Nu har jag lyssnat på Nicks-klippet nedan 20 gånger. Blir bara bättre.

Is she for real?

Klart hon är, klart jag VET att hon är. Men på riktigt, jag dör av kärlek till den här rösten. Jag är inget jättefan av Fleetwood Mac, jag gillar dem, men har bara en Greatest hits-platta, that's it. Men Stevie Nicks röst... Shit alltså. Det är få som kan mäta sej med henne. Just nu kommer jag inte på en enda. Hmm. Gör ni?

Kolla det här klippet. Vilken kontroll! Och trycka och älskvärdhet och pricksäkerhet. ÄLSKAR henne i det här klippet. Så ung och klädd i persika och ännu inte märkt av drogerna. Och låten... Dör.



PS. Fleetwoods "Landslide" är en av mina bästa låtar någonsin. *gråtlåt deluxe*

Hanna tänker "vinter"

Nu är det slut på Baha Men, shorts och plask. Here comes: overallen. Som min kille, eller möjligtvis nån av hans två brorsor, sportade när han var liten. Som tur var verkade det vara kärlek vid första ögonkastet, det är ett helvete att få på henne kläder hon själv inte gillar. Hon gillar kanske tre plagg av tio möjliga. Oftast sammanfaller de inte med de jag själv tycker är helt bedårande.

JAAAAAA! Calle och Jon. *älskar Idol*

Kalle - I love you

Jag ligger lite efter i Idol och nu såg jag nyss vilka som gick vidare till slutfinalerna. Ett rätt roligt gäng, förra året var det rätt trista personligheter tyckte jag, nu känns det mer brokigt ochh ärligt. MEN! Vad jag inte vet nu, är om det är Piotr eller Kalle som vinner folkets röst, det vet jag om en kvart. Jag gillar Piotr, supergulli, men alltså KALLE. Så jävla jävla bra. Och blyg och värsta lofi-snubben, älskar honom. Och ba "jag ville så gärna vara med i Småstjärnorna när jag var liten men jag var så blyg så jag vågade inte berätta det för nån...". Ååååh. Kom igen nu, Sverige för i helvete.



PS. Sur också att inte den hära Joy gick vidare. Snygg pipa. Tjejfavorit: Tove. Killfavorit: Kalle. Alternativt han unga killen som kan sjunga hårdrocksballader, han som sjöng Skid Row på första. Skid Row! *omg*

Let me be your fantasy

Asså fantasy. Älskar skiten. Tvärtemot vad min psykolog rådde mej, så läser jag ännu en fantasy-serie. Hon hade nån idé om att mitt bildningskomplex skulle skingras lite om jag läste något av värde (mina ord, inte hennes). Hmm. Vore smart, men... Nä. Så nu läser jag Steven Eriksons böcker om the Malazan Empire, och de är skitbra och oerhört detaljerade. Inte lika bra som Wheel of time eller A song of fire and ice, men nästan. *tips, om nån vill nörda lite* *älska verklighetsflykt*

Lolla coolt:

Usually i don't do this, but-aaah...

Jag är ingen virtuos i köket. Långt ifrån. Men min kille är hundra mil sämre. Eller sämre, han bryr sej liksom inte. Han är en sån som brer en macka och bara sätter en klutt smör i mitten och inte brer ut det till alla kanter. En sträng kaviar, klart. Lite "det blandas ändå i magen"-attityd. Lolla mackorna nedan. Tre av dem ser betydligt smarrigare ut om ni frågar mej.



Alltså, kolla osten! Det är en skiva i mitten, och så bara torra brödkanter! Varje gång gör han så, och smoffar glatt. De är ju så... så provocerande fattiga liksom.

