Jag och Hanna mötte upp mamma, moster Lena (min) och moster Agnes (min syrra) på Eken bar/Hilton vid Slussen där morsan och Lena drack öl. Som de alltid gör dagtid när de är i Sthlm. "Det är ju som semester". Från Kolingsborg dunkade "Your disco needs you" och Cheryl Cole. Så började paraden. Gömde mej i Hannas nacke för jag grinade så mycket. Dels folksamlingar, det gör mej ofta gråtig. Men främst "Marching for those who can't" som gick med gaffatejp över munnen och bar skyltar som det stod UGANDA osv på. Hej tårarna. Sen var det kul ett tag med happy hardcore-vagnar, och sen kom dödsstöten för mej: Stolta föräldrar till homosexuella barn. Urgamla, medelålders, alla glatt viftande och med leenden på läpparna. Det må gå sakta, men det går FRAMÅT här i världen. Störtflod.
HERREGUD vad jag inte skulle bry mej ett dugg om Hanna börjar gilla brudar när hon blir äldre. Inte ett jävla smack. Ja, förutom oro över att hon skulle få skit från omvärlden och att det kanske ställer till meckigheter på annat sätt, men liksom själva grejen, om hon ville vara med tjejer... who cares! Om tio år är det förhoppningsvis ingen som höjer ens ett ögonbryn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Dör också på sånt där och bölar massa. Samhörighet och ödmjukhet och såna finheter.
Jag gråter också alltid när jag ser; Stolta föräldrar. För jag FÖRSTÅR INTE hur vissa kan sluta älska sina barn och aldrig mer vilja se dom på grund av en sån jävla simpel grej som vem de blir kära i. Idiotos!
Haha jag grät med! Och när Golden Ladies kom åkandes i sina cykeltaxis(hbt kvinnor över 35 där i princip ALLA var runt 70) Fiii fan vad jag grät. Och jag vill inte gråta. Vill att det ska vara fullt normalt liksom. Men ändå. Så jävla skönt att det finns stolta föräldrar överhuvudtaget. Blivit så jävla blödig sen jag fick unge. Och inte skulle jag bry mig ett dyft om han är gay. Hoppas att det är som vad som helst när han blir äldre. Nästa år går jag I paraden. Joina?
Jag bölade också till Stolta föräldrar! I år gick jag dessutom i paraden för första gången och det var en enormt mäktig känsla!
Jag bölar alltid ofrånkomligen av Stolta föräldrar. Förra året så snörvlade jag lite och sen kom ett TILL ekipage med Stolta föräldrar Uppsala, och jag tyckte att det var lite ambush.
Skicka en kommentar