torsdag 24 februari 2011

Skuggan bredvid Hanna (krönika vecka 6 Sthlm City)

Popundret Justin Bieber uttalar sig om abort i tidningen Rolling Stone. Han säger ungefär så här, "våldtäkter är hemska, men om du blir med barn efter en sådan tragisk händelse, så är det ändå mord". Justin Bieber är alltså sexton år, ser förmodligen fortfarande livet i svart och vitt och inte som den grå gegga som det med lite livserfarenhet så småningom blir.

Jag har gjort en abort. Det är inget jag direkt talar om. Inte för att jag skäms, det gör jag inte.   Men det är för privat, för oåterkalleligt att i efterhand prata om, ifrågasätta.

Vi bestämde oss. Stod fast vid det, beställde tid. Min vana trogen kollade jag inte upp själva proceduren särskilt noga. Ville inte veta. Tänkte att det värsta måste ändå vara över, att det smärtsamma låg i att behöva ta beslutet, komma fram till det, att det som var kvar var ren formalitet.  I min mage fanns ett... ingenting.

Jag hade tid en kall morgon i april. Jag gick dit själv. Min tvåmånaders dotter var hemma med sin pappa. "Det är lugnt, jag ringer när jag är klar". Infann mig i receptionen. Allt var tyst, så tyst. Jag fick ett piller. Jag skulle svälja det, och återkomma en stund senare. Det här pillret skulle under tiden (bland annat) döda det som fanns inuti min mage. Jag svalde pillret, gick ut på parkeringen, kände tårarna komma. Och med tårarna kom insikten. Mina fingrar, min nacke doftade av bäbis. Av Hanna. Jag minns att jag stirrade på mina händer och undrade vem de tillhörde. Jag kunde inte fästa blicken nånstans, allt jag såg gjorde ont, människorna som irrade runt mig i sin vardag, bussarna som gick, och jag som stod där med smak av bitter kemikalie i munnen. Jag grät tills jag trodde inälvorna skulle komma upp. Bara stod där. Allt medans någonting, ett ingenting, sakta dog inuti mig. Sedan gick jag in och fullföljde resten av proceduren.

Jag skriver inte det här som en pekpinne. Eller ett försvar. Men det talas ofta om hur vi i Sverige tänker på abort som ett slags preventivmedel, och kanske är det så i vissa fall.  Att det görs för lättvindigt. Men jag tror att oändligt många fler kvinnor upplever det som jag gjorde. Som något man aldrig, aldrig, vill behöva göra igen. Och för mig handlade det inte om att "inte orka med en till unge". Det handlade om att kunna ta hand om det barn jag redan hade, att hålla mig själv flytande.

Jag ångrar mig inte. Det var rätt beslut just då. Jag är för rätten att välja. Men det betyder inte att jag inte sörjer. Att jag tänker "hon kunde ha varit tre år nu". Att jag ibland tycker mig se en skuggfigur bredvid Hanna i soffan, en någon med samma ögonform som jag. Och jag blir fullkomligt rasande när en sextonårig moralkaka tar på sig sin snusförnuftiga hatt och dömer mig. Kom igen när du levt lite, för fan.

.................................

Det här var en svår text att skriva. Hur jag än skrev, formulerade mig, så skulle jag trampa på någons tå. Och det kan tyckas märkligt att låta ett sextonårigt ... baaaarn få vara föremålet för min ilska, när en halv värld tycker som han. Och jag vet inte, mest kanske jag är arg på mig själv, som satte mig i den där situationen för ganska exakt fyra år sedan. Jag trodde inte att man kunde bli gravid bara en månad efter en förlossning. Well, you could. Första ligget på gud vet hur länge, och det blev ett barn. Och beslutet i sig var inte så svårt. Jag var helt fucked up, hade så svårt att hantera mammarollen och allt den krävde mej på. Allt var nytt och läskigt, balansen mellan mig och Kalle hade redan börjat knaka. En tvåa så snabbt inpå... Minns jag resonerade så här: hellre enbarnsmamma med Kalle, än singelmamma till två. Jag tänkte att jag värnade om det som redan fanns? Äsch, jag vet inte. Ingenting kring ämnet abort är enkelt, det finns alltid ett motargument som svider och känns.

