när jag spelar skivor är jag sån hithora att jag ibland skäms efteråt. jag vill bara spela sånt "som går hem". det är en dålig sida hos mej, den som är lite väl ivrig att tillfredsställa andra, det utplånar ju jaget. så att säga. en gång på riche så spelade jag nina hagens "new york", som är en av världens tuffaste dängor, jag antar att jag måste ha varit skitfull för annars skulle jag aldrig ha spelat den, hon skriker rätt fientligt för örat mot slutet. så kom det fram en tjej, förmodligen ett praktcepe i fula kläder, och ba du det här är en skitdålig låt, den drar ner stämningen, det är inte bara jag som tycker det. "det är inte bara jag som tycker det"! aaah DEEET gamla tricket att få nån att känna sej som skit, det är inte varje dag nån dammar av det! mongo-brud utan koll. nina hagen är ju svintuff. ändå har jag aldrig spelat den ute sedan dess. vilken tragisk person man är ändå. jag lovar att alltid spela "new york" hädanefter. den eller "was es ist". så det så.
Inlägg
6 kommentarer:
men alltså emelie, du skämtar, jag kollar varje dag om du skriver och intet nytt. sen plötsligt jag kommer hem och du har skrivit en veckas verk och jag har bara hunnit dricka en flaska rött? du är skrivbulimiker ja? kärlek.
man tar seden dit den tar en numera. oftast hinner jag endast kasta ett öga åt datorns håll innan nåt babybestyr måste behandlas. så man smider när järnet är varmt!
(rödvin!)
å du ba e ju skitcool va.
Hey!
Jag mailade dig på nojesguidemailen nyss. Lite panikbrådis så kolla gärna den...
Peace! /Jonas
Åh, kul att hitta en ny härlig blogg att följa. Din alltså! :)
Gillar också din blogg, och verkligen inte mindre när du skriver om Nina Hagen. Hade förträngt en box med henne som jag fick i somras, det var liksom för mycket att ta till sig. Men nu inspirerades jag att närma mig den, och är lycklig över att kunna sprida tysk punkrock i bostadsrättshuset (där jag bor i andra hand) där det festligaste annars tycks vara Coldplay och Arvingarnas Eloise. Samt ett evigt borrande.
Skicka en kommentar