Ashlee Simpson

Hanna drog en riktig klota på dagis i veckan och sviterna syns än. I onsdags trodde jag vi skulle få amputera snoken på henne, eller göra en Simpson, nu är den dock bättre. *tur* *för dyrt*

Idol 2023

Hannas bästa låt alla kategorier: tipp tapp tipp tapp, fast hon repeatar "alla husen" endast. Som egentligen är "tyst i husen" men det skiter hon i. Man får sjunga hur man vill faktiskt. *trotsålder*

Men jag dööööör

And if I only could I'd make a deal with god, and I'd get him to swap our places

Eftersom jag inte vill skriva om hur PISSIGT allt annat känns just nu så berättar jag istället om min shopping-frenzy som ägde rum i dag mellan 10.20 och 11.45 på Drottninggatan, Sthlm city. Fy fan för löningslördag. Hade glömt. Allafall, min drömklänning fanns inte, bild 1 nedan, så istället blev det ytterligare en Balmain-ripoff i silvrig paljett (bild 2). Det jag gillade bäst var gliphålet för armbågen. Cepedyr, tusen spänn för nåt från HM, kändes urkonstigt att pröjsa, men va fan, I was worth it. Sen kom operation dojja. Min tanke var såna där låga ridskor, som jag alltid trott hetat jodhpurs (men se det är en ridbyxaenligt google). Hittade ett par (bild 3, obs, jag valde svarta) och köpte dem raskt och med slank även ett par höga asmjuka ljusa skinnstövlar från Wera, med extremt hög Odd Molly-faktor, och det är alltså något dåligt, jag VÄGRAR bli en kulturgumma i brända färger. Alla fall. Hej då 4200 kronor. Känsla: bra ändå.

Oktobers anthem redan nu

I could di-i-i-ie for you, but you wouldn't even care about it

Mmm, Ipren. Fast nu dog min datasladd, den vägrar tillföra el till min dator. Nu är det 67% kvar på batteriet. Jag orkar inte. Skrapan må vara nära, där finns den här SKITSLADDEN som jag köpt två ggr på tre månader (killen i kassan ba: mmm, har den riktiga gått sönder så funkar de här reserverna bara några månader) (WTF?), men jag mår faktiskt apa. Faaaaan. Var är min kille när jag behöver honom? *i Polen*

Resistent

Kan man bli resistent mot Treo? Jag har tagit fem om dan sen i måndags, och nu dunkar huvudet ändå i takt med hjärtslagen. Jag kan inte ens kolla på teve med ljudet på, ännu mindre läsa en tidning eller bok. Skitinfluensa.

Mer feberhumor

*skrattar ihjäl mej*

CW

CW tycks vara min nya favoritkanal. I dag har jag plöjt ett The Beautiful life, två Vampire diaries och snart går jag in på nya Melrose place. Vet inte om det är febern, men jag tycker det är så bra hittills. På samma sätt som jag gillar Gossip girl och Supernatural. Lättsamt, kul dialog och liksom ungdomligt. Älsk.





Hur kan Mischa Barton vara så skranglig i sina scener, undrar jag. Hon är betydligt större på paparazzibilderna. Och tjejen i Vampire Diaries ser EXAKT ut som hon mörka i One tree hill, som jag för övrigt absolut inte gillar. Serien alltså. Så himla blä. Vad heter hon nu igen? *googlar* Sophia Bush. Åh, nu kom jag på att jag saknar Rachel Bilson. Now THAT´S a hottie. Ha! Nu gjorde Ian Somerhalder entré i Vampire Diaries. Gud, vad har hänt med hans fejja? Nåt är skevt där. och halsen är för bred. Jag hatar när killar ska deffa till sej. Muskler: typiskt osexigt.

*feberyrar*

N'Sync

Det är rätt mysigt att vara sjuk med Hanna. Min kille är i Polen tills torsdag kväll, och vi äter kall prinskorv (fuck vegetarianism) framför Bolibompa. "Mysa soffan mamma?" var det första hon sa till mej i dag. Hon är inne på min linje, all right. Sen ska vi bada. Hon kan görat i en halvtimma, plaskar i godan ro och jag kan läsa nya Elle på toalettstolen. Sen knoppar vi in vid åtta båda två. Totalsynkade. Loves.

Åh gud, hjärtat slits ur kroppen

Chelsea är ett barn. Hon har cancer. Hon älskar Beyonce. Och där står hon. Jag grinar ihjäl mej. Alltså hulkgrinar. Jag har feber. Ajje.

