shoppat

det var en fin utförsäljning av karin och pias nu i veckan. fast jag fattade inte riktigt, men nån sa att det var utförsäljning för att märket läggs ner, hoppas det inte är sant för jag gillar deras grejer svinmycket. köpte lång skjortklänning i glansigt pytonormsmönster. kalle tyckte den var så ful att den blev snygg, och han har väl en poäng. tyget påminner om nåt min pappa hade på statt 84, och modellen är hemskt osmickrande för kroppen. den är helt fab med andra ord. köpte även en röd burfitt-tee, som jag nog inte kommer använda så värst mycket. jag tror jag gillade tanken på att äga den mer än att faktiskt bära den på kroppen. konstigt, för den är hemskt snygg.

jag har druckit vin

min vän lina är en så himla bra festfixare. ofta kommer hon på samma dag att hon ska ha fest, gärna med tema, säg texmex. och så kommer man dit och det är alltid en rolig blandning på gästhögen och så finns det alltid mat så det blir över. och alkohol. och så känner inte alla alla, vilket gör att det inte bara blir kul, man lär sej nåt nytt på kuppen. i morse kom så då en inbjudan till en spansk afton redan nu i kväll. min kille tog hanna och åkte på konstfacksevent, och jag, jag fick leka emelie anno 05 och gå på FEST. det var kul. jag drack ett glas vin. mitt första. och bara ett, ska tilläggas. jag drack inte ens sista klunken för att inte uppfattas som despo. min inträde i vinets värld firades med ett fyrfaldigt hipp hurra av de närvarande. det kändes sjukt olagligt men det smakade som förr och jag blev fantastiskt röksugen. kände att jag skulle avvika när festen började komma igång, dvs när lina stängde av erikas dire straits-band och satte på håkan. det var kul, men ännu är jag inte riktigt mitt gamla jag. jag kan raljera om hur jag saknar riche och fyllan och suset och duset, men i ärlighetens namn så saknade jag hanna var tredje minut. men med lite träning så är jag fit for en riktig fight mot slutet av maj då jag tänkte bjuda mina bästa tjejer och ha en riktig tjejfest, en högljudd en, med sjukt mycket vin och obligatorisk introtävling. jag sätter en hunka på att linas lag vinner.

valborgsfecke

hanna och... sverrir, sisi och salka!

skägget i brevlådan

är det inte lite lustigt att min kille är lite motståndare till napp? och så kommer man hem och har haft en halvtimma för sej själv och finner att han trugar barnet med napp, förmodligen för att hon är lite gnällig? ha! säger jag bara. sen säger jag inget mer om det. men jag finner det lustigt.

guilty pleasures

jag blev kontaktad av ett fint musik fanzine och de ville jag skulle svara på fyra frågor om mina guilty pleasures. jag har inga. jag är tvärtom, jag kastar gärna mina pinsamma grupper och favoritlåtar i ansiktet på folk. koketterar över dem. vilket är nästan lika fånigt som att skämmas över dem. enda gången det är jobbigt är när man är snorpackad och spelar skivor. därför har jag lärt mej att lämna pearl jam och "die mauer" hemma. min bästa piniga låt är kelly clarksons "since you been gone". på ricko, den är så sjukt jävla bra. goosebumps! och så gillar jag en till låt med henne också. så himla o-coolt att gilla en idol-vinnare. men jag gör't ändå. men nu ska jag sluta raljera över mitt öppensinnade jag. det kan ju uppfattas som kokett.

you say i only hear what i want to

åh bliss. sprang just in i en sida med citat från "reality bites". jag älskar den filmen. det är den film som influerat mej mest, tror jag. och vilket soundtrack sen. lisa loeb! juliana hatfield! haha gud. jag ser livet flash before my eyes i detta nu. den och "bring it on" och "braveheart" och "die hard" är mina bästa filmer ever. jag är mycket, men jag är fan inte pretentiös. action och uppnästa oneliners är the shit.

hanna och... rebecka & cesar!

vad gör du "ikväll"?

