Innan vi tog cykeln, och inte vagnen, till Åhlens så hade vi ett allvarligt samtal, jag och Hanna. Hon skulle hålla mej i handen, ytterst viktigt. Hela tiden vi inte cyklade, absolut inte springa iväg. Hon nickade gravallvarligt och jag log förnöjt över vilken smart unge jag har. Sen slog verkligheten till som en flata över högerkind. En kvart stod jag fan och tjatade på att hon skulle släppa sminkavdelningen. Och jag fattar ju att det är paradiset för henne, hon ba "så mycket färger mamma!" men sagt är sagt, håll min hand! Efter en pärs på Åhlens gick vi ned på det gigantiska Hemköpet. Allt är fina fisken tills vi kommer till kassan, för hon sitter i en varuvagn. När jag ska betala vill hon prompt ur och jag säger nej, vänta tills vi pröjsat, men hon ställer sej upp i sittsätet och balanserar på tå och stengolvet är så himla hårt att falla ned på och jag faller till föga och ställer ned henne på marken. "Stå still" är det sista jag säger innan hon försvinner ur mitt synfält. Nu har mina varor börjat slås in och jag känner stressen i maggropen. Halvvägs in säger kassörskan: har du kuponger till fetaosten och whatever? Jag ba eeh nej, tänker att det räcker så. Kollar efter Hanna med strutsnacke, ser henne inte. Packar varorna som slutar komma efter ett tag. Kollar upp. Då sitter kassörskan och KLIPPER kuponger till mej. Sväljer magsyra, Hanna syns inte till. Varorna börjar rulla igen. "När du handlat för över 300 får du en ekologisk tygkasse, vill du ha en sån?". VISST, får jag fram stelt i ena mungipan och vill typ skrika när jag ser henne lämna stolen och ba "de ligger vid frysdisken, ska ba hämta en". MEN GUD JAG SKITER VÄL I KASSEN OCH KUPONGERNA, LÅT MEJ BETALA OCH LOKALISERA MIN UNGE. Vilket jag så klart inte ryter åt henne för hon har 1. redan försvunnit, 2. hon vill bara väl.
Hanna stod vid plockgodiset. Det blev en sammanbiten hemresa som inte gjordes enklare av att hon tappade mössan TRE gånger så jag fick stanna med två tunga matkassar och ett blöjpaket på cykeljäveln. Annars har dagen varit rätt ashärlig.
söndag 9 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Förstår frustrationen, tummen upp för dig! :)
Skicka en kommentar