onsdag 9 februari 2011

"Tutte"

Hur fick du Hanna att sova när hon var bebis??


Åh vad jobbigt, jag har helt förträngt det där. Tröttman. Den lamslående tröttman. Du säger att hon vaknar en gång i timman och vill amma? Så här gjorde vi från vecka ett nästan, eller jag ska väl säga, och jag vet inte om det är att rekommendera men det funkade för oss: hon sov aldrig i egen säng, alltid bredvid mej/mellan oss och hade konstant tillgång till tutte. Okej, dör på att jag just skrev "tutte". Alla fall. Det funkade för oss, Hanna var en sömntuta, och vi kunde gå och lägga oss vid midnatt och sova till runt halv tio, just för att hon tuttade loss medans jag sov. Fast det där är ju en sanning med modifikation, min rygg pajjade totalt, jag hade nackspärr light hela tiden. Låg hela tiden i samma ställning, som en ostbåge, spände mej för att inte rulla över henne. Jag fick sova, men jag slets ner på andra sätt. Jag var en giant human boob. Sedan slutade jag amma henne nattetid när hon var ett år ungefär, ersatte gradvis med välling. Det gick förvånansvärt lätt. Däremot har hon aldrig riktigt tagit till sig sin egen säng. Sedan hon var två ungefär har vi läst saga och låtit henne somna i sin säng med någon av oss bredvid, och där har vi legat tills hon somnat. Ibland kunde det ta två timmar, och det var bland det mest frustrerande jag varit med om. Men om jag gick upp, följde hon med. Nu går det lättare, hon är så himla trött när vi lägger henne att hon slocknar tio minuter efter lampan släckts. Men fortfarande kommer hon in till mej om hon vaknar på natten, och det gör hon nio ggr av tio.

Så mitt svar är väl: prioriterar du sömn, och ammar, ha ditt barn i sängen. Och det är enbart baserat på mej själv, säkert många som tycker det är en superdålig idé. Och alla kids är ju olika. Metoder som funkar på ett barn kan ju vara värdo på ett annat. Lycka till i alla fall!

5 kommentarer:

cecilia sa...

Föräldrar därute: Vilka hjälteinsatser! Fantastiskt. Själv tror jag att jag ska dö varje morgon när jag väcks (av väckarklockan) och tänker "det kan inte vara sant" - efter att ostört ha sovit 7 timmar och inte måste bråka med någon för att ta på kläder/gå hemifrån/komma ihåg gympapåsen...

Hanna sa...

Word, Emelie!

suss sa...

Haha, och word, Cecilia!

Pernilla sa...

Emelie - jag hänger på här helt fräckt och frågar frågor. Ignorera gärna om du inte ids svara.
Såhär: Vi ska äntligen flytta till Stockholm och har lite olika åsikter om vart det är bra att bo med en liten unge. Hanna har väl bott på söder sedan start. Hur funkar det? Vad gör man med en halvstor bebis i innerstan? Är det praktiskt eller blir man galen? Saknar man att kunna släppa henne lös? Eller kan man det? Tacksam för svar! /Vilsen skorpion 34 år

Anonym sa...

Tack emelie for du svarade pa min fraga och extra kul att du anvande det verb som just nu bast beskriver min tillvaro: "att tutta". Extremt kul nar man anvander det med folk som inte har barn, det ar liksom ett valdigt konkret bevis pa att man blir och tanker lite annorlunda efter barn. Eerm. Japp, min dotter tuttar loss, enda problemet ar att jag sover inte, jag typ blundar med ena ogat och vaknar var tjugonde minut eller sa. Aja. Eventuellt vanjer jag mig och sa blir detta funkis aven for oss. Tack for du delade med dig oavsett!