Sick, tired and sleepless with no one else to shine for

Ett solklart tecken på att jag ännu inte känner mej som en riktig vuxen är att jag fortfarande tar för givet att mina överordnade på jobbet tar för givet att jag ljuger när jag ringer och sjukanmäler mej. Detta är givetvis helt grundat i min högstadie- och gymnasietid då jag sjukanmälde mej titt som tätt för än det ena, än det andra. Jag hade exempelvis menssmärtor varje vecka varje gympalektion från sjuan till sista ring. Ett klassiskt ljug som alla såg igenom, men ingen orkade bry sej nämnvärt. Jag hade även femtioprocentig frånvaro från tredje året på Medieprogrammet, när de reella sjukdagarna snittade ca sju stycken ungefär. Such a bad bad girl.

I vuxen ålder hänger den där känslan kvar, den av att bli påkommen som lögnare, även när jag faktiskt har 40 i feber, tokig förkylning eller en smaskig magsjuka. Förmodligen är det också nån slags "ähmen inte ska väl jag..." och skuldkänsla över att jag sätter andra i skiten som spökar. Jag vet att man borde tänka att det är ens rättighet att vara hemma och bli ordentligt frisk, dels för ens egen skull, men kanske mest för smittorisk och andras välbefinnande. Men ändå. Jag har skitsvårt att vara hemma när jag är sjuk. Som i dag. Stadig frossa, yrsel, ond hud. Värk i ryggen. Klockren influensa. "Men jag skulle ju kunna klämma ur mej några vimmelsidor eller frilägga nån jeppe ändåååå", tänker hjärnan. Hjärnan är i uppror. Kroppen däremot är fett nöjd utslängd i soffan med ett täcke över sej.

Jag har tappat hoppet om att finna en mogen avocado.

Avocado - mat eller annat? Gud vad jag skrattat i kväll! Klungan 4 life.

Thaibåt, öppna nuuuuuu.

Jag dör av hunger och lite bakfullma. Önskar en sån här, beställs på pricken klockan ett då de öppnar och den kostar 185 spänn men det skiter jag faktiskt i:

Sun is in the sky oh why oh why would I wanna be anywhere else

I går gjorde jag det här härliga: brände trettioen skivor. Helt i onödan egentligen, ville bara städa upp lite i gubb-mappen, vips var det 150 låtar extra i den och jag tänkte ja men visst, det är ju solklart detta, jag bränner om hela skiten. Tog hela dagen varvat mellan gunga, Louie, äta mackisar med Hanna och partymakeup-påläggning. Var klar kvart över nio.

Tio var jag på Strand där jag skulle spela, och min kille visade "rummet" som var mitt och Erikas och dog av skratt. Det var ett litet Twin Peaks-rum vars väggar bestod av tunga röda draperier. Så långt allt väl, sen detta: det var sju kvadratmeter stort. Hahaha. Så där stod man. Bara en bakåtdansande dvärg som saknades. Det var kul. Vi drack öl. Det var nån limiter på ljudet så när vi krämade på så hackade allt, det tog ett tag innan vi fattade det, sen körde vi ba på. Med allt. Rökmaskin, laser, hits. Jag har nog aldrig spelat så många "dåliga" låtar på raken och det var så himla roligt. Det tyckte alla vi tolv pers som var där inne.

I dag: lite ont i halsen. Men det är sol, jag fick sovmorgon och min kille tog bussen till Tyresö för att hämta Livets mening och i kväll ska jag se Klungan på Södra teatern. "Det är vi som är hemgiften". Blir bra det här.

Let's do and say we did

Ikväll: spela skivor med 1/3 Chapel Hill Crew på Strand! Det blir jag, Erika, laser (!), lindansare, två dansgolv och Pelle Tamlehts band The Sunshine. Vicket TOPPAT gäng asså. Strand. Klubben heter Vänner och bekanta. Det är min killes klubb som han har tillsammans med Sverrir Gudnason. Ni vet. Skådisen som ba vunnit svinmånga astuffa och svåra priser för sin senaste film "Original" mot Tuva Novotny. Hett! Alla fall. Det ska jag göra i kväll.