nere på vår gata här i horan ligger en pub. förut var det en jazz- och bluesbar, nu är det en pub med nån halvskön köttbit på menyn och klientelet kommer oftast dit redan vid tvåtiden suktandes efter bärs och sen så står de och röker i vår trappuppgång hela kvällen. på vårkanten sätter ägarna till puben upp en papperslapp i fönstret där det står VÄLKOMMEN TILL VÅR "UTESERVERING" PÅ BAKSIDAN. jag har länge funderat över de där citationstecken. vad fan menar de egentligen? är det ingen uteservering? och den största frågan av alla, vad menade den där tjejen som hånglade med min kompis och dagen efter skickade ett mess som löd: vad gör du "ikväll?"? citationstecken. i love it.

hanna och... carolina setterwall!

jag ska bli en seriefigur

i natt smög det in en människa i vår lägenhet, han heter simon gärdenfors och håller på med ett projekt han kallar "simon gärdenfors 120 dagar". han hänger runt och sover över hos 120 främlingar och så tecknar han en serie om äventyret. tror jag. jag vaknade avatt han gick på toa och så trodde han att min juice var resorb. nu lyssnar vi på mary onettes och är på väg ner till anglais för lyxbrunch. det ingår i dealen att vi ska bjuda. det blir dyrt, men HELL, jag ska bli en seriefigur!

hanna och... robert brodén!

i´ve spent my whole lifetime falling on a bruise and if I had the chance to do it all again i'd change everything

i flera månaders tid så har min kille nästan dagligen satt på en låt och varje gång så har jag ofelbart ba' guuu vad det här är bra, vad är det för nåt? svaret är alltid "dumjävel, det är ju lcd soundsystems låt new york i love you but you're bringing me down". aaaah svarar jag varje gång. den är vacker. den påminner mej om carter the unstoppable sexmachines fantastiska dänga "falling on a bruise". carter USM! det var fan inte igår.

hanna och... calle lundell!

jag har en familj. jag gillar den så himla mycket, den ser ut så här:

same same but different

jag sitter på string och skriver en krönika som så många gånger förr. jag brukade sitta här och skriva klubbtexter till rodeo. det var på den tiden saga och micke jobbade här och de brukade göra världens bästa pastasallad till mej. pasta och feta, komplett dränkt i vinäger. superbt. jag älskade att sitta med laptopen på string. det var alltid nån man kände, alltid nån man stött på natten innan, alltid nån att bomma en tjuga av. och alltid alltid låg cigarettdimman som en tjock dimma i lokalen, man luktade som en askkopp när man kom hem. men det var härligt för vi var kids och vi hade gårdagens smink och i natt skulle vi ut igen och vi var liksom så där härligt dekis och spännande och lagom i dont give a fuck. jag blir lite rörd när jag tänker på det. att det var lite gulligt i all sin dumhet. hur glad jag är att jag inte är där nu och hur skönt det är att jag inte blivit tillräckligt vuxen för att ha slutat sakna den tiden. för det gör jag. och så saknar jag string. det är sej fan inte likt. inte en svartklädd mänska i sikte, folk är nyduschade och beställer smoothies. inte direkt inspirerande för en modekrönika. men jag sitter här ändå. för gamla tiders skull.

hanna och... lovisa kasström!

sju sorters apa!

så heter min och min killes klubb som vi ska ha i sommar. eller klubb och klubb. men typ. det ska bli kul. jag får veta mer inom kort, än så länge famlar jag i mörkret. men namnet, det sitter som en smäck.

en god bok

jag har börjat läsa stieg larssons andra, "flickan som lekte med elden". tror jag den heter, den ligger borta vid sängen. efter bara tio sidor är jag fast. han skriver så fint och vardagligt om stort och smått. och så skriver han målande, man känner hans karaktärer, utan att han någonsin blir elizabeth george som beskriver mossan på en klippa över en halv sida. framför allt skriver han så att man sitter som på nålar, sjukt spännande var den förra och den här verkar vara minst lika bra. om ni inte läst hans första, "män som hatar kvinnor", gört. den är himla bra.

säg mig din favoritpizza och jag ska tala om vem du är

där jag bor, i horan, ligger en pizzeria som heter piccolo angolo. min första piccolo-pizza åt jag med min vän jonas markbäck, jag tror jag sörjde en kille och att carin var med. eller freja, kanske ida. skitstor och jättegod. åren har gått, men piccolo har bestått och även fast pizzorna inte längre är lika goda, jag kan inte riktigt pinpointa varför, de är mer mat än smak för pengarna, så har jag fortsatt gå dit. nu på senare tid så har de byggt om och rustat och haft sej. jag tycker alla borde äta minst en pizza på piccolo angolo. om inte annat för att de har nåt så exotiskt som KÖTTBULLESALLAD på menyn (eeeh, eeew!).

