vi tog en tripp till narvik, en fantastiskt grå stad uppslängd på en bergvägg i norge. det var lite kuslig twin peaks-stämning över hela samhället och så hade de smällt upp statyer av små barn över allt. det var mycket obehagligt. och det var liksom inga pluttenuttiga statyer, nej det var barn som satt ensamma och skämdes (se ovan), skitfeta spädbarn i vuxenstorlek (se ovan) och barn som sprang i grupp med skräck i ansiktet jagade av typ vargen. det kändes som att alla de här barnen var riktiga barn som blivit stelnade av någon hemsk ond blobb och på natten så vaknade de till liv och ömsom grät och ville bli kramade och ömsom var de children of the corn som ville skada en med liar. mycket märkligt. och i tidningen/avisen så var det en man som blivit av med armen till en krokodil. då åkte vi hem. det var liksom spiken i kistan.
Inlägg
4 kommentarer:
Jag är så glad att du är tillbaka. Blev nästan lite orolig.
I Reykjavik hade de också massa småscary statyer. Dock inte föreställandes barn, utan deppiga vuxna, uppgivna som stirrade ner i marken, av skam kan man anta. Varför liksom? Gör statyer av Kirsten Dunst i stället. Bättre för stadsbilden.
Åh fyyyy, ryser av obehag. De där statyerna blr SÅ levande om natten. "Krokodil"? Tsk tsk. Snarare än skrikande bronsbebis i vuxenstorlek som just fått tänder.
Men om man ser förbi statyerna och vissa andra saker är Narvik faktiskt alldeles underbart (säger hon som tillbringat alla sina somrar i krokarna)
Skicka en kommentar