Desperate housewife

Jag undrar lite om krukväxter. Jag brukar köpa tre ungefär varje år och sen när de dött ca ett år senare så köper jag nya. Nu har jag fyra ynkliga rackare som faktiskt överlevt i 24 månader, och jag har inte hjärta att slänga dem trots deras patetiska uppsyn. Jag måste plantera om dem eller hur? Krukorna börjar kännas för små och jorden är liksom VÄLANVÄND, så att säga. Plus att rotsystemet verkar ha dubblerats och liksom "käkat upp" jorden. Fråga: hur planterar man om. Tänker så här: rycka upp plantan, ruska av, köra ner den i ny större kruka med nyinköpt mysfuktig jord. Klar. Är det så man gör? Och detta undrar jag också, var håller man till? Jag har nåt minne av att morsan duschade våra krukväxter i badkaret när jag var liten. Ahmen hej stopp i avloppet?

Hör på den här då

När man jobbar på Aftonbladet, eller "Bladet" som vi "bladare" säger, så får man en iPhone! Haha, jag fattar inte ett skit. Det finns ju inte ens en knappsats. Och detta dilemma: mecka över mitt Tre-abbo till ett Telia, för att sedan kunna flytta mitt privata nummer till iPhonen, eller, bara ha en vidarekoppling från den privata (men det funkar inte med sms:en) eller helt enkelt (jävligt oenkelt när man tänker efter) köra dubbla telefoner?

Det är ju iofs bara sex personer som regelbundet ringer mej (hej mamma pappa kalle lovisa carro lina!), de kan man ju ge nya numret och sen ha kvar gamla telefonen hemma och kolla av den om kvällen. Och kanske ha ett meddelande där man säger att "testa det häääär numret istället".

Jag är jätteglad för min nya telefon. Så himla modääärn. Men jag hatar verkligen ny teknik, jag blir så jävla arg när jag inte fattar right away och jag hatar att lära mej nya gadgets.

Onaj

En av mina favoritskådespelerskor har drabbats av bröstcancer och blivit tvungen att hoppa av nya teveserien "Parenthood", som jag såg jättemycket fram emot. Alltså, inte onaj för just avhoppet, för sjukdomen så klart. Jävla otyg. Håll tummarna för Maura Tierney nu. Och alla andra i samma situation.

Jag gillade henne både i Cityakuten och Rescue me. Hon verkar så... varm och mänsklig. Och så har hon ett levande ansikte, med märken av livet. Hon ser ut att ha skrattat mycket.

Ooh, i like it

Hello wine lovers! Fan vad jag jobbade i går. Kom hem halv åtta, helt slut i huvudet och med dunkande huvudvärk. Vi skickar till tryck på tisdagar. Jajamänsan. Jag jobbar på Aftonbladet nu, och jag skriver inte ett jota, bara frilägger och layoutar och pillar med rubriker och meckar ihop en och annan URROLIG bildtext. Jag har äntligen blivit redigerare. Utan att riktigt ha uttalat det för mej själv, så är det vad jag har velat vara i flera år nu. Bort från skrivandet, bort från den smala kreddiga knowhowen jag alltid kännt att jag behövt besitta. Nu ba: komma till jobbet, leka med bild och ord, gå hem. Behöver inte ha järnkoll längre, något jag ändå inte haft de senaste tre åren. Sådan himla befrielse. Och det sjukaste, och kanske logiska: jag är nyfiken på det igen! Vad lyssnar de hippa bloggarna på? Vilka modeller går haute couture-visningarna nuförtin? Vad har Ellen Page gjort sedan Juno? Tegan and Sara kommer om några månader, och jag vill gå! Och vem fan är den där Miike Snow? Jag har till och med köpt både Vanity Fair och Bon, något jag inte gjort på flera år. Som på beställning, när jag inte längre känner pressen på att ligga i bräschen så kommer lusten att veta tillbaka.

Aaaah, freedom '09!

Gillar att gå till ett kontor. Till en redaktion. Småprata. Ha ett gemensamt mål. Äta lunch. I like.

PIIIP.

Mitt första inlägg på arbetstid. Det blir kort. Heh. Go Aftonbladet!

Good morning, wine lovers!