pappa upp i dan

foto: carro setterwall

svarskommentar till ida apropå föregående inlägget

hånglet hände där på riche. jag tjatade på lovisa att komma dit och att hon skulle ta med sej min kille som ännu inte blivit min. nu i efterhand så har jag fått veta att han hade en dejt där på riche. men jag hann före. vicken slampa asså. jag vet inte varför jag lät så förtegen om vad som hände i min skunkdagbok, jag tror att jag alltid var rätt vag i mina formuleringar när det gällde ligga och sånt eftersom det mesta handlade om mitt ex och jag kände mej som en sån loser som var så fast i någon som inte egentligen ville ha mej. och sen så slutade jag skriva skunk någon månad eller två efter att jag och min kille blivit ihop. då hade jag inte längre nåt behov av att skriva av mej all frustration och ångest och formulera de fulaste tankarna i ett forum. jag mådde bra helt enkelt och det är så tråkigt att skriva när man mår bra. men allafall, lovisa kom med killen, jag var full och stod utanför och rökte, han lyfter upp mej bakifrån och kramar mej och mina fötter sprattlar i höjd med hans knän och vi går in på riche och nån kvart senare har jag hånglat upp honom mot ett bord. jag minns det som ett bra hångel. han säger att "det blev bättre efter ett tag". meh!

jag mötte lassie del.... äh jag vet inte, 3..?

i serien om hur jag mötte min kille är vi nu framme vid själva hånglet. detta var vad jag hittade i min gamla skunkdagbok om de dagarna.


fab. [2005-07-15 21:24:07.0]
21:05

---

ingen annan än jag noterade det, men i mitt huvud var det en victory utan dess like. det började så bra, hade bestämt mej för att inte ta vägen genom gubb-baren för att kolla om han var där. för jag "bryr mej inte". jovars. men det sprack! vi var på samma tub och tog sällskap till riche. fan. det enda jag kunde tänka på var att jag hade för mycket solpuder och förmodligen var ful. han var bedårande i pojkfrisyr och gubbig kofta. den jäveln. inte sett honom på tolv dagar. hade föredragit att inte se honom på tolv till. naturligtvis går vi även på toa samtidigt. jag vet inte vad jag ska säga så jag gör en grimas. mooooooget, emelie, väldigt moget. i lilla baren satt jag och freja och pratade om killar och hur sommaren är knasig för oss två. vi har inte vinterdepression som normala människor. vi blir nere på sommaren. psykoser. vi ringer till fluffy som är på kgb och säger KOM HIIIIIT FLUFFY! det ska hon. vi passar på att gå till elverket där det är tysk fest och världens bästa digge spelar tyska hits. för mej spelar hon careless whisper. underbart stycke tjej den där digge! är så glad jag träffat henne, lina och anna. så roliga, så smarta. dricker vin med kalle kumlin, gustav och ella. vi drar med dem till riche. på vägen snor jag en restaurangflagga innehavarna glömt ute. det står OPEN på den. fast med två p. på riche är det indiehits med robban och magnus. fluffy kommer med lång-kalle. mer vin till alla. på min nota! jag blir ruinerad. men jag älskar dem, så det gör inget. mitt ex vandrar igenom lokalen och det känns inte. lustigt nog. jag är i nån form av bubbla och han passar inte in i den. i wanna be adored sjunger vi och så stänger riche och bubblan höll i sej fram till lunch idag. fantastiskt.

jag och annie ses på fik. hon är lite kär i en kille som ska flytta tillbaka till new york i augusti. dilemma. vi kommer överens om att vi ska sluta älta så mycket, bara göra. följa den braiga känslan. och just idag känns det som ett bra motto. jag åker icke till arvika imorron. det spöregnar. jag är för gammal för att dricka öl i plastglas till ljudet av regnsmatter på min skalle. oavsett hur het ola salo är så gör jag det bara inte.

nu ska jag spela berns. jag VILL inte. jag vill till mettan med peter och hans fil som kom idag! vill vill vill. de är så fina. och jag pratar sjukt dålig engelska, ofattbart jag bodde i london ett år. fast jag pratade inte så mycket då iofs, jag hade munnen full av donuts hela tiden. hur fan kunde jag gå upp tio kilo på ett halvår? well there you have it, emelie. jag har inte ätit donuts sen dess.

