jag hundra tacos på ett bräde. Typ.

Men det var ju härligt så klart, och vilket MAXAT GÄNG vi var som slutit upp för att fira Linas föllsis och RÄTTVISEFÖRMEDLINGENS VINST! Dubbel-hurra för världen och Lina Thomsgård! Och er, för att ni röstat. Nu är det upp till juryn. Och det var ju lite schnopet, jag trodde de där hundra tusena var i hennes ficka efter klockan nio i går men så var ju inte fallet. Vilket inte lade någon som helst form av blöt filt över firandet, men ändå. Kom igen nu juryn!