Men jag skrattar IHJÄL mej! Jag väljer att inte tro på hans egna förklaring (felmedicinering), inte heller vill jag tro att han har alkoholproblem (för deppigt), nej, jag tänker mej att han har varit på en redig rackarns brakfest natten innan och helt enkelt begav sej direkt till jobbet på morgonkröken. Han bygger torn med baginboxarna! "AAAH, det är ba å köpaa-aah...". "Vilket är det bästa rosé-vinet? Jaaa! Det är det här! *swwoooshh*". Jag dör.

My daughter, my hero

En sak framstår ju som jävligt solklart, hon har ärvt bollsinnet efter mej. Min kille gråter. Närå.

Haha guuuuud

...vad de inte gillade vår lägenhet. Men hajja skillnaden, att ha en femma i två etage och komma till vår 65 kvadrats 2:a. Vad 17 väntade de sej? Fan!

Det går bra nu

Om några minuter kommer en femma på Odenplan och kollar på vår lägenhet. EN FEMMA. Gamla stan har inte bockat av, men å andra sidan har vi inte hört ett knyst på över en vecka. Here I go again.

Tiger milk

I'm a real wild child

Let's stay together

Ett inlägg på en vecka. Patetiskt. Jag ska raljera, gnälla och dela med mej av min utomordentliga humor inom kort. This is not a nedläggning.

En helt ny karriär

Jag vet inte om jag sagt det, men jag börjar ju liksom ett helt nytt jobb imorgon. Inte bara ny arbetsplats, ett jobb med helt nya arbetsuppgifter. Tekniska sådana. InDesign. En annan har ju bara jobbat i Quark. Eller okej, jag använde InDesign när jag var på Bon men jag var aldrig särskilt bra. Lite som att köra bil och bara kunna styra, gasa, bromsa. Inget finlir. Men det ger sej väl. När jag layoutade Nöjesguidens prylar i Metro, det var ju ändå hela uppslag, gjorde man max tio olika grejer. Alltså använde tio olika kommandon. That´s it. Inget finlir där inte. De första två dagarna, dvs onsdag och torsdag, är det introkurs. *will pay attention, i WILL pay attention*

Allafall. Måndag till fredag. Nio till fem. Alltid. Åtminstone så länge vicket varar, vilket troligtvis blir ett år. Fan, jag nojjar att jag ska ha blivit för van med frilanstillvaron. Att skrutta halva dagarna. När ska jag läsa fantasy? När ska jag läsa flamsiga tidningar? När ska jag spela dataspel? När ska jag hinna kolla In treatment, Gossip girl, Californication, Sons of anarchy och Idol? Och de andra tio serierna som jag kommer följa innan månaden är över, nu när de drar igång i USA igen? Jo, mellan åtta och tio på kvällarna, då jag har ett fönster mellan Hannas insomning och min egen vid halv elva-klippet.

Med det sagt: jag är så jävla peppad. Jag vill verkligen ha det här jobbet. De två i min redaktion jag träffat verkar oerhört älskvärda, och roliga. Det är viktigt. Och arbetsuppgifterna är skitkul, och exakt i den riktning som jag vill styra min karriär mot. "Karriär". Insert: rått skratt. Men ni fattar.

Jag är lite nervös. Och vad fan ska jag ha på mej?

I heard it on the radio

Jag tar nu steget från dj-båset ut i etern. Internet-etern. Hihi.

Min mix på gimmeindie hittaru här.

Åh, minns ni?

Snart börjar det igen. Motherchucker.

Längtan till fadersskötet

Jag läser, på allvar, en bok som heter "Längtan till fadersskötet", skriven av Christine Persson, psykolog och gestaltterapeut. Gestaltterapeut! Jeez. Den handlar om hur ens fadersrelations kan fucka upp ens senare liv (relationer till män)*livet* och ger en beskrivning av de fyra vanligast förekommande kvinnotyperna en frånvarande fadersgestalt framkallar. Känner igen mej lite i alla brudarterterna, men är helt klart en "behagande" kvinnotyp. Man kan ju inte köpa allt, så klart, men det finns poänger i den här boken, så många poänger.

Lite pinigt att på tuben sitta med den här titeln uppslängd framför fejjan på ens medpassagerare.