-----------

inte smartare, bara äldre

igår, efter att lina och carro tagit sin förfest vidare, så var jag helt left to my own devices för min kille spelade skivor på street och hanna sov. jag roade mej med att testkolla en ny teveserie som heter "kyle xy", den var okej men förmodligen retlig i längden. kollade de två senaste avsnitten av "lost" och TAMEJFAN om det inte var lite spännande igen. jävla serie. den tar ju aldrig slut och precis när jag tänkte att fuck it, jag skiter i om de blir kvar på den där rundeln så smackade de på med en spännande twist. sista timman innan sömnen läste jag min egen gamla skunkdagbok. märklig känsla. det är jag men ändå inte. när jag läser känner jag smaken i munnen, den jag hade då, och jag känner olusten längs ryggraden och jag känner samma skratt bubbla under tungan och kittla mej i näsan. jag är inte ett dugg smartare nu, inser jag. bara i så mycket bättre händer.

hanna och... robert kruus

let's not gå ner på stan

igår hade lina och carro förfest hemma hos mej. med sej hade de tre flaskor törleys, för vi skulle ju skåla i kristallglas, måla våra munnar i festliga färger och spralligt springa omkring i bara BH och slinka i och ur glittriga små toppar innan vi satte igång kuddkriget. sen skulle vi gå ut i natten, vi skulle let's go let's go let's ner på stan. nu blev det ju inte så. men så här såg mitt bord ut när de hade gått.

hanna och... peter söderberg!

kung i baren

ahmen kuken. min dotter är fab men hon är helt värdelös på att ta flaska. så det ser ut att bli åtminstone två-tre feckefria veckor framöver om inte ungen ska börja sluddra. jag är uppriktigt sur över detta, mest på min kille som faktiskt garvade åt det hela. as.

hej då fotominen!

folk som står mej nära brukar säga att jag har en spegelmin. nejnejnej, tänker jag alltid, jag ser ut så där. lite plutig, alltid med ett sexigt lite dominant uttryck i blicken som säger "ner på knä din lilla hora". jag och min fotomin, det är en och samma. den är JAG. ha! tills jag fick den här uppslängd i fejjan. den är exakt ett år gammal men den känns som om den är tagen förra århundradet. jag skyller på att jag vid den tidpunkten hade trettioårskris. har sällan sett nåt så utstuderat och fånigt. eller jo, varje dag i fejjan på söndersolade pushupbrudar på stureplan.se iofs. men jag visste inte att vi var samma skrot och korn. det kommer lite som en chock. adjö kära fotomin. det var kul så länge det varade.

skitliten rolig apa jag snott på myspace

till carro

i morse när jag vaknade kunde jag inte sluta nynna på den här sången, som jag modifierade genom att slänga in ett ord extra i varje rad med varierande resultat. den är till dej, carro. men det kanske framgår.

duuuuuuuuu är min ende vän (carro)
och jag tänker på dej varje daaaaaag (carro)
duuuuuuuuu kommer aldrig igen (JOHO!)
och jag tänker på dej varje dag (carro)

de sju ölen

jag funderar på att gå ut på lördag. alltså, GÅ UT. som i att bli full. karin gjorde det i lördags och hade haft jättekul. jag vill också. jag. vill. också. och på lördag är det sex-festen, den där svartfesten och big bird på ace. vi får se. men jag är pepp som fan. min kille sa att "ja men en öl eller två kan du ju dricka". nej nej nej. jag vill dricka sju öl. det är ju det som är poängen, jag måste få vara dålig, jag känner mej som ett paket musli, så jävla duktig har jag varit i elva månader, jag måste få vara dräggig och onyttig, annars kommer jag ligga på rygg och skrika att jag vill knarka inom några dagar. åh. jag tror jag ska. alltså inte knarka. men dricka sju öl.

