I dag skrev en till mej så här:
- Ingen har nämnt dig på tre år. Hade glömt att du fanns.
Det var på skoj, I guess. Men jag blev lite sad och nu har jag en mini-trettioårskris på repeat i skallen. Igen. Fan. De där orden rev sönder en massa varsamt uppbyggda skyddsmekanismer och lämnade fönstren på vid gavel in till alla de fulaste och fånigaste och pinigaste känslorna och tankarna, de där som det är oerhört kostsamt för ens ego att erkänna för andra att man har. Det är jävligt jobbigt att erkänna dem ens för sig själv.
Hej fina ni. Det VAR på skoj. Ett ge igen för en grej jag sagt. Men om personen sagt till exempel "du är ful!" så hade man ju bara "aha, AHMENDURÅ" osv. Nu råkade personen i stället riva locket av min hemliga låda där allt skit samlas. Men det var inget illa ment. Även om jag så klart läser in att EXAKT SÅ ÄR DET FOLK TÄNKER OM MEJ FÖR VARFÖR SKULLE HAN ANNARS SÄGA EXAKT SÅ MED EXAKT DE ORDEN. Heh, i den mån nån nu tänker på mej öht. Åh gud, det är så kluvet det där. Nu blir jag stressad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
men ååh fining. jag nämner dig ganska mycket om det räknas som nåt? har en sån girlcrush på dig. klok & snygg som du är!
*love bomb*
haha åh gulle-soffis, det hjälper.
Nämen så kan man väl inte skriva heller? plus HUR kan nån glömma dig? Jag känner inte ens dig och finner att jag har dig som typ mammaförebild och refererar till dig i tid och otid. Om creepy - inte menat så.
Men gud vilken skitkonstig grej att skriva.
Lite som när jag fick den här kommentaren "Jag har hört att man inte ska ha bredrandigt om man är lite större".
När jag bar bredrandigt...
Ehh? Tack?
I bet att det var en 19-åring som ränner på F12 och slarvar som skrev det där, annars är det en lite väl hjärtlöst. Och stäng de där fönstrena, du har ju bättre grejer för dig än att bo på krogen och vara nån på Rodeomingelbilder. Du är större än så, ju. Ju!
Åh, tack för att du beskriver såna här saker så fint. Och för att du lämnar ut dem till oss. Jag är en sååååååå obetydlig icke-människa jämfört med dig och för mig är det faktiskt en tröst att läsa att du också kan bli ledsen över såna kommentarer, du som är så snygg och lyckad och har så mycket omkring dig, kille, tusen vänner och unge och sånt.
Han sa ju det för att han känner dig och vet att du är rädd för att bli ingen/bortglömd/vanlig svenne ju. Inte för att det är så. Såklart. Jag har tänkt på dig en jävla massa de tre senaste åren. Och vi känner ju inte ens varann :)
Skicka en kommentar