Against all odds part 2

Han GILLADE vår lägenhet. Så pass att vi fick ride ned till Gamla stan med honom för att checka hans lägenhet ASAP. Vi ba "okej", och gillade VI MED. *älskar björns byte*

Men det är ju mycket kvar innan det är klarrt och betarrt, så att säga.

This just in:

Min kille dammsuger. Åh, kärleken och kåtman som pulserar i mej nu.

Gimme indie

Har fått förfrågan av sajten gimmeindie att göra en timmas spellista. "Indie". Vad fan är indie nuförtin? Sejfar och gör en all girls-playslist med mest gammal urbra nittiotalspop. Love. Skickar länken sen, det är en fin sajt.

Den här är med alla fall, och den är från ÅTTIOTALET, svingammal:

Against all odds

Han kommer! Gamla stan-mannen. Klockan tolv. Nu: ringa saneringsfirma.

The state of things

Självklart så har Gamla stan backat lite. Inte helt, men tillräckligt för att inte komma och kolla på lägenheten i dag som var planerat. JAG SÄGER JU DET. Det skiter sej alltid! Jävla fittbögshelvetesBjörnsbostadsbytarsajtjävel.

Insomnia

Somnade tre i natt och kvart i sju gled Hanna upp, spritt språngande urpepp. Jag kunde inte somna i går. Läste zombie-boken och var så sjukt uppe i varv, adrenalinet var som studsbollarna i den där snygga reklamen där de studsar ned för en backe i typ San Fran och Jose Gonzales sjunger. Klockan ett insåg jag att det var dags att knoppa, två timmar senare gick jag upp och la mej framför ett In treatment och somnade väl nångång kring halv fyra. Så himla hemskt det där när man VILL, men inte KAN.

Nåt att ta upp på dagens terra kanske. Undrar vad man hittar i tidningsbacken i dag. En Pyton kanske? Önskar mej: Jan Stenmark. Det känns passande.

Kill 'em all

Jag läser den här boken, köpte den idag, och den är så jävla läskig att jag kollar titthålet i ytterdörren när jag tycker mej höra någon i trapphuset. Den heter alltså World War Z: An Oral History of the Zombie War och är skriven av Max Brooks och var från början en ljudbok, tror jag. Hela boken är intervjuer med människor över hela världen, folk som överlevt det tioåriga zombiekriget som bröt ut world wide tjugo år tidigare. Den är så förbannat otäck. Och det är inte bara gore, det är en inblick i politiska och religösa prylar också, känns så vidrigt verklighetstrogen. Well, apart from the zombies. *som nu tyvärr känns lite verkligare än vad de gjorde till exempel igår*

Dagens bästa låt

Home was anywhere with diesel gas, love was a truckers hand

Page. Typisk page. Inser också vikten av föning, nu när jag tagit den första duschen sedan klippet. Skjortan är mitt nya dunderfynd från Beyond retro som började sin femtioprocents-rea på rubbet i butiken igår. *hängde på låset*

Om man gick på fest.

Så skulle ju den här blåsan kunna vara ens bästa vän. Vintage, så klart. Så är det ju alltid när man blir kär i ett plagg. Annars hade jag banne mej lagt vantarna på den ASAP. Urasnygg. PS. Nu ska jag sluta med det här.

Kan. Inte. Sluta.

Okej, en skrutta hemma-look. Jag har alltid skorna på mej inomhus vilket driver min kille till vansinne, men jag tänker att om han nån gång skulle nyttja dammsugaren så kanske jag skulle fundera på att ta av mej dem i hallen.

Dagens imaginära outfit

Via Emmas blogg har jag trillat in på en sajt som kallas Looklet. Här kan man skapa outfits. Det är faktiskt skitkul. Så här ser jag ut i dag. Alltså om jag fick välja. De hade ingen page-babe.

I'm just a boy with a new hair cut (and that's a pretty nice hair cut)

Jag har klippt page. Page! Tjugo centimeter MINST var det som rök. Nu touchar det inte ens axeln. Det är weird och jag vet inte om jag gillar det, men jag kan sluta kalla mej feg vad gäller mitt yttre alla fall. SWOOSCH, borta.