go shorty, its your birthday

tänk om alla dagar fick vara så grymma ändå. vaknade halv åtta av att kalle väsnas i köket på det där sättet när det liksom hörs att han vill smyga med det han gör. så himla gulligt. låtsas vakna yrvaket när han kommer med sång och macka med ljus i. får minimarket-jacka, hurra! den var small och way too small. somnade om till halv tolv då hanna vaknade. fikalunch på tabac med rebecka och cesar. vi har knappt setts sen bröllopet förra juni, så det var svinkul. sen gick vi till minimarket-kontoret och hängde lite, bytte min jacka till en large. satt som en dröm. sen söder, där jag shoppade en svart sammetsklänning (mitt hatmaterial! wtf!)på second handen mellan lisa larsson och tjallamalla, och en apsnygg klänning på tjallamalla. min kille tyckte på allvar att den var ungefär det fulaste han sett. den hade tigrar och djurmönster och djungelgrejer i ett hemskt rörigt mönster, och färgerna var spygrön, djungelgrön, vit och svart. ja men ni hör ju, den var fantastisk. sen pet sounds, kaffepaus. köpte nya sahara hotnights och andrew birds senaste (jo ibland handlar vi på pet sounds också). sen sushi bredvid victoria-bion och vernissage bredvid kafé 44. sist jag var vid kafé 44 låg jag utspilld som en gammal drink på trottoaren utanför, storgråtandes och helt förtvivlad över ett brustet hjärta, det var typ två veckor innan jag och min kille blev ihop, hurra och thank god för att tiderna förändras när man minst anar det. vernissagen visade nakna underliv sittandes på meloner och skumraskfoton från övergivna tunnelbanetunnlar. det var hemskt snyggt faktiskt. sen drog jag hem skitfort, före min kille och hanna, så jag skulle få lyxa med en halvtimmas alonetime. alltså den här dagen har varit så HIMLA bra, det var till och med mitt favvoväder några minuter, det är när det regnat och solen bryter fram på allt det blöta och allt blir rött och ljust. lite ligga på det här så.

hanna och... ruben

vårigt

hanna gjorde riche-debut i tisdags. stort ögonblick. det var premiär för deras primörvecka, och vem kan motstå en sjysst rödbeta tänkte vi och gick dit. det var också en liten minifestival med skivbolaget slottet, så idjut kids och santa maria spelade senare på kvällen (fast så länge var vi inte kvar, hanna började skrika vid halv tio och jag kollade upp från bordet och inser att det är svinmycket folk, hög ljudnivån och att folk börjat fyllna till och att det var helt fel miljö för hanna som inte hade öronskydden med sej och när hon skrek så tittade folk och jag kände mej som VÄRLDENS SÄMSTA MAMMA buhu). vi käkade med pet sounds finest, dvs calle och robert, och som en lök på en lax anslöt ruben. det var helt fantastiskt trevligt. fast primör schmimör. kom på mej själv att längta efter deras riche-burgare halvvägs in i vårlöksrisotton.

ahmen fittbög

jag känner mej sjuk. och jag som fyller år imorrn.

hej då

ika och vejde lägger ner en av mina favorit-tidningar. jäkla dom!

hanna och... lina

hobbies

min kille hade ett band en gång. det hette tropicana. de hade låtar som hette saker som "banana happy", "cadillac butter" och "coconut you". det tycker jag är roligt att tänka på. jag hoppas att min unge ska ha ett band som gör låtar som heter saker som "banana coconut love". men mest av allt önskar jag att min unge ska gilla hästar. jag ska fan tvinga'na att gilla hästar. så kunde vi åka på ridläger ihop. gud, vilken pina för en tonåring. ridläger MED MORSAN. men hästar är bra. bygger upp kroppen att mocka skit hela dagarna. plus att om man är ledsen så är det hemskt tröstande att krypa upp i en spilta och bli buffad och puffad på av en stor slemmig och varm hästmule.

