man upphör liksom aldrig att förvånas

jag tror att femtio är det nya vuxen. när man är liten och sur för att man måste gå till skolan och äta rotmos och skit, så tänker man att när jaaaaaag blir vuxen så ska jag äta tårta till frukost, vilket man så klart inte gör för HALLÅ, man blir tjock. man har helt förträngt sjuåringen som fortfarande flämtar där innanför tråk-skalet och ba GE MEJ EN HEMAN-DOCKA, DU LOVADE!. när man närmar sej femtio däremot så börjar man tröttna på att vara duktig och medelsvenne, och det är alltså då man istället uppfyller sina gamla drömmar. i min farsas fall blev det en motorcykel, och vi snackar ingen liten behändig yamaha eller så, nä det blev en som man måste ligga på mage på för att nå fram till styret, och så är det flames på den. FLAMES. det kändes lite surreal, lite som när min mamma tatuerade en tribal i svanken för ett par år sedan.