Den ofrivillige turisten

Åååh, Björns bostadsbytare, vad är det du gör med mej. Man får ju de här gröna bytena och man vet ju att det spricker i slutändan, ändå är jag som besatt. Och nu verkar det, peppar peppar, som att vi sitter i guldläge. Igår dök det upp en ny stjärna på sajten, en trea mitt i Gamla stan precis vid Estniska skolan, med balkong och stambytt och nästan nittio kvadrat, jag tror den på ett dygn har ca hundra råintresserade ashippa snygga lägenheter som vill bytas med just den. Och vem ringde hyresrättsinnehavaren och ba "din lägga verkar fin?"..? Jo, MEJ! Helt sinnes ju. Jag brinner väl inte direkt för en lägenhet i Gamla stan men vill han byta, så lätt. Lätt som en plätt. Han kommer på torsdag.

Jag måste homestagea. Köpa lite fiffiga citroner och lägga i en skål i köket. Sanera badrummet. Sopsortera, kasta. Gömma prylar i förrådet. För TÄNK om han gillar? Iiiih. Gud, finns det ens en matbutik i Gamla stan? Och tänk vad nära science fiction-bokhandeln! Och turister. Turisterna. Och nu går jag händelserna i förväg igen.

I'm not unfaithful but I'll stray (when I get a little scared)

Jag tror att jag är på gång att få nån sorts influensa, känner mej ashängig, så jag ska inte gå djupare in i det här ämnet som följer nedan, men alltså min kompis är så klok att jag dör och nu har hon läst en psykologibok (hon läser typ en i veckan) och så här säger hon om den och jag tror det stämmer så himla väl:

"jag fastnar mer och mer i den här boken, för sättet som många tjejer tycker att de ska förtjäna kärlek, att de ska liksom göra något som gör att de är värda den, och inte bara få den helt gratis för den de ÄR och inte det de gör. och att det inte funkar så, hävdar hon den där författaren/psykologen i alla fall. och hon säger ju också att det är så himla mkt kvinnor som lärt sig det där när de var små, att kärlek det betalar man för, i handlingar. och att just när de ges som betalning eller därmed blir en skuld på mothandling och inte bara en ren osjälvisk givande grej, så ger det rakt motsatt effekt på den andre, framförallt om han är man och har lärt sig att han förtjänar att älskas och ses precis som han är och just ser handlingarna / givandet som något skuldbeläggande i längden och ett kvitto på hans otillräcklighet."

och så fortsätter hon berätta om boken så här:

"och alltså, om det inte framgick: att killar lärt sig att älskas och beundras bara genom att finnas till beror på att såhär, killens första kärlek = hans mamma, den som är nära och ammar och är hemma och tar hand om och tar ansvar och älskar och flirtar och beundrar sonen. tjejens första kärlek = hennes pappa, den som inte är närmast det första kritiska året, den som ofta jobbar och har mindre tid, mindre naturlig nära anknytning, den som flickan lär sig att bete sig på olika sätt (kan vara förföriskt, duktigt, smörigt, trotsigt, med mera) för att få uppmärksamhet av.

och pojken behöver inte på samma sätt tävla om uppmärksamheten, han är etta för mamman från dag ett, och det är kanske den lilla flickan också men när hon väl lär sig vad kärlek är mot det andra könet har hon en helt annan battle att fighta.

och sen går vi alltså ut och försöker få och ta emot kärlek på samma sätt som vi lärt oss den. killar som något som är beundransvärt och älskat bara för sitt varande, tjejer som presterande/aktiva som tänker att OM jag gör det här, OM jag visar det här, OM jag ser ut såhär, då kanske han ser och sen ger tillbaka det där jag inte fick förut. och mannen ba: meh backoff, du behöver inte göra sådär, du blir faktiskt mer och mer ointressant ju mer du anpassar dig och försöker och gör dig till, jag känner mig pressad, jag drömmer om kvinnan som bara är lätt och ledig."

Jag tycker det är värt att fundera en smula på. Och det är klart det finns undantag, det gäller inte alla män och inte alla kvinnor, men i min värld så är det rätt många babes som känner igen sej i sina relationer åtminstone. Inklusive jag. I typ ALLA kärleksrelationer jag haft.