monki - loves it

jag har länge försökt att gå in i butiken monki på götgatan. första gången var på invigningen. först blev vi inte insläppta, fyrtiofem minuter efter utsatt tid slogs dörrarna äntligen upp och halva kredd-sthlm flög in med ett brak och jag fastnade ungefär tio meter in i lokalen och sen blev det stopp. knökfullt och det är hemskt svårt att brottas med babybjörn på magen. så då gick det inte. andra gången mötte jag rebecka åhlund precis vid kassan (som är vid utgången) och vi började babbla så härligt att jag utan att tänka plötsligt stod utanför på gatan och fortsatte babbla. tredje gången var förra veckan, då skedde nåt så odramatiskt som att min unge sket på sej precis när jag skulle beträda affären. nu har jag äntligen varit inne i butiksfan AND I LOVE IT. svart, vitt och grått dominerar, allt är gjort för att hänga löst och det är mycket hål där det ej borde vara, många sömmar som känns helt fel men ändå så rätt och knappar där inget går att knäppa. jag älskar ju sånt. och billigt var det ju också. enda minuset är ju så klart att man kommer vara lika ensam om plagget som... äh fan kommer inte på nåt. men jävligt o-ensam allafall. det är så himla trist, för plaggen är så egna i sej att det märks himla väl att man har lika om man väl möter nån med samma. oavsett detta så ska jag tillbaka imorgon och köpa tre plagg. alla svarta. alla sjokiga. alla to die for. i love monki.

hanna och...

jag har startat ett litet projekt som heter "hanna och...". betoning på litet. jag ska försöka plåta hanna med en ny människa varje dag, det kommer vara jättekul sen när hon blir vuxen. då kanske hon ser att hon träffat någon som är skitcool då men inte nu. eller nu också. vi får se! det ska bli kul allafall. här är första offret.

home sweet home (för övrigt skitbra ballad med mötley crue)

nu lämnar vi de vita vidderna och sätter oss på en rullande skräphög. vi beräknas vara framme i el stockholmo om ca nitton timmar. resan kommer bli hell, men life is sweet ändå, för hur toppen det än har varit här så GUUUUUUUD vad jag saknar sthlm och allt det fina som finns i den lilla geggan jag kallar mitt vardagsliv.

narvik och barnen

vi tog en tripp till narvik, en fantastiskt grå stad uppslängd på en bergvägg i norge. det var lite kuslig twin peaks-stämning över hela samhället och så hade de smällt upp statyer av små barn över allt. det var mycket obehagligt. och det var liksom inga pluttenuttiga statyer, nej det var barn som satt ensamma och skämdes (se ovan), skitfeta spädbarn i vuxenstorlek (se ovan) och barn som sprang i grupp med skräck i ansiktet jagade av typ vargen. det kändes som att alla de här barnen var riktiga barn som blivit stelnade av någon hemsk ond blobb och på natten så vaknade de till liv och ömsom grät och ville bli kramade och ömsom var de children of the corn som ville skada en med liar. mycket märkligt. och i tidningen/avisen så var det en man som blivit av med armen till en krokodil. då åkte vi hem. det var liksom spiken i kistan.

sometimes you want to go where everybody knows your name and they're always glad you came

min kille ska ha torsdagsklubb på ett ställe där jag har haft klubb. ett ställe som var mitt. där jag kände alla. nu blir det hans. jag känner lite sorg och missunnsamhet inför detta faktum. något jag skäms över, men VA FAN jag är ju mänsklig. och jag vet att det inte är läge för min del och sista spelningarna jag gjorde där var riktigt kassa (men jag var gravid och nykter ju, det är ett helvete att spela nykter, framför allt så är det sjukt tråkigt) och min kille spelar sånt därnt hippt och så men ändå. så buhu. hej då, mitt ställe.

my boyfriend's back

varje år får man ju nya vänner och några gamla rensas ut. eller det kanske inte sker årvis, snarare i lite längre cykler baserade på singelstatus, ekonomi och intresse. typ. förra året, då mitt livs tråkigaste fas begyntes, så lärde jag trots det känna en knippa sjukt snygga smarta och snälla människor. en av de här superstjärnorna heter matsy och han har äntligen börjat blogga igen efter att ha legat i författar-koma ett par månader. hurra för matsy!