26 kommentarer:

Linn sa...

Fantastiskt fint skrivet om ett jobbigt ämne. Jävligt modigt att kunna offentliggöra något så privat. tack!

Mimmi sa...

Så himla fint skrivet Emelie. Så himla, himla fint.

Ida sa...

Säger det här också. Fantastisk krönika. Modigt och rakt och välskrivet. Rakt in i hjärtat.

linda sa...

SÅ BRA. så bra skrivet och så bra att du vågar prata om det.
jag känner igen mig helt och hållet.
jag har också gjort en abort.
det är ingenting jag ångrar. alls.
men det var allt annat än lättvindigt, och det kommer alltid att följa med mig.
jag kunde ha haft en femåring nu.

minahistorier sa...

Väldigt bra skrivet. Tror aldrig att abort är svart eller vitt, utan olika från situation till situation.

s. sa...

Otroligt bra! Mer konkreta råd går inte att ge. Men alla som varit med om det här (inkl jag, dock som kille) behöver höra andras historier, för det är en så otroligt konstig grej - även om man är säker på sitt beslut.

Anonym sa...

Jag blev också med barn när min dotter var två månader. Jag stod inne på ett hysteriskt Astrid Lindgrens Värld och pratade abort i telefon med en barnmorska, det var hemskt. Då var det enda rätta att göra abort, jag visste att jag och pappan inte skulle överleva som par annars. Nu, när min dotter snart ska fylla fem, tänker jag ofta på det syskonet hon aldrig fick. Det är min allra största sorg och jag kommer alltid ångra mitt beslut. Men då, då fanns det inget annat alternativ - trots att jag grät när de sövde mig inför ingreppet. Fy satan vilken ångest det var. Men vi är lyckligt lottade som har möjligheten att välja själv.
/J

Lisa sa...

Alltså, nu ger jag mig hals över huvud in i den här debatten. Alltså, jag har inget till övers för Beiber men jag förstår ståndpunkten: abort är alltid fel oavsett omständigheterna. Tänk på nåt som ni alltid tror är fel. För mig är det enkelt: mord. Det är alltid fel att döda en annan människa. No matter vilken stor skithög den här andra männsikan är. No matter hur jobbigt ditt liv är just nu. Man får inte döda andra. Det är en regel utan undantag. En del människor (jag) ser på etik så. De tänker att det är regler, vissa saker är rätt andra är fel. Andra människor ser på etik efter konsekvenserna ändamålet helgar medlen osv. Bieber har ju uppenbarligen en regeletik. Enligt Beibers logik är abort samma sak som mord och mord är alltid fel. Alltså måste abort alltid vara fel. Det betyder ju inte att han inte har någon medkänsla eller förståelse, eller att han inte fattar att det finns gråszoner. (Å andra sidan har jag ingen aning om ifall han gör det). Ett annat sånt exempel är ju katolska kyrkans ståndpunkt. Det är alltid fel att döda säger de och är emot både dödstraff och abort. Säga vad man vill om dem men de är ju iallafall konsekventa. Och i abortfrågan verkar ju Bieber också vara det. Konsekvent. Det tycker jag är den enda hållbara ståndpunkten, antingen är abort alltid moraliskt fel, eller så är det alltid moraliskt rätt. Det kan inte vara att likställa med mord ibland och ibland inte.

Själv vet jag faktiskt inte vad jag tycker. Jag lutar mot att det alltid är OKEJ med abort (fram till en viss vecka). Jag förstår - alltså jag förstår verkligen - vilket svårt beslut det är. Vill bara att folk ska slippa hamna i situationen. Och vilken situation du var i! Ofattbart. Måste ju ha varit som att krossa hjärtat. Så ofattbart stark du är som både gick igenom detta och kan berätta om det.

Men Bieber, han är kanske dum i huvudet, men just i abortfrågan har han ju bara en avvikande åsikt som stämmer överrens med hans logik. Och just det är ju inte så illa.

Tack för att jag fick ta upp plats.

marie sa...

Hej Emelie. Aj. Aj. Det gjorde ont att läsa. Kära du, HU vilken situation, fan, vad modigt och fantastiskt av dej att vilja delge oss detta. Tack!

Mas sa...