(om man kör musen över hans namn så ser man att det är en länk)

vad är väl en bal på slottet

det har varit stor brakpremiär för tidningen modette, modetidningen i vilken jag ska bidra med krönikor. är det tänkt. den stora festen ägde rum i veckan och jag är ju fast på fjället och kunde inte närvara. fan! min första och förmodligen enda micke bindefeld-inbjudan. jag såg han på idol-finalen i vintras, han hade en kavaj med airbrush-motiv. om man fokuserade benhårt på bara den så kändes det som att man var på power-meet i västerås. fick mess av quetzala på väg därifrån och det hade varit kul och hon var tipsy och jag och andy är med på jättefin illustration av jenny mörtsell. hon är så sjukt duktig. så himla glad att hon ska illustrera min sida.

lapptorka

alltså jag har suttit och stirrat på skärmen i kanske tio minuter, det är tio minuter kvar av min internet-tid. här uppe på fjällen kan bara en person inom en radie av sjutton mil interneta i taget. så gulligt medeltida. och så ville jag skriva nåt så där piggt och kul, bjuda på mej själv och ett gapskratt, men jag sitter i värsta stressknipan, var ska jag börja. allt är vitt här. jättejättevitt. det finns nåt som heter flatsikt som gör att man inte ser djup i det vita. spejsigt. jag har gått upp två kilo. jag har upptäckt och älskar brittiska tidningen heat, har (förutom hos perez) aldrig frossat så mycket i elakt skvaller. största rubriken på omslaget var "LOOK! skinny celebs have tummies too!!" och så var det bilder på smala kändisar där magen syntes. ibland är det allt jag behöver. och så stod det en massa om den här fullkomligt ointressanta bruden coleen som ska gifta sej med rooney. nu är tiden ute. slut.

sick and tired

varenda jävel har varit sjuk senaste månaden och på BB pratade de vuxna om nån sjuka som hette RS vilket lät som om det vore ebola för människor under sex månader. jag har hittills felfritt passerat denna sjukdomens tid. observera, hittills. nu har det flyttat in en smittohärd i min hals, om jag är tyst och sitter still så känner jag hur det rör sej där inne, det känns som slutscenen i alien tre (fyra?) när alien föder en människo-alien. det gör ont. förbannat ont. och mitt huvud är gegga och jag ber redan nu om ursäkt för krönikan jag måste skriva det närmsta dygnet. förlåt.

mitt lilla fetto

idag shoppade jag en joggingdress till hanna. en väldigt sassy, i plysch. storlek 62! min unge växer så det knakar, hennes kinder ser ut som en nymatad hamsters. helt fantastiskt gullig. jag vet att alla morsor hävdar detsamma, men min unge ÄR faktiskt den snyggaste av dem alla.

needy greedy

i helgen när jag var hemma i sala så ringde en kille från nitty gritty och frågade om jag ville spela i butiken dagen därpå, och det hanns ju inte med. jag älskar butiksspelningar. och dessutom kan man ju ha hanna bredvid. det hade varit så perfa. satan.

we are going DISCO

när jag spelar skivor är jag sån hithora att jag ibland skäms efteråt. jag vill bara spela sånt "som går hem". det är en dålig sida hos mej, den som är lite väl ivrig att tillfredsställa andra, det utplånar ju jaget. så att säga. en gång på riche så spelade jag nina hagens "new york", som är en av världens tuffaste dängor, jag antar att jag måste ha varit skitfull för annars skulle jag aldrig ha spelat den, hon skriker rätt fientligt för örat mot slutet. så kom det fram en tjej, förmodligen ett praktcepe i fula kläder, och ba du det här är en skitdålig låt, den drar ner stämningen, det är inte bara jag som tycker det. "det är inte bara jag som tycker det"! aaah DEEET gamla tricket att få nån att känna sej som skit, det är inte varje dag nån dammar av det! mongo-brud utan koll. nina hagen är ju svintuff. ändå har jag aldrig spelat den ute sedan dess. vilken tragisk person man är ändå.

jag lovar att alltid spela "new york" hädanefter. den eller "was es ist". så det så.

maple leaves

det har kommit två nya ben och jerry-smaker, vilket borde glädja mej men jag är bara lack för att de kört exakt samma sortiment sen starten med bara ett ena bortplock. självklart plockade de bort MIN favvo. jag blev uppriktigt ledsen. nu river de två nykomlingarna vanilla och fussil fuel upp hålet all over again. älskade the vermonster, jag saknar dej.

eat the rich

såg att det är fest eller liknande på co sthlm nu i veckan och det är 20 procent på hela sortimentet och först blev jag superglad, OSA:de glatt och sen kom jag på att 1. jag har fortfarande femton kilo övervikt, ingen höjdare vid klädköp och 2. tjugo procent på co sthlm, well, det är ändå ingen bal på slottet. vad är det på en tre tusen kronors tröja? 600 spänn? guuuuud, jag är inte gjord för att gå på mammapenning. fast jag ska köpa mej en ny plånbok, de säljer min gamla comme des garcon-variant i nya klatchiga färger. eller inte exakt likadan, men nästan, och en sån vill jag ha. den jag har nu luktar typ gammal indie-öl och är grå. när jag köpte den var den vit.

man upphör liksom aldrig att förvånas

jag tror att femtio är det nya vuxen. när man är liten och sur för att man måste gå till skolan och äta rotmos och skit, så tänker man att när jaaaaaag blir vuxen så ska jag äta tårta till frukost, vilket man så klart inte gör för HALLÅ, man blir tjock. man har helt förträngt sjuåringen som fortfarande flämtar där innanför tråk-skalet och ba GE MEJ EN HEMAN-DOCKA, DU LOVADE!. när man närmar sej femtio däremot så börjar man tröttna på att vara duktig och medelsvenne, och det är alltså då man istället uppfyller sina gamla drömmar. i min farsas fall blev det en motorcykel, och vi snackar ingen liten behändig yamaha eller så, nä det blev en som man måste ligga på mage på för att nå fram till styret, och så är det flames på den. FLAMES. det kändes lite surreal, lite som när min mamma tatuerade en tribal i svanken för ett par år sedan.

kredd schmedd

"Some days I just pray to the god of sex and drums and rock 'n' roll"

det är ju konstigt hur dessa patetiska rader får mitt hjärta att välla över. jag var ute och gick alldeles nyss, gatan var mörk och folktom och så på det meatloafs kraftfulla stämma, de töntiga orden och en saftig trumma som backar upp dem. jag DÖR. jag älskar meatloaf. den svulstiga jäveln. och fan. den här mp3-mappen döpt till "SOFT" som jag hittade när jag bytte dator (min kille dog när jag berättade vad den hette) gör mej till ett miffo, jag lyssnar bara på david gray, jävla dido och whitesnake. alltså, "here i go again"! vilken jädrans bra låt. bäst just nu är ändå "alone" med heart, det är powerballad i klass med "total eclipse of the heart". och det, det är världsklass.

en bra dag

jag tänkte att den här måndagen skulle bli en bra måndag. så här tänkte jag mej att den skulle bli. jag tittar mej i spegeln och ser till min glädje att min hy har slutat sura över dermalogica-avhoppet och istället blivit lysande persika a la quetzala av det något billigare märket philosophy. jag kollar mailen och en fyra på östgötagatan vill supergärna ha ett direktbyte med våra ettor, gärna supersnabbt. ovanstående har redan icke-hänt. men resterande finns det fortfarande hopp om.
jag går i vindstilla tok-sol från horan till skanstull med min nyfunna iPod-mapp "soft", den är fantastisk och innehåller bara ballader. bäst är alla reo speedwagon och meatloafs "anything for love", tätt följda av fleetwood macs "landslide" och lisa loebs "stay". kredden bor inte här längre. och så spiller jag ingen latte på min smutsvita kappa, tack. i skanstull vill jag möta min gamla NG-kompis hanna som numera jobbar på tidningsvärldens kommande mode-hopp modette. vi dricker mer kaffe i solen. sen blir jag hungrig och då möter jag upp min kille på pet sounds och han har inte sina solglasögon på sej för de är så sjukt fula, se bild i tidigare inlägg. vi tar med oss både calle lundell och robert brodén och går till blå lotus som jag precis upptäckt och börjat gilla. sedan hänger vi vid nytorget och käkar glass, hanna vaknar till liv och skiner ikapp med solen och lina thomsgård kommer och jag blir jätteglad för det var så längesen och vi har skrattfest för jag är nervös för jag ska göra ett cellprov kvart i sex. skratt gör det hela enklare och jippi, testet gick bra (i den här visionen får man veta rightaway) och innan min kille går på handbollsträning så käkar vi på därmed pasta som är mycket bättre än sitt namn och sen spenderar jag kvällen med carro, och vi lyssnar på olika remixar av "L-word"-ledmotivet och klipper ut bilder av dana och shane ur modemagasin och klistrar upp på ett fint kollage och så dricker vi te och äter en jättegod tårta som carro gjort. åh vad fint det vore. håll tummarna.

nytorgshäng