Känns som att det liksom behövs en kommentar på det här. Men jag har egentligen inget att säga förrutom att jag tyckte krönikan var fin och sorglig.

Anonym sa...

bra krönika. som en parentes kan dock sägas att enligt en källa som citerades efteråt i Daily News, så var intervjun med Bieber förkortad och felciterad en del, bla ställde bieber som motfråga "like killing a baby?", vilket i texten byttes ut mot punkt (så att det blev "det är som att döda ett barn"). samt att bieber tillade att han inte var någon att döma i en sådan komplicerad fråga. hur som, kan man ju ställa sig tveksam till att rolling stone väljer att fråga om sådant till en liten 16-årig kille. som att leta rubriker.
ja ja. hur som bra skrivet av dig emelie!

Aurora sa...

det var super bra skrivet, du fick verkligen fram känslan som finns där när man går igenom än sån här sak, jag har gått igenom 2 aborter, inget jag ångrar, varken då eller nu, jag hade aldrig ALDRIG velat satt barn till världen med dom och i dom situationerna jag satt i då.
abort är inget som ska eller kan kallas för "preventivmedel"! men det ska alltid finnas som alternativ till oönskad graviditet.

Elin sa...

Det här är det bästa jag har läst om abort någonsin. Så nyanserat och komplext som det faktiskt är. Tack för den här texten.

Anonym sa...

ÅH du är bäst! Så himla perfekt skrivet, Emile :-)

Jenny sa...

Kan bara säga KÄRLEK till dig. Man vill säga något mer, men kan inte. För du sa allt och jag vill bara visa mig ditt stöd. Du är fantastisk, så j-la modig! Kärlek och beundran.

Anonym sa...

Modigt, nyanserat, sorgligt, och väldigt fint skrivet. All, all respekt till dig.

Anonym sa...

Tack, Emelie!

c i l l a n sa...

Å Emelie. Jag satt på tåget i morgonruschen (ser alltid fram emot Citys torsdagar of some reason) och slog upp tidningen och läste. Det var länge sedan jag fick sådana kalla kårar längs ryggraden, men biten om skuggfiguren bakom Hanna, alltså jag finner inga ord. Du är verkligen en fantastisk skribent. Kan inte vi starta tidning ihop och skriva om viktiga saker? Jag lovar att du får vara chefredaktör.

Anonym sa...

Svårt!!!
Har alltid tänkt att jag aldrig skulle göra abort.
Det ordnar sig alltid har jag tänkt!! Kanske för att min
mamma stod emot alla som sa att hon skulle göra abort när hon hade min syster i magen. Hon var inte ihop med syrrans pappa och massa tjafs...... Men det gick bra ...
Men så har jag nu fött två barn ... Och med den sista
gick det inte så bra ... Höll på att dö... Är såå rädd att bli gravid... Så sex blir läskigt hmmm så ska det ju inte vara !! Men kanske blir det bättre med tiden!!
Vet inte om jag skulle våga föda......eller våga göra abort ....så är livet... Inte svart el vitt ... Rätt el fel.../Stina

Mimmi sa...

Skitbra skrivet. Ickemoraliserande och varsamt. Jag har inte varit där men efter att ha läst din text inbillar jag mig att jag förstår, åtminstone litegrann.

Anonym sa...

Kan inte hitta orden för hur bra jag tycker den här texten är och hur fantastiskt bra du skriver. Så jag skrev det här istället !

Anonym sa...

I love you. /Anonym blå

Anonym sa...

Tusen tack för din text om abort. Jag kände igen mig så himla mycket. Det var grymt bra skrivet. Tack!

Anonym sa...

Idiot.

Sarah sa...

Så samt och så fint. Jag sörjer fortfarande, nu 4 år senare. Även om jag inte ångrar.

/S.

Anonym sa...

utan att döma säger jag-jag fattar inte hur ekvationen att sörja men att inte ångra sig går ihop? Om man kommer til den insikten som du kom till på parkeringen Emelie, så måste väl hjärtat ropa: NEEEEEEEEEJ , varför varför gjorde jag detta? Jag vill rädda mitt barn!! Jag ångrar mig! Oavsett omständigheterna eller konsekvenserna. Eller? Jag tänker så.